Förvånande och utmärkt av Birger Schlaug

Även jag upptäckte sent omsider den debattartikel som Miljöpartiets före detta språkrör Birger Schlaug låtits publicera i Dagen Debatt.


God demokrat ................................ Liberal PK-kyrkoföreträdare

Den är UTMÄRKT! Han har verkligen förstått vad demokrati är, vad yttrandefrihet är, vad religionsfrihet är - och dessutom klandrar han den liberala Svenska kyrkan för att den försöker knöla ner Gud i en människoskapad bur (fast det kallas att "inte begränsa Gud"). Summan i det han säger att Gud inte anpassar sig efter vad människor för tillfället anser vara rätt, och det bör inte heller kyrkan göra. Detta säger han trots att han förmodligen står närmare de liberala åsikter Svenska kyrkan alltmer anammar än han står de konservativa åsikter han menar att kyrkan måste tillåtas få ha kvar.

Låt mig citera:

"En Gud som håller upp fingret och ser vart det blåser är inte mycket till Gud. En kyrka som gör samma sak, är inte mycket till kyrka. Även om jag och mängder med andra tycker att det är trevligt, gott och klokt.Men själva grundtanken för Guds existens är ju att han och människor inte är samma sak. Vem som helst kan givetvis tolka Gud, tolka Gud så att det passar den egna livsstilen, de egna åsikterna och därmed må bättre, känna sig legitimerade av högre ort. Men en kyrka, en religion, måste rimligen var mer fastnaglad i vad som gäller än så."

Detta är sannerligen rakryggat. Även om Schlaug kan ha någon egen agenda för att säga det han säger tror jag att han till stor del vill stå upp för de demokratiska värden som från början drev honom till politiken. De värden dem som söker det politiskt korrekta ju givetvis alltid arbetar för att undermindera. Läs den!

Bloggat: 1,2,3

Hela Netanyahus tal i FN

Videon är postad av min kompis Michael. Vill ni kommentera kan ni göra det på hans blogg, där du också hittar en svensk översättning i textform. Du som är en sån där som inte kan låta bli att reta dig på Israel av ren instinkt bara för att du köpt en trångsynt vinklad bild av situationen, överraska dig själv med att lyssna igenom hela talet! Och överraska mig genom att även låta (det naturligtvis partiska) talet skapa ickekategoriska frågor hos dig.

Men nu talade jag förstås om minoriteten. Ni andra bör också se talet, det visar nämligen hur få minuter till midnatt det egentligen är innan det smäller.

Ljög Vatikanen? Eller är det bara SVT-såpa?

SVT:s Uppdrag granskning visar att Vatikanen kände till intervjun med Richard Williamson, trots att de hävdat bestämt att de inte hade någon vetskap om detta och att det var ett "olyckligt sammanträffande".


Videoklippet beskriver Williamsons ståndpunkter

Dagen skriver:

"Nu avslöjas att Vatikanen kände till den berömda intervjun med förintelseförnekaren Richard Williamson när beslutet att häva bannlysningen av SSPX fattades - vilket tidigare förnekats."

Det öppnar för tre möjliga scenarion:

1. Vatikanen ljuger avsiktligt - med eller utan Påvens vetskap
2. Påvens närmaste män undanhöll informationen ifrån Påven för att ge honom s.k. "rimlig förnekelsemöjlighet", vilket fick Påven att lämna oriktiga uppgifter.
3. Uppdrag granskning ljuger med sin framställning

Vilket är det? Jag vet att Uppdrag granskning tidigare genom klipp-och-klistra-metoden vänt vitt till svart och vice versa, men kan sådana kreativa verklighetstolkningar även nu ligga bakom detta? Vad säger ni? Jag gillar inte påvedömet så jag vill gärna tro Uppdrag granskning, men problemet är ju att de varit så oärliga tidigare.

