Superkyrka?

Intressant profetia (Wilkerson). Om ni som lyssnar på den liksom jag kan avstå ifrån att alltför mycket tänka på den usla musiken i bakgrunden till budskapet, kan ni kanske få er en tankeställare. Hur stämmer denna profetia, flera decennier gammal, överens med utvecklingen i kyrkan idag? Och, bör man fråga sig, ÄR detta en profetia eller bara en mycket kvalificerad gissning av en person som har lätt för att se mönster i religiöst, politiskt och mänskligt beteende?

Stefan Swärds granskning av den frikyrkligt liberala Maclaren (1,2,3), Reaktionen, och givetvis Stefans skarpa analys (1,2) av hur kritiken emot honom gått till (inklusive den ifrån de högsta hönsen). Som alla sett finns det ett pris för den som har en åsikt i kyrkan som är skarpare än dragkroken på en bil. Be för Stefan.

Läs även Michaels (nya) blogg (1,2) och ta även gärna en titt på den gamla, här.

Andréas Glandberger tar upp frågorna kring den nya ekumeniken ifrån ett annat perspektiv, och fokuserar mer på Trosrörelsens oheliga allians med vad de kallar för "de historiska kyrkorna".

Fler bloggar: Aletheia, Kolportören, Den radikalreformatoriska bloggen, Jaktlunds blogg

Och någon som har ett helt annat perspektiv, men som vissa gärna helt felaktigt gärna buntar ihop med postmoderna emergent-folk (bara att läsa så förstår du vad jag menar).

Jag undrar hur mycket av kristendomen som kommer försiggå inom organiserad kyrklighet om tio år. Vi har som kristna inte längre råd med kyrkor som fungerar även utan daglig vägledning av Guds Ande (på fast biblisk grund). Strukturer som bär upp religiösa mönster som kan ersätta Gud är av ondo. Vi står inför ett paradigmskifte, men vad som är vad i detta skifte är inte så lätt att se. Under tiden som Gud skakar det som kan skakas, kommer det gå runt människor som också skakar vad de kan skaka, och deras lena ord kan lätt misstas för att tjäna Gud, om den som lyssnar inte rotat sitt sinne i bibeln. Under tiden som Gud dekonstruerar det som kan dekonstrueras, kommer det också finnas människor som dekonstruerar vad de kan dekonstruera, och...

Håll ögonen öppna!

Hur många konstgjorda lungor finns det?

När jag ser hur sjukvårdspersonal, gärna chefer, ger lugnande besked om att de dödssjuka människor som drabbats av den så kallade Svininfluensan (pandemin H1N1 2009) får livsuppehållande vård genom en konstgjord lunga (ECMO), undrar jag minst två saker.

länkad från dagen.se

Hur många konstgjorda lungor finns det? Det finns ett samarbete inom EU där de sjukhus som har konstgjorda lungor hjälper varandra om dessa blodsyresättande maskiner skulle vara upptagna på det egna sjukhuset. Folk skickas kors och tvärs. En till Danmark, nästa till England. Det kan inte finnas många, om folk ibland skickas från England och hit, och ibland vice versa.

Vilket leder mig till nästa fråga: kommer lungorna ta slut när influensan smäller till norra Europa på allvar?

Mer: Dagen, Dagen, Dagen, DN, DN, Aftonbladet

Länge leve demokratin Israel

Såhär på morgonkvisten funderar jag på om det är just för att Israel är en demokrati, som så många tycker om att hacka på dem? Jag menar, i en region där demokrati är ett ord som nästan inte existerar, och där övergrepp av fruktansvärda mått sker varje dag, väljer man att slå på den stat som begår MINST sådant i regionen. Märkligt.

Israel borde inte ha lämnat in en officiell protest till svenska UD - det visar tyvärr att de har brister i sitt eget demokratiska system om de tycker att staten ska kritisera eller styra media. Israel borde vara hårdare och noggrannare emot penalism hos rötägg vid deras gränsposteringar. Det borde vara långa fängelsestraff för den som använder mobbningsmetoder med k-pist i hand, 10 år minst.

