Jag ser att frågan om huruvida sprutnarkomaner ska få byta ut sina sprutor förblir kontroversiell, vilket för varje tänkande människa måste te sig konstigt.
Varför är frågan kontroversiell? Visst är väl drogmissbrukare också människor?
Idiotisk tanke 1: "narkomaner har förorsakat sitt dilemma mer än andra som får sjukvård"
Svar: nej, de har lurats mellan en och tio gånger i sina tonår för att utveckla sjukdomen "svårt drogmissbruk". Till skillnad emot t.ex rökare, som visserligen också ofta börjat i tonåren, kan narkomaner i princip inte sluta. Det kan däremot rökare (jag slutade t.ex både med snus och cigg). Offpistskidåkare får vård för sina brutna ben, trots att de i mkt större grad orsakat sitt dilemma. Det är inte en moralisk fråga detta handlar om. Antingen ger vi vård åt alla eller åt ingen, för de flesta av oss har genom våra livsval påverkat vår hälsa så att det någon gång i livet kommer att belasta samhället. Man ska inte behöva "förtjäna" vård för att få den.
Idiotisk tanke 2: "att ge narkomaner gratis sprutor sänder ut en signal om en liberal och tillåtande attityd gentemot droger"
Svar: Detta hör man ofta och är så dumt att det egentligen inte behöver bemötas med fler ord än ett, nämligen "nonsens". Men eftersom det finns folk som på allvar tror att det är på detta sätt, kanske man måste hitta på ett svar. Det är lite svårt, för att svara på riktigt dumma påståenden är ibland svårt. Vad svarar man om någon påstår att 2+2=5? Kort kan man säga att de som är i riskzonen för att börja knarka inte ens i sin vildaste fantasi tror att de ska hamna så djupt ner i beroende att de skulle behöva sprutor. De har inte koll på gällande drogpolitik, och de bryr sig inte heller om den. De tar inte intryck av den för fem öre. De som informerar om droger blir inte mer tillåtande för att man hjälper de som är mest illa däran.
Idiotisk tanke 3: "varför ska vi betala knarkarnas sprutor med skattemedel?"
Svar: För att en knarkare inte kan prioritera sprutor pga sitt missbruk. Kostnaden för kanyler blir oerhört mycket lägre än vårdkostnaden som skapas om man inte ger dem gratis sprutor. På ungdomsmottagningar ger man gratis kondomer, trots att ungdomarna vet att de kan bli smittade av sjukdomar eller skapa graviditeter. Man gör detta för att förekomma större problem. Man bör ge sprutor för att förekomma större problem.
Om man inte ger sprutor till sprutnarkomaner dömer man dem till att få obotliga sjukdomar som de sedan sprider vidare till normalpopulationen. Det är många svenskar som har sexuella relationer med sprutnarkomaner utan att ha en aning om detta. Det står inte "sprutnarkoman" i pannan på dem. Man är ofta sprutnarkoman i mellan ett och två år innan det börjar få allvarliga sociala effekter (även om det i vissa lägen går fortare). Att använda en HIV-smittad spruta är farligare än att ha oskyddat sex med en Aidspatient (och naturligtvis ännu mycket farligare än att ha sex med någon som har HIV men ännu inte utvecklat Aids).
Så, är knarkare människor? Svaret blir nog tveksamt för många. Men om man utgår ifrån att knarkare INTE är människor, som många verkar tycka idag, bör man åtminstone tycka att dem som ovetandes har sexuella relationer med sprutnarkomaner bör vara människor. Och dessa människor bör då sekundärt skyddas genom att smittspridningen hejdas i den största riskgruppen. Bra att KD, som ju med sin konservativa hållning i många frågor ibland varit en bromskloss, nu tar upp frågan till diskussion (även MP mfl. välkomnar ett sprutbytesprogram).
Jag har arbetat med narkomaner, och liksom de flesta andra som gör eller har gjort det, förstår jag inte varför man gör detta till en drogpolitisk fråga, dvs de som tänker "idiotisk tanke" nr 2 och 3 i första hand. Är det för att man inte vill reta upp den stora gruppen människor som tänker "idiotisk tanke" nr 1?
