Jag undrar om det är celibatlöftena som leder människor med en viss perverterad böjelse till att agera ut den i större utsträckning, eller om det bara är så att prästyrket med sina celibatlöften är ett desperat försök från människor med en perverterad sexuell böjelse att försöka få kontroll på det hela? Kanske både och. Oavsett vilket så är båda alternativen tecken på något osunt i systemet. Celibat har ju inte alltid varit krav i RKK, så jag tycker att de borde upphäva skräpet, det vore ett steg i rätt riktning.
Om celibat ska fungera för att hejda sin pedofila läggning måste den som ingår i celibatet vara öppen med sin läggning - och då inte bara inför sin själavårdare. Sexualitet är en kraft vi människor inte rår på med vår egen styrka, vilket oftast är den styrka som är kraften bakom ett celibat (även om jag är öppen för att Gud kan bidra i sällsynta fall).
"Nej tack! Jag föredrar skogen med vargen."
Sen undrar man ju, appropå denna artikel, vem som kan vara så otroligt aningslös och ansvarslös så den tillåter en präst som förgripit sig på barn att få arbeta på ett sätt som innefattar kontakter med barn eller ungdomar? Först efter andra (förmodligen femtioelfte, men det är ju sällan det upptäcks i förhållande till händelsefrekvensen) övergreppet avstängdes han från sådant arbete. Man blir arg över att höra sådant, det är medhjälp till övergrepp att låta sådant ske.
Och slutligen, för att föregripa några indignerade kommentarer, vill jag berätta att jag sett samma sak hända i ett frikyrkosammanhang. Där var det inte celibat som bidrog. Folk höll dock tyst om vad de såg, för trots att det var jag som slog larm tror jag att många hade sett men inte berättat, långt tidigare. Alla fega medhjälpare till övergrepp. Vad säger Uppenbarelseboken om feghet? Den som ser men tiger är medskyldig.
Läs även: Dagen, Dagen, Dagen, Dagen, Dagen
lördagen den 13:e mars 2010
Kort fundering om celibatlöften
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
10 kommentarer:
Jag tycker att man får fel bild av de övergrepp som avslöjats förekomma inom katolska kyrkan ifall man inte ser säken ur sitt rätta perspektiv.
Det säger jag eftersom en statlig kartläggning tycks visa[1], att hälften av alla barn som vuxit upp på svenska barnhem, i svenska fosterhem och på svenska institutioner under den svenska statens ansvar har utsatts för sexuella övergrepp från 1920-talet fram till 1990-talet, vilket betyder att det alltså kan alltså röra sig om 100.000(!) barn.
Det är långt fler barn som utsatts för övergrepp än i institutioner i exempelvis det katolska Irland under samma period( Dublin-rapporten visar att omkring 1000 barn utsatts för sexuella övergrepp mellan åren 1914 och 2000[2]).
Jag tycker det är tänkvärt. Tycker inte du det?
Vad jag menar är att innan man börjar spekulera öve celbatets verkningar kanske man ska fundera lite över icke-celibatärers övergrepp. Men nu har ju katolska kyrkan, till skillnad från den svenska staten, lagt korten på bordet.
Källhänvisning:
[1] http://svt.se/2.22620/1.1732821/sexo...als_fosterbarn
[2] http://www.inis.gov.ie/en/JELR/Pages/PB09000504
Katolska Kyrkan borde underlätta för sina präster genom att avskaffa Celibatet.
Genom sin genom åren har densom ser ut sett genom fingrarna med de präster som utnyttjat barn sexuellt. Rökelsen ser ut att skapa en dimma över synder som inte kan accepteras.
Tack för input - jag är väl medveten om hur vanliga sexuella övergrepp är i världen, det är ju min utbildning. Men det är skillnad på hur en kristen ska förhålla sig till oegentligheter inom kyrkan, respektive utanför.
Dessutom tror jag att öppenheten i de statliga utredningarna håller en kvalitet som katolska kyrkans interna utredningar inte kommer i närheten av. Om man lägger korten på bordet i den meningen att de präster som är kollegor till de präster som gjort övergrepp (och som hämmas i sina berättelser eftersom deras kollega biktat sig hos dem) faktiskt berättar vad som sagts i bikten, då skulle man komma lite närmare. Det finns ett problem här - och jag ifrågasätter inte bikten, bara RKK:s möjlighet att gå till botten med sina problem efter nuvarande system.
