Jag anser att nedanstående blogg har en ljuvlig frid över sig. Jag rekommenderar den, för den kommunicerar med mer än bara väl valda ord. Den andas något som går sanna materialister rakt förbi.
Läs!
Läste du? Du borde göra det innan du fortsätter med min text.
Nu tror jag inte att ovanstående handlar om att HBT-rättigheter hamnat på tapeten mer än vanligt. Det handlar i så fall minst lika mycket om kyrkans kärlekslöshet emot ickeheteronormativa - Sodoms synd var ju som bekant till stor del att man slog på de som redan var utstötta och utsatta, även om många associerar Sodom till något helt annat (titta i bibeln vad den mestadels säger om Sodom och Gomorra). Det är den kärlekslösheten som tvingar de förtryckta att göra politiska kupper. Vår kärlekslöshet.
Men det är definitivt en fråga som kommer att vara en vattendelare. Jag tror dock inte att enbart ett ultrakonservativt läger och ett liberalt läger kommer finnas efter detta. Eftersom meningsbärande element ryckts ut ur frikyrkan (och Svenska kyrkan) i decennier har en växande skara kristna börjat samlas i hemmen, för att fira gudstjänst och nattvard. Jag tror alltså och hoppas att vattendelaren kommer att vara: de som lever sin kristendom aktivt för Kristus kontra de som gör politik eller föreningsliv av religionen. De sistnämnda kallar bibeln för ljumma, oavsett hur mycket de än själva tycker att de brinner politiskt för sin fråga.
Jag vet att jag retar upp flera läsare av bloggen nu, men då får det väl vara så då. Gud mäter inte (enligt bibeln) ljumhet genom att kolla hur engagerad man är. Den enda termometern för Gud är troheten och kärleken till Kristus, det levande ordet. Allt annat följer som en effekt av denna trohet och kärlek. Den troheten och kärleken börjar med en fruktansvärd fattigdom - en insikt om ens totala beroende av Gud och ens ytterliga inkompetens beträffande att göra gott. Det är detta bland annat Matteus evangelium kapitel 5 handlar om. Lyckliga är de som är fattiga i anden, de som fattar att deras politiska agendor är lort för Gud allsmäktig. Lycklig är jag, om jag till äventyrs inser att en hel del av denna blogg är lort och egenrättfärdighet.
____________________
Hade en annan fråga än HBT-frågorna legat på topp hade jag länkat till dem nu, för att illustrera min poäng. Så låt helst bli att kalla mig homofob om du inte absolut känner att du måste.
Splittring eller Kristus som skiljer agnarna från vetet? Läs: Dagen, Dagen, Dagen, Dagen, Dagen, Dagen, Dagen, Dagen, Dagen, Dagen, Dagen, Dagen, Dagen, Dagen, Dagen, Dagen, Dagen, Dagen, Dagen
torsdagen den 22:e oktober 2009
Splittring eller Kristus som skiljer agnarna från vetet?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
22 kommentarer:
Jag känner inte igen mig. Jag går i en svenskkyrklig "föreningsförsamling" och är på andra sätt kyrkligt engagerad och kan inte se var ljumheten du beskriver finns. Jag reflekterar dagligen över korset och tror att min tro behöver få - i vissa meningar - politiska konsekvenser. Jag ber och växer i min församling och mina sammanhang men också utanför, hemma på kammaren. Jag gläds med mina kristna vänner som nu kommer att få gifta sig, de har väntat länge. Inom mig själv för jag en stor andlig kamp för att inte i första hand klassa människor som kön utan som människor.
Jag brinner för gudsriket, som jag vet att du också gör. Men jag tror att vi kristna har bättre saker för oss än att bedöma och döma andras yttre former för den glöden.
Tack för dina ord
Önskar dig Herrens välsignelse och fortsätt
Jag har just druckit dagens enda, men stora och starka, kopp te, så jag borde vara pigg och hänga med i svängarna här, men jag tror inte jag gör det.
1. Rubriken antyder att du inte tycker att det vi ser, och som bloggen du länkade till ser, som splittring, är splittring utan snarare det svärd som Jesus sa sig se fram emot, det som är en åtskiljare mellan äkta och falskt, Matt 10:34. Men så menar du uppenbarligen inte.
2. Du säger vidare, "Det är den kärlekslösheten som tvingar de förtryckta att göra politiska kupper. Vår kärlekslöshet." Här studsar jag till. Alltså, är de här grupperingarna som inte är tillfreds med att kristna erkänner homosexuella som bröder och systrar, vilket vi väl sedan länge gjort, utan dessutom begär att vi ska tycka att det är OK att leva ut böjelsen, gå med på att de som gör det får leda församlingar samt ändra vår förståelse av vad ett äktenskap är, är de förtryckta?
