En gammal kompis och kär husgruppsledare, David Åhlén, gav mig idag ovetandes idén att skriva en för mig lite udda bloggpost.
Den handlar om vem Gud väljer att använda, och hur vi kristna känner igen vem Gud använder. Jag tycker att ni ska se de två klippen om hippien som blev frälst, Lonnie Frisbee, som på grund av att han hade svaga områden i sitt liv som kristna älskar att hacka på (då det är något de flesta inte känner sig personligen träffade av, av naturliga skäl), blev illa medfaren samtidigt som han drog in tusentals människor i Guds rike. Det var den typ av profetiska arv som denne man bar med sig, som gjorde att jag hittade fram till en levande relation med Jesus Kristus.
Igår klubbade Missionsförbundet igenom att tillåta homosexuella vigslar, trots att det som bibeltroende kristen är svårt att acceptera något sådant. Jag blir arg när politik får bestämma - för detta handlar om politik även om folk lurar sig själva att tro att det handlar om något annat - istället för bibeln. Inom kyrkan alltså. Politiskt korrekta beslut har lika lite i kyrkan att göra som religiösa regler har i det civila samhället att göra. Missionsförbundet har inte visat en kärlekens väg utan en feghetens. De har undvikit att visa hur Gud kan använda människor i brustenheten, genom att kalla det brustna för något annat än brustenhet. Det är de brustna Gud använder, såsom till exempel Lonnie Frisbee.
Det var i striden mellan sådana liberaler och hårda, hjärtlösa och självgoda bible-bashers som Lonnie Frisbee blev krossad, även om han mot slutet enligt somliga hittade hem igen. Måste man antingen vara för homosexuella vigslar eller fientlig emot homosexuella? Jag tycker tyvärr att endast dessa två alternativ kommer fram i den kristna svenska ankdammsdebatten.
Lonnie förde som sagt var tusentals till Kristus, med ett enkelt men rakt evangelium. Hur många för de självgoda bible-bashers eller de låtsasödmjuka liberalerna till Kristus? Inte många, utgår jag ifrån. Jag har själv provat att vara både liberal och bible-basher. Nu hoppas jag att jag är påväg att bli något annat.
Annat relaterat: Dagen
onsdagen den 25:e november 2009
Lonnie Frisbee
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
14 kommentarer:
Mitt i prick!
Att vara på väg att bli något annat låter som andlig mognad...
Gott!
Gud använder precis vem Han vill. Och tur är väl det, ty annars skulle väl inte någon av oss ha en chans...
Härligt att höra om "hippin som blev frälst" och att du själv funnit vägen till Jesus och Gud! Verkligen!
Ja Gud använder verkligen var "brustenhet" och gör nagot stort av det, om vi later honom.
Men jag förstar inte din kritik av Missionskyrkans beslut, som du anser vara fegt, politiskt o.s.v.
Det gäller inte" politik", det gäller människor av kött och blod, vars liv som vissa kristna vill bestämma över.
Vissa homosexuella orkar tala för sin sak, men manga "orkar inte ge sig in i debatten".
Visst finns det homosexuella liksom heterosexuella handlingar som är "synd".(pedofili m.m)
Men ALLA HOMOSEXUELLA HANDLINGAR ÄR INTE SYND!
När tva personer av samma kön älskar och respekterar varandra, kan det inte kallas för synd att leva i denna kärlek.
("av frukten ska trädet kännas" - jag har upplevt mycket "god frukt" av homosexuella människor.)
Ska man" tvinga" dem och andra att kalla det för en synd, da Gud själv har skapat dem just med denna läggning.
Jag far en bild av att du anser att det vara en "brustenhet" att vara homosexuell.
En brustenhet som man kan bli befriad fran.
Det gäller kanske nagon/nagra. Vad vet jag.
