Prästen som förlorade sitt ämbete på grund av att han var notoriskt otrogen och dessutom ljög om att han var skild för den han hade sex med får tillbaka sitt ämbete. Detta rapporterar Dagen.
Prästen ser detta som en "seger för öppenhet och tolerans". My ass.
Om det är en seger för någonting, så är det en seger för dumheten, förutom givetvis en seger för hänsynslösheten emot sin omgivning.
En präst ska per definition vara ett föredöme och lära andra människor att följa Kristus. Det kan man inte göra om man beter sig på det sättet. Tvärt om lär man andra att skita blankt i allt vad kristendom heter. Och med det menar jag Jesu ledstjärna "Älska Gud av allt ditt hjärta, allt ditt förstånd, hela din själ - och din nästa som dig själv". Man älskar inte sin nästa som sig själv om man är otrogen, och desto mindre om man dessutom ljuger om saken för dem man knullar. Istället handlar det om att man rättfärdigar den djupaste egoism, motsatsen till vad Jesus lärde.
Detta är inte bara ett svek emot den kristna Kyrkan i stort, eller emot de som var med i den församling prästen tjänade i när han blev av med sin tjänst. Det är kanske främst ett svek emot den församling där prästen kommer få sin nya tjänst framöver. Eftersom prästen ifråga inte verkar ha begripit ens att han har gjort fel, och därmed inte har omvänt sig, kommer hans nya tjänst innebära att han utsätter en ny församling för vilseledande beteende och kanske till och med värre. På detta sätt gör domkapitlet i Luleå sig skyldiga, inte bara till delaktighet i prästens personliga synd, utan även till trolöshet emot dem de är satta att vaka över. En präst som gör på det sätt som denne präst gjort och som inte omvänder sig, ska aldrig få tillbaka sin tjänst. Den som omvänder sig bör få förtjäna nytt förtroende, och kanske långt efter omvändelsen återfå sin tjänst. Detta är normal kristen praxis, inte på grund av någon kadaverdisciplin, utan för att skydda de intet ont anande församlingsmedlemmarna.
Svenska kyrkan är ett skepp med slagsida, inte främst på grund av kanonkulehål i bogen, utan på grund av alla hål som man självmant och med omsorg borrat i botten på båten med den finaste och mest utsökta av borrar. Jag hoppas att de som är intresserade av vad kristendom handlar om och som befinner sig i Svenska Kyrkan, reagerar och säger att nog får vara nog.
tisdagen den 24:e februari 2009
Tolerans my ass
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
3 kommentarer:
Håller fullständigt med dig,John.
Bra att du vågar säga vad du tycker och vad Gud säger i sitt ord.
24.2.09. Marita.
Visst är det så att om man inte har kvar något förtroende efter ett sådant klavertramp.
Kan dock tycka att Svenska Kyrkan inte är värre än andra samfund i allmänhet.
Pengar, makt och sex är de tre vanligaste krafterna som lockar kristna ledare (inte bara i kristna kretsar). Vi får väl vara tacksamma för att det inte verkar vara vardagsmat. Vi ser ledare i USA som gör riktiga klavertramp så varför inte här? Bara för att man är en präst/pastor betyder ju inte att man är perfekt. Karaktärsdefekterna brukar ju komma upp till ytan när det börjar hetta till. Och detta med karaktärsdefekter är ju något som vi alla brottas med. Vi har ju Knutby som slår det mesta.
Björn - Jag tycker att man ska visa stor nåd emot en person som insett sitt fel och ångrar sig.
Vissa sorters fel är dock extra allvarliga om man ska ha en förtroendeingivande ledarposition. Otrohet och andra typer av extrema svek är ett sådant fel. Det faktum att man tillåter sig att vara otrogen innebär att man har en karaktärsdefekt som inte läker och upprättas i brådrasket. Därför bör inte en sådan präst eller pastor återgå i tjänst omedelbart efter omvändelse, utan en bra stund efter detta om alls. I ett fall där ledaren inte ångrar sig ska förstås återträde i tjänst inte ens komma på tal.
Det finns även andra typspecifika brister som är extra allvarliga för en ledare, t.ex maktmissbruk. Maktmissbruk är lika illa som otrohet, fast det där drabbar massorna istället för några enskilda individer.
Skicka en kommentar