Är detta ett problem gemensamt för megakyrkor?

Jag läste nyligen i den stora norska kristna dagstidningen Vårt Land, att den forne pastorn Enevald Flåten möttes med kalla handen då han kom till Livets Ord i syfte att tala ut om tidigare oförrätter (för den som inte känner till historien bakom det hela, rekommenderar jag er att se intervjun med honom samt läsa länksamlingen i detta blogginlägg). Denna artikel tar upp situationen ifråga, men berör i huvudsak en problematik som ofta synts i megakyrkor och som kanske inte är isolerade till Levende Ord eller Europakonferensens arrangör.

Jag saxar här lite från Vårt Land, översatt till svenska:

----------
Vårt Land skriver en bakgrund. Situationen som händelsen utspelar sig vid är ett församlingsmöte där Enevald Flåten ska få veta vad som är fel på honom, och där de "opartiska" medlarna (Robert Ekh från Livets Ord i Uppsala och Åge Åleskær från Oslo Kristne Senter) agerar ledare:
Näsblod. Den tidigare Levende Ord-pastorn gör särskilt upp med en händelse där han stormade ut från församlingslokalen medan Robert Ekh och Åge Åleskær var på scenen. När Flåten var på väg ut, ropade Robert Ekh över hela salen: "Sådär gör en feg ledare!".


Enevald Flåten kommenterar: - Jag kom raka vägen från läkaren, och borde aldrig ha varit på det mötet. Jag hade ett blodtryck som var så högt att jag vaknade om nätterna med blodet forsande ur näsan på mig. Medan jag satt där och hörde på de hemska utbroderingarna, om att jag var en tyrann och en nazist, började det rinna och forsa blod, och jag måste ta min tröja och lägga den för min näsa. Olga ser att blodet flödar, tar mig i armen och säger: Jag vill inte att du ska dö här inne, jag vill få ut dig härifrån. Och medan jag går ut, hör jag i bakgrunden hur en av dessa rådgivare ropar.

Intervjuaren frågar: - Har du konfronterat dem med detta?

Enevald Flåten svarar: Nej, jag var i Uppsala för att träffa dem, men det passade (dem) inte. Men det var skönt att få vara där. Jag kände att jag var fri i hjärtat.
----------

Min undran är om detta är en problematik för megakyrkor i allmänhet, eller om det bara är ett lokalt problem (antingen inom Trosrörelsen, eller bara i Uppsala). Det är inte svårt att föreställa sig att en megakyrka skapar ledare som har stort ansvar med mycket lite tid för vanliga medlemmar i jämförelse med ledare i en liten kyrka. Detta kan vara ett effektivt sätt att styra en församling på, åtminstone tidseffektivt, men effektiviteten kan ge bakslag.

Ett exempel på när det kan ge bakslag är när något oplanerat sker som måste innefatta en av de viktiga ledarna. En herde har som bekant alltid tid för fåren, för att använda en liknelse. Men i en megakyrka som Livets Ord i Uppsala måste man boka tid ett halvår i förväg, om man till exempel ska göra upp en situation som de ovan beskrivna med Enevald Flåten. Ledarna har helt enkelt ett för pressat tidsschema där den tid de ger kommer som produkt ur ett maskineri snarare än som en beroende ingivelse från Gud. En ledare som Benny Hinn i USA har t.ex inte ens tid att bemöta kritik han fått när TV kommer och söker honom med gott varsel.

Om ett får behöver hjälp förväntas någon underställd den viktiga ledaren, kanske en själavårdspastor, ta sig an ärendet. Men det är naturligtvis inte någon lösning om den person som felat, eller som åtminstone är inblandad i konflikten, är den viktiga ledaren själv. Och då får man alltså vänta i omkring ett halvår, enligt den information jag fått ifrån en representant för Livets Ord. Dessutom gör tidspressen att mötet ofta inte kan ske på neutral mark, vilket är psykologiskt mycket viktigt i en konflikt, utan ofta då istället sker på ledarens kontor eller byggnad. Detta är inte alls önskvärt ur ett herdeperspektiv.

