Viss oro

EFK står förhållandevis högt i kurs hos mig inom den etablerade kristenheten. Jag tror att en kristenhet som i det mesta har glömt bort när det var väckelse sist, och hur detta var, lätt hamnar i stagnation. Och lösningarna på stagnationen brukar sällan göra saken bättre, snarare sämre.

Därför är det med viss oro jag läser att Stefan Swärd ska lämna ordförandeposten för EFK:s styrelse nu till sommaren. Han har ändå för mig blivit lite av en hjälte när han brottats med somliga uttryck för kompromissande vägar bort ifrån stagnationen.

Jag hoppas verkligen att han får fortsatt stöd i bloggvärlden som en tyckare på tvärs så att säga, en som inte slickar på fingret, sätter det i vädret och ser åt vilket håll det blåser, för att därefter vända kappan. I bloggvärlden blev han också snabbt ett föredöme beträffande öppenhet (ingen censur) och kommunikation med sina läsare. Kanske var det delvis tack vare hans exempel som en annan känd pastor nyligen tog bort moderationen och förmodligen även censuren ifrån sin blogg. Mig har han också ibland givit en tankeställare när det gäller att försöka vara rak utan att för den sakens skull vara kantig - något jag övar på mycket.

Gud är inte beroende av någon enskild människa, men jag tror att EFK har en hel del gott kvar att hämta från Swärd. Låt oss hoppas att det får bli så även i fortsättningen.

Läs mer i Dagen

Bloggat: Stefan Swärd, Aletheia