En fråga bara, från en oinvigd: om Påven säger till en präst att denne måste berätta vad en kollega sagt i bikten, visst gör Påven fel då? Inte ens Påven har väl den makten?
Ja, att internt skydda prästerna ifrån myndigheterna är förståeligt men inte acceptabelt. Att dessutom återinsätta prästerna i tjänst borde vara belagt med fängelsestraff i den mån prästen där får tillgång till barn.
Ni som önskar bli mer insatta i hur Vatikanen hanterar sex skandaler (och nuvarande Påve specifikt) kan se denna dokumentär om ämnet:
http://vimeo.com/6835517
Info:
"An Investigation into allegations that a secret church directive, issued by Cardinal Joseph Ratzinger before he became Pope Benedict XVI, is being used to silence the victims of child sex abuse by Roman Catholic priests. Colm O'Gorman, who was raped as a 14-year-old boy by his local parish priest in Ireland, travels to America, Brazil and the Vatican City to uncover more.
Sexual abuse of nuns and children is rampart in the Catholic Church. In third world countries, Nuns and teenage girls who cook for the priests are constantly violated. Only in very few cases when the victim becomes pregnant due to constant abuse are the deeds revealed. Even young boys are not safe from the lust of these predators. And in most of these cases the matter is hushed up without any investigation by the Church.
The matter here that is of grave concern is that the Catholic Church is not doing anything to rectify this issue nor taking any precautions so that such incidents do not occour again. On the contrary there is a silent sanction from the higher ups reaching even to the pope. This is not suprising as there have been many popes in the past who have openly displayed pedophile behavior, the most notable one being Pope Leo X (his idea of entertainment was having nude young boys around him). "
Jag förstår och delar din frustration över denna typ av övergrepp! Jag tror att det är lätt att skylla allt på celibatet, men precis som du antyder mot slutet av din kommentar så är det inte ett problem som är förbehållet celibatet. Faktum är att denna typ av problem är vanlig även i andra sammanhang. Personer jag känner har haft personer dömda för övergrepp mot barn som lärare. När de också antastats och gått till kuratorn så har kuratorn tagit lärarens parti och fått personerna att be läraren om ursäkt för sin anklagelse. Det har visat sig att övergrepp mot barnhemsbarn varit ett jätteproblem i Sverige också.
Det stora problemet är när det uppstår en kultur där det är viktigare att skydda sin egen grupp från att dras med i nedsmutsningen än att skydda andra från övergrepp. Detta uppfattar jag som det stora problemet i de katolska sexskandalerna... Inte celibatet som sådant.
Vi kommer aldrig uppnå ett tillstånd där människor inte frestas att synda. Celibatet är inget skydd mot sexuella frestelser, vare sig naturliga eller perversa, liksom inte heller ett äktenskap är det. Det enda skyddet mot att falla för frestelser är närhet till Gud, vilket kräver en ständig omvändelse.
Personligen tycker jag inte det är svårt att sätta sig in i hur man skulle kunna hamna väldigt snett, det kräver bara många små, små steg i fel riktning. Om varje steg är tillräckligt litet för att kunna försvaras mot ett alltmer nedsövt samvete så är man snart ett "monster in disguise", vare sig man är celibatär (ogift, präst, frånskild, änkling etc) eller lever i ett förhållande med en sexuell relation...
Men jag förstår att man gärna lägger skulden på celibatet om man inte gillar Kyrkan ;) Man glömmer då att väldigt många lever frivilliga eller ofrivilliga celibatära liv utan att någonsin ens drömma om att begå några som helst övergrepp. Man glömmer också att många, många övergrepp begås av icke-celibatära människor som med mellangärdeslogiken inte borde begå några som helst övergrepp...
Allt gott!
Tyvärr är inte det så enkelt som att celibatet gör pedofilerna. Och det är inte ens så enkelt så att katolska präster lever celibatärt och inga andra gör det. Det finns många gifta katolska präster (några procent av de svenska katolska prästerna är det) och flera andra kyrkor har celibatära präster.