Det finns flera exempel på människor som efter att ha sårats av Livets Ord och tagit modet till sig för att konfrontera gångna händelser med den ledare det gäller, har mötts med oanträffbarhet eller en sekreterares ord om lång väntetid. Om personen inte gett sig utan ändå gått fram till ledaren det gäller efter ett möte, har samtalet blivit kort och ytligt. Undantag finns, men såvitt jag vet då inte från de allra högsta (och mest tidspressade) ledarna som Ulf Ekman, Robert Ekh och några till. Jag såg det själv hända när en av mina vänner för en tid sedan sökte upp sina tidigare ledare. Någon av de underlydande administrativa ledarna hade tid, medan de högsta ledarna inte hade tid eller lust att ta en laddad diskussion utan lång förberedelse eller möjligen mån av tid.

Man kan inte behandla människor på det sättet. Om man målar in sig i ett hörn så pass att man inte har tid att göra upp med fula saker man gjort emot folk när man var yngre och mindre förståndig, är det uppenbart att man måste omvärdera sin situation. En pastor har alltid tid, eller åtminstone nästan alltid tid, att på kort varsel göra upp med tidigare oförrätter. Det är en självklarhet efter den nytestamentliga etiken, och huvudfåran inom kristen pastoral tradition.

Uppenbart för er läsare är att enbart Enevald Flåtens version framkommer ovan (bortsett ifrån det Robert Ekh ropade, som är Vårt Lands egna påstående och förmodligen hade många vittnen). Därför uppmanar jag till läsning av länklistan på bloggposten i första stycket. Men då många drabbats av liknande saker kan man nog säga att det förmodligen har substans. Den fråga jag oavsett detta önskar att de av er som är med i en stor kyrka ställer er är: Har min pastor tid med mig i nöd och lust, eller bara i lust? Om svaret på frågan är minsta tveksamt, bör tanken leda vidare till ett ifrågasättande av en ledarmodell av spetsig pyramidkaraktär. En sådan modell var det som knäckte pastorn Enevald Flåten och bidrog till att han gjorde dumma och elaka saker.

Samma modell finns i många stora församlingar, t.ex den församling som arrangerar Europakonferensen i Uppsala. Den sistnämnda är ett exempel på något snyggt och proffsigt som en megakyrka kan åstadkomma. Kan en megakyrka fungera under en mer biblisk ledarmodell än som ofta är fallet? Hur fin Europakonferensen än är, Jonathan Bernis var t.ex suverän under onsdagskvällen, är fullt fungerande herdeskap i en församling alltid viktigare än möjligheten att skapa stora mötesplatser för kristna.

Vårt Land, Vårt Land, Bergens Tidene, DagenMagazinet

Om Europakonferensen: Dagen, Dagen

En av Trosrörelsens större ledare i intervju

För den som missat videointervjun som gjordes med Enevald Flåten, fram tills 2006 ledare för Levande Ord i Bergen, vill jag varmt rekommendera er att se den. Kommentarer till diskussion om videon sker dock på Andreas Glandbergers blogg, då det var hans fina journalistiska arbete och stora kärlek som fick till denna intervju. Se den - den är unik och föredömlig. En person söker upp sin forna fiende och möter honom med kärlek så att han kan få upprättelse, och säger dessutom efter mötet att han vill lära känna (bli vän) den person som tidigare skadat. Alla som kallar sig herdar i Sveriges församlingar - se intervjun, läs Andreas text, och lär. Jag stänger av diskussionsforumet för detta inlägg så att diskussionen kan ske där den bör, på Andreas blogg. Läs även gärna den stora artikeln i norska tidningen Vårt Land, som skriver om intervjun.

Intervju med Enevald Flåten from Andy on Vimeo.

Jag är inte förvånad över att Enevald Flåten blev avpoletterad på det sätt han blev.

Trosrörelsen, åtminstone som den var på den tiden jag var med, gjorde att alla var livrädda för att kritisera sina ledare eller röra vid Guds smorde. Sådant gör att kritik och agg trycks ner som i en tryckkokare.

