Här är ett exempel på sådan onska som får mig att känna mig mordisk. Jag erkänner. Skulle jag få tag i domarna i detta fall, då vet jag inte om jag hade kunnat behärska mig. Det är sådan obeskrivlig ondska att min mage vill tvinga mig att spy.
Och det händer varje dag, någonstans på planeten. Bara få fall når watchdog-organisationer.
Men vi bör även då begrunda vår egen historia. Det var inte så väldigt länge sedan som äktenskapsbrott straffades antingen med döden eller fängelse i Sverige, av en så kallat "luthersk" kyrka som dikterade statsangelägenheter. Och beträffande den förmodat våldtagna 13-åriga flickan i artikeln - gissa vilket årtal det blev ett brott att våldta sin egen hustru i Sverige? Ledtråd: någon gång mellan att jag föddes och nu.
Vad bör vi kristna göra när vi ser sånt här ske överallt? Hur gör ni med ilskan över ondskan? Själv brukar jag ropa till min Gud, och be om nåd och hjälp. Behöver ni också göra så när ni läser sånt som artikeln beskriver?
Mer även här: Aftonbladet, SvD
söndagen den 8:e november 2009
När vi förfasas över obeskrivlig ondska
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
10 kommentarer:
Jag tänker på att du har helt rätt. Äntligen någon som ser perspektiv i kyrkan. De som idag fördömer andra människor önskar oss tillbaka till en tid där man blev bränd på bål, fängslad eller utstött för att man inte hade samma tro.
De som gjorde det finns kvar idag - mitt ibland oss. De kastar verbala stenar på alla som just dom inte tycker passar in. Det enda vi andra kan göra är att varje gång det sker säga ifrån. Det är vår plikt som kristna.
Så fort man säger något negativt om extrem islam så blir man i dagens Sverige kallad 'islamofob' och får till svar att "kom ihåg att att även kristna dödade folk under korstågen". Men hallå! Vi har lagt korstågen bakom oss, det är sällan vi hör om kristna självmordsbombare eller kristna som stenar människor. Ska det behövas lika lång tid för islam att förändras som för kristendomen, eller kommer vi att se en islam som hoppar fram till 2000-talet, det ska bli intressant att se.
Anders: Jag anser att det är skillnad på stening (med sten) och verbal stening. Båda är lika fel! Däremot finns inte samma möjlighet till förlåtelse och återupprättelse vid 'stening med sten' då offret är död.
I övrigt så håller jag med dig, vi ska stå upp för de svaga och fattiga och änkorna, precis som Bibeln säger.
With or without religion, you would have good people doing good things and evil people doing evil things. But for good people to do evil things, that takes religion.
Säger inte Mose lag att de skall stenas?
Problemet är att de som straffar dem tror att de själva är rättfärdiga.
De inser inte att de själva också har brutit mot lagen och själva skall straffas med döden.
Om de istället sade till Gud att: Nej jag kan inte döda dessa för då måste jag döda mig själv också. Förlåt dem och förlåt mig, vi är alla syndare, då skulle Gud förbarma sig över dem och förlåta dem deras synder.
Men de vet inte att denna förlåtelse finns, så de försöker att framstå som goda inför gud och straffa alla som gör fel, som om Gud inte skulle se rakt igenom dem.
De behöver alltså evangelium, som säger att Gud förlåter oss om vi förlåter varandra. Och den förlåtelsen finns i Hans son Jesus Kristus.
Hej igen!
Det fanns en tid då jag fylldes av fruktansvärd vrede när jag såg sådan här ondska.
Då tänkte jag någonting i stil med " Åh om jag hade en kulspruta så jag kunde meja ner de där idioterna, om jag låter dem hållas så är jag lika hemsk som dem, och Gud kommer att hata mig om jag inte gör någonting."
Men sedan tänkte jag på Jesus.
Han gick omkring i en liknande miljö som den som nu råder i Somalia, men det står ingenstans i Bibeln (så vitt jag vet) att han sprang fram och ställdes sig mellan dem som stenades och de som stenade. Inte heller försökte han hindra några korsfästningar.
Så om inte Han gjorde det så är det nog inte vår uppgift heller.
Vi kanske måste påminna oss själva om det vi predikar för andra, och bör predika i Somalien, nämligen:
Rom 12:19-21
Hämnas inte, mina älskade, utan lämna rum för vredesdomen. Ty det står skrivet: Min är hämnden, jag skall utkräva den, säger Herren.