Men för de flesta gäller det ett faktum att de blivit skapade med en läggning, som ligger langt inne i identiteten. Innan de funnit "den rätte" kan det vara en lang väg. Men har de väl funnit "sin rätte" (även da de gäller av det egna könet) är det EN VÄLSIGNELSE!
Jag önskar dig ALLT GOTT pa din vandring med Jesus!
Gud, Jesus och den Helige Ande samt kärleken är det enda "som bestar"!
Vi behöver ständigt fästa var blick pa Jesus (och inte pa människor)....
Det du skriver representerar ett av huvudspåren i debatten. Det väcks några frågor hos mig när jag läser din text.
Hur definierar du synd? Hur avgör man om något är synd eller inte? På vad baserar du att homosexualitet är medfödd (inte för att jag tycker att detta har någon relevans, men eftersom du verkar tycka det så vill jag gärna veta)?
Jag anser t.ex att dåligt självförtroende är synd. Men det betyder inte att jag piskar mig själv med skuld varje gång jag bejakar tankar eller känslor av dåligt självförtroende.
Du undrar hur jag definierar synd?
En mycket bra fraga!
Egentligen är allting synd, som för oss bort fran Gud! Det kan vara tex ett "daligt självförtroende" som du nämner. Men daligt självförtroende kan ju även bero pa "en annan människas synd" mot en.
Jag tror att vi alla människor egentligen "syndar" varje dag.(om än omedvetet) Därför behöver vi ständigt "renas".
Men jag tror inte pa en "syndakatalog"!
Själv växte jag upp med en pastor som ansag det vara synd att ga pa bio tex.
Det ansag inte jag. Det finns ju goda filmer! Men alla filmer är naturligtvis inte bra att titta pa. ( som ung träffade jag pa en kille som inte gick pa bio, eftersom han blev "aggressiv" av att ga bio...)
Att titta pa tv kan ocksa bli en "synd" för oss...Datorn ocksa.....
Det behövs längre tid för den fragan....men kan sammanfattas i den första meningen - allt som för oss bort fran Gud.
Du undrar ocksa vad jag baserar" homosexualiteten som medfödd" pa.
Det är nagot jag själv kom fram till i yngre ar, genom nära kontakt med flera kristna homosexuella människor. (bl.a. min älskade bror som tyvärr fick lämna detta jordeliv, palmsöndagen 1995.)
Dessutom verkar det även som vissa forskare kommit fram till samma sak.
Läs gärna Matteus kap 19, vers 12.
Där framgar att det finns "undantag" i Guds egna skapelse, även enl. Jesus själv!
Min bror är kanske den person för mig, som mest av alla, visat pa Jesus genom sitt liv, och hur han va som människa och som kristen!
(min bror tycker säkert jag "tar i " nu, han gillar nog inte att bli "helgonförklarad") Men jag kan inte halla tyst.....
Jag tror också att homosexualitet är medfött, men jag tror att det är ett medfött fel, precis som man kan födas med handikapp.
Om man till exempel föds utan armar, så beror det på att generna har blivit förstörda av Satan.
Gud har inte skrivit en DNA-kod som beskriver en människa utan armar, och inte heller en DNA-kod där hjärnan inte passar till kroppen, som hos homosexuella.
Som genusvetare kan jag omöjligen tro att homosexualitet är medfött i absolut mening. Jag tror att benägenheten att bli homosexuell är medfödd, så att vissa med större sannolikhet än andra blir det. Vore det inte på detta sätt skulle det inte finnas mängder med enäggstvillingar där den ena är hetero (inte bi) och den andra är homo (inte bi).
Du skriver att hjärnan inte passar till kroppen hos homosexuella. Det där är en förväxling. Du måste rimligen syfta på transpersoner. De föds med en benägenhet att få motsatt könsidentitet i förhållande till kroppen. Det finns homosexuella och heterosexuella transpersoner.