Men när till slut tillräckligt många gaddat ihop sig i hemlighet och törs gå till anfall emot ledaren, så släpper trycket i tryckkokaren och alla fegisar som inte vågade kritisera innan, följer mobben och slår på den ledare de tidigare var rädd för. Om man dessutom kan misskreditera ledaren så mycket att man kan säga att han aldrig var smord eller tappat sin smörjelse, så är det inte längre ”Guds smorde” man rör vid (Benny Hinn-teologi om Gud smorde är det jag syftar på, som adapterats av personer som Ulf Ekman och andra ledare inom Trosrörelsen - att man skulle vara oberörbar som Guds smorde ledare). Och då är det fritt fram att korsfästa den som felat. För felat har Enevald Flåten gjort i mycket, det tycker jag framgår tydligt.

Jag begriper knappt inte hur man tänker om man befinner sig i den där fega mobben som inte vågar sticka ut hakan. Det är oerhört egoistiskt och kärlekslöst att inte kritisera när något måste kritiseras. Man gör sig till del av den synd som pågår nästan i samma grad som den som är ledare för synden. Att vara tyst när samvetet säger att man ska tala finns det inga ursäkter för. Någon gång har jag dock själv känt mig feg. I det läget måste man åtminstone gå till sin närmaste andliga förebild eller ledare, och be om hjälp med att framföra kritiken. Kritik är lika viktig som uppmuntran.

Var är herdarna? Jag vill inte göra en direkt koppling till det som skett i ovan beskrivning, men vi bör nog alla läsa Jeremia 7 och Hesekiel 13 och 14 igen.

Relaterat i Dagen
Läs även en bloggares kritik av Enevald Flåten
Läs även Michael Helders bloggpost om Ulf Ekmans bön om förlåtelse vid Oasmötet
Bergens TidendeDagenMagazinetKorsets SeierVårt LandVårt Land

Ni ogenomtänkta....

...som röstade "jag blir glad" på dagens känslobarometer över artikeln som presenterade att Litauen förbjudit att tala om homosexualitet i positiva ordalag.

Hur tänker ni egentligen? Om ni accepterar denna lag, skulle ni då i konsekvensens namn vara lika nöjda med en lag som förbjöd exempelvis föräldrar att tala om kristendom i positiva ordalag med sina egna barn?

Jag har funderat fram och tillbaka om jag skulle posta denna blogg, eftersom jag har många läsare som inte är kristna och jag inte vill att skam ska komma över kristna pga vissa puckons åsikter. Men jag har beslutat att jag tror att mina läsare är smarta nog att inse att det är dumheten som förenar dem med dessa åsikter, inte religionstillhörigheten. Så jag postar.

Rent principiellt är det nämligen ingen skillnad. Visserligen skulle detta med att förbjuda prat om kristendom i positiva ordalag tangera religionsfrihetslagar, men det är ändå yttrandefrihetslagen som är mest central för frågan.

Varför skulle, i ett civilt samhälle, föräldrar som så väljer inte få tala med sina barn om sin egen sexuella läggning i positiva ordalag (eller barnets sexuella läggning)? Jag slår vad om att många av er som röstade är tillräckligt gamla för att ha haft möjligheten att förfasa er över Sovjetstatens förbud för föräldrar mot att inför sina barn tala positivt om sin egen kristna tro. Säg mig: vad är skillnaden, förutom att du tycker att den ena läggningen/övertygelsen är rätt och den andra fel? Hur skulle du förklara din hållning inför någon som inte är kristen?

Den som blir glad av en sådan lag är motståndare emot demokratiska principer. Motståndare till yttrandefrihet. Och in förlängningen, motståndare till den religionsfrihet som alla kristna är beroende av i ett sekulariserat samhälle.

Personligen hoppas jag att många av dem som röstade "glad" i själva verket inte är kristna läsare av Dagen, utan nynazister (de som brukar ha dessa åsikter).

Även om man avskyr homosexualitet som faktum, kan man som jag ser det inte ha kristna värderingar och bli glad åt en sådan lag.

Dagen, Dagen, Dagen,Dagen, Antigayretorik, SvD, SvD,Svart på vitt, Aftonbladet, DN, Expressen, GP

Nu börjar semestern...

