Livets Ord har ekonomiska problem

Min flickvän gjorde mig uppmärksam på ett brev hon fått ifrån sin församling. Retoriken känns igen från exempelvis den nu konkursade Karisma Center, även om språket här är mer subtilt manipulativt. Jag kan inte citera exakt hela, men utlämnade delar har inte med de ekonomiska bitarna att göra. Ett extrainsatt församlingsmöte ska hållas på Livets Ord 7/6, där man kan förmoda att retoriken byggs på med mer detaljer. Citaten är ordagranna och författade av Ulf Ekman:

"[...] Sedan november förra året har finanskrisen slagit hårt på många här i Sverige. Vi som församling har också fått vår beskärda del och nu under våren har det gjort vår ekonomi mer ansträngd. Många i församlingen har fått se om sin ekonomi och kanske fått dra ner på saker man kan undvara, för att få det hela att gå ihop. I sådana här tider måste vi uppmuntra varandra och be för varandra. För en del har det varit som den predikan jagfick på nyårsafton om Paulus i stormen. Man har fått kasta saker ur lasten, men besättningen på båen klarade sig [...]"

Exempelvis är Ulf och Birgitta Ekmans hus till salu, för 7,4 miljoner (De flyttar in i ett hus med stora renoveringsbehov, som förhoppningsvis renoveras med hjälp av inköpta tjänster till marknadspris). Om det råkar sammanfalla i tid eller inte är svårt att säga, men om så är fallet blir min kommentar att det är bra; det kanske besparar arbetslösa och ensamstående föräldrar en hel del av bördan. Den 20-a som en ensamstående förälder kanske kan förmå sig att ytterligare ge, motsvarar bara 1/370000-del av den summan.

"[...] När du och jag drar åt svångremmen i vår privatekonomi, blir det lätt att det också drabbar givandet. Där man gav en 100-lapp kanske man ger en 50-lapp. Där man gav en 50-lapp kanske man ger en 20-a. Multiplicera detta med 2000 personer och du förstår att en sådan utveckling kan få allvarliga konsekvenser. Det är lätt att tänka som lärjungarna i Johannes 6. 'Hur skll vi kunna mätta så många? 200 denarer räcker ändå inte och inte 5 kornbröd och 2 fiskar heller.'
Eftersom det lilla som jag har ändå inte räcker, ger jag det inte, utan drar ner på givandet, eftersom jag har så många personliga behov. Utan att vi tänker på det kommer ett sådant agerande att påverka församlingen mer än vad vi anar.
Lärjungarna var frestade till detta men trots denna pessimism gav de ändå, genom pojken, det som de kunde ge till Jesus och han tog emot det och gjorde ett stort mirakel med det. Jag tror att Jesus utmanar oss att göra på samma sätt. Pojken kunde lätt ha tänkt 'Det lilla som jag har räcker ändå inte, så jag behåller det själv', men han gjorde inte det. Låt oss göra på samma sätt som pojken![...]"

Om min flickvän, som valt att i enlighet med Livets Ords familjeideal enbart jobba 75% för att kunna umgås med sin son, ger en extra "20-a", så blir det min 20-a hon ger. Hon har inte ett öre mer att ge än det hon ger. Hennes taxerade inkomst är en femtedel av Ulf och Birgittas (skatteår 2006), och säkerligen även en del andra pastorspars dito. Att Livets Ords ekonomi skulle påverkas negativt en tid efter att vårdnadsbidraget infördes var något åtminstone jag skrev om redan för två år sedan, och även har sagt till en person i Livets Ords styrelse. De som är hemma med vårdnadsbidrag har inte några pengar till extravagant givande. Och de bör inte straffas med dåligt samvete för att de i och med emottagande av vårdnadsbidrag följer församlingens vision för familjen. Nu kanske Livets Ords märkliga förändring av lära och praxis har gjort att de tappat medlemmar och att det därför inte går att skylla detta på vårdnadsbidraget - men i någon mån har det helt säkert påverkat.