3. Jag ser inte riktigt bryggorna mellan det som ter sig som olika ämnen i din artikel, behovet av enhet, den aktuella frågan om homoäktenskap, bönegrupper och slutligen äktheten du sist talar om.
Vill gärna hänga med bättre i tankegången och premisserna.
Jag inser att jag hade kunnat vara lite tydligare. Jag menar inte att ställa politik emot religion. Denna blogg är i allra högsta grad politisk. Faktum är att det mesta vi gör är politiskt, vare sig vi vet om det själva eller inte.
Vad jag menar är att man missförstått om man tror att man själv kan skapa gudsriket genom politiska reformer, och att man därigenom sätter politiken högre än gemenskapen med Gud. Jag tror dock att få som gör detta kan förstå vad det är för fel med att göra så, och de håller nog inte heller med om att man därigenom sätter politiken högst. Men det hävdar jag bestämt att man gör, och jag hävdar att det ur ett kristet perspektiv är fel.
Det är fullt möjligt att vara kallad av Gud rakt in i en föreningskyrka. Om föreningen eller lojaliteten emot den i något avseende blir viktigare än tron och bibeln kommer man dock avvika ifrån det som i alla tider varit kristendomens grund.
Svarar punktvis:
1. Jag tänker att det som nu sker både är svärd och splittring. Jag tror det kommer komma flera situationer som tydliggör saker och ting i svensk kristenhet. Alla kommer att vara tvungna att stå för sin åsikt, oavsett vilken den är. Splittringen är en effekt av kärlekslöshet, den kommer fortgå parallellt med det svärd Gud sänder, för att använda ditt ord. Människor som inte är vaksamma kommer inte kunna se vad som är splittring (något ont) och vad som är delning (svärd).
2. Det är väl uppenbart att kristna har väldigt dålig empati med exempelvis homosexuella? Som om det inte gick att t.ex ha åsikten att homosexuell samlevnad är synd samtidigt som man på djupet känner den smärta som en delad homosexuell relation skulle skapa hos de inblandade. Jag har nästan aldrig sett den empatin hos NÅGON ickeliberal kristen. Och det, kan jag garantera, är något som Gud hatar och som Gud kommer ge oss konsekvenser för om vi inte omvänder oss. Detta jag nu säger förminskar inte på något sätt vikten av att peka på vad bibeln säger i frågan.
Om man är homosexuell men lever i celibat känner man nog oftast att man måste hålla sin läggning hemlig i kyrkan, pga skvaller, fördomar och rädslor. Detta skvaller, dessa fördomar och rädslor passar utmärkt in på bibelns beskrivning av vad Sodom och Gomorras synd var. Förtryck. Det kvittar att det delvis baseras på en rädsla för att kompromissa med bibeln - för Gud är detta inte en förmildrande omständighet för oss heteronormativa.
3. Jag talar om ett paradigm som sätter Guds ord högt, kärlek högt, äkta kristet syskonskap högt, relationer högt. Som förkastar synd men känner syndarens smärta (om man betraktar smärtan i en homosexuell förälskelse som bryts - som en "syndens konsekvens" enbart - så har man inte fattat - men detta ser jag ändå hela tiden bland de som inte känner några homosexuella). Jag tror att Gud bygger en kyrka som inte påminner så mycket om den vi ser idag, och jag vet inte exakt hur den kommer att se ut. Se mitt inlägg som en första skiss på en förvarning om att det kommer.
Det är ju ett axiom i det kristna livet att vi skall älska VARJE människa, däremot skall jag känna ett hat till synden som fångat dessa människor; tjuvar, dråpare, pedofiler osv. och visa på att det finns befrielse i Jesus vår Herre.
Hes.16:49 Se, detta var din syster Sodoms missgärning: fastän höghet, överflöd och tryggad ro hade blivit henne och hennes döttrar beskärd, understödde hon likväl icke den arme och fattige.
50. Tvärtom blevo de högfärdiga och bedrevo vad styggeligt var inför mig; därför försköt jag dem, när jag såg detta.
Uppenbart flera synder. I Folkbibeln står ordet vidrigt i stället för styggeligt.
Luk 9:23 Sedan sade han till alla: "Om någon vill följa mig, skall han förneka sig själv och varje dag ta sitt kors och följa mig.
-
Alla har vi våra kors som vi måste bära, d.v.s. vi måste utstå det lidande det innebär att avstå från sådant som vi frestas att göra.
