Min flickvän gjorde mig uppmärksam på ett brev hon fått ifrån sin församling. Retoriken känns igen från exempelvis den nu konkursade Karisma Center, även om språket här är mer subtilt manipulativt. Jag kan inte citera exakt hela, men utlämnade delar har inte med de ekonomiska bitarna att göra. Ett extrainsatt församlingsmöte ska hållas på Livets Ord 7/6, där man kan förmoda att retoriken byggs på med mer detaljer. Citaten är ordagranna och författade av Ulf Ekman:
"[...] Sedan november förra året har finanskrisen slagit hårt på många här i Sverige. Vi som församling har också fått vår beskärda del och nu under våren har det gjort vår ekonomi mer ansträngd. Många i församlingen har fått se om sin ekonomi och kanske fått dra ner på saker man kan undvara, för att få det hela att gå ihop. I sådana här tider måste vi uppmuntra varandra och be för varandra. För en del har det varit som den predikan jagfick på nyårsafton om Paulus i stormen. Man har fått kasta saker ur lasten, men besättningen på båen klarade sig [...]"Exempelvis är Ulf och Birgitta Ekmans hus till salu, för 7,4 miljoner (De flyttar in i ett hus med stora renoveringsbehov, som förhoppningsvis renoveras med hjälp av inköpta tjänster till marknadspris). Om det råkar sammanfalla i tid eller inte är svårt att säga, men om så är fallet blir min kommentar att det är bra; det kanske besparar arbetslösa och ensamstående föräldrar en hel del av bördan. Den 20-a som en ensamstående förälder kanske kan förmå sig att ytterligare ge, motsvarar bara 1/370000-del av den summan.
"[...] När du och jag drar åt svångremmen i vår privatekonomi, blir det lätt att det också drabbar givandet. Där man gav en 100-lapp kanske man ger en 50-lapp. Där man gav en 50-lapp kanske man ger en 20-a. Multiplicera detta med 2000 personer och du förstår att en sådan utveckling kan få allvarliga konsekvenser. Det är lätt att tänka som lärjungarna i Johannes 6. 'Hur skll vi kunna mätta så många? 200 denarer räcker ändå inte och inte 5 kornbröd och 2 fiskar heller.'Om min flickvän, som valt att i enlighet med Livets Ords familjeideal enbart jobba 75% för att kunna umgås med sin son, ger en extra "20-a", så blir det min 20-a hon ger. Hon har inte ett öre mer att ge än det hon ger. Hennes taxerade inkomst är en femtedel av Ulf och Birgittas (skatteår 2006), och säkerligen även en del andra pastorspars dito. Att Livets Ords ekonomi skulle påverkas negativt en tid efter att vårdnadsbidraget infördes var något åtminstone jag skrev om redan för två år sedan, och även har sagt till en person i Livets Ords styrelse. De som är hemma med vårdnadsbidrag har inte några pengar till extravagant givande. Och de bör inte straffas med dåligt samvete för att de i och med emottagande av vårdnadsbidrag följer församlingens vision för familjen. Nu kanske Livets Ords märkliga förändring av lära och praxis har gjort att de tappat medlemmar och att det därför inte går att skylla detta på vårdnadsbidraget - men i någon mån har det helt säkert påverkat.
Eftersom det lilla som jag har ändå inte räcker, ger jag det inte, utan drar ner på givandet, eftersom jag har så många personliga behov. Utan att vi tänker på det kommer ett sådant agerande att påverka församlingen mer än vad vi anar.
Lärjungarna var frestade till detta men trots denna pessimism gav de ändå, genom pojken, det som de kunde ge till Jesus och han tog emot det och gjorde ett stort mirakel med det. Jag tror att Jesus utmanar oss att göra på samma sätt. Pojken kunde lätt ha tänkt 'Det lilla som jag har räcker ändå inte, så jag behåller det själv', men han gjorde inte det. Låt oss göra på samma sätt som pojken![...]"
"[...]Vi står idag inför vår församlings sommarperiod som alltid är ekonomiskt utmanande för oss, speciellt i kristider. Vi behöver flera stora ekonomiska under för att komma igenom denna svacka. Varken du eller jag har individuellt vad som behövs. Det räcker inte. Men om vi inte drar ner på det som tillhör Herren, om vi inte håller tillbaka vår säd utan sår även i tider av torka - då kommer vi att få skörda även i dessa bistrare tider. Vår församling har ett stort och välsignat arbete både hemma och på missionsfälten. Tillsammans med alla de andra pastorerna i församlingen och med dem som hanterar församlingens ekonomi, ber vi att alla i vår underbara församling ska känna sitt personliga ansvar för det som är vår gemensamma ekonomi.I Habackuk 3:17-19 står det: "Fikonträdet blomstar inte mer, och vinstocken ger ingen skörd. Olivträdets frukt slår fel, och fälten ger ingen föda. Fåren rycks bort ur fållorna, och ingen boskap finns i stallen. Men jag vill ljubla i Herren och glädja mig i min frälsnings Gud. Herren, HERREN är min starkhet. Han gör mina fötter som hjortens, och låter mig gå fram över mina höjder."
Profeten Habackuk gick igenom sådana tider då allt verkade slå fel, men i allt detta ville han ändå jubla inför Herren och glädja sig i sin frälsnings Gud. Låt oss också göra det! Jag känner att jag skall sända med Hab. 3:17-19 till dig som just nu är nedtryckt av ekonomiska ördor och utmaningar. Herre skall ta dig igenom! Och med dina böner och offer ska vi som församling också ta oss igenom[...]"
Jag förstår att ekonomin påverkas av att "fåren rycks bort ifrån fållorna", men jag tycker att det är direkt FEL att skicka ett sånt här brev just när det är akut kris. Det är manipulativt och efter överkänsliga samveten tvingande. Man bör prata om ekonomi när det är välgång och bankvalven flödar över. Just detta misstag är det många församlingar som gör, men frukten av sånt här tal blir att människor ger pengar utifrån köttslighet (mänskligt dåligt samvete) istället för att förmå höra vad Herren säger till dem att ge. Så skedde i Karisma Center, så skedde förut i Stockholm Vineyard (men de omvände sig), och så verkar ske nu på Livets Ord.