Men svenska medier borde inte på ett så pinsamt sätt visa sin partiskhet emot Israel och för de muslimska länderna i regionen. För att använda ett uttryck från Jesus, så silar de mygg samtidigt som de sväljer kameler. Det finns förstås undantag här, vilket en ledare i SvD visar. Aftonbladet borde skämmas, inte för sin iver för yttrandefriheten, men för sin dubbelstandard. Det är tydligen okej för svenska regeringstjänstemän att kritisera brödranationen Danmark för Muhammedaffären, eller be muslimska diktaturer om ursäkt för att Muhammedkardikatyrerna publicerats även i Sverige, medan det tydligen INTE är okej för en svensk ambassadör att be om ursäkt lokalt på plats i Israel. Otroligt. Helle Klein visar som vanligt samma mått av opartiskhet som en Hammarbyare i ett derby emot AIK.

Personligen tycker jag om vår svenska tryckfrihet och yttrandefrihet, med brasklappen att jag tycker den är för begränsad. Jag tycker inte att yttrandefriheten ska begränsas av hatbrottsklausuler. Jag hävdar, kanske naivt, att mörka åsikter bäst bekämpas ute i ljuset, med argument. Ingen ska be om ursäkt för att Jesus, Muhammed eller någon annan religiös ikon förolämpas i media. Ingen ska be om ursäkt för att Israel framställs som en skurkstat, lögnaktigt dessutom. Ryktesspridning, kollektiv förolämpning och uppvigling är tyvärr baksidor på det fria ordet. Förbjuder vi dessa tre vidrigheter så förbjuder vi även alla fördelar som finns med det fria ordet, inklusive dess nödvändighet för att försvara varaktig demokrati.

Men moraliskt bör media ta ett ansvar. Man bör i rimlighetens namn göra negativ skillnad på alla diktaturer i mellanöstern, och på Israel som är en demokrati. Man bör sluta med att framställa bilden av att Israel med mobbningsmotiv förtrycker araber lokalt, dvs palestinier, och istället djupare belysa Israels prekära situation där de försvarat sin rätt att existera emot fiender som är hundra gånger fler än dem själva. Det finns flera nationer i mellanöstern som skulle tycka att det var ett litet offer att svepa alla arabiska palestinier av kartan, om de samtidigt kunde utplåna Israel. Ett kärnvapenutvecklande Iran är ett exempel, men även Libyen och Syrien skulle nog inte tveka om de fick ett gott nog svepskäl.

För övrigt tycker jag att fler svenskar skulle läsa tidningen Haaretz (ickekonservativ israelisk tidning) och se de engelska sändningarna från Al Jazeera. Någon månad med båda dessa nyhetskanaler, och man ser snabbt vilka värderingar i mellanöstern som är värda att försvara, samt vem eller vilka som är bärare av dem.

Mer: SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, Aftonbladet, SvD, Aftonbladet, Aftonbladet, Aftonbladet, Aftonbladet, Aftonbladet, DN, DN, DN, DN, Sydsvenskan, Nerikes Allehanda, Haaretz, Haaretz, Dagen, Dagen, Dagen, Dagen, GT.

Så många har bloggat om detta att jag nöjer mig med två motpoler, vilka båda är kända för sitt ointresse för objektivitet och därmed visar hur infekterad frågan är. Erixon tillåter inte kommentarer alls, och Jinge censurerar kommentarer om man har fel åsikt: Dick Erixon, Jinge.
Ja, och så förstås utrikesminister Bildts blogg, samt från Magnus Betnér vars åsikt jag denna gång delar.

Hillegren en anomali?

Det är en fråga som är värd att ställa, med tanke på att han i en debattartikel gjort sig ännu dummare än han framställdes i Aftonbladet, och när han nu säger att hans åsikt är rådande bland de flesta åklagare.

Hillegren säger att det är svårt att bevisa en våldtäkt begången i hemmet. Det är det ingen som säger emot. Men vad jag finner frapperande är att han dessutom säger:

"Att inte ha samlag mot någons vilja är en utmärkt umgängesregel som dock passar bättre i etikettböcker än i lagböcker."

Han säger vidare:

"Våldtäkt utan våld är [...] en språklig anomali."

Detta uttalande syftar tillbaka på det kända exempel han drog i inledningen av den här debatten (eller vad man nu ska kalla det), där en man tvingar sig på sin fru och hon förhåller sig fysiskt men inte verbalt passiv.