"[...]Vi står idag inför vår församlings sommarperiod som alltid är ekonomiskt utmanande för oss, speciellt i kristider. Vi behöver flera stora ekonomiska under för att komma igenom denna svacka. Varken du eller jag har individuellt vad som behövs. Det räcker inte. Men om vi inte drar ner på det som tillhör Herren, om vi inte håller tillbaka vår säd utan sår även i tider av torka - då kommer vi att få skörda även i dessa bistrare tider. Vår församling har ett stort och välsignat arbete både hemma och på missionsfälten. Tillsammans med alla de andra pastorerna i församlingen och med dem som hanterar församlingens ekonomi, ber vi att alla i vår underbara församling ska känna sitt personliga ansvar för det som är vår gemensamma ekonomi.
Profeten Habackuk gick igenom sådana tider då allt verkade slå fel, men i allt detta ville han ändå jubla inför Herren och glädja sig i sin frälsnings Gud. Låt oss också göra det! Jag känner att jag skall sända med Hab. 3:17-19 till dig som just nu är nedtryckt av ekonomiska ördor och utmaningar. Herre skall ta dig igenom! Och med dina böner och offer ska vi som församling också ta oss igenom[...]"

I Habackuk 3:17-19 står det: "Fikonträdet blomstar inte mer, och vinstocken ger ingen skörd. Olivträdets frukt slår fel, och fälten ger ingen föda. Fåren rycks bort ur fållorna, och ingen boskap finns i stallen. Men jag vill ljubla i Herren och glädja mig i min frälsnings Gud. Herren, HERREN är min starkhet. Han gör mina fötter som hjortens, och låter mig gå fram över mina höjder."

Jag förstår att ekonomin påverkas av att "fåren rycks bort ifrån fållorna", men jag tycker att det är direkt FEL att skicka ett sånt här brev just när det är akut kris. Det är manipulativt och efter överkänsliga samveten tvingande. Man bör prata om ekonomi när det är välgång och bankvalven flödar över. Just detta misstag är det många församlingar som gör, men frukten av sånt här tal blir att människor ger pengar utifrån köttslighet (mänskligt dåligt samvete) istället för att förmå höra vad Herren säger till dem att ge. Så skedde i Karisma Center, så skedde förut i Stockholm Vineyard (men de omvände sig), och så verkar ske nu på Livets Ord.

Dagen

Min f.d. pastor behövs i Uppsala

De som stångats emot Vineyardpastorn Hans Sundberg, vet att han är en man av fasta principer. Jag har stångats, jag vet.



Men om det är något som behövs i dagens svenska kristenhet så är det just sådana principer. Det finns tider då det är dags att bryta upp nya hål i staketen för att eliminera pseudoskillnader mellan kristna syskon. Men det finns också gamla uppstampade stigar som man inte bör avvika ifrån om man inte VET att det är just detta man ska göra. I sådana frågor finns inget utrymme för att testa eller prova på måfå.

Och Emerging church såväl som "Den nya ekumeniken" (med Halldorf och Ekman i spetsen) är just sådana utprövningar på måfå, som riskerar att krascha det som fortfarande är bra och levande i svensk kristenhet. Dessa två företeelser har olika tillvägagångssätt, olika dogmer, men i slutändan samma resultat. Ett urvattnat evangelium som inte duger för att ge näring åt ett kristet liv.

I det läget tycker jag att det är väldigt tråkigt att Hans Sundberg måste lämna sin post i Norden Vineyard. Han må ha, i andras ögon, rigida åsikter om hur ledarskapet skulle se ut eller gå till, men han är också en klippa när det gäller att stå fast vid den gåva som vårt reformatoriska arv innebär. Det finns inte många kvar av den kalibern i vårt land. Många av rang böjer sig förblindat för den så kallade ekumeniska våg som rör sig över vårt land. En våg som jag inte begriper hur någon kan tro är ifrån Gud. En våg som förkväver den äkta ekumeniken, den som består av genuin kärlek till alla kristna oavsett samfundstillhörighet, men har sin grund i Johannes 17 istället för i patriarker, påveämbeten eller SSS (Seeker-sensitive services).

På möten med Hans Sundberg får man höra ett klart evangelium utan krusiduller, men man känner sig ändå inte dömd om man finner att man inte kan leva upp till standarden. Det är tydligt att Guds krav är höga, men att Guds nåd är ännu större. Det vet alla som hört honom tala. En tydlighet som är ovanlig i Sverige. Bibeln är grund och inte diverse tillägg. Personer som Hans behövs i Sverige såväl som i synnerhet Uppsala. Jag hoppas till slut att detta är något som ändå, kanske på ett annat sätt än de som beslutat hade tänkt sig, är något som kommer ur Guds hand. Nu kan Hans koncentrera sig på sitt uppdrag i Uppsala, en smältdegel av raserad reformation.