Nyheten har i alla fall blivit internationell, och ger sådana ringar på vattnet att ett säkert svar på frågorna förmodligen kommer att pressas fram i någon form. För närvarande förnekar Romerska katolska kyrkan uppgifterna kategoriskt.

Själv litar jag inte ett dugg vare sig på Vatikanen eller Uppdrag granskning. Jag tror att dessa intressesfärer båda är kapabla och villiga att böja sanningen efter profit. Så jag är nyfiken på vem som är oärlig denna gång.

Dagen, Dagen, Dagen, SVT, SVT, SVT

Bloggat: Bengts Blogg (1,2), Aletheia (1,2), Nytt och Noterat, Jonathan Leman

Anna Anka, Kalle Anka och andra ljushuvuden

Anna Anka, personen som stått för månadens förmodligen mest korkade offentliga uttalande, välkomnas (sannolikt just pga detta) in i Kristdemokraterna, av deras partisekreterare.

Anna: - "Det är naturligt för en kvinna att vara hemmafru, att serva sin man och att hålla hemmet snyggt. Det är synd om både män och kvinnor i Sverige."

Man frestas tänka att det åtminstone är synd om hennes egen man, och synd om henne. Uttalandet kommer ifrån den debattartikel som Newsmill förnedrade sig själva genom att publicera. Jag tycker dock att det var bra att Newsmill lät sig förnedras på detta sätt - för i ett land med åsiktsfrihet ska även puckon få uttala sig. Det är viktigt. Och det är även viktigt att i ett land med religionsfrihet få tro att det är "naturligt" för kvinnor att ha den roll som industrialismen skapade under 1800-talet (att hon är hemma och tar hand om barn och hushåll). Att detta skulle vara den naturliga rollen för kvinnor är en filosofisk/religiös uppfattning som inte finner något stöd i fakta, men det är ändå väldigt viktigt ATT man ska kunna få tycka så.


Vad rör sig i huvudet på en Anka? Länkat från Expressen

Men givetvis bör man vara beredd på att uppfattas som knäpp eller religiös fanatiker om man gör det. Och av den orsaken förstår jag att Kristdemokraternas partisekreterare fått väldigt stark intern kritik för att han offentligt välkomnade en person som offentligt givit prov på denna arkaiska uppfattning. Jag tycker att partisekreterare Lennart Sjögren bör förklara sig tydligare, om det nu ens är möjligt såhär i efterhand. I mina ögon har han skadat Kd, som visserligen aldrig stått högt i kurs hos mig, som nu genom Sjögren möter reaktionen att jag tänker "typiskt!" när jag hör om detta. Och så sjunker de lite till. Trots att kvinnoförbundet försöker rädda upp situationen.

Och varför skrivs det så mycket i tidningarna om detta, tro? Jag håller med om att en del blir upprörda, även om de flesta nog inte tar ankan riktigt på allvar. Främsta orsaken till att hon fått precis så mycket uppmärksamhet som hon vill ha, är nog att det alltid är roligt att skriva om en pajas som tar sig själv på allvar. Här är en ytterligare demonstration, om inte Newsmillsartikeln som någon hjälpte henne att skriva, räckte.


Dagen, Dagen, SvD, Expressen, Expressen, Expressen, Expressen, Expressen, Expressen, Expressen, Aftonbladet, Aftonbladet, Aftonbladet, Aftonbladet, HD, Kvällsposten, Kvällsposten,

Bloggformatet: Svensson, Trollhare, David Gottlieb, Bloggvärldsbloggen, SvD, SvD, IDG, HD, HD, Nalin Pekgul

Det "viktiga" kulturarvet

Jag begriper mig sannerligen inte på de människor som tycker att det viktigaste kyrkans styrelsefolk kan göra är att ta vara på kulturarvet. Men förmodligen beror detta på att jag har den konservativa synen att kyrkan, och allt som kallas för kristen kyrka, utan undantag ska ha en kristen utgångspunkt.