...och det kan bli tunnsått här igen. Lovar att komma igång under vecka 31 om inte förr.

Under tiden, kolla gärna denna artikel på glandberger.net

Läs gärna den om Kong Hee också. Och läs gärna Kong Hees artiklar över de ämnen som kommenteras. Riktigt bra faktiskt.

Om 8h ska jag sitta i bilen på väg till Uppsala. Dags att sussa.

//John

Världen idag och deras usla pressetik

Jag postade en kommentar som svar på Ruben Agnarssons hemska artikel där han gick till personangrepp emot flera människor, inklusive personer som inte kan anses vara offentliga personer. Den handlade om pressetik.


bilden är länkad från Världen idag, enda snygga fotot på honom på webben så jag hoppas de ursäktar

Det anmärkningsvärda är att Världen idag fortfarande kör med den fula stilen att inte helt censurera, men delvis censurera obekväma svar på deras kommentarsida. Om de inte gillar vad man skriver tar det ca en vecka innan de släpper igenom vad man sagt. Detta för att debatten ska hinna lägga sig så att nästan ingen kan läsa vad man skrivit. Ulf Ekman tillämpade samma taktik på sin blogg tidigare, men har faktiskt bättrat sig avsevärt på den punkten och kör inte med dessa fula tjuvknep längre (såvitt jag förstått). Eftersom jag känner personer som skrev kommentarer långt efter mig men som blev publicerade direkt, vet jag alltså att de särbehandlade min kommentar. Det händer tre av fyra gånger jag kommenterar något på ViD:s sidor, och gången innan höll de tillbaka min kommentar riktad till Siewert Öholm i 30 dagar.

Detta var den kommentar jag lämnade för åtta dagar sedan och som publicerades idag. Den är inte direkt vänlig eftersom jag svarar på ett avskyvärt angrepp, men jag håller mig till kommentarsreglerna. Nedanstående är språkkorrigerad (stavfel) men du hittar artikeln jag kommenterar samt den publicerade versionen av kommentaren här:

"Är alla personer du omnämnde i artikeln offentliga personer enligt vedertagen definition? Du har tidigare outat andra personer som man kan ifrågasätta om de är offentliga personer. Det är inte ens säkert att du t.ex hade haft rätt att nämna mitt namn trots att jag själv nämner det flitigt på bloggen. Du ligger farligt nära att kliva över de pressetiska reglernas gräns, om du nu inte redan har gjort det.

Jag tycker att en kristen tidning ska vara ett föredöme, inte bete sig sämre än Aftonbladet eller Expressen. Du får tycka vad du vill om de personer du nämner. För att bemöta problematiken behöver en skicklig skribent som du är aldrig gå tillväga på det sätt du nu gjort. Olika bloggare som du ogillat har fått möta samma smocka i ansiktet på ett personligt plan (dock inte jag, än i alla fall). Varför? Ni kritiserar vissa av oss bloggare för en hård eller kärlekslös stil men beter er tio gånger värre själva.

För övrigt: jag sökte samma tjänst som Kornhall, fast i Linköping. Tjänsten går INTE ut på det du beskriver. Du verkar se spöken på ljusan dag. Kolla upp fakta först innan du går åstad och skriver persons egennamn i offentligheten i uppenbart syfte att svärta ner dem. Jag gillar inte heller det Kornhall skriver allt som ofta, så blanda inte ihop detta försvar med ett försvar för hans åsikter. Sen undrar jag om det var nödvändigt att nämna Hitler? Har du hört talas om Godwin's law? Den är bra att känna till om man diskuterar på internet. Googla på den eller kolla Wikipedia."

Agnarsson svarar mig 64 sekunder efter min kommentar passerat censuren:

"Swartling har i UNT uttalat att Livets ord borde förbjudas. Även Kornhall har fört liknande resonemang i media. Då får de tåla motargument. Att spotta på Livets ord tycks för vissa vara en karriärväg. I längden avslöjas ändå de verkliga motiven."

