Jag håller med Ulf om Gardell

Ulf Ekman menar på sin blogg att Gardells bild av Jesus Kristus är hädisk. Och utifrån olika uttalanden Gardell har gjort kan jag inte annat än hålla med.

Jag befann mig inte i Domkyrkan i Uppsala när Gardell beskrev - inte den skrattande Jesus - men den tandlöse dito.

Jag tycker det är tråkigt med låtsasdoktorshattar, oavsett om de förekommer inom teologin eller inom psykologin, eller för den delen något strikt naturvetenskapligt ämne. De förvillar nämligen vanligt folk till att tro att den som innehar titeln faktiskt kan något om ämnet han eller hon talar om på någon högre nivå. Som i Gardells fall.

Jag är en stark förespråkare av yttrandefriheten och religionsfriheten, och är beredd att dö för principen att Gardell ska få ha en hädisk syn på Jesus Kristus, liksom jag ska få ha rätten att hävda att Gardells syn på Jesus Kristus är hädisk. Varken jag eller Gardell förtjänar att bli stigmatiserade för våra positioner gällande vår religiösa övertygelse, åtminstone inte så länge vi är ärliga i våra intentioner.

Gardells övriga karaktär yttrar jag mig inte om, liksom jag ogillar när människor antar att jag är intolerant när jag angriper Gardells förvridna bild av min Gud. Man kan inte anta att, som vissa gjort från frikyrkligt håll, Gardell skulle sakna religiösa principer bara för att han har den syn han har. Tvärt om tror jag han drivs i väldigt stor utsträckning av just principer. Man kan heller inte anta att Ulf Ekman, eller för den delen jag, angriper Gardells uttalanden på grund av Gardells person eller ogillande av andra åsikter som Gardell har. Gör man det är man förhastad och simplifierar situationen.

Personligen kallar jag Gardells bild av Jesus Kristus för hädisk eftersom undervisningen skett i en kristen kyrka, där axiomet är bibeln. Och Gardell beskriver inte bibelns Jesus Kristus hur man än tolkar bibeln, han beskriver den Jesus han skulle önska att bibeln hade skrivit om. Gör man på det sättet förolämpar (hädar) man inte bara Gud, man omintetgör dessutom "nåden", förutsättningen för den kristna trons berättigande.

Mer i Dagen

Profeter får stryk

Dagens opinionsredaktör Thomas Österberg ställer frågan om var Amos-själarna finns, profeterna i våra församlingar.

Jag tror att profeter är en känslig sort. De tål inte ljumhet som kollektivt uttryck, och vill därför helst inte vara en del av en sådan församling. Det förklarar ett stort bortfall, skulle jag säga, om man betänker hur våra församlingar ser ut.

Men sen tror jag också att svaret skulle kunna vara så enkelt som detta: En normal svensk kristen församling, med dess ledarskap, känner inte igen en profet ens om den skulle hoppa upp och bita dem i arslet. Amos-själarna, som Österberg uttrycker det, fördrivs och hånas. De missförstås och mobbas. De trängs bort. Ur ett mänskligt perspektiv, utifrån vad jag med min erfarenhet sett, är profeter ofta tillhörande släktet "Jesu Kristi minsta".

Svaghet föraktas även i kristna församlingar. Folk väntar sig att en profet ska vara en stark ledargestalt.

Min fråga är då: Har dessa människor läst bibeln? Hur beskrivs profeterna där? Hur många av er, kära läsare, tror att en profet skulle kunna överleva i en genomsnittlig frikyrkoförsamling?

Titta hur folk har spottat efter personer som Bill Stenberg, nyligen bortgången. Han hade svagheter, ja, men Guds välbehag vilade över den mannen. Hur många fattade att han var en profet?

En profet är inte en stor och stark person som leder en stor församling. Jag skulle inte säga att det aldrig hänt (Wilkerson är t.ex exempel på en profetröst, skulle jag säga), men det är näst intill omöjligt per definition att så skulle kunna ske i större omfattning med tanke på uppgiftens karaktär. Leta efter profeterna på andra ställen än hittills, så ser ni dem.