Dagen
Inlägg
52 kommentarer:
Skulle det brevet bevisa att det råder ekonomisk kris i församlingen Livets Ord i U-A? Jag som tolkat den mesta kritiken som sådan att de står ganska väl rustade ekonomiskt.
Tycker inte det låter värre än det kassören brukade säga vid månadens församlingsmöte under min uppväxt. (Liten pingstförsamling.)
Och visst minns ni väl John Avanzini och hans extrema offertal?
Ludvig: Vad menar du? Ulf skriver ju rakt ut att de har ekonomiska problem? Läste du hela hans text?
Oj, det här var ju riktigt bra skivet! Jag faller platt till marken!
Ansträngd ekonomi är en sak. Kris något helt annat. Vad vi som enskild församling vill göra finns det sällan resurser till. Vanligt är att kassör/församlingsledning ständigt påminner om detta.
Och där jag växte upp även om det ständiga underskottet i församlingskassan.
http://www.affarsvarlden.se/hem/nyheter/article268085.ece
http://ulfekman.nu/2008/06/04/livets-ords-ekonomi/
Helt kris är det nog inte.
Michael: Kanske inte :) Men i så fall undrar man ju varför Ulf framställer det som om det vore kris.
De flyttar i alla fall ifrån en lyxvilla till ett i mångt och mycket amatörbyggt hus med stort renoveringsbehov. Det är en fingervisning om...något. Deras son och VD för Livets Ord aviserade tidigt att han ville köpa det huset, då han för egna pengar köpte tillbaka större delen av gården "Fridhem" där jag växte upp (och Sten och Majs hus är situerat).
Vad det finns för överenskommelse med övriga fyra barn samt Sten och Maj vet jag inte, i skrivande stund.
Ludvig: Om Livets Ord inte hade sålt sin radiofrekvens i absolut sista nödrappet, till mediakoncernen NRG, så hade Livets Ord gått i konkurs den gången. Jag har för mig att det var ungefär såhär de uttryckte sig även den gången, även om jag var yngre då och bara minns det i grova drag.
Livets Ord tjänade 4 miljoner på den affären, även om det kanske blev ett nollsummespel om man räknar in driftskostnaden under tiden som de ägde radiofrekvensen.
Michael G Helders!
Den artikel du hänvisar till är från 2005.
Maria, Michael mfl: Man kan, om man är student, gå in på alla affärsdatabaser via sitt studentkonto på universitetet. På vissa stadsbibliotek finns samma möjlighet. Där kan man se skillnader mellan exempelvis utgifter, rörelseresultat och vinst samt andra intressanta uppgifter.
Detta vet jag eftersom jag brukar kolla upp företag på det sättet innan jag tar en ny anställning.
Någon gång för ett år sedan hade jag tråkigt, var hemma med flunsan, och fick för mig att ringa skattemyndigheten. Det var så jag fick reda på de högt taxerade lönerna för de som sitter i Livets Ords styrelse.
Man ska väl dock nämna att SvKy:s ganska kassa ärkebiskop tjänar ännu mer för sina ansträngningar att rasera reformationen inom Svenska kyrkan. Han är chef för en ungefär lika stor rörelse som Livets Ord (Livets Ord har säkert 1000 systerförsamlingar som Ulf Ekman direkt eller indirekt basar över). Själv begriper jag inte varför vare sig biskopar eller pastorer ska ha så hög lön. Jag förstår att det är frestande, för jag vill också ha pengar. Men det är fel att tjäna pengar i överflöd på Guds verk, oavsett om man är präst eller om man är pastor.
Jag var just på en underbar morgonbön på Livets Ords kristna skola. Underbar på så sätt att det var äkta hängivenhet till Gud och inte några automatoner det var frågan om. På det efterföljande dramat om Paulus blev vi påminda om att Paulus var tältmakare samtidigt som han förkunnade ordet.
Jag vet inte hur det är i svenska församlingar men jag vet att under en halvårsperiod har de flesta ryska församlingar pratat väldigt mycket om finanskrisen och tryckt på att man ska offra även i dessa tider.
Skulle tro att det är ungefär samma sak i de flesta svenska församlingar.
Jag tycker också att det är normalt att man som medlem i en församling kan få hem ett sådant brev. Det står ju inte i brevet att man ska ta lån och ge till församlingen, eller hur? (Du nämnde Karisma Center).
Du vet John att mycket av de pengar som kommer in i LO inte stannar där så länge utan går ut till missionsfältet eller till andra behov.
Patrick: Ja, de ger pengar både till mission, gästtalare och Enhetens Kyrka. Bra och dåligt utifrån olika utgångspunkter.
Saken är den att de flesta Livets Ordare ger redan över sin förmåga. De är hängivna. Det är inte det fåtal snåljåpar som brevet träffar i hjärtat. Istället är det de som redan går på knäna som funderar på om de inte kan sälja bilen och cykla en mil till jobbet istället.
Det blir alltid fel när man skriver sånt här i situationer av kris. Undervisning om ekonomi är viktig, men den bör ske när det inte är kris. Annars blir det såhär. Om jag ställer mig i Ulfs skor för ett ögonblick så förstår jag att det känns som om man inte har något val annat än att skriva ett sånt här brev även om man vet att man borde gjort det tidigare. Likväl behöver det sägas som jag säger, att effekten blir manipulativ.
Detta med att ta lån åt församlingen har förekommit även i Trosrörelsen. Det ligger alltid farligt nära till hands med den historia av teologi som trosrörelsen har. Karisma Center var mer teologiskt inspirerad av trosrörelsen än av pings, även om de kallade sig pingst. När församlingen Arken bad medlemmar om att ta lån gick det också åt pipan.
Därför bör man föra upp diskussione externt tidigt, så det inte förblir bara en intern fråga i församlingen.