Under ViD:s artikel finns Agnarssons e-postadress. Det är oschysst att publicera den här på bloggen, men om någon vill säga till honom vad den tycker om hans sätt att göra ner folk på så finner ni kontaktuppgifterna under artikeln på ViD:s webbsida.

Jag vill här direkt fråga Agnarsson, med anledning av hans svar till mig på tidningen (så jag slipper vänta ytterligare 8 dagar på att frågan ska publiceras): I vilken artikel har Swartling sagt till UNT att Livets Ord borde förbjudas? Jag vet att du påstått det några gånger, men stämmer det verkligen? Jag tror nämligen inte det, även om det förstås är möjligt att någon kan hysta ur sig en sådan sak i ilska efter att ha hjälpt någon som mår dåligt. Sen håller jag med om att man bör tåla motargument. Menar du att det är argument du presenterar, alltså? Hur definierar du begreppet "argument"?

När jag ändå har dig på tråden, appropå talet om "sektsjuk", så skulle jag uppskatta om Världen idag på allvar gjorde ett grävande reportage om alla som for illa, blev psykiskt sjuka och än idag har självmordstankar efter att ha råkat ut för Jane Whaley. Ni skriver ju så radikalt om andra frågor - är denna fråga för känslig? De som råkat ut för henne har nämligen ofta just vad som kan sägas vara "sektsjuka". Men du får gärna kalla det för något annat om det känns bättre.

Vidare vill jag kort kommentera den sektsjuka som Agnarsson hävdar inte finns: För alla oss som jobbat med att hjälpa svårt indoktrinerade och skadade människor från olika sekter, vars förvirring är total och deras tillstånd påminner om psykos eller personlighetsklyvning, är det uppenbart att sektsjuka existerar även om man säkert kan hitta någon vackrare term för det. Redan Lifton (50-talet) hade begrepp som motsvarar "sektsjuka". Han var expert på hjärntvätt, och forskade på effekterna av långvarig sådan för människor som deltagit i Kinas "omskolningsinstitutioner" (fängelser med hjärntvätt). Dessa människor hade samma problem med att möta samhället som personer har när de lämnar en totalitär religiös eller politisk organisation. Jag vet inte varför Agnarsson skrev som han gjorde i artikeln, men det han skrev är inte baserat på några fakta.

Därmed inte sagt att någon ifrån Livets Ord skulle ha blivit sektsjuk. Det är inte något Agnarsson adresserar i artikeln och ingenting som det heller är min avsikt att diskutera här.

Aletheia om Världen idag
glandberger.net om Världen idag

De rättslösa

För att nämna storstadsområdet, så anmäls 4 våldtäkter av 100 (!) till polisen, varav 25%, det vill säga 1 våldtäkt av 100 anmälda, leder till fällande dom. Högsta Domstolen har just fastslagit att teknisk bevisning är helt nödvändig för att kunna fälla någon för våldtäkt, så dessa siffror lär sjunka ytterligare.

Jag förstår att det inte går att ha ett samhälle som gör att en psykologiskt skicklig kvinna kan stoppa en man hon ogillar i fängelse för ett brott han inte begått. Även om de flesta anmälda våldtäkter är riktiga, så finns det idioter som förstör massivt för alla kvinnor genom att anmäla falskt, avsiktigt. Sådana förtjänar samma straff som en våldtäktsman, för de förstör lika mycket för samhället och ibland även för individen.

MEN jag kan inte acceptera att det i princip inte går att bli straffad för att man begår ett av de grövsta brotten som det överhuvudtaget går att begå i ett civilt samhälle. Kvinnor är i princip rättslösa på denna punkt. Samhället MÅSTE lösa detta problem, även om det ser omöjligt ut idag. Annars bäddar det för mindre civiliserade lösningar.

Vad menar jag med "mindre civiliserade"? Tja...om någon skulle ge sig på någon kvinna som står mig nära, så skulle han förmodligen bli ett organ kortare, ponerat att han blev friad i domstolen. Åtminstone är jag rädd att jag skulle reagera så, då det är svårt att behärska sig när man ser sådan hänsynslöshet drabba någon man älskar.