Mer i Dagen, Dagen

Oskyldig tills motsatsen är bevisad?

"En tjuv ären tjuv oavsett domare" skriver en bloggare som kommentar till den veckogamla nyheten att Ulrika Ihrfelt fråntas ärendet i Hovrättens prövning om jäv.

Det tycker jag är en väldigt märklig reaktion. Himlen är blå oavsett vem som tittar på den, skulle man kunna säga. Bortsett från om den ena betraktaren av himlen har ett mörkt moln mellan sig själv och den övre atmosfären. Då blir himlen grå istället.

På samma sätt är det med partiska domare. En tjuv är de facto tjuv oavsett vem som dömer, men personer som INTE är tjuvar efter lagens bokstav kan dömas för detta ändå, om partiska domare tillåts handha ett ärende. Huruvida det varit så i TPB-rättegången eller inte, är nu upp till Svea Hovrätt att avgöra.

Jäv påstås ha förekommit på grund av att Tingsrättens domare sitter med i samma upphovsrättsorganisation som klaganden (vilket nog de flesta lekmän åtminstone uppfattar som jäv). Nu tänkte Hovrätten, förhoppningsvis utan att någon oegentlighet förelegat tilldelningen av utredningens handhavande, låta en domare som OCKSÅ suttit med i upphovsrättsorganisationen avgöra fallet!!

Snacka om parodi. Men nu fråntas hon alltså ärendet efter en rad protester förekommit. Anders Eka tar över, vilket ifrågasätts av Peter Sunde (en av de dömda i TBP-rättegången). Han menar att det blir som att en kompis ska utreda en kompis, eftersom de är kollegor och känner varandra för väl. Ett mycket träffsäkert påstående, måste nog även jag tillstå. Jag hoppas dock att Grundlagsutredningens sekreterare har större integritet än att låta sig påverkas på det sättet. Ingen människa är en ö, och någonstans måste gränsen dras. Jag hoppas att det räcker med att dra den vid Anders Eka.

Men å andra sidan har många jurister, kanske utan att begripa det själva, tagit politisk ställning genom att gå med i upphovsrättsorganisationer som många av oss menar gynnar en korrupt intressegrupp som har en tydlig politiskt reaktionär agenda. Kanske kan detta fungera som en väckarklocka både emot fårmentalitet hos jurister, såväl som för många medelsvenssons som inte fattat att en process såsom TPB-rättegången i första hand ej handlar om ekonomi utan om politik.

Personligen tror jag att det går att köpa sig ett visst utslag i en domstol även i Sverige. Jag hoppas att jag har fel, och i synnerhet om det specifika fallet. Betänk dock slutligen att om The Pirate Bay gjort sig skyldig till det som den jävsanklagade domaren dömde dem för, är varje sökmotor på nätet, inklusive Google, Yahoo och Microsoft Live, skyldiga till samma brott. Och om så är fallet så är det fel på lagen. Väldigt fel. Allt TPB har gjort är att publicera länkar. Precis som Google. Inget annat.

Metro, Aftonbladet, DN, DN, Piratpartiet

Sanning med modifikation...

Dricker vi mindre, så blir färre misshandlade, har det svenska folket sagt enligt Novus Opinion på uppdrag av Tempelriddarnas nykterhetsorganisation IOGT-NTO (Godtemplarorden).

Nja.

Dricker män mindre, blir färre misshandlade i första hand. Och i någon marginell utsträckning så gäller detta med alkohol även kvinnor. Men knappt nämnvärt i storleksordningen. Om nu inte någon vill hävda att kvinnor blir mer provocerande som onyktra, och därmed förtjänar stryk. Men så tycker väl förhoppningsvis ingen.

Nittiosju procent av de som slår är män. Om vi män tar en enkelbiljett till Mars kommer vi minska misshandelsfrekvensen med över 3000 procent, sannolikt. Åtminstone på Jorden, på Mars blir det en desto värre.