Den enda slutsatsen av ovanstående är att Hillegren inte uppfattar psykiskt våld som våld. Hur ska man annars tolka hans dumma uttalande om våldtäkt utan våld? Lägg därtill att han antyder att han är fullt kapabel att agera neutralt trots sina reaktionära åsikter. Några poäng psykologi skulle inte skada för en person som säger så, vilket skulle kunna visa studenten hur befängt ett sådant uttalande är. Vi får aldrig några åklagare som helt följer lagstiftarens intention, eftersom det är oförenligt med mänsklig natur. Men det går att minimera anomalierna genom att städa bort de värsta fördomarna, eller den som bär fördomarna om denne vägrar släppa dem.

Hillegren och likasinnade kollegor inte bara bör, utan ska fråntas alla uppgifter som angränsar till sexualbrottslighet. Nu. Hade Hillegren varit en vän hade jag nog sagt upp bekantskapen med honom om han inte ändrade sig, så vidrigt och sjukt tycker jag att han resonerar. Varför tycker jag detta? Jo, för att jag till skillnad ifrån Hillegren har läst på om vad i en våldtäkt som skadar och som inte skadar. Vad som är "våld" i en våldtäkt. Vad som avses när man säger "våldtäkt" - vilket inte behöver innefatta att någon med fysiskt våld betvingar. Jag kan uttala mig tvärsäkert om Hillegren gällande detta eftersom han visar sin okunskap genom sina uttalanden, i synnerhet nu när han skrivit en debattartikel i SvD.

Mer: SvD, SvD,Dagen, Dagen

Hillegren skiljs ifrån uppgifter som har med sexualbrott att göra: SvD, DN

Din idiot!

...har jag lust att utbrista till människor som uttalar sig som kammaråklagare Rolf Hillegren gjorde. Han liknar en våldtäkt inom hemmet (maken tilltvingar sig sex av hustrun) vid en "ordningsförseelse".



Jag har på sätt och vis förståelse för att outbildade reliker kan säga sådana saker. När ens kunskapsområde inte täcker in det man uttalar sig om blir det lätt fel. I det här fallet har inte kammaråklagaren förståelse för essensen i vad en våldtäkt är.

Fakta i fallet är att en våldtäkt som begås, som kammaråklagaren säger "utan våld", ger värre psykologiska följdverkningar än en överfallsvåldtäkt (i genomsnitt). När någon man litar på, älskar och förtröstar på - kränker en sexuellt - raseras oftast ens förmåga att på någon som helst nivå lita på en människa igen. Detta gör att man inte kan ta emot hjälp för att resa sig ifrån kränkningen. Dessutom måste man möta idioters oförståelse för hur djup kränkningen är, och man måste slåss för sin rätt att kalla det som skett för "våldtäkt". När man däremot blir överfallen och våldtagen blir det som skett oftast fördömt av omgivningen och alla visar att det som skett var fruktansvärt. Man får stöd att resa sig, vilket man också ofta gör ifrån en överfallsvåldtäkt. Våldtäkt inom relationen reser man sig däremot inte ifrån lika lätt, eller som ofta, över huvud taget.

Hillegren menar att det är när kvinnan är passiv och bara verbalt står emot, som det ska betraktas som en ordningsförseelse. I alla fall är det hans förklaring i efterhand när Aftonbladet pressade honom på vad han egentligen menade. Men om man säger ifrån, fast på grund av ångest i situationen inte fysiskt kämpar emot sin make eller sambo, ska man ha lagens skydd emot våldtäkt i samma utsträckning som om man försöker ge sin karl ett knä i skrevet eller peta ut hans ögon, tycker jag. Ens mod eller fysiska handlingskraft kan inte få avgöra ens juridiska skydd!

Det jag säger baserar jag på mina år av studier inom ämnet genusvetenskap och ämnet psykologi. Forskningen över våldtagna stödjer det jag här påstår. Därför vore det mycket bra om personer med kammaråklagarens okunskap antingen utbildas eller byts ut. Snabbt.

Dock är det bra att detta kommer ut - att en av de okunniga faktiskt vädrar sin bristande kunskap och märkliga värderingar - för att en ökad förståelse för våldtäktsoffers rättsliga uppförsbacke ska bli synlig mer i vårt samhälle. En kvinna på fem, om man räknar lågt, blir våldtagen i Sverige någon gång mellan födseln och 60:e födelsedagen.

För den som vill ha källor till ovanstående allmänbildning hänvisar jag till genusforskningens bibliotek vid universitetsbiblioteket i Linköping. Där kan man bland annat lära sig att det blev ett brott att våldta sin hustru i Sverige så sent som 1982 (klubbades igenom), eller 1984 (vann laga kraft) beroende på hur man räknar. En miss, tycker kanske vissa åklagare som förhoppningsvis också längtar efter pensionen.

