Det finns många som har åsikter om hur man hör Guds röst eller om vad profetia är. Skickliga människor kan se trender, där trenden just nu är att religion blir mer populär. Men det är ytterligt begränsande att bara i det naturliga leta efter trender. Om man vill lära sig höra Guds röst behöver man umgås med Gud, men även lära sig av dem som stretat sig igenom många lärdomsgivande prövningar.
Jag vill verkligen rekommendera denna predikan/undervisning från min gamla lärare och "storebror" Micke Jåfs. Micke är en av de få kristna om vem jag kan säga att om Gud inte sänt honom i min väg, så hade jag inte varit kristen idag. Jag har stor respekt för Micke, som förutom att lära mig om att höra Guds röst, även hjälpte mig bort ifrån ockulta erfarenheter från min ungdom. Genom honom har Gud också lärt mig att jag ibland faktiskt måste lyda dem som kommit längre i sin vandring med Herren än jag själv gjort. Jag är en självständig typ, så för mig har det varit en ibland smärtsam lärdom.
Det går att lyssna på den eller ladda ner den, det är valfritt verkar det som (Tack, Malmö Vineyard).
torsdagen den 31:e december 2009
Profetia / att höra Guds röst
Gå först enskilt till din broder?
En liten parentes som inte kräver så mycket tankeverksamhet, i inväntan på att orden ska samla sig för det jag egentligen vill skriva om de närmaste veckorna.
När jag läser om alla tragiska sexuella övergrepp som begåtts i diverse samfund ska jag ärligt säga att jag inte blir ett dugg förvånad. Det är för det första inte konstigt att pedofiler söker sig till godtrogna sammanhang, vilket ideella organisationer brukar vara, eftersom möjligheterna för dem ökar där. Och för det andra är det inte konstigt att andligt livlösa församlingar får sjuka symptom. Lägger man därtill att sexualiteten boxats in och delvis tabubelagts så att man varken kan tala om sundhet eller osundhet vad gäller dess uttryck, har man receptet på katastrof.
Vad som däremot är svårt för mig att ta in är förklaringar kring varför människor som vetat om att pastorer, predikanter och präster begått sexuella övergrepp men ändå inte blåst i visselpipan. Hur feg eller dum får man egentligen vara utan att bli helt medskyldig åtminstone på den moraletiska nivån?
Det finns aldrig något försvar för att avstå ifrån att polisanmäla sexuella övergrepp. Det gäller förstås även mord, kvinnomisshandel, grovt rån...
En person som begår sexuella övergrepp gör det inte bara en gång. Det räcker inte med en konfrontation och ett uppvisande av synlig ånger för att förändra beteendet hos en så svårt sjuk och förvriden människa. Det krävs professionell hjälp och år av enskild kontemplation för att den skyldige ens ska börja förstå vad det egentligen var som var det substantiella felet.
Gud kan göra mirakel. Men det sker bara i levande församlingar. Man har inte rätt att låta bli att ifrågasätta om sådana mirakel verkligen kan ske i ens egen församling bara för att ens egen kristna tro då kan få sig en liten törn. Man är enligt lag skyldig att uppmärksamma polisen på grova brott, och bibeln säger att vi ska följa lagstiftningen. Detta till trots använder somliga ett bibelställe som säger att man inte ska gå ut i offentligheten med någons försyndelse om man kan nå personen privat eller med hjälpa av några kristna syskon först. Om man först ska gå till sin broder/syster innan man går ut i offentligheten med en synd, förutsätter detta att bara man själv drabbas om brodern/systern framhärdar. Har man verkligen bibelns tillåtelse att gå så tillväga på någon tredje persons bekostnad?
Dagen, Dagen
Tips i inväntan på snar artikel
Jag vill tipsa er om att läsa denna artikel av min bloggarekollega.
Jag kommer själv inom kort ta upp liknande frågeställningar även om jag inväntar diverse klartecken först.
onsdagen den 9:e december 2009
Cogito ergo sum
Vad är det som håller på att hända!?
Visserligen är Världen idag enligt min mening en kass reklamblaska för vissa icke allmänkristna särintressen - men hur i hela världen kan något i FN:s regi grunda sina beslut på icke demokratiska principer? Läs här!
Jag skulle vilja se ett exempel på en tidning, eller för den delen en enskild person, som inte har en "infallsvinkel". FN själva har en infallsvinkel, annars skulle de inte existera. Att ha en infallsvinkel är ett existenskriterium för en organisation eller för den delen en person, som rubriken hämtad från Descartes avser.
Fick en intressant länk av min pappa med anledning av klimatkonferensen. Den är spekulativ tycker säkert många, men så tycker "många" om allt som inte är mainstream. Så gör som jag, lyssna och fundera, men svälj inte. Men sug gärna på det ett tag och känn efter på smaken.