Någon hade missuppfattat det jag sa om Ulfs hus som att jag ville antyda att ensamstående mödrars pengar gick till att köpa honom ett hus. Så menade jag INTE. Jag ville visa på att Ulf kan ge så mycket mer än de som fick brevet, en poäng som jag tycker var tydlig redan innan. Jag har formulerat om texten pga detta, så inga fler missförstånd ska uppstå.
Om vi nu skulle vända det till något positivt (husförsäljningen) skulle det kunna hedra Ulf att han "offrar" den fina villan för att få ner kostnaderna i Livets Ord.
Jag är övertygad om att allt som kan skakas, kommer att skakas, även familjeföretaget Livets Ord. Jag tror att Gud tidvis varit med dem men, samme Gud som välsignar och ger överflöd kan ibland flytta ljusstaken för att fostra oss in i sin fullkomliga vilja.
mvh
Daniel
Daniel: Absolut! Om det är på så sätt att pengarna går in i Livets Ords arbete så ska Ulf och Birgitta ha en stor eloge!
För övrigt håller jag med dig om ljusstaken, men jag är rätt säker på att Livets Ord inte kommer råka i akut likviditetskris än på ett tag. De äger många IOU:s
Tina skriver (inte inloggad kom jag på när inlägget var skrivet)
Om nu Ulf Ekman tillsammans med sin familj? äger Livets ord så är det ju inte så att han kan lägga det ekonomiska ansvaret för församlingen på någon annan.Så ser jag på det.Det var hans beslut att starta församlingen och hans beslut att driva den och besluten som fattats under åren har han ju det yttersta ansvaret för.
Jag anser rätt eller fel att han först och främst skulle som någon föreslog lägga de pengar han får in på huset på församlingen och för det andra dra ner på sin lön det borde göras i alla fall där ansvariga i rörelsen har oskäligt höga löner.SEN kan han vända sej till de som inte har mer än de kan leva av.Men det klingar illa att själv leva rikemansliv och begära att de som är fattigare ska "rädda hans församling ur krisen".
Vi har släkt som för rätt länge sen gick på bibelskolan och som knappt hade råd med kläderna på kroppen men som man ansåg skulle ge både tiopende och offer.Jag tyckte att det var osmakligt med tanke på de många extravagansen Ekman själv bestod sej med då.
Jag har förresten varit i villa Fridhem en gång på besök hos Sten och Maj,med två av mina barn John så jag hälsar
Men uppmanades medlemmarna verkligen att ger MER än innan? Jag fattade det som om du var en uppmaning om att inte dra NER på sitt månatliga givande. Då LO har gjort en budget och räknar med en viss inkomst, blir det som sagt katastrof om alla medlemmar skulle börja ge hälften helt plötsligt, för att dra åt svångremmen.
Det är klart att "budgeten" inte håller, om medlemmarna överger skutan. Kan bara tala för mig och min man, som under senaste året gått ur LO - det är ANSENLIGA summor LO fått i tionde och offer från vår familj tidigare.
Jag vill också tillägga att jag håller med om att det här sättet att "framhålla ekonomiska behov" enligt egen erfarenhet ofta leder till att det är de som har minst med pengar som får mest dåligt samvete och alltså försöker ge mer än de egentligen kan och har.
Man kan ju fråga sej hur riktigt det är att uttrycka sej såhär för den ekonomiska krisen drabbar ju inte bara de kristna församlingarna utan också församlingsmedlemmarna som ju har mindre att ge,men sämre samvete.
Men jag vill också säga att Ekman inte är ensam om den här retoriken tyvärr den har funnits i alla tider. Men de som inte har pengar mår ofta sämst pga att de känner att de borde ge mer.
Nu tror jag inte att Gud vill att vi ska ge mer än vi kan avvara till någonting så jag tror att vi får använda förståndet också.Och framför allt ska vi inte ge för att vi har skuldkänslor utan av glädje och känna att det finns en frihet att ha så mycket kvar till det vi måste ha för att leva att vi på det viset visar ett ansvar gentemot de närmaste.Då tror jag att Gud blir "glad"
Så ni tycker alltså att Livets Ord skall sluta med att ta in offer och tionde på grund utav de människor som inte pga sin ekonomiska situation inte kan ge?
Eller på grund utav att någon är för "svag" för att kunna stå emot när de talar om offret?
Ni kan alltid hitta ngt som är fel, eftersom ni har med människor att göra. Jag ser inget fel med detta brev eftersom brevet inte kräver något utan ber medlemmarna att fortsätta ge till församlingen. Har man valt att vara med i en församling, så försöker man väl ge till den familjen om det krisar till sig. Även om jag inte tror att det är kris i LO.
John, först talar du dig varm för principfasthet med Hans Sundberg som förebild. Sedan luckrar du själv upp tiondeprincipen i nästa inlägg.
"Problem", ja det är ju oxå ett negativt klingande ord :)
Livets ord håller just nu på att samla in mycket pengar till deras missionsarbete, dom har som mål att samla in 1,5 miljoner, dom kallar projektet för "missionsmiljonen".
Kanske är det rent av så att dom har nått stort missionsprojekt i kikarn? Som kommer kräva enheldel ekonomiskt.
Och därav brevet om att försöka fortsätta att offra trots kommande tuffare tider.
Bara en spekulation :)
Tycker inte att John luckrar upp tiondegivandet.
Men enligt min mattematik så blir följden denna:
Har jag som ex. känat 100 Kr tidigare och alltså gett 10 Kr,
Men nu känar 80 Kr av (oloika orsaker) så blir ju tionde 8 Kr med andra ord så kommer det ju in mindre.
Då får man väl som ledare antingen dra ner på folk(anställda) eller ta ut en mindre lön.
Så funkar det väl i den stora världen utanför LO borgen, eller?
"Tiondeprincipen" är inte vad som krävs av en kristen i det nya förbundet. Däremot är det en fingervisning, kanske man kan säga om man är snäll.