Detta är i första hand en fråga om medmänsklighet och mänskliga rättigheter. En knarkare har fastnat i något som han eller hon inte har makt över, något som skedde före myndighetsåldern som oftast. Vi har allmän sjukförsäkring i Sverige och vi ger vård som är både läkande och förebyggande, vilket kan ta sig många fler uttryck än sjukhusvistelser eller mediciner. Det bör gälla även narkomaner. Frågan är också ekonomisk. Om vi inte hjälper narkomaner med sprutor eller för den delen metadon/metadonalternativ kommer vi att öka kostnaderna för samhället. Vissa forskare vill göra gällande att så inte är fallet. Men såna här undersökningar tar inte någon hänsyn till vad som skulle ske om alla narkomaner i hela landet fick tillgång till rena sprutor. Den tar enbart upp vad som händer om vissa narkomaner får rena sprutor på prov. Givetvis behöver man införa förändringen på bred front i en större geografisk ord exakt samtidigt, för att få mer mätbara skillnader.
Dagen, DN, DN, DN, SvD
Bra bloggat av två bloggare som brukar stå en bit ifrån mig: Störstorten och Erixon
tisdagen den 1:e december 2009
Medmänsklighet är inte överdriven liberalism
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
18 kommentarer:
Jag tycker det är en självklarhet att det ska delas ut sprutor. Håller helt med dig i dina resonemang.
Nu har jag visserligen inget alls till övers för de som (miss)brukar nikotin i någon form heller, men även *host* idioter ska kunna erbjudas stöd/hjälp om/när de vill komma från sina ovanor. Extremsportare borde få ta någon extraförsäkring eller betala större delen av sina sjukvårdskostnader ur egen ficka.
"Idiotisk tanke 2" är inte helt tagen ur fantasin - det finns en minimal risk att det faktiskt kan bli så. Men är man medveten om risken är den dock tämligen lätt att undvika. Ifall man verkligen bryr sig om människorna och inte stirrar sig helt blind på ekonomin vill säga.
När det gäller "idiotisk tanke 3" vill jag bara påpeka att även vi icke-narkomaner kan ibland vilja ha en spruta nån gång. Ungefär som att även de grabbar med andra planer än samlag kan vilja leka med en kondom...
De som extremsportar kanske skulle kunna hävda bättre gener och allmänhälsa bortsett ifrån det ökade riskbeteendet, vilket kanske skulle kunna väga upp dåliga gener såsom cancer i släkten. Men eftersom det sättet att resonera konstituerar fascism vill vi inte ha det så i Sverige.
Jag tycker att om man ska ha en allmän sjukförsäkring så ska den gälla alla. Det finns fördelar och nackdelar med ett sådant system. De som har ett ökat riskbeteende bidrar kanske genom att vara banbrytare och vägröjare genom sitt större mod, vilket gynnar gruppen. Det är också de med spetsigast personlighetsprofil som lättast fastnar i drogmissbruk - det borde gälla även Nikotin även om detta förstås inte är säkert pga den inbyggda sociala gruppmentalitet som styrt nikotinbruk de senaste decennierna.
Resonemanget kan föras fram och tillbaka hur länge som helst; i grunden handlar det om värderingar och det är svårt att kunna väga alla tusentals delargument som båda sidor skulle kunna ha, om man ser på enbart argumenten helt krasst.
Så du hävdar att det kan finnas ett samband mellan "uppenbart/onödigt riskbetende" och "extra god hälsa"? Du skämta aprillo med mig va? När jag skrev "extremsport" då menade jag verkligen extremerna. Om jag inte minns fel har exempelvis proffsboxning varit förbjudet i sverige under ganska många år. Det är varken smart att röka, kröka eller boxas.
Hur kan man verkligen hjälpa människor bort från ett destruktivt beteende utan att ibland ställa ultimatum liknande "ingen ny lunga om du fortsätter röka"? Och samtliga unga människor som startar med nikotin eller andra droger VET vad de utsätter sig för. Att jämföra det med faktorer som man inte kan påverka lika lätt är bara löjligt.