Övrigt relaterat: Dagen

Migrationsverket fattar - efter 15 års kritik

Det är skönt att migrationsverket äntligen begripit att människor som konverterat ifrån Islam till Kristendom löper lika stor risk att dödas eller svårt förföljas som exempelvis en homosexuell människa.

Det borde vara en självklarhet. Migrationsverket, eller Invandrarverket som det hette när kritiken över just detta började hagla över dem, kan inte skylla på att de inte visste. De har skickat många kristna i döden genom att sända hem dem till länder där det är belagt med dödsstraff att konvertera till kristendom.

På något märkligt vis verkar Migrationsverket tidigare ha delat den allmänna och okunniga uppfattningen att religion är något man väljer i större utsträckning än sexuell läggning. Så är det inte. Som kristen kan man välja att förråda sin tro, men då är man inte längre kristen, och man gör då våld på den djupaste identiteten inom sig. Detsamma gäller för en homosexuell som tvingar sig till att leva i heterosexuellt äktenskap i ett land som dödar homosexuella. Men någon egentlig humanitär skillnad mellan dessa två identiteter finns det inte när det gäller djuptgående personliga konsekvenser. Inte heller är det lättare att inför migrationsverket trovärdigt ljuga om att man konverterat, mer än det är lätt att ljuga om sin sexuella läggning. Båda tillstånden är ganska lätta att immitera för den som varken är kristen eller homosexuell.

Stor heder till alla dem som gömt konvertiter under de år som Migrationsverket bidragit till kristnas dödsdomar. Sådana lagar ska inte följas, det är ens moraliska plikt att bryta emot dem. Och är man själv kristen är plikten ännu desto större. Det är ett brott att uppmana till brott. Jag uppmanar därför alla till att gömma konvertiter.

En av de kristnas viktigaste plikter är att berätta för andra om sin tro, även i ett land där man mister huvudet för det. Därför går det inte att vara kristen i ett land som har sådana straff. Man kan inte uppmana någon att vara kristen privat, åtminstone inte om man anser att religionsfrihet har ett demokratiskt värde.

Ett område där jag skulle önska att Migrationsverket blev bättre på att begripa den verkliga situationen, är gällande kvinnor som riskerar utvisning till ett land där de inte har helt självklar rätt att välja eller avstå livspartner. Enligt FN:s deklaration om mänskliga rättigheter kan man förmodligen inte tvinga någon tillbaka till ett land där den nästan säkert kommer att våldtas. En kvinna som tvingas gifta sig blir per definition våldtagen, brutalt, systematiskt och oupphörligen. Kvinnor som utvisas till sådana länder döms av Migrationsverket till i värsta fall, tusentals våldtäkter. Det är inte okej.

Somliga invänder kanske emot mitt sista stycke med att en förändrad syn på kvinnors rättigheter i denna situation skulle skapa väldigt många fler asylberättigade. Ja. Och? Antingen ska vi ha grundläggande asylrätt, eller så ska vi stänga gränserna. Man kan inte välja ut vissa grupper på godtyckliga grunder.

Dagen

Darwin Awards

Idag är det skrivtorka, men jag kan inte låta bli att tipsa om den här notisen.

Killen borde lämpligen nomineras till the Darwin Awards light. Tänk vad skönt det vore om alla kriminella vore lika korkade. Tyvärr är de inte det. Och Jorden lider.

De riktigt smarta skurkarna har kostym och låter Pontén göra lortjobbet, i sken av att tjäna rättvisan. Någon olistig domare blir en i raden av de som i hans ställe får skämmas. Undrar om han tycker att det var värt det? Såhär i efterhand. The Darwin Awards kan utdelas till många som inte begriper hur tekniken på internet fungerar och därmed fattar beslut som leder till problem för dem själva, och ibland även för andra.


SvD, DN, Sydsvenskan, GP

Ny klippning av intervjun om Den Nya Ekumeniken

Videointervjun som Andréas Glandberger gjorde med mig och min pappa är nu nerklippt från hutlöst långa 74 minuter ner till nu 45 minuter. Den är nu mer kärnfull.

Andréas Glandberger har skrivit en text till videon som ni hittar här.

Länken till inlägget där jag publicerade intervjun själv finns här.


Relaterade länkar: 1,2,3,4,5,6

Kommentarer gällande detta sker givetvis endast på Andreas blogg som jag hänvisade till ovan.