Gal 5:19-24
Köttets gärningar är uppenbara: de är otukt, orenhet, lösaktighet,
avgudadyrkan, svartkonst, fiendskap, kiv, avund, vredesutbrott, gräl, splittringar, villoläror, illvilja, fylleri, utsvävningar och annat sådant. Jag säger er i förväg vad jag redan har sagt: de som lever så skall inte ärva Guds rike.
Andens frukt däremot är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet,
trohet, mildhet och självbehärskning. Sådant är lagen inte emot.
De som tillhör Kristus Jesus har korsfäst sitt kött med dess lidelser och begär.
2Tim 4:3 Ty det skall komma en tid då människor inte längre skall stå ut med den sunda läran, utan efter sina egna begär skall de samla åt sig mängder av lärare, allteftersom det kliar dem i öronen.
1Joh 2:16 Ty allt som finns i världen, köttets begär och ögonens begär och högmod över livets goda, det kommer inte från Fadern utan från världen.
Jag står inte ut me den här sortens resonemang. Resonemanget bygger på att de som är för vigsel för samkönade inte skulle vara kristna eller troende på riktigt och att det är motståndarna som är de enda sanna troende. Sen kommer den eviga smutskastelsen där man beskyller ja-sidan för att vara avfällingar, sodomiter och gud vet allt. Väldigt inskränkt faktsikt. De som är för vigsel för homosexuella gör ju faktiskt det på grund av sin kristna tro.
Du har helt rätt i att den som tror att Gud välsignar samkönade äktenskap, inte tror på Guds ord, och därmed kallar Gud för en lögnare.
En sådan kallar inte jag för en sann kristen.
Jag vill hellre bli ärad av Gud än av människor, och i de sista dagarna skall det komma människor som älskar njutning mer än Gud.
Ja, självklart. Men det är väl risken med alla sammanhang, inklusive typ husförsamlingar eller äktenskap eller vad man nu befinner sig i? Jag tänker dock att det är långsökt att tro att "det som i alla tider varit kristendomens grund" - kärleken - direkt försvinner för att vi öppnar äktenskapet för samkönade relationer.
Jag tror att du mycket väl kan vara lika mycket eller lite sann troende som jag. Jag placerar inte mig själv i facket "sanna troende". Om jag uttryckt mig så du fått den uppfattningen är det olyckligt.
Som du ser i mitt inlägg kritiserar jag även dem du indirekt hävdar att jag framhävt som sanna troende, och säger att de (som visat kärlekslöshet) gör samma saker som Gud genom bibeln anklagade Sodom och Gomorra för.
Din andra kommentar tog jag bort eftersom den strider emot lagen. Själv är jag för fullständig yttrandefrihet, men min blogg accepterar inte att man buntar ihop homosexuella kristna i grupp och sedan ger hela denna grupp ett tillmäle och en förolämpning. Det är helt enkelt inte tillåtet. Formulera gärna om dig och posta igen.
Du borde heller inte säga saker som strider emot mina kommentarsregler. Det går att föra den här diskussionen med synen att bibeln är Guds ord utan att vara otrevlig. Annars vore det ju för sorgligt.
Förlåt mig John och Jesus.
Det var inte min mening att förolämpa någon.
Att bli kallad ett barn borde inte tas som en förolämpning.
Himmelriket hör ju sådana till.
Jag tror bara att bibeln är Guds ord och att man med tiden inser att den har rätt och man själv har fel om man studerar den med ett öppet och ödmjukt hjärta.
Sexualitet överhuvudtaget framställs som någonting livsviktigt och nästan allena saliggörande i medierna nuförtiden, trots att man faktiskt klarar sig helt utan den.
För mig stämmer i alla fall bibelordet att Herren mättar alla mina begär med sitt goda ( psalm 103:5 ).
Jag tror att det är olika hur pass viktig sexualiteten är för olika människor. Jag levde t.ex i celibat under en period då jag kände en konstant och extremt påtaglig gemenskap med Gud 24/7, i några år. Jag var med om bönesvar som icke troende inte skulle tro. Jag såg saker jag trodde var omöjliga, och då har jag ändå ett rätt öppet sinne för vad som kan vara möjligt.
Men mitt i denna intima gemenskap, som var lik flytande kärlek och allt igenom omslutande, var det nästan outhärdligt att vara singel under dessa år. Många i omgivningen var avundsjuka på mitt andligt nära liv, men jag var olycklig varje dag, eftersom jag trodde att jag alltid skulle vara ensam och inte var säker på om Gud kallat mig till ett sådant liv. Att lyda Gud är viktigare än att vara lycklig, så resonerar den som tar tron på allvar. Men eftersom det ena inte utesluter det andra för de flesta av oss bör vi akta oss för att vara för hårda i orden emot dem som det inte på det sättet för.
