Här är ett exempel på lovsång som hör till det bästa jag hört på ett tag, riktigt gott, med nakna hjärtan som lägger ner sitt eget framför korset. Jag tror fortfarande att Livets Ords ledning huvudsakligen är ute och cyklar i sin version av enhet, men jag tror att Gud verkligen använder delar av Livets Ord mycket, i synnerhet i lovsången där det finns ledare som verkligen utstrålar Guds närvaro och en död bort ifrån det egna. Lyssna här, ljuvligt:
torsdagen den 26:e november 2009
Livets Ord och Guds närvaro
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
2 kommentarer:
Härligt. Det var lite Vineyard-känsla över det.
Det är bra att du skriver positiva saker om Livets ord också. Jag tror att många på Livets ord som av irritation måste följa din blogg missar det och bara ser allt kritiskt du skriver. Men jag vet ju att det finns en hel del saker och människor som du tycker är positivt med Livets ord.
Tyvärr har de erfarenheter jag fått det senaste året varit mindre positiva än året innan, vilket har avspeglat sig i min blogg. En hel del av sådant har varit relativt dolt för den som inte detaljgranskat vissa saker.
Jag blir dock väldigt glad när jag ser fenomen som lovsångsgänget ovan. Även andra lovsångsledare på Livets Ord har verkligen glatt mitt hjärta, jag rördes nästan till tårar i söndags när jag åter igen såg Guds närvaro sänka sig över en av dem (ateister kan gärna avstå ifrån att kommentera den meningen, jag är trött på ointelligenta kommentarer om vidskeplighet i mitt kommentarsfält).
Jag tror att den generation som jag hoppas kommer resa sig på Livets Ord, både andligen såväl som i vidare mening, är den generation som har sitt fokus rakt på korsets enkla och klara budskap med tillbedjan som motor för den dagliga tron. Den ödmjukhet man kan se hos tillbedjare är något som jag ibland blir avundsjuk på, och ibland när Gud är nådig sporras av. Sådana människor lockas av Kristus men flyr människoverk.
Skicka en kommentar