Läsarna av tidningen Dagen fick frågan om vilken fråga som var viktigast. Dagen är en kristen tidning, vilket återspeglar sig i resultatet:



Något är väldigt fel om det är möjligt att bli vald till en styrande roll i kyrkan utan att ha en biblisk agenda. Visst, när det gäller detaljfrågor är kristna ibland lite oense, men på det stora hela kretsar kärnan i budskapet kring att alla: syndat och är i behov av frälsning, som bara kan komma och har kommit genom Jesu Kristi död och uppståndelse, en nåd som tas emot genom tro. Tron i sin tur är en gåva. För att återfå gemenskap med Gud behöver alla människor denna frälsning. Kyrkans främsta uppgift är att förmedla budskapet om denna frälsning, övrigt är sekundärt.

Jag kan förstå att det politiska system som idag råder i Svenska Kyrkan startade för länge sedan, av sekulära syften. Men systemet bör på något sätt avskaffas. Det är inte meningen att en människa som inte har en personlig levande tro på Jesus Kristus ska få välja vem som ska styra kyrkan - och än mindre är det meningen att en sådan person ska få VARA den som väljs till sådan post. Det är inte förenligt med kristen tro, oavsett hur man tolkar bibeln eller kyrkans historia.


Mer om mandatfördelningen i Dagen

Så jag sällar mig till skaran som uppmanar alla kristna med levande tro som är medlemmar i Svenska Kyrkan, att gå och rösta. Och rösta för allt i världen inte då enligt den vanliga partilinjen, utan rösta på sådana som vill hålla det sekulära utanför kyrkan. Bort med dumheter som anknyter till tanken att kyrkan ska vara en allmänt behjälplig samhällsinstitution. Det ska kyrkan aldrig vara. Det FÅR aldrig någonsin bli kyrkans roll. Vad skönt det vore om de som prioriterar humanism framför kristendom kunde bli utsparkade ifrån kyrkans styre nu den 20:e september! De har inte där att göra, om Svenska Kyrkan är en kristen kyrka. Lika lite som de som sätter moralistiska bud före evangeliet har där att göra.

För att styra en kristen kyrka ska man vara kristen enligt biblisk definition, och dessutom vara ett föredöme i detta i jämförelse med andra, punkt slut.

Dagen, Dagen, Dagen, Dagen, Dagen, Dagen, Dagen, Dagen, GP, Dagen, GP, barometern.se, barometern.se, SvD, SvD, SvD, HD, Sydsvenskan, Världen idag, DN, DN, SMP, Expressen, Expressen, Expressen, Expressen, Michaels blogg

Rhema Trust

Jag har inte haft något att skriva om på sistone, och när jag haft det så har tiden saknats. Men nu fick jag se ett roligt brev som adresserats i mitt namn men till min flickväns adress.

Från "Rhema Trust". Rhema är ett ord som varit väldigt stort inom Trosrörelsen, där man menat att det betytt "Guds talade ord" som komplement till Logos, "Guds skrivna ord". Något som inte resten av kristenheten håller med om, och man kan anta att en organisation som har ordet "Rhema" i namnet hör till Trosrörelsekategorin.

Jag vet inte om det är vän eller fiende som beställt de små böckerna "Det kristna livets grundläggande principer" i mitt namn till en adress jag inte bor på, men jag tänker att det nog snarast är någon av mina galna kompisars uttryck för humor.

"ha ha"

Nu undrar jag bara hur man avbeställer skiten. Michael, Johannes och Andréas - om det är någon av er så kommer jag att HÄMNAS!! (om det är någon som gjort det i bästa välmening så säger jag väl "tack, men nej tack")

:)

Som Caroline Glick förutspådde

...och många med henne: Netanyahu trotsar USA:s, eller snarast USA:s presidents krav på Israel om att de ska sluta bygga bosättningar på ockuperade områden, alternativt sluta förhålla sig passiva till de israeler som trotsar förbudet att bygga där.