När man är kristen tillhör 100% av egendomen Gud. Inte 10%. Det finns de som menar att tionde är en nytestamentlig princip bara för att den omnämns på något ställe i NT. Många teologer menar att det inte alls är så. Det är en diskussion för sig, och inget jag kritiserat i detta inlägg även om den diskussionen skulle kunna vara intressant att ha.
Det har dock förekommit undervisning om att man ska ge tionde EFTER SKATT, med motiveringen att man får nettovälsignelse respektive bruttovälsignelse om man ger tiondet netto eller brutto. DET är syndfull manipulation, oavsett om man är förespråkare av tiondet eller inte. Tiondet i GT gick bland annat till allmosor, inte bara till templets underhåll. Att då föreslå att man ska ge tionde före skatt när skattetrycket i Sverige är ca 60% är befängt i bästa fall, girigt i sämsta fall. Detta som svar på idén om att jag skulle luckra upp principen om tionde (men jag förstår reaktionen - för många som vuxit upp i en kultur där tionde är självklart har man inte ens funderat på att många kristna inte ser tionde som en biblisk princip).
Jag tycker att den som har mycket ska ge mycket, och den som har lite ska ge lite. Det är rimligt. Den som har en miljon i inkomst och inga hemmavarande barn har råd att ge 400000 per år efter skatt, och den som bara har 200000 i lön har kanske råd att ge 5000 per år, då en femhundring per månad i gåva till kyrkan innebär att hela nöjeskontot ryker helt. Om man har ett gudsrikesperspektiv och inte ett framgångsperspektiv, det vill säga.
Tack Jhon för dinna tankar om tionde det hjälpte mig . Det är nog ett förtroende för Gud som måste bli till och få växa detta med Givande .Som om att tro på Gud och Guds Ord överhuvudtaget eller en annan människa eller sig själv eller för andra på en själv och livet och Guds Ord .
Man behöver få positiva erfarenheter och kunskap som kan ge oss tryggt förtroende . För att kunna ha förtroende för det Goda och Gud och Guds Ord .
Och om att Gud verkligen finns så det inte är nåt lur.Och särskilt om man blivit bedragen och utnyttjad och vilseled och skadad och skrämd av någon eller om nåt.
Eller om Gud i Guds namn och med Guds Ord tror jag .För att kunna våga eller vilja ha förtroende för den som vållat en skadda .Eller Gud som andra kan fått en att tro och Guds Ord ...
Och när det gäller ge att det handlar om en naturlig del av det kristna livet att vandra i Kärlek. Att tro på Gud igenom Guds nåd bara.
Och han är Livets källa som aldrig kan sina och vill förse med allt andra och vi behöver .Men på hans vilkor för hans syften.
Och blir det fel och problem är ju inte han oförsonlig utan redan försonnad sen korset och uppståndelsen Jesus med oss redan Gud Med honom som vår rättfärdighet bara som en gåva av Nåd igenom tro.
Så den som vill flöda vidare ödmjukt igenom Guds Ande med Gud och nästan och livet och sig själv och församlingen .Och tro och bli frälst eller förbli .Och ödmjuka sig under Gud och stå emot djävulen så ska han flybort ifrån oss .
Han får det igenom Guds nåd och kärlek enligt Guds Ord med .
För Gud sinnar ju inte som sagt utan det Gud vill det gör han.
Så tron på Gud handlar om kärlek och relation med all välsignelse och förlåtelse och frid med Gud och upprätelse som alltid behövs .Även om det bara kan ske ensidigt ibland ,tills och om och när det kan ske ömsesidigt, när det kan det.
Och om vissa saker kan vi alla säckert bli överens .Men om annat inte ,och med en del aldrig. Och jag tro at det är bara apcetera att så kan det vara och bli...
Men nåden ges för det som vi bäst behöver den, då med.Så jag tror ju att det är dumt att envisas med försonning och förnyelse där den inte tas emot . Då får man klara det ensidigt med Gud och gå vidare som det blir bäst då .
Det finns nya fält och sammhang .Och de gammla går ju att återgå till om de mognat till skörd med till sist också. Så det kan ju ske positiva förändringar hos människor. Som det tycks vara omöjligt med ,när allting får ha sin tid ,som Gud vill med ...
Och i nåden ingår fostran och tuktan för oss med ,mennar jag heb 12.
Och när det gäller givande tror jag att det handlar om kärleken som ser och hör behoven och som förser med det den kan.Och igenom Kärleken väljer man helgelse med och Guds vilja och Ord som Gud vill alltmer man lär känna Gud och Guds Ord tror jag...Guds frid och Guds välsignelse! Ronny ps 23
Jag kom att tänka på att många gånger så mäts det man ger i pengar som i "hur stor tro man har" och det blir ju alldeles galet.Jag tror inte att trons storlek har betydelse tron är ingen prestation och jag tror heller inte att man tror mindre för att man ger det man kan avvara och inte mer.
Och hur mycket det blir är ju beroende på det ansvar man har för familj och sin egen ekonomi.Jag tror inte att Gud gläder sej över att man känner sej tvungen att ge mer än man har råd med så att man sen står utan att ha råd med ordentlig kost eller att betala de räkningar man har om man nu ska hårddra det hela.Jag tror också att man måste unna sej något i allt slit för att må bra,men det behöver inte innebära att man höser över sej själv "överflöd" av nöjen.Det har i vilket fall inte jag råd med.
Det här med pemmngar tycker jag alltid har varit svårt eftersom det varit på den tiden jag var med i en kristen församling som en piska..........Numera försöker jag tänka att det är kanske ???? inte bara till församlingen man kan ge. Kan man tex inte ge till någopn som har det extra svårt eller till någon hjälporganisation inom de kristna leden och det är lika gott???
Nu handlar ju i och för sej tråden om Livets ord men det finns många tankar som rinner upp antagligen för att detta ämne kan göra både så stor nytta och så stor skada det senare om det blir skevt.Jag missunnar inte Gud några pengar men jag vill att det ska gå sunt till
Är jag dum som tänker såhär?