Men om din fiende är hungrig, så ge honom att äta, om han är törstig, ge honom att dricka. Gör du det, samlar du glödande kol på hans huvud.
Låt dig inte besegras av det onda utan besegra det onda med det goda.
Mycket bra skrivet. Jag håller med dig. Vi måste se efter vad som är vår uppgift och följa det Jesus sa. Nu är vi inte Frälsaren, men hans budbärare, vilket förpliktigar och uppfyllelsen av plikten är bara möjlig om vi lever intimt nära Kristus. Vi kan läsa vad vi ska göra i bibeln, men utan den nära relationen så kommer vi garanterat att göra helt fel ändå. Det är bara att kolla på kristenheten så ser man det.
Jag tror att somliga kan vara kallade att tala ut emot och förändra ondskan - men vi ska komma ihåg att när profeter och dyligt gjorde sånt i bibeln var det alltid för att ära Gud först och främst - inte för att skapa politisk reform. Vårt uppdrag är att leda människor till Jesus, inte att försöka härma honom i vår egen kraft och styrka.
De följer väl skriften såklart. Liksom kristna borde göra. Eller?
Hur vet man vad nu vad som är metaforiskt? Det är så förvirrande...
Leviticus 20:10 (King James Version)
And the man that committeth adultery with another man's wife, even he that committeth adultery with his neighbour's wife, the adulterer and the adulteress shall surely be put to death.
Som jag skrev i mitt förrförra inlägg så säger Mose lag att de ska stenas ja.
Du citerar 3 Mos 20:10 där folkbibeln säger
"Om någon begår äktenskapsbrott med en annan mans hustru, skall den som begår äktenskapsbrott med sin nästas hustru straffas med döden, både äktenskapsbrytaren och äktenskapsbryterskan. "
I det gamla förbundet med Gud var israeliterna Guds utvalda folk som skulle få leva om de kunde följa den lag de fick av Gud.
Om de slog ihjäl alla syndare så skulle det bara bli rättfärdiga kvar och de skulle få leva i en perfekt värld där ingen gjorde något fel.
Det visade sig att det var en utopi, vilket det sannolikt också var Guds vilja att visa.
Ingen av oss är nämligen perfekt och felfri, utan vi är alla syndare.
Därför måste vi alla dö.
Men Gud vill inte att vi skall dö, det säger han redan i Gamla testamentet.
Deu (=5 Mos) 30:19 "Jag tar i dag himmel och jord till vittne mot er att jag har förelagt dig liv och död, välsignelse och förbannelse. Välj då livet, för att du och dina efterkommande må leva, ..."
Isa (=Jesaja) 55:7 Den ogudaktige må överge sin väg, den orättfärdige sina tankar och vända om till HERREN, så skall han förbarma sig över honom, och till vår Gud, ty han skall ge mycken förlåtelse.
Det gamla förbundet kunde alltså inte frälsa oss från död och elände utan det behövdes någonting nytt. Gud lät sig därför födas som människa och bli en syndfri sådan. Och är man syndfri så kan man inte dö, Jesus var alltså odödlig, men Han gav sitt liv till lösen för oss och dog i stället för oss.
Men döden kunde inte behålla honom utan han uppstod och gav oss ett nytt förbund som innebär att den som blir ett med Jesus genom tron räknas som rättfärdig.
Och nu strider vi inte längre mot kött och blod utan mot ondskans andemakter (Ef 6:12).
Rätta mig om jag har fel.
Det fruktansvärda är att orsaken till dagens fruktansvärda islamistiska steningar har sitt ursprung i GT sedermera inkluderats i koranen!
Samma GT som ingår i skriften och av en del anses som ofelbar!!!
"Gud lät sig därför födas som människa och bli en syndfri sådan."
Torde inte vara så svårt att vara "syndfri" om man är Gud.
Men Jesus själv bad ju till Gud, sade att endast Gud är god mm. mm.
Jesus utsågs väl till Gud först i Nicea på 300-talet eller har jag fel?
MS
Luk 18:19 Jesus sade till honom: "Varför kallar du mig god? Ingen är god utom en, och det är Gud.
Dessa ord kan tolkas på två sätt:
Antingen - Jesus sade till honom: "Varför kallar du mig god? (Det är jag inte) Ingen är god utom en, och det är Gud.
Eller - Jesus sade till honom: "Varför kallar du mig god? Ingen är god utom en, och det är Gud (har du alltså förstått att jag är Gud).
Skicka en kommentar