Nej, "skulle kunna" såsom i "kanske kunde hävda", men det var inte korrekt svenska jag skrev. Min poäng var inte att påstå något om en viss grupps hälsa utan visa att om man börjar särbehandla folk på grund av negativa faktorer så kan det följa att vi får ett samhälle som särbehandlar människor på grund av positiva faktorer. Jag försökte, tydligen misslyckat, att visa att det finns ett otal samvarianser som alla blir relevanta för att styra vårdpolicyn om vi inte bestämmer oss för att helt enkelt ge alla vård oavsett om de har synliga riskbeteenden eller inte.
Det är väl inte rimligt att hävda att den teoretiska kunskapen för att undvika ett visst beteende kan finnas hos unga. Kunskap utan livserfarenhet sitter väldigt grunt. Det är därför man inte håller tonåringar ansvariga på det sätt man håller vuxna ansvariga, exempelvis när någon dömts för ett brott. Därför kan man inte hävda att en tonåring (de drogmissbrukare jag träffat har börjat före femton års ålder nästan undantagslöst) bör förutse de allvarligare konsekvenserna av drogmissbruk. Om du jobbar några veckor med tonåringar (att ha en egen tonåring ger viss inblick men inte tillräckligt) så ser du vad jag menar.
De flesta som börjar droga, som jag skrev, har en väldigt spetsig personlighetsprofil (ADHD, Asperger, Tourettes, Borderline...och mindre utpräglad spetsighet). Detta är fullt jämförbart med anlag för cancer. Det farliga med en spetsig personlighetsprofil är att de områden som är svaga kommer att försätta personen i farliga situationer. Samma spetsighet kan få personen att göra stordåd (Einstein som de flesta inom område är rätt övertygade om hade både asperger och tourettes, Churchill med sin misstänkta borderline, och så gott som samtliga banbrytande forskare som varit liksom fixerade vid ett och samma ämne - listan kan göras lång). Psykopati är ett annat drag som i sin narcissistiska lightversion skapar framgångsrika ledare, men också utsätter personen för stora risker. Alla spetsigheter jag räknade upp där, utom narcissismen, är kända enormt starka orsaker till missbruk.
Ska de av dessa som i mångt och mycket mer på grund av turen än på grund av kloka egna beslut har undgått missbruk eller kriminalitet ge oss fördelar bör vi även betala för nackdelarna. Helst bör vi dock inte göra elitistisk skillnad på människor i enlighet med det du föreslog om tilläggsförsäkringar, eftersom de argument som kan användas för den typen av åtskillnad även kan användas för att nedmontera självaste demokratin.
Inte är jag en idiot för att det känns helt fel att ge en spruta till en narkoman. Det känns som att räcka en kniv till en självmordsbenägen, som om man assisterar i missbruket. Så känns det. När man genom gratissprutorna i själva verket gör missbruket mindre farligt. Magkänsla är inte alltid en pålitlig sak.
Om man ser på sprutbytet som en isolerad fråga så håller jag med. Det blir lite som att sopa rent på den breda vägen mot fördärvet.
Men om det kombineras med många andra åtgärder för att om möjligt få ut människor ur "drogträsket" blir bilden en helt annan.
Jo, det är rimligt att hävda att den teoretiska kunskapen finns hos samtliga svenska tonåringar och äldre angående drogers farlighet. Däremot finns det många möjligheter till preventiva åtgärder som vi undviker att ta i dagens samhälle. Dessa handlar inte främst om den teoretiska kunskapen utan gränsar snarare till religiösa frågor. Utan något fast hopp inför framtiden är det mycket frestande att hänfalla till stundens kickar/njutning oavsett vad de kunskapsmässigt antas leda till. Om man inte tror att livet har en "högre" mening känns inte ciggpaketets "Du dör!" som något vidare avskräckande.
Man bör inte blanda ihop frågorna "drogpolitik" och "humanitära insatser". Jag har också resonerat på det sätt jag kallade för idiotiskt, innan jag började jobba med narkomaner och även lärde känna en del som tagit sig ur träsket.