Underbara Claror och Påvar

Jag trodde jag skulle klara av att låta bli debatten om kondomer vs Aids, men nu måste jag kommentera.

Modebloggaren och den kristna feministen Underbara Clara har gått ut och sagt att det ligger något i Påvens uttalande om att inte enbart kondomer räcker för att bekämpa Aids.

Om man slarvigt läser nyheten från tidningen Dagen, eller för all del hennes debattartikel, kan man få uppfattningen om att Clara Lidströms uttalande i debattartikeln grundas i samma moralism som Påvens uttalande. Läser man lite noggrannare ser man dock att det finns en tydlig skillnad mellan Claras och Påvens linjer.

Påven vill skydda den officiella linjen emot preventivmedel oavsett om de används för promiskuöst runtknullande eller i fasta relationer. Clara vill i omsorg om varje respektive individ göra gällande att RFSL liksom Påven sprider desinformation.

RFSL pratar om säkert sex - och det är detta Clara Lidström kritiserar. Det finns inget säkert sex, bara säkrare, som hon uttrycker det. Och detta har hon givetvis rätt i. Personligen känner jag två personer som blivit gravida samtidigt som de noga följt instruktionerna för sina p-piller. Och för den som levt loppan i yngre dagar är kunskapen om att kondomer bara fungerar när de används en erfarenhet som någon gång skapat ångest. Och den moraliska värderingen att sex är ämnat för intim parbildning och inte som en allmänt tillgänglig leksak, står även jag för.

När det gäller Påvens uttalanden, så tror jag att han får oräkneliga liv på sitt samvete varje gång han säger att man inte ska använda kondomer. I vissa länder väljer inte kvinnor själva när de ska ha sex. Där talar man inte om våldtäkt i äktenskapet eftersom ingen kvinna skulle komma på tanken att säga "nej" till sin man. Man får betänka att det i Sverige blev brottsligt att våldta sin fru år 1982, laga kraft 1984. I många av dessa länder lever männen mycket promiskuöst, där sexuellt utnyttjande av prostituerade anses som normalt beteende. Dessa män bär huvudansvaret för spridningen av HIV och Aids (inte knarkare och bögar som en del inbillar sig).

Om man åtminstone kan få dessa män att använda kondom, skulle man hejda spridningen av Aids avsevärt. Man skulle inte stoppa den. Men man skulle bromsa den.

Om man som Påven, tror att kondomanvändande (även inom äktenskapet) påverkar ens eviga väl och ve på ett negativt sätt, kan jag förstå att man uttalar sig på ett sånt sätt trots att det drabbar verkliga människor mycket negativt i det jordiska livet. Men vad detta handlar om är en religiös fanatism som kastar en mycket mörk skugga över hela kristenheten. Jag tycker vi har ett ansvar att bemöta denna skuggspridning.

Andemeningen i Clara Lidströms artikel är att människor behöver läras att ta ansvar för sin sexualitet, vilket inte är samma sak som att se till att använda någon slags preventivmedel. Om Påven ägnade sig åt att lära människor detta och slutade lura människor att Gud ogillar kondomer, tror jag att många liv skulle stå att rädda. De människor som tror att han är ett legitimt kristet andligt överhuvud lyssnar nämligen säkert på vad han säger, och däri ligger hans ansvar.

Ännu en ny chefredaktör på Världen idag?

Rättelse:
Den bloggpost som Ulf Ekman idag släppte, där vi som ställde den öppna frågan om huruvida Världen Idag anställt en katolsk chefsredaktör, föranleder en rättelse och ett klargörande.

Källan vi litade på hade delvis fel - senare uppgifter gör gällande att det istället endast rörde sig om en nyhetsredaktör (officiell eller inofficiell, i övrigt inga förändringar). Notera att den relativt kända bloggaren Charlotte Therese var den första att bekräfta den fråga vi ställt. Hon sa att detta med katolsk redaktör på Världen Idag var något hon känt till länge, och något som "inte var något scoop precis". När hon blockerades av Jesussajten var Livets Ords VD den förste att springa till hennes undsättning (Jesussajten indexerar enbart protestantiska sajter).