Relativa Jesusbilder engagerar

Samtalet som Dagen-reportern Carl-Henric Jaktlund aviserat tidigare i veckan, det mellan min forna pastor Stefan Swärd och estradören Jonas Gardell, har engagerat många.

Själv har jag velat skriva något om det men inte riktigt kommit på vad. Ofta handlar bloggreaktioner på sånt här om att stå på den enes eller den andres sida. Själv funderar jag mer på vad denna typ av samtal kan leda till, både i negativ och i positiv bemärkelse.

En uppenbart positiv effekt av samtalet är att man får en mer nyanserad bild av vissa vinklar på argumenten från de båda. Eftersom ett samtal till skillnad från en modern debatt handlar om att förstå varandra, finns åtminstone potentialen för att sänka guarden och erkänna luckor och brister i det egna resonemanget. Den ödmjukheten mår vi alla bra av att se i andra, i synnerhet hos våra andliga förebilder.

Stefan Swärd och Jonas Gardell sammanfattar här sitt 90 minuter långa lunchsamtal

En nackdel med denna typ av samtal är att den ouppmärksamme lätt kan få för sig att sakargument och ställningstaganden är mindre viktiga än ömsesidig förståelse och förutsättningslösa möten människor emellan. Förutsättningslösa möten, såväl som förståelse, är viktiga komponenter som inte får dribblas bort. Men det som bestämmer innehållet och slutprodukten i en diskussion om eviga sanningar, måste ändå vara de axiom och slutsatser man dragit i sakfrågorna.

Många tycker att det är för mycket bråk, meningsskiljaktigheter, polemik och debatt inom svensk kristenhet. Jag förstår personligen inte hur man tänker, eller kanske snarare vad det är man värderar så högt, när man kommer till den slutsatsen. I Sverige slätar man över, gärna in i det längsta, det som kan bli en konflikt. I många andra länder gör man tvärt om. Man går rakt på sak och i det närmaste anfaller tankebyggnader och idéer hos meningsmotståndarna. Där detta förekommer tror jag också att man tidigt i livet lär sig att skilja på sak och person. I ett konfliktfobiskt samhälle som det svenska tror jag lätt att hård kritik av någons beteende eller åsikter kan uppfattas som kärlekslösa. Detta trots att det per definition inte ligger något kärlekslöst i att kritisera vare sig någons beteende eller åsikter.

Jag hoppas att den diskussion som förekommit mellan t.ex Ulf Ekman och en del av hans kompisar (Halldorf, Arborelius mfl), såväl som mellan Stefan Swärd och Jonas Gardell, kan leda till att frågan om vad som är kärnan i den kristnes tro och vandring hamnar i fokus. Jag hoppas att dessa samtal både i sin brist såväl som i sina ljusa stunder, kan väcka en törst efter att inhämta liv hos Jesus Kristus. Jag hoppas att ingen ska göra misstaget att tro att vänlighet meningsmotståndare emellan förminskar allvaret i avgrunden mellan åsikter.

Dagen (1,2,3,4,5,6,7,8,9,10,11,12,13)
Aletheia
Blogg29
Kolportören
Stefan Swärd
Michaels blogg

Eldebo, Gardell, Ekman och risker i samtiden

När personer som Jonas Gardell river och sliter i bilden av Jesus Kristus, med källor som har väldigt lite med bibeln att göra, öppnar det upp för dem som hävdar att vi måste återknyta vår bibeltolkning symbiotiskt till en strikt kyrkotradition.

Inte för att det Gardell säger har särskilt mycket med bibeln att göra, för det har det inte. Men effekten av hans ifrågasättanden blir ändå denna, att många tänker att man måste hitta något kriterium för vad som är en acceptabel bibelsyn och inte. De som vill göra det lätt för sig åker då genast ner i andra diket, och kan då t.ex hävda att det är den Katolska kyrkans version av bibelläsning som är den enda rätta, den som harmoniserar med deras traditioner.

Men gör man så är risken stor att man sväljer ett nästan lika stort avsteg ifrån bibelns grundtexter som de Gardell står för. Och då har man inte hjälpt vare sig själv eller någon annan.