Fokus måste tillbaka på Kristus, annars kommer massornas dårskaper styra även vårt tänkande som kristna.
lördagen den 5:e december 2009
...and throw away the key?
(För tydlighetens skull; i denna post definieras "pedofil" som en person som dömts för sexualbrott emot barn snarare än någon som bara har läggningen men lyckas behärska sig)
Visst, det går säkert att behandla pedofiler. Och visst, det går säkert att rehabilitera en majoritet av dem om man använder rätt metoder. Min reaktion på detta är: "än sen då?". Samt förstås: "finns det något annat vi bör göra först?".
Enligt en dokumentär på Discovery channel som jag såg för något halvår sedan, återfaller 97 (!) procent av dömda pedofiler i brott. Varje våldtäktspedofil gör övergrepp emot i genomsnitt över tio barn.
Om man räknar lite på det: säg att man kan få ner siffran 97 procent till en så låg siffra som 25 procent. Detta skulle om föregående siffror stämmer, innebära att av 100 frigivna pedofiler skulle 250 barn få sina liv ödelagda. Är dömda pedofiler som gjort den aktiva vidriga handlingen värda mer än barnen, som inte gjort något fel alls?
Nä, så länge man inte kan få ner återfallsfrekvensen till en enstaka procent samtidigt som man får ner återfallsmagnituden från 10 barn till mycket lägre, så finns det ingenting annat att diskutera än var de ska hållas inlåsta. Det är tragiskt att en pedofil drabbats av en så grym sjukdom, men det är mycket grymmare att låta flera barn drabbas av effekterna av denna grymma sjukdom i syftet att ge pedofilen en chans till ett mänskligt liv.
Att bli inlåst hela livet för att man våldtagit ett barn, är detta rättvist när mördare får kortare straff? Kanske, kanske inte, men det är irrelevant. Det som är relevant är återfallsfrekvensen. Om den är mycket lägre för mördare än pedofiler är det fullt rimligt att man låser in mördare kortare tid än man låser in pedofiler. Våldtar man ett barn eller i berått mod dödar någon, har man förverkat sina rättigheter permanent. Detta är inte en hämnd emot gärningspersonen. Det är istället ett skydd för de oskyldiga, dvs de enda som bör räknas.
Jag kände verklig smärta när jag försökte leva mig in i känslorna hos karaktären i filmen "The Woodsman". Den visar på hur samhället gör det omöjligt för en pedofil att rehabilitera sig. Finns det något sätt vi skulle kunna ändra på samhället så att pedofiler kan rehabiliteras med nästan ingen återfallsfrekvens samtidigt som de med denna skadade sexualitet kan våga träda fram och slippa gömma sig? Jag tror att vi måste sluta använda förakt som metod, det stänger bara problemet under ytan och förvärrar det. Inte heller bör det accepteras att pedofiler försöker normalisera (!) sjukdomen, som t.ex den svenska webbsidan pedofil.se. Även om man äcklas när somliga ger uttryck för att det skulle vara normalt med sex mellan barn och vuxna, föder förakt inte någon lösning på problemet. Snarare tvärt om.
I filmen The Woodsman framställd det som ett problem att amerikanska lagar kräver att en pedofils adress offentliggörs för grannarna. Sådant isolerar pedofilen och stoppar in pedofilen i en egen värld där normala sociala och eventuellt sexuella relationer uteblir. Men jag tycker att det är självklart att grannar ska ha rätt att veta att deras granne våldtagit ett barn, i alla fall om de har egna barn boendes där. En tungt kriminell har inte någon självklar rätt till integritet. Problemet är föraktet - bristen på nåd - och i slutändan bristen på insikt om den egna ruttenheten (på andra områden). Mot detta problem känner jag bara till en lösning. För de flesta är det dock lättare att förakta, för lösningen jag pekade på kräver att man inser sin egen djupa fördärvlighet och behov av Gud. Den som föraktar bryter emot en fundamental kristen princip - även om föraktet riktas emot en pedofil.
Dagen, Dagen, Dagen, Dagen, Aftonbladet
tisdagen den 1:e december 2009
Medmänsklighet är inte överdriven liberalism
Jag ser att frågan om huruvida sprutnarkomaner ska få byta ut sina sprutor förblir kontroversiell, vilket för varje tänkande människa måste te sig konstigt.
Varför är frågan kontroversiell? Visst är väl drogmissbrukare också människor?
