För att nämna storstadsområdet, så anmäls 4 våldtäkter av 100 (!) till polisen, varav 25%, det vill säga 1 våldtäkt av 100 anmälda, leder till fällande dom. Högsta Domstolen har just fastslagit att teknisk bevisning är helt nödvändig för att kunna fälla någon för våldtäkt, så dessa siffror lär sjunka ytterligare.
Jag förstår att det inte går att ha ett samhälle som gör att en psykologiskt skicklig kvinna kan stoppa en man hon ogillar i fängelse för ett brott han inte begått. Även om de flesta anmälda våldtäkter är riktiga, så finns det idioter som förstör massivt för alla kvinnor genom att anmäla falskt, avsiktigt. Sådana förtjänar samma straff som en våldtäktsman, för de förstör lika mycket för samhället och ibland även för individen.
MEN jag kan inte acceptera att det i princip inte går att bli straffad för att man begår ett av de grövsta brotten som det överhuvudtaget går att begå i ett civilt samhälle. Kvinnor är i princip rättslösa på denna punkt. Samhället MÅSTE lösa detta problem, även om det ser omöjligt ut idag. Annars bäddar det för mindre civiliserade lösningar.
Vad menar jag med "mindre civiliserade"? Tja...om någon skulle ge sig på någon kvinna som står mig nära, så skulle han förmodligen bli ett organ kortare, ponerat att han blev friad i domstolen. Åtminstone är jag rädd att jag skulle reagera så, då det är svårt att behärska sig när man ser sådan hänsynslöshet drabba någon man älskar.
Är det ett sånt samhälle vi vill ha? För snart, om våldtäkter inte kan få upprättelse, kommer vi att börja se att allt fler tar rätten i egna händer. Det har tidigare inte skett pga kvinnors låga ställning i samhället och för att samhället inte betraktat våldtäkt för det usla brott det är (det blev t.ex ett brott i Sverige att våldta sin fru 1982, laga kraft 1984).
Jag vill inte ha ett sånt samhälle. Jag vill inte behöva slitas mellan mitt samvete inför den Gud jag tror på, lagen, och skyldigheten att ge någon slags känsla till offret att mannen trots allt förlorade mer på det än hon. Jag hoppas jag skulle välja Guds väg och lagens väg i en sådan situation - men som den explosiva person jag kan vara är jag tyvärr inte säker. Min logiska del säger mig dessutom att jag omöjligt kan veta om mannen är skyldig även om det är en riktigt närstående som påstått det. Men känslor är känslor. En man som våldtar förtjänar ju trots allt att bli kastrerad.
Dagen, DN, SvD, GP, Sydsvenskan, HD
Läs även i Dagen om tvångsäktenskap (en för vår kultur ovanlig form av våldtäkt)
fredagen den 3:e juli 2009
De rättslösa
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
8 kommentarer:
Jag förstår inte riktigt vad du menar, först skriver du att man absolut måste ha teknisk bevisning, på annat sätt kan man inte tolka det första stycket, sedan skriver du att man har rätt(eller åtminstone att det är förståeligt) att utöva godtycklig rättvisa om en misstänkt gärningsman går fri pga bristande bevisning?
Missförstå mig rätt, jag är inte nån förspråkare för daltande med våldtäcksmän men jag vill veta hur du tänker.
1.Det jag skriver är att samhället måste lösa problemet med att det nästan alltid går att våldta en kvinna ostraffat
2. Att det verkar omöjligt att samhället ska lyckas med detta, trots att det är helt nödvändigt (jag kan åtminstone inte se någon lösning som inte inbegriper att sänka rättssäkerheten för de anklagade).
3. Om samhället inte lyckas med det omöjliga, dvs att lösa denna problematik, så kommer det förr eller senare att leda till att medborgare tar lagen i egna händer, vilket är en katastrof för en demokrati.
4. Slutligen erkänner jag att jag på ett emotionellt plan kan förstå att någon tar lagen i egna händer som det ser ut idag, då ingen (i princip) får upprättelse efter våldtäkt - och att jag nog själv skulle kunna gå så långt fast jag vet att det är förkastligt. Jag är ju trots allt bara människa. Men jag säger också att jag logiskt förstår att det är fel, och därför hoppas att jag kan behärska mig.
Det hela är ett resonemang om vad som händer när människans natur krockar med en länge pågående orättvisa. Att ingen tagit lagen i egna händer ännu, trots att vi haft detta problem i hundratals år, är för att kvinnor inte haft någon ställning, något de nyligen fått. När en grupp i samhället får makt och ett brott emot dem slutar betraktas som en rättighet för förtryckare att utöva, och istället ett brott som måste bestraffas, brukar den grupp som nyss fått mer makt ta saken i egna händer om inte systemet förändras för att gynna dem.
Var detta klarare? Jag sa ovan i princip samma saker, fast på ett annat sätt.
Låt oss säga att, målsägaren i detta fallet ni pratar om har uppenbara motiv att ljuga....och att den tekniska bevisningen helt motsäger hennes berättels och att det fanns ett vittne närvarande som vittnar om att det va sex INTE våldtäkt...tycker du att den personen borde kastreras?