Läs den ursprungliga artikeln i SvD, och även i Dagen.
Copy me Happy, Svensson, Kulturbloggen, Daniel Scythe, Unni Drougge, annarkia

Men livet går vidare

Och här gratulerar farmor Maj min kusin Kristofer efter att han några minuter tidigare har gift sig med Stina. Till vänster faster Maj-Kristin.



Livet går vidare, med skymning och gryning, sorg och glädje. Snart börjar festen ute på Ribbingebäck, och det är dags för mig att rulla vidare dit.

In memoriam

----
Min farfar var en storhjärtad man som blev till hjälp för tusentals, kanske miljoner människor. Med fara för liv och lem for han runt som missionär i Indien, trots knapp budget och motsträvigt samfund som inte ville hjälpa. När sjukhuset stod klart blev det dock annat ljud i skällan. Även i Sverige har han gjort kontroversiella saker, där han följt sitt hjärtas övertygelse och sin brinnande tro oavsett vad andra har tyckt. Pionjärsandan han burit har smittat många i släkten. Vi minns honom med glädjen från kraften ifrån hans liv med Kristus, som han skulle ha önskat. Vi gläds åt att han fått komma hem till Herren även fast det känns väldigt märkligt att han är borta. Vi ber för min farmor, som inte vill att vi ska vara ledsna, om att hon ska få leva i den styrkan och vissheten om att farfar nu är i det hem han längtat efter.

Sista gången jag såg min farfar var tidigt igår kväll, och jag fylldes av blandade känslor. Det är en konstig känsla att se en människa som alltid funnits i ens liv - jag växte ju upp i grannhuset - vara på snabb väg bort. Samtidigt visste jag att himlen är hans verkliga hem, dit jag tror han längtat en längre tid. Efter att ha bett en kort bön gick jag därifrån, och tänkte att det var sista gången jag skulle se honom. Hur jag kommer känna imorgon vet jag inte, för detta är första gången någon jag haft i mitt liv har dött (förutom morfar, men då var jag så liten att jag inte förstod). Glöm inte bort att be för farmor nu, hon som kämpat vid farfars sida i över sextio år.
----

Edit: Läs även vad min kusin Jonathan, kusin Benjamin och deras pappa Ulf säger på sina bloggar. Benjamin har dessutom lagt ut en video från någon av våra släktträffar där farfar berättar om gamla minnen, berättelser som man idag är glad att man hört honom berätta så många gånger. Jag kommer att komma ihåg dem. Den som vill kan även titta på det personporträtt som Livets Ord gjort, och som finns på deras webbtv (del 1, del 2).

(om man vill säga något snällt eller vackert går det bra att kommentera, i annat fall kan du avstå och be istället)

Problem!

På kort tid har nu tre kommentarer ifrån läsare försvunnit spårlöst. Det är inte jag som modererat bort dem. De finns inte i spamfiltret och jag har godkänt samtliga insända kommentarer - så vad som skett vet nog bara den Evige. Jag vet i alla fall inte. Ny och bättre (enklare) kommentarsfunktion kommer inom kort.

Inget märkvärdigt med att den sexuella identiteten påverkas

Lovise Brade har undersökt om den sexuella identiteten påverkas av att läsa genusvetenskap, och kommit fram till att det gör den.

Konstigt vore väl om den INTE påverkades i meningen att man får en vidgad syn på de olika faktorer som påverkar den sexuella identiteten. Många som lever sina liv utan att studera dessa ämnen utgår kanske ifrån att den sexuella identiteten är medfödd och funderar inte ens över hur livserfarenheter, familjesituation, samhällets normer och förväntningar - ja, till och med språket - påverkar hur vi ser på kön och sexualitet.

Med förändrad identitet menas inte mer än att identiteten påverkats i någon mån. Jag tror det är ganska ovanligt att någon förändras från homosexuell till heterosexuell, eller vice versa, om det nu ens är möjligt.

Under den tiden jag läste till genusvetare påverkades jag i den meningen att jag fick lägga ifrån mig en mängd fördomar som jag hade om kvinnor respektive män. Där tror jag de flesta som läser genusvetenskap påverkas. En del tror ju att flickor föds till att älska rosa och pojkar till att älska babyblått. Men så är det givetvis inte.