Då är det skönt att höra Olof Djurfeldt säga:

"I den kristna historien har det förnyade studiet av Skriften varit en källa till förnyelse. Att ständigt nya generationer har brottats med Skriften har betytt att vi har ett mycket rikt kristet trosarv som vi har anledning att hålla högt. Men det finns också stora risker när man jämställer denna tolkningstradition med Skriften med motiveringen att det är omöjligt att det skulle kunna finnas en motsättning mellan kyrkans nedärvda tolkning och bibelordet. Jag anser det oerhört viktigt att vi låter skriftkriteriet vara det främsta. Det betyder att Skriften är överordnad alla traditioner. och att vi är beredda att testa alla trosbekännelser och formulerade dogmer inför Skriften. Det finns här ett viktigt reformatoriskt arv att ta vara på. I frikyrkomiljön har biblicismen betytt mycket. Den överordnade frågan i frikyrkornas genombrottstid var: ”Var står det skrivet?”Att man samtidigt frågar, vilka svar tidigare generationer kristna gett, är naturligt. Men Skriften måste erkännas som det avgörande rättesnöret för tro och liv."

Detta är ett väldigt viktigt arv att ta fasta på. Detta är en princip som inte får förhandlas bort, under några omständigheter. Den nya ekumeniken som försöker breda ut sig i vårt land vill dra växlar på liberalteologiska angrep á la Gardell för att kunna peka enligt principen "goddag yxskaft" i riktning mot katolska och ortodoxa tolkningstraditioner. Gå inte på den lätta...

En annan fara är att dra en inombiblisk diskussion för långt enligt postmodernt maner, så att begrepp dekonstrueras så pass mycket att de till slut tappar mening och innehåll. Då uppnår man också ett vakuum i människor sanningssökande, som riskerar kasta dem i gapet på dem som är i stånd att utnyttja det. Bästa motmedlet är att själv sätta sig ner och läsa bibeln, och när man hämtar råd ifrån andra, göra det på bred basis såväl som under bön. Människors idéer ska inte leda oss, Gud ska. Först och främst utan mellanhänder, även om vi som syskon också är givna till varandra.

Jag avslutar med ett utmärkt citat från Stefan Swärds blogg. (i polemik med en postmodernt uttryckt kristen tro som ser kristendomen först och främst som en mänsklig konstruktion) Citatet får tala för sig själv:

"Jag ser den kristna tron som en uppenbarelse från Gud, uppenbarad genom Ordet, Anden och genom Jesus - Gud blev människa för 2000 år sedan. Det är en storhet utanför oss själva. Det handlar om att upptäcka, förstå, få ljus över, den sanning från Gud som är evangeliet om Jesus. Sedan har den kristna kyrkan under historiens gång haft benägenhet att glida bort från detta centrum, men genom reformationer och väckelserörelser har man återvänt till den genuint kristna tron. Att vi kristna ser lite olika på olika saker beror inte på att tron skulle vara ambivalent och föränderlig, utan det beror på att vi människor är föränderliga, och har benägenheten att glida bort från den uppriktiga tron på Kristus. Tron på att det finns en äkta, autentisk kristen tro är av stor betydelse, inte minst med tanke på hur många starka krafter under historiens gång som har försökt att lägga under sig kyrkan, och göra henne till ett system strikt underordnat statsmakten, och göra kristna tron till något som tjänar rent värdsliga intressen. Att vi människor har olika perspektiv, glasögon, förhållningssätt, utifrån vilket vi läser Bibeln och tolkar kristen tro, förändrar ju inte den autentiska kristna tron."

__________________
Dagen (1,2,3,4,5,6,7,8)
Aletheia (1, 2)
Stefan Swärd
Kolportören
Ängelholmspastorn
Michaels blogg

Desinformation om våldtäkter

Världen idag har utan vettig reflektion, kopierat TT:s pressmeddelande om Sveriges dåliga position i våldtäktsstatistiken, baserat på forskning som enligt pressmeddelandet skulle gå på tvärs med all annan forskning på området. Kollar man lite noggrannare så ser man dock att det återigen är media (Världen idag, Expressen, Aftonbladet mfl) som skitit blankt i att ens läsa rapporten. Det påstår jag eftersom jag vägrar tro att de ljuger med flit.