Jag fattade egentligen vad du menade i ditt första inlägg. Det vore intressant att veta hur du tycker att "samhället" skulle underlätta för utsatta kvinnor att få sin rättvisa skipad? Du verkar som en klok herre med uttalade åsikter inom detta ämne. Det är ju som bekant en mycket knivig uppgift att bevisa att man blivit våldtagen, särskilt då många av våldtäckterna begås i hemmet, med en förövare vilken kvinnan har en relation till. Men jag tycker inte att man kan göra avsteg från rättesnöret att det skall vara ställt utom rimliga tvivel att det vid just DET tillfället skett mot kvinnans samtycke. Om man ställer din önskan att man skall göra avsteg från ordentlig bevisning i relation till andra brott så blir tanken lätt larvig. Men jag håller med om att brottets natur gör att riktig teknisk bevisning kanske blir problematisk i många fall, men hur skall det lösas?
Hej, är lite intresserad av kristnas tänkande då jag inte delar deras uppfattning och råkade surfa förbi din blogg. Sant att det är sjukt att vissa kvinnor inte kan få upprättelse och att det är ett problem vi tyvärr inte kan göra så värst mycket åt i dagens läge. Dock finner jag det löjligt att du talar om att ta lagen i egna händer då jag tyckte att ditt resonemang föll och blev aningen för flummigt och personligt. Har dock svårt att tänka mig "guds"-väg eller en gud överhuvudtaget. om det nu fanns en varm och älskande gud borde väll denne gjort något åt världens misär för ett jävligt bra tag sen // mvh johan
"En insatt": Det verkar väldigt svårt att nå fram här. Inget jag har skrivit kan relaterat föranleda den frågan. Jag har inte uttalat mig om bevisföring eller bevisbörda. Jag talar om att vi har ett problem i synnerhet när det gäller våldtäkter eftersom rättssäkerhet och rättstrygghet ställs emot varandra som motpoler på ett sätt som gör det svårt att komma fram till en fungerande modell för att komma till rätta med det överväldigande problemet med våldtäkter. Mellan en femtedel och en fjärdedel av alla kvinnor i Sverige blir någon gång våldtagna, och det problemet får konsekvenser.
Men jag har inte sagt att någons ord ska vara värt mer än någon annans. Jag har inte uttalat mig om vad teknisk bevisning ska ha för roll eller vad vittnesmål ska ha för roll. Jag talar om problemet övergripande. Detta var tredje gången jag förklarade detta trots att jag var tydlig redan i första inlägget.
Jag har funderat på lösningar på detta problem i tio år, och har examen med inriktning just på sexualiserat våld. Men jag har inget bra förslag. Det är därför jag skriver att det förmodligen är olösligt.
I krigstid kan man bli avrättad för småsaker, t.ex om man startar ett upplopp. Ett högre befäl kan beordra en avrättning utan rättegång i riktigt kniviga fall, i flera demokratier. Ingen gillar sådant, för det är ofta väldigt orättvist.
Orsaken till att jag nämner detta är för att man, med dagens kunskaper, ibland väljer att ta till orättvisa metoder för att få bukt med katastrofala problem. Vi har det inbyggt i hela vårt samhälle, t.ex genom att brandkåren kan tvinga vem som helst och när som helst att ge handräckning i en katastrofsituation.
Vi kan nå en punkt då våldtäkt betraktas som en katastrofsituation, då en femtedel (sannolikt fler än en fjärdedel med nya mer korrekta våldtäktslagstiftningen) av alla kvinnor blir våldtagna någon gång mellan 15 års ålder och 60 års ålder. Därtill ska läggas 5%-enheter för minderåriga tjejer som inte kommer med i den officiella statistiken. Dvs, 1/5 + 5%-enheter = 1/4.
Jag vill inte ha ett samhälle där jag kan bli dömd för våldtäkt när jag är oskyldig. Men vad som behövs är att många kloka människor slår sina huvuden ihop för att göra något åt detta problem - annars kommer många dumma huvuden slå sina huvuden ihop för att komma på en obehaglig lösning. Så har skett tidigare i historien, och det kan ske igen.
Johan: Gud drog jag in eftersom religionen är en bas för min djupaste etik och för att jag med flit ville göra inlägget personligt. Theodiceproblemet tror jag dock är lite off topic, så det får vi nog ta i en annan diskussion. Kort kan man säga att om det skulle finnas en allmäktig gud och denne ingrep för att korrigera dåliga val som människor gjort, så skulle människan reduceras till kasperdockor, vilket i sin tur skulle eliminera kärlek i någon reell form. Jag kan göra en post om det senare.
Varför tycker du att det blev flummigt för att jag berättade hur jag skulle känna om jag hamnade i den konkreta situationen? Jag tycker att det i allra högsta grad är relevant. Lagar och förordningar är inte av gud givna i samhället utan är sociala konstruktioner. Om tillräckligt många människor formar en pöbelmentalitet blir pöbeln lag - och ingenting (utom en teoretiskt tänkt gud då, kanske) kan säga att detta är etiskt förkastligt.
Därför berättade jag att jag skulle åtminstone känna mig frestad att hänfalla åt primitiva pöbelliknande fasoner genom min vetskap om att det knappast ens är värt att anmäla en våldtäkt i dagens Sverige (av de som anmäler och råkar vara det fall på 100 som leder till fällande dom, är det många som ångrar att de anmälde pga vad de utsätts för av rätten - således ingen upprättelse annat än för staten). Man kan alltså tänka rationellt om en sak, ha alla argumenten om varför lag och ordning är det rätta, men ändå rasera allt detta om känslorna når över en viss gräns. Jag diskuterade vad som händer om detta sker med en större grupp människor samtidigt, vilket brukar ske när den gruppen blir tillräckligt pressad. Åtminstone historiskt sett, om man ser tillbaka några hundra år.
Skicka en kommentar