Dock blir jag lite beklämd av att jag och Andréas Glandberger i det närmaste framställs som ryktespridare och lögnare av Ulf Ekman, när vi de facto endast ställde en öppen fråga. Får man inte ställa öppna frågor i Livets Ord -sfären?

Vidare har vi INTE påstått att Felicia Svaeren är katolik. Vi frågade om Världen Idag anställt en katolsk chefredaktör. När det visade sig vara Felicia gjorde vi de efterforskningar som vi i ärlighetens namn borde ha gjort innan vi ställde frågan (som Ulf Ekman kallar för "påstående"). Antingen har Ulf Ekman fått sina uppgifter via en sekundär källa, eller så kan man fråga sig hur han kan säga detta (som ju inte stämmer). Föga troligt syftar han på någon kommentator under någon av våra bloggposter, för kommentarer till bloggposter säger ofta irrelevanta saker. Vad sådana säger föranleder knappast en egen bloggpost på ulfekman.nu - bloggsvar har Ulf Ekman varit extremt sparsam med, som trogna läsare vet.

Detta var mitt svar i en kommentar under Ulf Ekmans bloggpost:

Det var inte chefsredaktören som var katolik, så där hade källan fel. Det var i själva verket en nyhetsredaktör. Att det tillsatts en redaktör med stort inflytande och katolsk tro, bekräftades av den kända katolska bloggaren http://katolskakyrkan.blogspot.com/
Samma bloggare som Livets Ords VD gjorde mycket väsen om på sin egen blogg, när denna katolska bloggare nekats indexering i ett protestantiskt bloggindex.

Hade det varit lättare att få öppna kort från det håll som kritiserades hade man sluppit gissa. I de flesta fall, som läsare av de bloggar du kritiserar lätt kan konstatera, har påståenden som först avfärdats ifrån det håll som kritiserats, i efterhand visat sig stämma. Denna gång blev det fel (det är ju skillnad på chefsredaktör och nyhetsredaktör till viss del).

Vi valde ändå att låta texten "chefredaktör" stå kvar även efter att det blivit känt att ordet "chef" var fel. Det är ohederligt att ändra bloggtexter i smyg, en praxis som är alltför vanlig i den kristna bloggvärlden.

Detta är bara min personliga åsikt, men jag tycker att det du ger uttryck för i ditt blogginlägg inte är hederligt emot läsarna.

Den tidigare, oredigerade bloggposten:
Likt bloggaren glandberger.net, väljer jag här att publicera ännu obekräftade uppgifter gällande en påstått anmärkningsvärd förändring vid redaktionen hos den Livets Ord -orienterade tidningen Världen Idag.

Enligt en anonym men initierad källa, lär tidningen snart ge till känna att de tillsatt en ny chefredaktör, som är katolik!

Det är många irriterade belackare som riktat negativa kommentarer emot de bloggare som under en tid belyst förändringen på Livets Ord gällande attityden till den Romerska Katolska Kyrkan. Kritiken har bemötts, även ifrån högsta ort, med att stegen alls inte går emot Rom.

För de flesta som läser Världen Idag har det under en längre tid varit uppenbart att de med minimal redaktionell frihet basunerar den linje som Livets Ord med Ulf Ekman i spetsen har ritat ut. Detta har inte bara gällt den nya ekumeniken, utan även i en hel rad värdekonservativa detaljfrågor. Naturligtvis svär sig tidningen fri ifrån påståenden likt det jag just gjorde - och hävdar bestämt att det är Gud som i så fall leder både Livets Ord och tidningen Världen Idag i (exakt) samma riktning.