En knarkare kommer inte sluta knarka eller ens påverkas till att sluta knarka på grund av att det inte finns rena sprutor. Därför hjälper man inte en enda bort från knarket genom att vägra rena sprutor.
Om man vill hjälpa narkomaner behöver man skapa starkare tvångsåtgärder i vissa avseenden för att bli kvitt det kemiska beroendet, men också ge tillräckliga psykoterapeutiska hjälpmedel för att få en ex-knarkare att vilja förbli ren från knarket. Psykiatrin i Sverige är lågprioriterad, och lägst prioriterade är narkomanerna. Man kan inte få terapi om man har drogberoende, och man kan inte ta sig ur drogberoende utan terapi. Reglerna verkar gjorda för att eliminera risken för att pengar slösas på narkomaner.
Även om man inte kombinerar med andra insatser förvärrar man inte situationen genom att ge en ren spruta. En tillräckligt abstinensstinn knarkare kommer att lägga kanylspetsen på en elplatta, hoppas att det räcker, och injicera trots att han eller hon vet att den som använde sprutan innan har hiv eller hepatit c. Och så gör även person tre i samma rum, med samma spruta.
Jag håller med dig om att många även om inte alla, behöver en Gudstro för att kunna känna hopp eller mening. Jag tror att Gud är någon samtliga behöver, men somliga behöver mer än Gud för att känna hopp. Och dessa ytterligare åtgärder behöver också sättas in, för kristna knarkare finns det tyvärr alltför många, för att inte tala om alkoholister.
Jag tycker dock inte att det räcker att ha teoretisk kunskap om man med "räcker" menar att personen ifråga ska ta vuxenansvar för informationen. Faktum är att samhället enligt lagen inte tycker det, och så länge vi har en lagstiftning som säger att man är barn innan man blir myndig, så bör man inte lasta vuxenansvar på beslut fattade i barnaåren.
Sant att människor behöver mer än "bara" en tro på Gud. Som kristen tror jag att både familj och församling mer eller mindre är av Gud givna strukturer där vi människor ska stötta och hjälpa varandra och andra. (En del av er som läser detta kanske tycker ni är starka nog att klara er själva, men det är inte jag.)
Fast nu tycker jag du ser lite för snävt på problemet. Det en del är rädda för är att debatten och/eller sprutbytesprogrammet uppfattas som tillsnyggande av den breda väg där fler än (redan) tunga missbrukare vandrar mot undergången.
Hur skulle det se ut om vi argumenterade för att alla HIV-positiva borde få gratis kondomer? Skulle inte det ge fel signaler?
John: "Man kan inte få terapi om man har drogberoende, och man kan inte ta sig ur drogberoende utan terapi."
Är det sant?
Jag blir chockad, upprörd, galen, tokig.....
Världen är verkligen i den ondes våld. Det enda jag orkar göra är att bedja.
Får nog säga att allt tal om att det skulle ligga något positivt i att förse narkomaner med sprutor i ett riksomfattande sprutkampanj endast kan sammanfattas i ett ord: Nonsens!
Håller helt och hållet med Marie Breskic i hennes resonemang. Att förse narkomanerna med nya sprutor lär i förlängningen enbart flytta fram knarkliberlaernas positioner än längre fram. Nästa steg är förmodligen att släppa knarket (eller vissa sorter av knarket) fritt.
Japp, standardpolicy.
Peter: Hur motiverar du den hållningen med argument, och på vilket sätt menar du att "knarkliberalerna" skulle flytta fram positionerna på grund av ett sprututbytesprogram? Det är ju inte knarkliberaler i första hand som drivit frågorna om sprututbytesprogram (det beror iofs hur du definierar dem).
Peter, jag menade inte att det är fel att förse narkomaner med rena sprutor. Påpekade bara att jag förstår att många är emot det eftersom gratissprutor vid första anblicken ser ut att uppmuntra missbruket, men det är väl uppenbart för de flesta tänkande människor att om riskerna med drogerna i sig inte räcker för att få missbrukare att sluta missbruka, kommer smutsiga sprutor heller aldrig någonsin göra det.
Skicka en kommentar