Pedofiler finns tyvärr i lika hög utsträkning inanfö som utanför katolsk fromhet. Att vissa biskopar har haft svårt att ta tag i det är en skymf för hela Kyrkan, men påverkar inte celibatets vara eller icke-vara. Innanför äktenskapet sker också grymheter. Ska vi avskaffa det också?
mvh
Anders
"Vi kommer aldrig uppnå ett tillstånd där människor inte frestas att synda. Celibatet är inget skydd mot sexuella frestelser, vare sig naturliga eller perversa, liksom inte heller ett äktenskap är det. Det enda skyddet mot att falla för frestelser är närhet till Gud, vilket kräver en ständig omvändelse. "
Ja, det har du helt rätt i. Jag inser också att trauman eller ren demonisk aktivitet kan få människor att göra helt sjuka saker, som att förgripa sig på ett barn. Sådana ska inte vara tjänst så de kan skada någon, men att ställa dem utanför Guds rike är inget vi har rätt att göra. Dock reagerar jag lite kraftigare emot dem som har makten att flytta på en sådan perverterad människa och som ändå inte gör det utan tar risken på barns bekostnad. Där faktiskt det jag blir mest upprörd över.
Återigen vill jag också påpeka att jag gör skillnad på kristna och hedningar. Hedningar ska Gud döma, men kristna ska vi själva döma och tillrättavisa. Att det förekommer massvis med övergrepp både emot vuxna kvinnor och emot barn i framförallt hemmet, men också på skolor och arbetsplatser, är fakta som är djupt inympade i mig (som ju jobbat idéellt med just sådana frågor). Kristna är skyldiga att offentliggöra en synd som riskerar att leda till handling, för att få hjälp med att få bukt med den. Hedningar förhåller sig inte till kyrkan eller Gud på det sättet.
Jag var lite rörig nu känner jag, men jag tror du fattar hur jag menar i mitt svar.
Jag håller helt med dig om att de som har möjligheten att förhindra dessa övergrepp men inte gör något bär ett tungt ansvar! Sedan är det så klart lätt att i efterhand avgöra att man borde ha agerat, det är inte givet att det alltid är lika uppenbart när man är mitt i ett skeende och inte har hela bilden klar. Men när det är uppenbart och inget görs så är det självklart en ytterst allvarlig försummelsesynd att inte agera!
Jag är inte säker på att jag håller med om att kristna är skyldiga att offentliggöra en synd som riskerar att leda till handling, kanske för att jag missförstår dig... Självklart måste vi göra vad vi kan för att förhindra att en allvarlig synd begås om vi kan, men det är inte givet att offentliggörande är den rätta vägen, särskilt inte om det bara föreligger en risk för synd... Det är inte givet att det är rätt att begå ett övergrepp mot den ena för att skydda den andra, endast om inga andra utvägar finns kan jag hålla med dig...
Men där skiljer vi oss nog åt en del... No offence, men ni är rätt glada i att anklaga varandra offentligt för än den ena än den andra synden... Personligen uppfattar jag det beteendet som en annan form av synd, förutom i extrema undantagsfall. Jag tror innerlig bön skulle uppnå långt mer, om ni har rätt i era anklagelser, än vad alla era utfall någonsin kan åstadkomma... Har ni fel i era anklagelser så är det verkligen allvarligt att sprida dem offentligt som ni gör!
Allt gott!
Anders har en viss poäng här. Om nu celibatet inte är huvudorsaken här - vad har dom trons heliga herrarana att skylla på då? Känslan av egen helig överlägsen utvald fläckfrihet - i förhållande till ateister- som försvarats in absurdum - åtminstone av KK torde ha en viss betydelse. + Pengar. KK i Usa har ju medvetet hotat/förbjudit/mutat offren via advokater och hot om stämmningar för att offren ska hålla truten för att rädda den egna omskrutet heliga skrumpna heterofila celibala överlägsenheten. Alla försök att göra jämförelser här med pedofiler på svenska dagis är löjeväckande ansvarslösa undanflykter från här ofta frikyrkotrons bokstavspetande underlivsvärld. 2 fel gör inte ett rätt. Det är inte heller "barnens bästa" som i alla andra sannmanhang tycks vara så ett så centralt och populärt slagträ- främst i "läs homodebatter- om "dom klandervärda där".. Att sopa en egna skitiga trappen här verkar inte vara lika "andligt och härligt kristet" prioriterat direkt.
Skicka en kommentar