Rekommenderar - recension av det reaktionära

Inger Alestig skriver en nykter recension av Robert Ekhs bok (och delvis Åsa Ekhs) "Familjen - om relationer, äktenskap och barnupp-fostran".

Jag har inte läst boken mer än delvis, men om den i sin helhet representeras av det jag läst och det jag hört Robert undervisa om, verkar recensionen vara på spiken.

Som Alestig skriver så är inte det problematiska att sätta familjen högt eller att nämna att det finns hot emot familjen idag - problemen uppstår istället när man gör en politisk agenda av varningar hoten, och cementerar uppfattningar om t.ex feminister.

Jag - man, gift, kristen och feminist - sätter familjen efter Gud men före allt annat. En feminist är inte ett monster som vill dekonstruera det goda i familjen. Ofta nämns av feminismens kritiker att "radikalfeminister" vill det ena och det andra när det gäller att bryta ner familjen. Eftersom detta inte är radikalfeminism utan istället postmodern extremfeminism (som praktiseras av en mycket liten andel av dem som kallar sig feminister) visar sådana påståenden att kritikern inte vet något om saken utan snarast vidarebefordrar hörsägen.


Kvinnor och män har olika villkor. De flesta nöjer sig med att titta på kropparna och konstatera - "vi är ju olika", och sen nöjer de sig med det argumentet

Feminismen uppstod som en reaktion emot ett könskrig som pågått emot kvinnor länge. Hade kvinnor haft märkbart bättre levnadsförhållanden än slavar hade feminismen förmodligen inte ens uppstått. Den gav kvinnor möjligheter att lämna män som systematiskt våldtog dem, slog dem eller söp upp familjens alla ekonomiska medel - utan att barnen därmed automatiskt gavs till mannen. Många små reformer ledde fram till detta även om 1939 är ett viktigt årtal för detta. Ett annat viktigt årtal för feminismens segrar i Sverige är när det blev ett brott att våldta sin hustru. Gissa när det var?

1982. Vann laga kraft 1984. De flesta våldtäkter i Sverige begås av äkta män och kvinnornas sambor. Fortfarande.

Något som är bra hos Robert Ekh är att han säger att barnen måste få komma i första hand och att föräldrarnas egoistiska beslut, otrohet och andra hemskheter inte får drabba barnen. Detta kan inte sägas nog många gånger.

En del i att sätta barnen främst skulle kunna vara att upphöra med att ta för givet att maken är den som ska bestämma i familjen. Som om varje gift kvinna behövde en manlig chef. Ordet "huvud" som nämns i sammanhanget "kvinnans huvud", betyder "källa, ursprung, huvud (i betydelsen källhuvud)". Kvinnan är mannens källa genom att han föds genom sin mor, och mannen är kvinnans källa till liv. Att dra in hierarki i denna bibeltolkning visar på en skev maktfokuserad livsföring. Läs gärna Teol Dr Per-Axel Sverkers (Örebro Missionsskola) korta utläggning över ämnet.

Jag rekommenderar er att läsa Alestigs bokrecension.

Bloggat: Alltid rött alltid rätt, Emma Fahlstedt, Humanistbloggen, Inger Alestig

Kort fundering om celibatlöften

Jag undrar om det är celibatlöftena som leder människor med en viss perverterad böjelse till att agera ut den i större utsträckning, eller om det bara är så att prästyrket med sina celibatlöften är ett desperat försök från människor med en perverterad sexuell böjelse att försöka få kontroll på det hela? Kanske både och. Oavsett vilket så är båda alternativen tecken på något osunt i systemet. Celibat har ju inte alltid varit krav i RKK, så jag tycker att de borde upphäva skräpet, det vore ett steg i rätt riktning.

Om celibat ska fungera för att hejda sin pedofila läggning måste den som ingår i celibatet vara öppen med sin läggning - och då inte bara inför sin själavårdare. Sexualitet är en kraft vi människor inte rår på med vår egen styrka, vilket oftast är den styrka som är kraften bakom ett celibat (även om jag är öppen för att Gud kan bidra i sällsynta fall).


"Nej tack! Jag föredrar skogen med vargen."

Sen undrar man ju, appropå denna artikel, vem som kan vara så otroligt aningslös och ansvarslös så den tillåter en präst som förgripit sig på barn att få arbeta på ett sätt som innefattar kontakter med barn eller ungdomar? Först efter andra (förmodligen femtioelfte, men det är ju sällan det upptäcks i förhållande till händelsefrekvensen) övergreppet avstängdes han från sådant arbete. Man blir arg över att höra sådant, det är medhjälp till övergrepp att låta sådant ske.

Och slutligen, för att föregripa några indignerade kommentarer, vill jag berätta att jag sett samma sak hända i ett frikyrkosammanhang. Där var det inte celibat som bidrog. Folk höll dock tyst om vad de såg, för trots att det var jag som slog larm tror jag att många hade sett men inte berättat, långt tidigare. Alla fega medhjälpare till övergrepp. Vad säger Uppenbarelseboken om feghet? Den som ser men tiger är medskyldig.

Läs även: Dagen, Dagen, Dagen, Dagen, Dagen