Bloggaren Caroline Glick förklarade alltså i slutet av augusti, i en intressant bloggpost, hur Israel borde agera i denna fråga för att inte får Obamas tumme i ögat. Jag tycker bloggposten är läsvärd även om jag kanske inte tycker att Israel "borde" göra på det ena eller andra sättet i frågan.

Hur som helst hårdnar det politiska klimatet kring Israel nu när även USA börjar ställa hårda krav på det lilla landet. Jag är, som amatör och privattyckare, lite bekymrad över vad som kan komma att hända under det närmaste halvåret i den regionen. Jag är rädd att det kan bli illa även om jag hoppas på motsatsen. Israel får hård press emot sig för sin lokala politik av sina allierade, något som de grannländer som hatar dem lär utnyttja. Vad tror ni?

Om man nu håller fram en hård linje emot Israels sätt att hantera de palestinska araberna och deras självstyre - hur långt är man samtidigt beredd att försvara Israels rätt att försvara sig emot dess större fiende? Om det haglar tio tusentals raketer som är riktad emot deras civilbefolkning, skickade av organisationer som sponsras av Iran och Syrien - har de då rätt att kapa fartyg som transporterar sådana missiler till deras fiender? Jag tycker det verkar rimligt faktiskt, om de nu gjort vad som påstås i artikeln.

Dagen, Dagen, Dagen, Dagen, Dagen, SvD, SvD, UNT, DN, DN, DN, Sapere Aude, GP, GP, Sydsvenskan, Haaretz, Haaretz

Sista färden

Idag var det begravningsgudstjänst med minneshögtid. Platsen var Livets Ord i Uppsala, och arrangemanget var så bra genomfört att vi som var där kunde koncentrera oss på det väsentliga; minnen av farfar, varandra, tankar och känslor.

Jag sa ajö till farfar redan timmarna innan han gick hem till Herren. Jag fällde en tår då, och bad den sista bönen för honom då. Jag trodde inte att det skulle bli emotionellt för mig idag just därför, jag funkar ju inte som de flesta andra. Men denna gång bedrog jag mig. Jag kände smärta. Smärtan av att min farmor, som levt nästan dubbelt så länge tillsammans med farfar än jag har levt, måste säga sitt sista ajö. Man vet att man kommer ses igen, men det tar inte bort avsaknaden.

Saknad av den man som jag vuxit upp tillsammans med. Som med milda ord korrigerade mig när jag vände upp och ner på hans hem några hundra gånger i mina tidigaste år. Han som kastade sig upp på cykeln i språnget som 65-åring och som sprang i elljusspåret en bra stund efter sin 70-årsdag.

Så jag fick något dimmigt i ögonen när jag sa mina sista ord till honom: - "Hej då farfar, vi ses snart"
____________________
Bilder


1. Farfar framför Fridhem; 2. Jag och kusinerna Kristofer, Fredrik, Simon, Samuel och Benjamin bugar inför att bära ut kistan till bilen



Jag tar in ögonblicket, och kusin Aron (utanför bild, t.v.) utbrister "Sista färden" - bättre val än "sista vilan" om man kände farfar



Det som gjorde ont var att se farmors smärta



Närmast kameran min flickvän Ulrika. Bakom henne mormor, och mitt emot mormor satt Stens änka, min farmor. Bredvid henne Birgitta, och bredvid Birgitta hennes make Ulf. Vid minneshögtiden var det mängder av människor som ville hålla tal, vilket visar hur omtyckt farfar var. Vissa som inte kände honom så väl kunde dock gärna talat hälften så länge. All heder åt dem som gjorde arrangemanget dock - det var som jag sa i början av posten, en minneshögtid som gav chansen till reflektion och känslor utan att man märkte så mycket av det som inte ska märkas en tid som denna.