HÄR är en länk till en sammanfattning, som skiljer sig mycket ifrån medias presentation. Notera att de fall av våldtäkt som kritiseras hör till de sällsynta överfallsvåldtäkterna, eller de våldtäkter där offret knappast känner gärningsmannen. Dvs, de våldtäkter som sker i marginalen till den stora majoritet våldtäkter som sker i hemmet av maken eller sambon.

Det är inte svårt att bli irriterad på Världen idag. De brukar hantera ämnen som rör familj, sexualitet och barnomsorg på ett mycket selektivt vis. Deras intresse är inte att spegla kunskapen som finns på området, utan att få fram sin reaktionära punchline. Och denna gång var de inte ensamma om att kopiera det kontroversiella TT-meddelandet, för samma sorgliga läsning finns i flera dagstidningar. Där dock utan Världen idags moralistiska antydningar.

Denna gång presenteras våldtäkter som ett problem orsakat av tidig sexdebut, alkohol och efterfester, samt att lagen inte kräver att kvinnan sagt ett aktivt "ja" till sex. Till kvällspressens försvar, för dit måste man nog ändå räkna Världen idag, har de knappa resurser och pumpar ut artiklar som därför ofta ger endast en smal vinkel på en historia. Ett annat vanligt förekommande problem är att våldtäkter ses som individproblem, psykologiskt förklarbara, snarare än som de flesta forskare gör: ett samhälles kvinnosyn. Ett exempel på detta är CUF:s beslut att rekommendera avkriminalisering av sexhandel (sexköpare borde snarast åtalas för våldtäkt om kvinnan är under tvång av hallick).

Att det anmäls en tjugondel så många våldtäkter per capita i exempelvis Frankrike, är enligt så gott som alla forskare en effekt av synen på våldtäkt. I Sverige är det t.ex en våldtäkt när en kvinna mot sin vilja får fingrar uppkörda i vaginan, som Blondinbella skrev om tidigare. Poliserna i det sydeuropeiska land hon besökte, trodde inte att hon menade allvar när hon ville anmäla brottet. Där var det inte våldtäkt.

Men vad jag främst menar med "synen på" våldtäkt, är att många kvinnor i mindre jämställda länder inte anser sig ha blivit våldtagna om maken till en början tvingar sig på henne i sängen. Oftast är ju som jag tidigare nämnde, våldtäktsmannen den äkta maken, tätt följt av sambon, i statistiken. Förhållandevis få våldtäkter sker på efterfester eller liknande situationer, som tillsammans med övriga överfallsvåldtäkter representerar mellan fem och tio procent av alla utförda våldtäkter eller våldtäktsförsök.

Att man t.ex knappt har några våldtäkter i statistiken i ett land som Iran, betyder inte att de är mindre vanliga. Det betyder bara att kvinnan tror att det är mannens rätt att tränga in i henne när han vill. Och det är det inte. Man talar om att den höga våldtäktsstatistiken i Sverige är en skam för oss, men en större skam är att många länder saknar kriminalisering av våldtäkt emot hustrun, något som t.ex blev ett brott i Tyskland 1990 (och i Sverige vann laga kraft 1984, efter att ha klubbats igenom 1982). Det är ganska nyss som gubberiets bild av vad som är en våldtäkt började ruckas på. Där har Sverige, Norge och Island kommit längst i Världen.

Jag är trött på desinformationen om våldtäkter! Den gör att kvinnor blir rädda för att gå ut, vilket begränsar deras rörelsefrihet, och istället blir mindre benägna att dra öronen åt sig när det gäller relationer med vissa sorters män. Män som har en dominant attityd gentemot kvinnor, män som ofta skämtar om kvinnor på ett förnedrande sätt, män som slår, män som tror att kvinnor är dummare än män, män som tror att det är naturligt att män bestämmer över kvinnor - är alla stora högriskfaktorer för en kvinna som tänker gifta sig med honom. Det är större risk att hon blir våldtagen eller på annat sätt sexuellt kränkt om hon gifter sig med "honom", än om hon går hem från krogen sent.

Med det sagt, så visst, sena efterfester är livsfarliga, om man nu ska diskutera den ovanliga typ av våldtäkter som sker genom överfall. Vad jag minns från mina studier i ämnet dock, är att kvinnor som blivit överfallsvåldtagna oftast reser sig fortare ifrån övergreppet än de som blir våldtagna "lugnt och stilla" i den egna dubbelsängen av sin make. Varför? Det hoppas jag att de flesta kan räkna ut själva. Tittar man på medias bevakning handlar den trots detta nästan uteslutande om överfallsvåldtäkter. Inte konstigt att allmänheten uppfattar överfallsvåldtäkter som ett huvudproblem när det gäller sexvåld emot kvinnor, hur stor missuppfattning det än är.