Glad pingst!
Pingsten är av många bortglömd... de flesta karismatiker ignorerar den ekonomiska delen av Apg 2 och fokuserar bara på det karismatiska delen, men det är ett faktum att alla kristna (ja, alla) sålde allt de ägde och delade allt gemensamt den första pingsten... de utrotade rikedom och fattigdom i ett slag. Detta var inte bara en "Jerusalemföreteelse" som andra församlingar inte praktiserade, kyrkohistorien vittnar om att majoriteten av församlingarna de första 200 åren praktiserade egendomsgemenskap (se t ex http://www.christarchy.com/profiles/blogs/early-christian-teaching-on).
Jag vill ha en sådan pingst igen! Dock vet jag att det kan gå utför tills man har det omvända problemet: att man bara bryr sig om den ekonomiska delen av pingsten och inte den karismatiska. Vi behöver andegåvor likaväl som egendomsgemenskap, under och tecken likaväl som fattigdomsbekämpning. Jag vill återuppväcka HELA pingsten, inte bara en del av den. Det är detta jag ska skriva om på den nystartade bloggen http://helapingsten.wordpress.com/ framöver. Läs också David Åhléns blogg http://operationovresalen.blogspot.com/ som manar till en karismatisk förnyelse som innebär både helande och ekonomisk utjämning.
Tina: Du är inte alls dum! I den första kyrkan gav man inte pengar till församlingen i den meningen att de bekostade kyrkobyggnader och ungdomsverksamhet... man gav rubbet till de fattiga. Rubbet. Se länken jag skrev i förra kommentaren för tidig kristen undervisning om ekonomi.
Framgångsteologin är en irrlära som bara funnits i kyrkan de senaste 100 åren. Det är en sjukt vrickad lära, skapad av rika kristna som vägrar acceptera att man inte ska äga privategendom som kristen. En text som krossar framgångsteologin finns här: http://www.grenholm.net/micael_gem_framgang.html
Eller jaha, jag missförstod dig... jag trodde du klagade på att man mäter tro med hur mycket pengar man får, men du menade att man mäter tro i hur mycket man ger... här är jag nog tvungen att gå emot. För att återgå till den första kyrkan (vet att jag är tjatig men det är ju den kyrkan vi vill efterlikna, eller hur?) lärde man ut att man ska nöja sig med det absolut mest ndvändiga och ge resten till de fattiga. Paulus sade att vi ska nöja oss med mat och kläder (1 Tim 6:8). Johannes döparen sa att om vi har ett extra klädesplagg ska vi ge det till den nakne (Luk 3:11). Johannes frågade: "Om någon har materiella tillgångar och ser sin broder lida nöd, hur kan då Guds kärlek bli i honom?" (1 Joh 3:17). Jesus sa att änkan som gett allt hon ägde gav mer än de rika, trots att hon bara gav två korvslantar (Mark 12).
Vi ska ge så mycket vi kan, inte så att vi känner olust eller tvång, men vi bör be och kämpa tills vi kan ge så mycket som möjligt utan att känna olust eller tvång. Lyx, bekvämligheter och underhållning är inte nödvändigt för att man ska klara av livets stress och bördor, jag har lärt mig att slappna av i bön oh Bibelstudium, och då behöver jag inte TV. Då kan jag sälja den och ge pengarna till de fattiga. Och datorn använder jag inte längre till dataspel utan till att skriva texter likt dessa och påminna kristna om den radikala ekonomiska syn kyrkan har gått förlorad.
Jag tror i alla fall att Du har missförstått mej.Jag skriver inte om att leva ett liv i lyx utan att ha nog mycket pengar kvar att betala räkningarna med och det är en annan sak.
När jag var med i frikyrkan så gav jag så mycket att jag själv var utan mat för att barnben skulle få mat. Numera så inser jag att man måste ha pengar till mat över och det är ingen lyx.Jag har aldrig levat lyxliv det gör man inte om man har en inkomst som ligger på gränsen för den norm som man behöver för att leva ett normalt dagligt liv.
Angående tionde efter skatt eller före skatt.
I slutet utav 90 talet hörde vi en undervisning om att eftersom Sverige har en sådan hutlös skatt kan vi ge tionde EFTER skatten. Vi hade alltid gett tiondet före skatt men tänkte att vi kan ju pröva det. Vi gjorde detta under några månader men märkte att vi hade mindre pengar än vad vi hade haft innan. Därför tog vi beslutet att ge tiondet innan skatt igen.
Jag tror att detta är upp till var och en efter samvetet. Gud är en nådig Gud och egentligen är det ju inte bara tiondet Han begär utan allting som vi äger. Allt vi har tillhör Honom. Det härliga är att Gud välsignar alltid en som välsignar andra. När Gud kallade Abram så sade Han att han skulle bli en välsignelse. Varför? För att han själv skulle kunna bli en välsignelse till alla folk.
LO är generösa och har gjort mycket mer än många andra samfund har gjort för mission och inte minst för Sverige. Vi kanske ska sluta upp med att vara avundsjuka.
Arbetaren är värd sin lön även UE och alla LOs medlemmar för den skull.
För en gång skulle tycker jag du skriver rätt märkligt John. Vad är det för fel att skicka ut ett brev när det är kris? Det är väl DÅ man ska agera och mana till trofasthet. Det gäller i såväl företag som församlingar. Uppslutning krävs. Sedan skriver du om vuxna som att de inte kan ta ett eget ansvar. Alla är väl inte omogna andligt och vuxenmässigt? Tror du inte folk kan bedöma om de kan ge det lilla extra?
Nej det har var en klar undervärdering av vuxna människor John.
Sedan är det väl inte ovanligt att det finsn en kärna som gör mkt i församlingar, precis som i andra sammanhang. TYVÄRR är dte ofta dessa som får göra än mer...
Men samtidigt har vi alla ett val och ett eget ansvar.