Vanliga homosexuella attraheras av samma kön som de själva, men i övrigt är hjärnan inte mer feminin eller maskulin än hos andra (mer än ytterst marginellt i så fall, det är så lite att det inte går att mäta om det existerar). En del homosexuella män beter sig feminint, men det handlar inte om biologi utan om en kombination av skådespel och försök till omvänd könsidentifikation. De homosexuella män som inte känner att de måste överdriva är rätt svåra att skilja från heterosexuella.
"Feminint" beteende hos flickor och kvinnor är också frågan om kopiering och identifikation. Det finns ingenting i biologin som gör att en flicka får det kroppsspråk som hon får, för att ta ett exempel. Det ser man lätt om man gör en internationell studie över samtliga kulturer.
Jag tyckte jag såg en studie som visade en skillnad mellan hjärnorna hos homosexuella och heterosexuella män, men det kanske var i skvallerbladet.
Om det inte finns några biologiska orsaker till homosexualitet, så finns det verkligen ingen ursäkt, och då kan de bli botade lika lätt som en rökare kan bli befriad från nikotinbegäret.
Jämförelsen hade nog varit adekvat om det inte varit för att sexualiteten varit invävd i personligheten redan ifrån barnsben. Sexualiteten är en summa av undermedvetna processer i vår personlighet. Det går inte att "bota" homosexualitet med själavård - det är jag övertygad om.
Kan du bestämma dig för att avsky din favoritmaträtt? Känna att den smakar skit? Eller omvänt, känna att det värsta du vet att äta, är som ljuvligaste godis? Vad vi anser om smak är också psykologiskt bestämt först och främst, men trots att det ligger mycket ytligare och mer medvetet än vår sexualitets ursprung kan vi inte påverka det mer än ytterst marginellt.
Jag förstår vad du menar, men smaken kan till och med en hypnotisör ändra på.
Vad kan då inte Gud göra?
Jag tror att Gud kan läka både fysiska och psykiska problem. Men jag tror att själavårdare är en annan sak.
Jag har inget alls att invända emot det du skriver om synd i första halvan. Så hade jag nog också kunnat säga det. Men jag skulle velat göra tillägget att det ytterst är bibeln som definierar vad som är synd, och vi människor kan endast beskriva i fattiga ordalag, det som bibeln redan sagt.
När det gäller att homosexualiteten skulle vara medfödd håller jag inte med mer än delvis. Just detta är ju vad jag pluggat tidigare, och vad forskningen i huvudsak visar (och då räknar jag inte med någon enstaka forskare som tycker tvärt om, det finns ju forskare som hävdar med bestämdhet att vi härstammar från Mars) är att benägenheten att bli bi -eller homosexuell är medfödd. Men om man jämför enäggstvillingar där den ena är homosexuell är det enbart i 49% av fallen som även den andre i syskonparet är antingen bi -eller homosexuell. Det visar på någon slags 50/50-förhållande på ett ytligt plan, men på ett djupare plan tycker jag att det visar att vissa människor lättare hamnar utanför normen, och det kan gälla fler saker än sexualiteten - och det krävs mkt mindre för dessa att de ska hamna utanför normen. Barn strävar generellt sett efter att följa normen, rent utvecklingspsykologiskt.
Jag tror inte att man kan veta att homo (eller hetero) -sexualitet är medfödd bara för att man som fyraåring upptäckte att man drogs till samma kön som man själv haft. De psykologiska processer som formar sexualiteten är faktiskt nästan helt fullbordade vid 4-5 års ålder (inklusive exempelvis heterosexuella preferenser "medellång, medelsmal brunett med gröna ögon och tuff attityd) även om de förstås kan förändras i trög mening även efter detta. När de formas, fram till denna ålder, så sker detta undermedvetet (eller omedvetet).
Kan inte säga om homosexualitet går att bota men när det gäller edert exempel mat och dryck så går det verkligen att förändra.
Jag vet det efter att ha varit både absolutist och extrem vegetarian och sedan "normal-ätare" igen.
Mvh
Hyper
Skicka en kommentar