Om nu Världen Idag anställer en chefredaktör som är katolik, något som hade varit helt oacceptabelt för deras läsare för bara ett par år sedan, signalerar detta att man ytterligare linjerat sig med riktningen från Livets Ords styrelserum.

Vad jag kan tycka är problematiskt med detta eventuella val, om nu källan inte visar sig vara fel, är att en katolsk redaktionell riktning går åt ett annat håll än de kristna övertygelser många av Världen Idags läsare har. Katolicismen innehåller vad de flesta protestanter skulle uppfatta som mycket alvarliga avsteg ifrån sund biblisk lära. Enhet enligt den Romerska Katolska Kyrkan kan aldrig handla om något annat än att alla andra kyrkor börjar följa den Romerska Katolska Kyrkans egen linje - något bland annat den katolske prästen Peter Hocken gjort klart i boken "Skammen och Härligheten", utgiven på Livets Ords förlag och tillgänglig på Livets Ords bokshop.

Kritiken handlar inte om "teologiskt hat", som Ulf Ekman uttryckt det. Den handlar istället om en nöd och oro över risken att man från protestantiskt håll kastar hela reformationens betydelse överbord. Det fanns en anledning till att Luther gjorde som han gjorde, och den anledningen kvarstår i mångt och mycket.

Läs även i Dagen (1, 2)

UPS

Vardagen har varit krävande, så jag har inte haft tid att skriva så mycket på sistone. Dessutom har jag fått i uppdrag att skriva en artikel till Corren om vårt jobb, vilket jag snarast våndats över mer än skrivit något.

Nu är jag dock lite upprörd, så varför inte kladda ner lite på bloggen?

Jag har just lärt mig vad det innebär att anlita UPS. För den som inte känner till UPS, så är de ett företag som påstår att de kan leverera paket, likt exempelvis Fedex eller DHL.

Om ett företag skickar något med UPS till dig, utan svindyra tilläggstjänster, så måste du vara hemma mellan kl.9 och kl.17. Om de hittar din adress, plingar de på och väntar en mycket kort stund. Det utesluter följande aktiviteter för Dig:

1. Sitta på toa
2. Stå i duschen
3. Laga någon avancerad maträtt
4. Vara intim med din partner (smekmånad, t.ex)
5. Befinna dig någon annanstans än i din lägenhet (även tvättstugan och soprummet uteslutna)

De erbjöd ingen sms-avisering, och chaufförerna är inte betrodda med mobiltelefoner varför du inte heller kan kontaktas eller åt andra hållet kontakta chauffören.

Dessutom hittar de dåligt. I min hemadress ingår både ett Ä och ett Ö. Tyskarna som skickade till mig skrev O och A istället. Linkoping istället för Linköping, och vagen istället för vägen. Tillräckligt för att förvirra chaufförens GPS, och även en UPS vad det verkar.

Två dagar efter deras misslyckade försök att leverera mitt paket, kommer ett brev på posten. Brevet innehöll en instruktion om att jag ska hämta paketet i en annan stad, 14 mil bort (de har få kontor i Sverige). Anledningen som angavs, efter att jag kontaktat deras kontor via telefon, var att "chauffören inte kunde hitta adressen".

Min enkla fråga i e-postmeddelandet till UPS från min sida var: "hur tror ni i så fall att Posten hittade min adress?" (jag bor synligt ifrån en av huvudgatorna i mitt bostadsområde, i hyreshus, med vanlig port).

Jag rekommenderar mina kära läsare att använda sig av någon annan service än UPS. Posten, som så många ofta hackar på, kan nog vara ett bra alternativ inom Sverige åtminstone.

Jag har läst på nätet att UPS nyligen gick till full attack med advokater emot en bloggare som kritiserade UPS. Det ska bli spännande att se om de är lika ogenomtänkta den här gången.

Nu vill jag tillägga att UPS inte bara gör dumma saker. De har t.ex infört en idé om att inte svänga åt vänster på vägarna, för att spara bränsle. Uppgradering av deras kommunikationsmönster kanske kan bli deras nästa listiga tanke?