Patrick: Jag har svårt att tro att det skulle vara Gud som låg bakom det du beskrev om att ge tionde före skatten.
Men OM det i just ditt fall fanns ett undantag och det var Gud som låg bakom det, så skulle jag gissa att det var din hängivenhet och vilja att sätta Gud först som blev välsignad, inte att du gav just tio procent innan du betalat skatt. Att du i ditt fall visade hängivenheten på det sätt som du gjorde (tionde) hör enligt min tolkning inte hit. Även om det förstås var din upplevelse och jag förstår om du har skäl att tro som du gör.
Man kan inte skapa läror kring händelser och erfarenheter man haft privat med Gud. Det man kan göra är att förstärka eller ifrågasätta sina egna uppfattningar om Gud med dem, men där går gränsen.
Anonym: Jag tycker att man bör stå för sin åsikt med sitt namn.
Men för att svara på det du skrev;
Jag tycker att du resonerar på ett mänskligt sätt och inte på ett bibliskt. Att skicka ut ett tiggarbrev i kristider till annars lydiga församlingsmedlemmar är att lägga skuld på börda, och det är inte en handling som genomsyras av tro.
Jag vet att det finns både en och annan på Livets Ord som får dåligt samvete av den typen av brev. Kanske, gissningsvis, en majoritet av de som inte exempelvis ger tionde.
Istället bör församlingar som får dålig ekonomi fråga Gud om det är något Gud försöker säga till församlingen. Kanske är det så att pengarna slutar komma in på grund av att Gud väntar en förändring för att få ett annat beteende. Att då skicka ut tiggarbrev är inte en andlig respons, utan en mänsklig.
John, det är knappast manipulativt att skicka ut ett brev när man har behov och vara väldigt tydlig med det. Ditt resonemang som tycks gå ut på att är det dåligt ställt är man tyst och är det bra ställt är det ok att tala om ekonomi håller inte.
Sedan underskattar du vuxna människors bedömningsförmåga. Är det din trista erfarenhet som ligger till grund för det? Var och en har ett eget ansvar för sitt liv och ekonomi, och lär knappast offra ännu mer utöver sin förmåga eller tro bara för att en uppmaning kommer till det. Om så är fallet är det knappast ett tecken på moget beteende.
John, om du läste vidare vad jag skrev så skrev jag att man måste följa sitt samvete. Det man inte gör i tro är synd.
Du skrev "Tiondeprincipen" är inte vad som krävs av en kristen i det nya förbundet. Däremot är det en fingervisning, kanske man kan säga om man är snäll.
Detta är ju din tolkning av Bibeln. Jag försöker inte skapa någon lära utifrån någon upplevelse jag har haft med Gud.
Läs en gång till vad jag skrev: Jag tror att detta är upp till var och en efter samvetet. Gud är en nådig Gud och egentligen är det ju inte bara tiondet Han begär utan allting som vi äger. Allt vi har tillhör Honom. Det härliga är att Gud välsignar alltid en som välsignar andra.
Har aldrig varit på denna sida förr, men min omedelbara känsla är att det osar bitterhet och avundsjuka. Ingetdera är ngt bra att ha. Det är inte inför varandra (läs blogg) vi skall stå en gång och förklara vad vi gjort med våra liv, det är inför Gud.
Please ägna Er åt ngn annan istället för dessa konspirationsteorier. Varför inte hjälpa en människa i er direkta närhet?
//Andreas
fd LO
patrik målade ut med ...LO är generösa och har gjort mycket mer än många andra samfund har gjort för mission och inte minst för Sverige...
Är det vad TV trailers och dyra trycksaker förmedlat till dig, eller har du fakta som styrker ditt påstående.
Har du mött någon anställd som verifierar att LO är generösa? I deras årsredovisning framgår att de inte betalar in tjänstepensioner för sina anställda. Däremot får varje styrelseledamot 100 000 kr i årligt extra pensionssparande. Ledningen är bevisat generösa mot sig själv och sina familjemedlemmar.
Tionde och allmosor ska till de fattiga ibland oss. LOs anställda går om några år, från uppoffrande arbete till fattigdom som pensionärer. Vore jag tex lärare på LO skulle jag använda allt 10:e till mitt eget pensionssparande.
Den som jobbat på LO i tex 10 år har ett underskott på sitt pensionsparande på ca 150 000 - 250 000 kr. Vilken skam inför de utomstående.
Generöst munläder kanske?
fd LO
Kris???
Kristider är goda tider för överföring av rikedom från det fattiga kollektivet till de rika.
De fattiga uppmanas att dra åt svångremmen ett eller ett par hål.
LOs ledning har informerat att man har fastigheter värderade till ca 160 miljoner kronor. Antag att de så kallade medlemmarna nu har amorterat ned lånen till 40 miljoner. Då finns ett övervärde mellan lånen och marknadsvärdet på ca 120 miljoner. Vem tillhör dessa pengar i dessa kristider? Kris ger legitimitet åt den som vill "hjälpa till" under krisen.
Vore det inte läge nu för kusin Jonathan, med eller utan bullvaner, att köpa ut aktierna i LOs egna fastighets AB?
Om ett konsortium runt kusin Jonathan idag skulle erbjuda att skjuta in 60 miljoner i stiftelsen mot att få överta aktierna i LOs eget fastighets AB, då skulle väl hela "LO församlingen" stå upp och skrika och applådera av glädje.
Efter nåt år skulle kanske nån påpeka att vissa personer berikat sig, men svaret skulle helt korrekt kunna bli, "Det var ju kristider, den gången".
Lär dig leva med krisen. Ett flexibelt samvete är det enda som behövs för att genomdriva detta lilla "utopiska kåseri".
Väl mött i krisen!
«När man är kristen tillhör 100% av egendomen Gud. Inte 10%.»
«frukten av sånt här tal blir att människor ger pengar utifrån köttslighet (mänskligt dåligt samvete) istället för att förmå höra vad Herren säger till dem att ge.»