Läs mer i Dagen

Kusin vitamin, hängde och slängde från en gardin

...eller vad man nu ska använda för klatschig rubrik.

Såhär på semestern orkar man inte skriva så mkt på bloggen, så jag tänkte att jag skulle surfa lite på huvudnyheten i den kristna tidningen Dagen, det vill säga att min kusin ska ställa upp i kyrkovalet.

När jag läste det igår på hans blogg fick jag ryktet bekräftat. Jag hörde dock för flera månader sedan att han tänkte ställa upp i kyrkovalet, så jag förvånas lite över att de väntade med att släppa nyheten först nu. Kanske för att det ligger närmare i tid i förhållande till nämnda val, vad vet jag.

Hur som helst är det intressant att Livets Ord visar sina politiska ambitioner på ett så tydligt sätt. Jonathan Ekman är ju inte vem som helst, VD för Livets Ord och son till pastorn Ulf Ekman.

Jag delar nog inte Livets Ords politiska övertygelser vid särskilt många punkter, men det som kan sätta stopp för den så kallade "Kristen Vänster" och andra liknande krafter inom kyrkan, gör nog nytta.

Jag funderade på vilka partier det skulle kunna tänkas bli - Frimodig kyrka var min första gissning, men tydligen blir det Kd. Signalerar detta att kyrkopolitiken kan vara en inkörsport till kommunal -eller rikspolitiken? Det får framtiden utvisa. I dagsläget kan jag bara säga - lycka till, kusin!

Mer om kyrkovalet: Dagen

Musik, maffia och mediaindustrin

Nu har ytterligare en stackare dömts att betala skadestånd för illegalt tillgängliggörande av upphovsrättskyddat material. Denna gång var det 30 låtar, och ska man tro skadeståndet så var varje låt värd 169000 kronor.

Man kan inte klandra musikindustrin för att vara mer korrupt, hänsynslös och kriminell (i etisk bemärkelse) än andra industrier som utnyttjar idiotisk lagstiftning för sina skeva syften. Men man kan anklaga den för att lika usel som de värsta branscherna.

Bara för att det GÅR att klämma åt en enstaka fildelare på detta sätt, betyder inte att man måste använda sig av möjligheten. Lagstiftare har sitt ansvar, domare och jury sitt ansvar, men målsäganden har det största ansvaret i ett skadeståndsärende.

När jag ser hur illa denna bransch beter sig, uppstår för mig ett etiskt dilemma. Detta dilemma handlar inte om huruvida det är rätt eller fel att ladda ner musik eller ej - en underordnad fråga - utan om jag överhuvudtaget har rätt att med mina ekonomiska medel stödja en sådan bransch. Jag efterlyser någon motsvarighet till "fair trade -märkning", kanske något som skulle kunna kallas "fair conduct". Så att man kan undvika de delar av branschen, dvs de största bolagen, som beter sig som arslen.

Med tanke på den praxis som råder i dessa skadeståndsfall i USA, undrar jag ibland om det är mod eller dumhet som gör att folk fortsätter att ladda ner. Den rationelle avstår under dessa förhållanden. Men detta gör inte denna hutlösa skadeståndspraxis rätt på något sätt. Om vi exempelvis hade dödsstraff för alla brott som står i lagboken, inklusive fortkörning och felparkering, tror jag att de flesta skulle ställa bilen i garaget vilket i sin tur skulle leda till både färre fortkörningar och färre felparkeringar. Men är det rätt att göra på detta sätt?

Den amerikanska "bill of rights" verkar egentligen förbjuda denna typ av höga skadestånd. Jag är ingen jurist, men jag gissar att man kommit runt sin egen konstitution genom att göra detta till civilmål istället för brottsmål. Precis som man alldeles nyligen gjort om det i Sverige, alltså, genom IPRED. American Bill of Rights säger bland annat:

"United States Bill of Rights which prohibits the federal government from imposing excessive bail, excessive fines or cruel and unusual punishments."

Riksdagsledamoten Karl Sigfrid har räknat ut att om den lögnaktiga musikbranschens påstådda förluster stämde överens med verkligheten, har branschen haft en förväntad försäljning på 6400 triljoner kronor
(6 400 000 000 000 000) Denna summa är 30000 gånger högre än skivbranschens försäljning var när den var som högst, då fildelningen var ett mer marginellt problem för dem. Jag undrar som lekman hur rätten i USA tänkte när de dömde Joel Tenenbaum att betala 5 miljoner kronor för dessa 30 låtar. Är det ett utslag av att jurysystemet inte fungerar, eller ligger det något annat bakom? Oavsett vilket måste vi arbeta aktivt för att stoppa den effektiva lobbyverksamhet som musikbranschen bedriver i EU och inte minst lokalt i Sverige. Vi vill väl inte att en oetisk bransch nedmonterar både yttrandefrihet, rättstrygghet och integritetskyddet?