Är det ett sånt samhälle vi vill ha? För snart, om våldtäkter inte kan få upprättelse, kommer vi att börja se att allt fler tar rätten i egna händer. Det har tidigare inte skett pga kvinnors låga ställning i samhället och för att samhället inte betraktat våldtäkt för det usla brott det är (det blev t.ex ett brott i Sverige att våldta sin fru 1982, laga kraft 1984).

Jag vill inte ha ett sånt samhälle. Jag vill inte behöva slitas mellan mitt samvete inför den Gud jag tror på, lagen, och skyldigheten att ge någon slags känsla till offret att mannen trots allt förlorade mer på det än hon. Jag hoppas jag skulle välja Guds väg och lagens väg i en sådan situation - men som den explosiva person jag kan vara är jag tyvärr inte säker. Min logiska del säger mig dessutom att jag omöjligt kan veta om mannen är skyldig även om det är en riktigt närstående som påstått det. Men känslor är känslor. En man som våldtar förtjänar ju trots allt att bli kastrerad.

Dagen, DN, SvD, GP, Sydsvenskan, HD

Läs även i Dagen om tvångsäktenskap (en för vår kultur ovanlig form av våldtäkt)

Ella Bohlin: Korkat

Krönikören Ella Bohlin har skrivit en tom och korkad krönika i Dagen. Den var dock tillräckligt innehållsrik för att provocera mig, som ju av vana retar mig vansinnigt på trånsynta dumheter, i synnerhet när den verkar bygga på avsiktlig okunskap (jo, sånt existerar). För att kort kommentera den, citerar jag ett stycke ifrån hennes krönika i Dagen:

"Vildvuxna enfrågepartier ska inte få skymma EU:s arv och värdegrund. En värdegemenskap tar tillvara gemensamma värderingar och förstärker dessa. Här är freden, friheten och demokratin det absolut centrala. Inte en superstat utan ett mellanstatligt samarbete för försvarar av mänskliga rättigheter, var än de är hotade."

Jag rödmarkerar det stycke som visar att Bohlin antingen är helt oärlig i sin retorik, eller totalt saknar kunskap om Piratpartiets ideologi, då hon ställer ovanstående citat som en slags motpol till det Piratpartiet håller på med.

Som du säkert vet, Ella, är det en kapitalstark lobby med maffiametoder (i ordets sanna mening) som drivit frågor såsom ökad kontroll av vad som går ut från eller går in i en dator. Att det har gått att spela på rädsla för terrorister, och, som genom ett löjets skimmer få puckon att tro att sådana argument har bäring på de kontrollagar som skapats inom IT-området på sistone, är bara en bonus för sagda maffia, ursäkta, jag menar upphovsrättsorganisationer.

Syftet med motståndet ifrån Piratpartiet är att stoppa bygget av en kontrollapparat som snart är för rigid för att kunna monteras ned igen. Detta bygge hotar demokratin och friheten, samt bygger den superstat Bohlin inte vill ska se dagens ljus.

Ella, visst kan man bredda ett partis frågoomfång, men då de frågor som Piratpartiet tagit upp är så centrala för bibehållandet av de rättigheter som är grundläggande i en demokrati, och inget annat parti tar dessa frågor på verkligt allvar, vad ska man då som gräsrot eller politisk entusiast göra? Vad är det för nonsens du kommer dragande med, om "historielöshet"? Svara mig gärna på den retoriska frågan "finns det något parti i Sveriges Riksdag som inte var ett enfrågeparti från början?". Ledtråd: svaret är inte "ja". Partier grundas när de etablerade negligerar en oerhört viktigt fråga. Hur startade Kd, Ella?

Jag hörde till dem som beklagade att Bohlin blev bortkryssad. Jag hör även till dem som ropar på barikaderna efter fler unga kvinnor som politiska föredömen på topposter. Men efter att ha läst krönikörens ihåliga och indoktrinerade argumentation är jag av demokratiska skäl glad att de som röstade Kd kryssade friskt.

Dagen, Dagen, Dagen, Dagen, Bloggen Bent, Erixon.com, Texplorer