Amen, John! Allt tillhör Gud och vi ska be honom visa oss vad vi ska göra med det vi har och tjänar. Jag är en sådan som hellre ger för mycket än för lite. Det är bara så gott att få ge, men Gud säger faktiskt stopp ibland. Under våren har jag fått många mejl från en kristen organisation. De är i behov av pengar och skriver om givandets välsignelser, om vad pengarna går till och uppmanar mig att fråga Gud om jag ska ge dem något. Jag älskar verkligen organisationen i fråga och skulle definitivt ge dem något flera gånger om, men Gud har satt tvärstopp. Jag bara vet att jag inte ska ge dem något. Det är nästan så att jag vill vända mig till Gud och säga «Men de behöver pengar förstår du.» Som om han inte redan vet. Den som verkligen tror på Gud och verkligen bryr sig om människor är inte rädd för att uppmana eventuella givare att fråga Gud innan de ger.
(Det var två citat. Jag vet.)
Andreas:
"men min omedelbara känsla är att det osar bitterhet och avundsjuka"
Varför bemöter du inte det som skrivs istället för att utgå från dina känslor?
Brukar du annars också bedöma saker utifrån dina känslor- och hur ofta har dina känslor rätt kontra fel?
Andreas: Det är lite märkligt att det första din känsla får dig att göra är att bryta emot kommentarsreglerna. Men låt gå då eftersom det är första gången du är här.
Mer rakt på sak: Vilka konkreta punkter är det som gör att du tror att bitterhet och avundsjuka "osar" från denna blogg? Som du säkert förstår duger det inte att komma med så grova anklagelser utan att åtminstone försöka vara saklig.
Jonas Rosendahl: Menar du allvar nu, eller är du sarkastisk?
Om du inte är sarkastisk, menar du i så fall att du undgått den uppsjö av berättelser från människor som offrat över sin förmåga inom trosrörelsen och specifikt Livets Ord? Jag förstår inte hur det skulle kunna vara möjligt.
På Livets Ord har det på skiftande områden funnits en underliggande princip om att man alltid kan göra mer för Guds rike än man redan gör. För vissa får det effekten att de sporras. För andra får det effekten att de ständigt plågas av dåligt samvete och har svårt att skilja mellan pastorns vilja och det egna omdömet. I vissa perioder, t.ex 1987-1992, var detta generellt gällande. Detta är inte ett kontroversiellt påstående.
Under somliga tider har det varit mindre vanligt. Att det existerar fortfarande är ett faktum man måste kunna samtala om utan att någon antyder att man omyndigförklarar folk.
Under Whaley-perioden hade Livets Ord i princip alla egenskaper som kännetecknar en sekt. Under den inflytande som en sådan organisation då utövar på individen är det nästan omöjligt att inte falla in i önskvärt beteende. Under andra perioder, t.ex kanske nu, har Livets Ord haft ett helt annat beteende och möjligheten till ifrågasättande har varit en realitet i större utsträckning.
John, du bekräftade det jag undrade över. Din erfarenhet har varit grunden för ditt ganska överdramatiserade utlägg kring detta brev. Jag ser faktiskt inget konstigt i att skicka ut ett sådant brev.
Att människor sedan saknar omdöme i en slags manipulativ miljö som du menar funnits, det är en annan sak. Men jag vill samtidigt mena på att varje människa har ett sunt förnuft att följa och man har faktiskt ett helt eget ansvar för sitt liv. Det är ingen som genom hot tvingar någon till något, vad jag vet i nån församling.
Sedan kan det finnas själsbindningar människor emellan som gör att man följer den kollektiva strömmen, men det är en annan sak. Man kan inte alltid skylla sitt beteende och beslut på den kollektiva uppmaningen.
Hoppas du förstår vad jag menar, för jag vill att du ska se din egen överdramatisering kring detta.
Jonas Rosendahl:
Att jag baserar mycket av det jag säger på erfarenheter från de många människor jag har hjälpt, som utsatts för de övergrepp jag talat om, har jag många gånger skrivit. Så om du har läst min blogg utöver detta inlägg så borde det inte vara något du undrar över.
I övrigt kan jag säga att jag håller med dig. Ingen kan skylla på någon annan, ens när de blir grovt manipulerade och utsätts för en situation då de har mycket svårt att göra något annat än ledarens vilja eller gruppens vilja. Alla har alltid ett personligt ansvar.
Men detta förminskar inte ledarens ansvar. I och med att jag lägger stort ansvar på ledaren (Ulf Ekman mfl.) säger jag inte att de enskilda som blivit utsatta för saker och ting skulle kunna frånsäga sig ansvar. Det jag säger är att ledare, i synnerhet pastorer, har det fullaste ansvar för hur de leder sin församling, i synnerhet om församlingen börjar falla in i ett gruppbeteende. Gruppbeteenden är nämligen mycket sällan förorsakade av någon slump.
Jag kom att tänka på en annan sak och det är om det är Gud som vill eller säger eller människor i höga ställningar ledare i detta fallet UE.
Man bör nog fråga sej vad som ligger till grund för det brev han skrivit till medlemmarna i LO om det är ett brev som handlar och utgår ifrån Guds vilja eller hans egna behov för att hårdra det hela.
Oavsett var detta sker så kan en ledare aldrig säga sej kritiklöst vara språkrör för Gud och säga
"detta är Guds vilja",utan måste tåla att församlingsmedlemmarna kna ha frihet att avgöra och pröva "allt ledaren säger" som det står.
Med det menar jag förståss inte att ledaren inte har samma möjlighet att förstå vad Guds vill som alla andra men jag tror att ledarpositionen inte innebär att han eller hon kan säga "Gud säger" eller "Gud vill".Utan får nog lov att säga "jag ser att såhär är det och jag har svårigheter med ekonomin i mitt företag" som också är den församling Du tillhör.
Då tror jag att den enskilda medlemman har lättare att se hur den ska handla och vad den vill vara delaktig i.
