Gå först enskilt till din broder?

En liten parentes som inte kräver så mycket tankeverksamhet, i inväntan på att orden ska samla sig för det jag egentligen vill skriva om de närmaste veckorna.

När jag läser om alla tragiska sexuella övergrepp som begåtts i diverse samfund ska jag ärligt säga att jag inte blir ett dugg förvånad. Det är för det första inte konstigt att pedofiler söker sig till godtrogna sammanhang, vilket ideella organisationer brukar vara, eftersom möjligheterna för dem ökar där. Och för det andra är det inte konstigt att andligt livlösa församlingar får sjuka symptom. Lägger man därtill att sexualiteten boxats in och delvis tabubelagts så att man varken kan tala om sundhet eller osundhet vad gäller dess uttryck, har man receptet på katastrof.

Vad som däremot är svårt för mig att ta in är förklaringar kring varför människor som vetat om att pastorer, predikanter och präster begått sexuella övergrepp men ändå inte blåst i visselpipan. Hur feg eller dum får man egentligen vara utan att bli helt medskyldig åtminstone på den moraletiska nivån?

Det finns aldrig något försvar för att avstå ifrån att polisanmäla sexuella övergrepp. Det gäller förstås även mord, kvinnomisshandel, grovt rån...
En person som begår sexuella övergrepp gör det inte bara en gång. Det räcker inte med en konfrontation och ett uppvisande av synlig ånger för att förändra beteendet hos en så svårt sjuk och förvriden människa. Det krävs professionell hjälp och år av enskild kontemplation för att den skyldige ens ska börja förstå vad det egentligen var som var det substantiella felet.

Gud kan göra mirakel. Men det sker bara i levande församlingar. Man har inte rätt att låta bli att ifrågasätta om sådana mirakel verkligen kan ske i ens egen församling bara för att ens egen kristna tro då kan få sig en liten törn. Man är enligt lag skyldig att uppmärksamma polisen på grova brott, och bibeln säger att vi ska följa lagstiftningen. Detta till trots använder somliga ett bibelställe som säger att man inte ska gå ut i offentligheten med någons försyndelse om man kan nå personen privat eller med hjälpa av några kristna syskon först. Om man först ska gå till sin broder/syster innan man går ut i offentligheten med en synd, förutsätter detta att bara man själv drabbas om brodern/systern framhärdar. Har man verkligen bibelns tillåtelse att gå så tillväga på någon tredje persons bekostnad?

Dagen, Dagen