Efter klappjakten på den stackars (ja, det tycker jag!) kyrkovaktmästaren i Vännäs för att han varit mer pragmatisk än sentimental, har jag bestämt mig.
Jag ska inte ha någon kista. Gräv en grop, släng i mig, ös över jord. När jag dött alltså, helst inte innan även om en del av mina läsare säkert tänkt tanken någon gång. Be inte för min kropp då, det strider emot min religion. Be för de efterlämnade, det vill säga om någon skulle sakna en cyniker som denne.
Men så slår det mig att det säkert är ett brott emot griftefriden att slänga folk i gropar utan kistor. Jag hoppas att det inte är så, men det skulle inte förvåna mig.
Ett förslag för dem som inte tycker att kistlock ska krossas: betala en avgift för omläggning av marken efter att den satt sig. Så får vi fler arbetstillfällen och färre arbetsskador. Men jag ska inte ha någon kista och således ingen avgift, så ni vet.
Dagen
tisdagen den 14:e april 2009
Jag har bestämt mig - ingen kista!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
5 kommentarer:
Kremering. Då behöver du ingen kista, bara en liten urna. Och bor du i en stad är det nog redan det vanligaste alternativet.
Av en slump är ordverifieringen just nu "restfia". Nästan lite makabert i sammanhanget.
Nu har jag inte koll på vad som händer under förmultningsprocessen, men något säger mig att man släpper ut en massa onödiga växthusgaser om man kremerar, mer än de som kommer av att naturen har sin gång med kroppen nere i marken.
En del menar att frystorkning är det mest miljövänliga sättet att ta hand om döda kroppar. Men det är inte godkänt än.
Hapax: Frystorkning? Låter intressant.
Du är väl förresten präst i Svenska kyrkan, har jag för mig. Hur argumenterar man i Svenska kyrkan för att det ska vara kyrkans uppgift att ta hand om de dödas kroppar?
Även om jag blev döpt av en präst från Svenska kyrkan så har jag ju hållit mig bland frifräsarna, som du säkert listat ut. Så jag är nyfiken.
"Hur argumenterar man i Svenska kyrkan för att det ska vara kyrkans uppgift att ta hand om de dödas kroppar?"
-- Kan inte minnas att jag hört någon argumentation alls om detta. Det är nog en rent praktisk fråga. Historiska omständigheter har lett till att de allra flesta begravningsplatser är i Svenska kyrkans ägo, många av dem i direkt anslutning till kyrkobyggnader. Så då är det väl enklast att Svenska kyrkan fortsätter att ta hand om dem.
Skicka en kommentar