Allt det vi äger är Guds jo det är sant,men det är också sant att vi har ansvar för hur vi hanterar det på gott och ont.Vi har ansvar att vara kritiska och granska det som skrivs och sägs och pröva allt för att hitta det som för var och en är rätt-näer vi prövar det i våra hjärtan
Tina,
Har Ulf sagt "så säger Herren...ni ska lägga så och så mycket i offerboxen". Jag ser inte att han gjort det utan skrivit ett brev till församlingsmedlemmarna (inte till några andra) för att berätta om ett behov. Brevet är inte grovt och inte befallande.
Ett helt vanligt brev från pastorn.
Här är några citat ur brevet som John har citerat.:
"Jag tror att Jesus utmanar oss att göra på samma sätt. Pojken kunde lätt ha tänkt 'Det lilla som jag har räcker ändå inte, så jag behåller det själv', men han gjorde inte det. Låt oss göra på samma sätt som pojken![...]""
"Varken du eller jag har individuellt vad som behövs. Det räcker inte. Men om vi inte drar ner på det som tillhör Herren, om vi inte håller tillbaka vår säd utan sår även i tider av torka - då kommer vi att få skörda även i dessa bistrare tider.Vår församling har ett stort och välsignat arbete både hemma och på missionsfälten. Tillsammans med alla de andra pastorerna i församlingen och med dem som hanterar församlingens ekonomi, ber vi att alla i vår underbara församling ska känna sitt personliga ansvar för det som är vår gemensamma ekonomi."
"jag skall sända med Hab. 3:17-19 till dig som just nu är nedtryckt av ekonomiska ördor och utmaningar. Herre skall ta dig igenom! Och med dina böner och offer ska vi som församling också ta oss igenom[...]""
Jag anser att det framgår av detta
att brevet är en bön och uppmaning att ge mer ekonomiskt även om det är kärvare för gemene man i den ekonomiska kris som avspeglar sej överallt i samhället.Han säger visserligen inte att "Gud har sagt" men om man läser kan man nog känna det som att UE räknar med församlingsmedlemmarnas ekonomiska stöd.Man kan också avläsa en uppmaning till att inte ge mindre till församlingen oavsett att var man har mindre att leva av.Och vem är det som är församlingens huvudbudskap,jo Gud
Nej brevet är inte befallande men bönande och uppmanande att ha samma offeranda som när man hade det bättre.
Tina: Båda goda som onda ledare har blivit insatt av Gud för ett syfte. Det gäller världsliga politiker som pastorer, och andra ledare.
Hade jag inte varit kritiskt till LO's teologi och annat ser jag själv inget galt i dessa brev, eller ens använda Bibeln som exempel- även om man kan uppleva "så säger Herren".
Församlingen har ett ansvar, och anser man att sin församling är en biblisk församling, så ska man stödja den...Själv har jag ingen ekonomi- utan ett ton skulder, så jag stödjer inte min lokala församling ekonomisk, utan försöker istället stödja praktiskt.
Tycker det är ett ansvar man har som församlings medlem, samtidig som församlingen har ett ansvar att stödja individen vid behov.
Däremot kan man diskutera huvud pastorernas personliga ansvar, och hur dem borde framgå som goda exempel. Exempel om en pastor är ekonomisk rik, och har möjlighet att lösa sin församlings skulder- anser jag själv att pastorn borde låta församlingen komma före ens egen privata rikdom.
Lite sido ämne men...
John Nilsson:
Ulf Ekmans upplägg kring saker torde ju inte vara nytt för någon. Speciellt inte om man varit med i livets ord ett antal år och har erfarenhet. Alla har vi våra upplägg, dvs alla som jobbar med ledarskap, och det gör vi nog i princip alla på något sätt. En del mer och då är ansvaret naturligtvis större.
Vad jag kunnat läsa av dina citat är man rak på sak med behoven, om än skrivet på "Ekman sätt". Han är ändå som ledare tydlig. Jag kan inte utläsa något slags manipulativt i detta. Men det är väl så John, att endera så har man förtroende för en ledare eller så har man det inte. Du har det uppenbarligen INTE.
Jag tolkar ditt synsätt på manipulativt beteende utifrån din erfarenhet, och inte utifrån vad han faktiskt skrev i det brev du citerat från.
Det är tydligen många som har synpunkter på U Ekmans lön. Han är ju styrelseordförande i bolaget Livets ord och det har ju vuxit till en ganska stor organisation. En företagsledare av den dimensionen brukar ju ha en riktigt hygglig lön så varför ska inte Ekman också ha det. Han jobbar säkerligen långt mer än 40 tim/vecka och håller ett högt tempo. Jag tycker att en person i hans ställning bör ha en månadslön på 180 000 till 200 000 per månad. Fru Ekman är ju också involverad men kanske inte har samma arbetstid och arbetsbörda men 75 000 till
80 000/månad är väl rimligt. Sedan får man ju betänka att vännerna Ekman säkerligen ger tillbaka långt med är tionde, det handlar säkerligen om 40 -50% som går tillbaka till Herrens verk. Om man ser till resultatet av deras arbetsinsats , jag uppskattar att 25 till 30 miljoner människor har kommit till tro genom LO:s verksamhet runt om i världen så tycker jag att de ska premieras rejält.
Man kan inte jämföra ett frikyrkosammang som lever på redan beskattade gåvor som primär inkomstkälla med ett företag som har en rejäl ekonomisk ryggrad ( om de nu har det )eller sv kyrkan som har stora tillgångar som ryggrad.
Intressant ämne....Om man har sargat och syndat mot Kristi kropp som denne man har gjort under många år kanske man får det man förtjänar??? Gud har inga kelgrisar och kommer ALDRIG att se mellan fingrarna på någon som missbrukar sin ställning i församlingen, med en hård, sjuklig teologi där man predikat mer om djävulen i vissa sammanhang, där man trampat sönder den lilla människan i "sann Kenyon-teologi". GLÖM INTE ATT DET SOM ÄR LITET ÄR STORT I GUDS RIKE!
Skicka en kommentar