Jag önskar att Världen idag, Expressen, Aftonbladet och Kvällsposten m.fl. skulle kontakta lite svenska forskare på området. Vår nation är nämligen en av de ledande inom forskningsfältet sexrelaterat våld, något man verkligen inte kan säga om länder som Tyskland, England, Italien eller de flesta andra EU-länder.

SMP
DN
SvD
Sydsvenskan (1,2)
Expressen
Aftonbladet (1,2)
Dagen (1,2,3)
Kvällsposten (1,2)
Time
En blogg från någon som blivit utsatt

Jesusmanifestation á la John

Jag vet inte hur det gick till, men i år hamnade jag på Jesusmanifestationen. Min flickvän hade fått för sig att jag ville det, tydligen jag som hade varit otydlig, typiskt mig när jag är tankspridd.

Hur som helst så gjorde vackert väder, folkfestlig stämning och trevligt sällskap att jag hade rätt trevligt. Min gode vän Johan var med, förutom min flickvän Ulrika och hennes son Natanael.

Jag ska erkänna: jag HATAR folkvimmel. Först är det lite coolt, men folkhaven går mig på nerverna efter ett tag. Höjdpunkten för mig var alltså inte vare sig den demonstrationsliknande marschen eller knutpunkten Kungsträdgården. Det gick lugnt till under marschen - inga protest -eller motmanifestationer. Poliserna hade föga att göra.



Det som gjorde starkast intryck, förutom väldigt god mat på en liten indisk restaurang, var Ulf Ekmans genomgång av huvuddragen i Jonas Gardells bok om Jesus. Föga förvånande kommer Ulf fram till i sin genomgång att Gardells Jesus är en annan Jesus än den bibeln beskriver, och att Gardells evangelium är ett annat evangelium, knappast kristet. Däremot är Ulf ödmjuk när det gäller uttalanden om Gardells eventuella kristna tro och frälsning - Ulf säger upprepade gånger att vi INTE kan avgöra om han är frälst eller ej. Bara Gud, säger Ekman, kan avgöra sådant.



Vad vi kan göra är dock att lyssna på vad som kommer ut ur munnen på någon, för det avslöjar vad som finns i hjärtat. Där finner Ekman förvirring och sår som färgar den liberalteologi som Gardell svalt. Han utfärdar även en varning, om allvaret i att som Gardell, förklara "krig" emot den Gud som dömer människor. En sådan Gud kan Gardell inte tänka sig, vilket kanske återspeglar de usla dömanden Gardell själv utsatts för av ofullkomliga människor som gjort det i kristendomens namn.

Ulf avslutar genomgången med en vad jag uppfattar som genuin och kärleksfullt menad bön för Jonas Gardell, som hela folkgemenskapen stämde in i.

Varför gjorde nu detta starkast intryck på mig? Jo, förmodligen för att jag gillar den här sidan av Ulf. Hans skarpa förmåga att peka ut det lömska eller dolda i vad någon annan, i detta fall Gardell, säger. Det är här Ulf Ekman är som bäst, som apologet, och det är här jag skulle önska att han la merparten av sitt krut. På sund protestantisk grund då helst, förstås.

Det hände en hel massa saker på Jesusmanifestationen, men det föll sig naturligt att Ulf Ekman kom med på ett hörn även denna gång, då jag har en flickvän som inte gärna ville missa att höra sin pastor.

Kvällen avslutades med att jag på plats i bilen, upptäckte att jag tappat min kreditkortshållare. Efter mycket om och men, visade det sig att någon ärlig själ på Södermalmskyrkan hade lämnat in hållaren på cafét. Stort TACK till dig, om du läser detta! Så skönt att slippa spärra alla korten, och dessutom fanns min enda e-legitimation för deklarationen på VISA-kortet, så du besparade mig stort besvär.

DN (1,2)
Dagen (1,2,3,4,5,6,7,8,9)
Expressen (1,2)
SvD