Om det är detta jag beskrev som en homosexuell går igenom när han eller hon bestämmer sig för att leva i celibat, så kan jag berätta för dig att den personen gör något som ganska få klarar av. Den som har en normalstark sexualitet vet detta om han eller hon använder empatin. Det handlar inte om sex i sig, utan om gemenskap och närhet, i intimitet. Vi bör åtminstone förstå smärtan innan vi dömer. Det som är rätt är rätt oavsett smärtan - se bara min bloggpost ovanför denna.
Jag vet att det är ett lidande.
Jag har själv gått igenom mycket, men jag vet att om det är några känslor eller tankar man inte vill ha så kan man överlämna dem till Jesus så spikar han upp dem på korset och fyller tomrummet med sin heliga Ande till befrielse och glädje.
Detta leder till helgelse.
Jag dömer ingen.
Det enda jag egentligen vill säga är att man inte kan välja vilka bibelord man ska tro på och vilka man inte ska tro på, för då kan alla få sin egen vilja bekräftad genom de bibelord man väljer.
Detta betyder inte att jag tolkar bibeln bokstavligt utan jag tror bara att om man söker Guds rike så kan man finna det i ordet.
Jag tror att Gud gör olika med olika människor. Jag tror att många får bära de jobbiga, för att inte säga hemska kvalen resten av sina liv. Det som spikas upp på korset är snarare hur vi agerar utifrån dessa känslor, eller hur vi vill agera kanske. Jag håller med dig om att man inte kan tolka bibeln hur som helst, och jag har inte hittills hört någon övertygande utläggning som legitimerar det Svenska kyrkan gjort i homosexualitetsfrågan, trots att jag hört utläggningar från riktigt skarpa och liberalt övertygade.
Förlåt om jag har hållit dig vaken.
Tack för dialogen.
Prisad vare vår Herre Jesus Kristus, den levande gudens levande son.
Ett vittnesbord.
Har under mitt yrkesliv haft flera homosexuella kollegor.
Pa en arbetsplats hade jag en som jag tyckte var speciellt "jobbig".
De verbala perversiteterna tycktes floda i synnerhet i min narvaro. Tyckte att det borde ha varit tvartom (tills en aldre syster sa att morkret manifesterar sig i ljuset). I vilket fall som helst funderade jag pa att byta arbetsplats. Jag delade min situation med ett par vanner och fick hjalp i bon. Under bon upplevde jag att Gud gav mig en sadan karlek till personen i fraga och att Herren sa till mig att Han ville att jag skulle saga till min kollega att jag alskade
honom. Men tankte jag, jag som aldrig har sagt de orden till en enda man (jag var ogift da) ska en homosexuell man bli den forste man jag sager de orden till? Tyvarr hade jag inte tillrackligt mod att saga orden men hela min attityd gentemot kollegan forandrades. Jag fick en sadan gudomlig karlek till honom och sag for mitt inre honom befriad med upplyfta hander prisande Gud. Nar jag kom till arbetsplatsen en morgon var det inte verbala perversiteter som motte mig i korridoren utan kollegan som sjong Hallelujah ur Handels Messias!
Vi ska inte valsigna det (ex.homovigslar) som inte Gud valsignar
men vi ska alska alla lika for det gor Gud.
Varför drar du inte in Livets Ord och "flört med katolska kyrkan" när dom tar ställning i denna frågan om vigselrätt?
Är det för att du själv tycker som dom här?
Jag gillar vittnesbörd - personligt och äkta kändes det när jag läste. Tack!
Irrelevant. När det gäller kvinnoprästfrågan är fältet mycket smalare och därför åtminstone en logisk möjlighet att anta en sådan flirt. Men när det gäller samkönade vigslar är fältet bredare när det gäller motståndet. Men visst, han kanske flirtar med nästan alla? :)
Som punkt nummer två kan jag nämna att Ulf Ekman var väldigt tidigt ute med att tala om homosexuell samlevnad som synd, och har återkommit till det ett flertal gånger, för att inte nämna det ständiga malandet i ämnet ifrån Livets Ords egen Pravda (Världen idag) där Ulf är styrelseordförande. När det gäller kvinnoprästfrågan, eller mer specifikt kvinnligt församlingsföreståndarskap, har Ulf däremot tigit och aktat sig för att uttala sig entydigt.
Skicka en kommentar