DN

Såhär efter Europakonferensen

Efter denna Europakonferens vill jag säga att det fanns en hel del positiva och glatt överaskande inslag. Jag har en del läsare som inte kommer gilla att jag säger detta, men så var det likväl.

Bäst var enligt mitt tycke Jonathan Bernis - som var både pedagogisk och hade andlig tyngd. Mycket skulle kunna sägas om hans predikan. Ska man invända något så kan det kanske vara att han tenderade till att raljera lite, men inte mer än att den som är så till sinnes kan ta det med humor även om Bernis träffat i hjärtat. Jag tror att Bernis är en predikant som inte talar om det någon människa önskar, inte ens om det skulle vara den som bjudit in honom, utan om det han upplever att Gud vill att han ska tala om.

Lovsången var också stundvis inte bara riktigt bra - utan fenomenal. Det är ett betyg jag sällan delar ut, även om det förstås är subjektivt.

Lite överraskande var kanske att Kong Hee återigen fick tala på Europakonferensen. Förra året var det ju som många vet blåsväder kring hans fru, när hon spelade in en sexuellt explicit musikvideo där hon själv spelade japansk prostituerad. Detta år gjorde inte Kong Hee lika mycket reklam för sin hustrus musikkarriär, även om det fanns inslag som påminde om hans reklamkampanj under Europakonferensen 2008. Läs gärna intervjun med Kong Hee:s hustru, som har artistnamnet Sun Ho.

Mer aktuellt för i år är väl de sensationella uttalanden han gjort på sin blogg. Han har talat positivt både om att dricka alkohol och tatuera sig, samt sagt att det inte är något generellt fel med onani utan använt på rätt sätt kan vara positivt. Egentligen borde inte detta vara så kontroversiellt då vi kan se i bibeln att bibelversen innan den som förbjuder tatueringar förbjuder män att raka sig, och att Jesus drack vin, samt att ingen bibelvers vare sig i gamla eller nya testamentet talar negativt om onani. Men dessa frågor är kontroversiella inom vissa kristna kretsar, och när det gäller alkohol har ju Ulf Ekman - Kong Hee:s mentor vilken Hee påstår att han alltid lyder - fått mängder pastorer inom Trosrörelsen att skriva på ett papper om att de inte ska dricka alkohol. Kanske kan detta förklaras med att Ulf ser ett särskilt problem med alkoholkonsumtionen i Sverige med vårt råsupande, fast inte ett problem med alkoholen som sådan? Jag vet inte.

Och onani kanske är okej för ungdomarna på Livets Ord idag. Det var det inte för 20 år sedan, så mycket kan jag garantera, när man ibland till och med halvoffentligt fick bekänna synden. Om man nu var så dum att man gick fram när ungdomspastorn kallade fram till förbön och syndauppgörelse förstås. Skönt om saker som förstört för en tidigare generation idag styrts upp, till förmån för evangelium som inte bygger på människors bud utan på Kristus. Statisk religion dödar, men Anden ger liv.

En tråkig sak under konferensen var att en ansvarig utgivare för en kristen tidning valde att skicka chockerande oförskämda mejl där jag fick veta att jag inte var önskvärd att kommentera eftersom jag hade fel åsikter som dessutom redigerades bort på tidningens sajt. Ja, ni läste tyvärr rätt. Till och med jag blev förvånad, liksom de släktingar jag rådfrågade om hur jag borde hantera det på ett rätt sätt. Nåväl, det var inte en tidning jag brukade ta mig tid att läsa ändå. Orsaken till att jag bidrog var för att försvara hedern åt några som osakligt smutskastats. Eftersom jag gjorde detta är jag nu mera persona non grata. Lika bra det. När lovsången drog igång under mötet la jag telefonen åt sidan, och eventuell irritation rann snabbt av. Fokus på Gud har den effekten. Det bär jag med mig hem, som påminnelse om de ting som sänds i vår väg för att föra bort blicken ifrån Kristus. Inget är värt så mycket att det får ha den effekten.