Idiotisk tanke 1: "narkomaner har förorsakat sitt dilemma mer än andra som får sjukvård"
Svar: nej, de har lurats mellan en och tio gånger i sina tonår för att utveckla sjukdomen "svårt drogmissbruk". Till skillnad emot t.ex rökare, som visserligen också ofta börjat i tonåren, kan narkomaner i princip inte sluta. Det kan däremot rökare (jag slutade t.ex både med snus och cigg). Offpistskidåkare får vård för sina brutna ben, trots att de i mkt större grad orsakat sitt dilemma. Det är inte en moralisk fråga detta handlar om. Antingen ger vi vård åt alla eller åt ingen, för de flesta av oss har genom våra livsval påverkat vår hälsa så att det någon gång i livet kommer att belasta samhället. Man ska inte behöva "förtjäna" vård för att få den.
Idiotisk tanke 2: "att ge narkomaner gratis sprutor sänder ut en signal om en liberal och tillåtande attityd gentemot droger"
Svar: Detta hör man ofta och är så dumt att det egentligen inte behöver bemötas med fler ord än ett, nämligen "nonsens". Men eftersom det finns folk som på allvar tror att det är på detta sätt, kanske man måste hitta på ett svar. Det är lite svårt, för att svara på riktigt dumma påståenden är ibland svårt. Vad svarar man om någon påstår att 2+2=5? Kort kan man säga att de som är i riskzonen för att börja knarka inte ens i sin vildaste fantasi tror att de ska hamna så djupt ner i beroende att de skulle behöva sprutor. De har inte koll på gällande drogpolitik, och de bryr sig inte heller om den. De tar inte intryck av den för fem öre. De som informerar om droger blir inte mer tillåtande för att man hjälper de som är mest illa däran.
Idiotisk tanke 3: "varför ska vi betala knarkarnas sprutor med skattemedel?"
Svar: För att en knarkare inte kan prioritera sprutor pga sitt missbruk. Kostnaden för kanyler blir oerhört mycket lägre än vårdkostnaden som skapas om man inte ger dem gratis sprutor. På ungdomsmottagningar ger man gratis kondomer, trots att ungdomarna vet att de kan bli smittade av sjukdomar eller skapa graviditeter. Man gör detta för att förekomma större problem. Man bör ge sprutor för att förekomma större problem.
Om man inte ger sprutor till sprutnarkomaner dömer man dem till att få obotliga sjukdomar som de sedan sprider vidare till normalpopulationen. Det är många svenskar som har sexuella relationer med sprutnarkomaner utan att ha en aning om detta. Det står inte "sprutnarkoman" i pannan på dem. Man är ofta sprutnarkoman i mellan ett och två år innan det börjar få allvarliga sociala effekter (även om det i vissa lägen går fortare). Att använda en HIV-smittad spruta är farligare än att ha oskyddat sex med en Aidspatient (och naturligtvis ännu mycket farligare än att ha sex med någon som har HIV men ännu inte utvecklat Aids).
Så, är knarkare människor? Svaret blir nog tveksamt för många. Men om man utgår ifrån att knarkare INTE är människor, som många verkar tycka idag, bör man åtminstone tycka att dem som ovetandes har sexuella relationer med sprutnarkomaner bör vara människor. Och dessa människor bör då sekundärt skyddas genom att smittspridningen hejdas i den största riskgruppen. Bra att KD, som ju med sin konservativa hållning i många frågor ibland varit en bromskloss, nu tar upp frågan till diskussion (även MP mfl. välkomnar ett sprutbytesprogram).
Jag har arbetat med narkomaner, och liksom de flesta andra som gör eller har gjort det, förstår jag inte varför man gör detta till en drogpolitisk fråga, dvs de som tänker "idiotisk tanke" nr 2 och 3 i första hand. Är det för att man inte vill reta upp den stora gruppen människor som tänker "idiotisk tanke" nr 1?
Detta är i första hand en fråga om medmänsklighet och mänskliga rättigheter. En knarkare har fastnat i något som han eller hon inte har makt över, något som skedde före myndighetsåldern som oftast. Vi har allmän sjukförsäkring i Sverige och vi ger vård som är både läkande och förebyggande, vilket kan ta sig många fler uttryck än sjukhusvistelser eller mediciner. Det bör gälla även narkomaner. Frågan är också ekonomisk. Om vi inte hjälper narkomaner med sprutor eller för den delen metadon/metadonalternativ kommer vi att öka kostnaderna för samhället. Vissa forskare vill göra gällande att så inte är fallet. Men såna här undersökningar tar inte någon hänsyn till vad som skulle ske om alla narkomaner i hela landet fick tillgång till rena sprutor. Den tar enbart upp vad som händer om vissa narkomaner får rena sprutor på prov. Givetvis behöver man införa förändringen på bred front i en större geografisk ord exakt samtidigt, för att få mer mätbara skillnader.
Dagen, DN, DN, DN, SvD
Bra bloggat av två bloggare som brukar stå en bit ifrån mig: Störstorten och Erixon