Jag har fått två berättelser om denna klocka som idag gick i arv till mig. Den ena är att det skulle vara den klocka som farfars far fick i bröllopsgåva av sin hustru, som omnämns i boken "Det hände på min väg" (delades ut till alla som var på minneshögtiden). Den andra berättelsen är att den skulle vara en belöning för de hjältedåd farfars far gjorde som lots. Både farfars far och farfars farfar fick medalj av kungen för att de räddat livet på folk som gått igenom isen. Jag ska reda lite i frågan och skriva en enda version här såsmåningom. Zenith-klockan är i alla fall vacker, och ska till en gammal kompis, urmakare, för ordentlig invärtes rengöring. Sådan som både klockor och människor behöver åtminstone någon gång per hundrade år.

Min erfarenhet: Migrationsverket bör rikta luppen inåt

Migrationsverkets chef har kritiserat vissa kommuner för att de samordnar sitt emottagande av ensamkommande asylsökande barn -och ungdomar, med andra kommuner. Detta istället för att själva bygga upp en lokal kapacitet för sådan verksamhet.

Somliga tycker att detta är oetiskt, eftersom de utnyttjar Migrationsverkets generösa ersättningsregler som finns för att komma till rätta med det över två år gamla problemet med långa köer för barnen och ungdomarna. Men vad som verkligen är oetiskt är att handläggare tillåts jobba kvar på migrationsverket utan att de engagerar sig personligt i de fall de utreder. Jag tycker att det är oetiskt att jobba med människor utan att bära detta engagemang ständigt. Enligt avhoppade jurister som tidigare jobbat för Migrationsverket, är det inget annat än ett lotteri för dessa barn -och ungdomar om de får stanna eller inte. Det har mindre att göra med deras bevekelsegrunder, och mer att göra med vilken handläggare de får tag på, om de inte till och med har oturen att glömmas bort och därför slarvigt snabbutredas (med avslag som följd).

Dessa påståenden rimmar inte dåligt med mina egna erfarenheter från att ha jobbat inom sådan verksamhet. Jag är av sekretesskäl förbjuden att gå in djupare i detaljer, men jag kan säga att erfarenheter av Migrationsverket innebär både sorg och ilska på regelbunden basis.

Om man inte som utredare gör sitt yttersta för att varje enskilt barn eller enskild tonåring ska få maximera sin möjlighet att få sitt fall gjort rättvisa, bör man söka nytt jobb. Om man som chef för Migrationsverket inte ger resurser för att möjliggöra detta, bör man också söka nytt jobb.

Ett annat problem som jag tycker blir för lite belyst i svensk media, är hur konvertiter och ickenormativt sexuella blir behandlade i dessa utredningsärenden. I Iran blir både kristna och homosexuella avrättade på inga andra grunder än att de är just kristna eller homosexuella, eller om de har otur, både och. Men ni ska inte tro att sådan övertygelse eller läggning alltid räcker för att få asyl i Sverige! Som en orsak till nekande av asyl har bland annat hörts att det inte går att bevisa att någon är kristen eller homosexuell.


Irakiske evangelisten Jacob Najiam

Frågan är om dessa drabbade verkligen ska behöva drabbas av Migrationsverkets problem med att lösa sina utredningsfrågor? Enligt Sharia blir man ett huvud kortare både om man konverterar till kristendom eller om man blir påkommen med homosexualitet. Det är emot den bakgrunden du ska läsa Dick Erixons blogginlägg, brunblått självgott skrivet som vanligt. Vad skulle du göra om du visste att du skulle dö om du inte flydde Migrationsverkets utvisningsbeslut?

Jag är en känslosam man med stundvis hett temperament. Ibland fantiserar jag om att placera en sådan migrationsverksutredare mitt i Teheran iförd läderbögklädsel med en bibel under armen och med sönderklippt svenskt pass. För att se vad som skulle hända, liksom.

Dagen, Dagen, DN, NA, Dagens samhälle, Mullvaden, Dick Erixon