Kära läsare,
Ni som följt debatten kring Ulf Ekmans ekumeniska strävanden har förstås väntat på att Ulf skulle försvara sig emot S-E Daniel Nilssons debattartikel (oklippt version här) i Dagen (1, 2), såväl som emot mina och andra bloggares artiklar (t.ex de du finner på http://www.glandberger.net och http://jdfk-kefas.blogspot.com).
Ni som frågar er hur Ulf förhåller sig till fakta, läs gärna denna artikel som berörde mig på ett personligt plan.
Den fråga som ni måste ställa er, är om det Ulf påstår idag verkligen kan stämma. Gå igenom de bloggar som på ett seriöst sätt gått igenom Ulf Ekmans förehavanden. Tänk sedan efter ordentligt om dessa lätt verifierbara fakta (som bloggarna lägger fram) kan vara sanna samtidigt som det Ulf Ekman säger stämmer.
Om man har en god anledning att lita på det Ulf säger, kanske Ulfs ord kan verka lugnande trots diskrepanser. Med risk för att använda för mycket pekpinnar vill jag säga: se noga till att allt du har inte är en tro på Ulf eller det han säger, utan att du låter alla framlagda fakta få avgöra vad du tänker i frågan. Det är mitt råd, spontant, såhär emellan artiklar. Jag återkommer förstås i ämnet snart.
varma hälsningar,
John
onsdagen den 14:e januari 2009
Tror du på min farbror - Ulf Ekman?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
55 kommentarer:
Som livetsordare har jag alltid trott på pastor Ulf även om jag inte på något sätt anser att han är felfri. Precis som du och jag har han sina brister.
Därför har det varit jobbigt för mig att läsa allt som stått på bloggarna de senaste veckorna; jag kan inte tro att Ulf skulle föra Livets Ord och Sveriges kristenhet in under katolska kyrkan. Jag har hela tiden trott att det handlar om helt ärlig enhet mellan kristna.
Men samtidigt har jag blivit mer och mer förvirrad av allt som skrivs och är fortfarande. Därför har jag inte blandat mig i debatten.
Idag skriver ju Ulf just om detta ämne på sin blogg och säger att han inte har några planer på att ansluta sig till Katolska kyrkan. Väldigt tydligt tycker jag.
Vad säger du själv? Litar du på din farbror?
Jag tycker inte att man ska förutsätta vare sig att något är sant eller falskt utan att undersöka fakta.
Jag har gjort det under ett år nu och känner mig faktiskt lite ledsen. Jag förstår inte hur man kan förutsätta att allt är bra, när det enda man har att gå på är Ulfs egna ord, och när en rad andra människor - som har samma mål som Ulf idag påstår att han har (äkta ekumenik) - lägger fram olika fakta som visar på motsatsen.
Jag ville verkligen tro att Ulf menade samma sak när han sa "enhet" som det svenska väckelsefolket säger när de använder ordet, men jag kan inte på något sätt idag se att så skulle vara fallet. Jag hoppas förstås in i det sista att detta ska förändras. Dock är detta då ingen liten förändring jag talar om, eftersom det inte är spekulationer utan fakta som lagts fram emot Ulf Ekman på ett antal bloggar och i enstaka tidningsartiklar.
Det är min farbror vi talar om. En person jag alltid gillat även då han betett sig på ett sätt jag inte kunnat acceptera. Han är också min dopfader, och han är en väldigt intressant person att diskutera filosofiska och religiösa frågor med. Jag skriver inte det jag skriver för att jag tycker att det är kul, utan med tungt hjärta, offentligt, för att jag tror att det är enda möjliga vägen att nu påverka i en sund riktning.
Jag kommer inte posta några blogginlägg utöver detta på några dagar eftersom jag måste ta några dagar för att be och fundera. Det ligger sorg i mitt hjärta efter Ulfs svar i Dagen idag, inte någon glädjande lättnad utifrån något slags "klargörande" ifrån Ulf.
Jag har inte förutsatt något heller. Som jag skrev så är jag väldigt förvirrad för jag vet inte vad jag ska tro.
Men jag förstår inte syftet med varför han skulle säga en sak på detta sättet så tydligt och sedan skulle det senare visa sig att det inte är sant.
Jag gillar också Ulf och det skulle göra mig väldigt ledsen om han hade ljugit om allt det här.
Inte för att min tro rasar för det. Det är Jesus som jag sätter min tillit till, inte till Ulf eller någon annan pastor. Men visst har man ändå ett visst mått av förtroende för sin pastor. Konstigt vore det väl annars.
Det är ju inte jättelätt att vara församlingsmedlem i hela den här röran heller. När en del har gjort uttalanden på bloggar som uppmanar en att lämna församlingen som om man är helt blåst i huvudet om man inte gör det. Sådant gör mig ledsen eftersom jag har en alldeles utmärkt hjärna att tänka med och har förmågan att tänka och analysera kritiskt och inte svälja allt som sägs och händer.
Så frustation och sorg är inte bara från er bloggare som skriver om det här...
Det som är och har varit svårt i denna diskussion är ju också hur olika frågor blandas ihop. Det verkar vara oerhört svårt att föra ett samtyal på bloggar där man håller sig till ett ämne och går till botten med det. Oftast försvåras samtalet genom att anklagelser förs fram som öht inte är relevanta för det som diskuteras, vilket bara bidrar till ökad förvirring. Huruvida JDS-frågan är obiblisk eller ej har nämligen ingen som helst relevans för frågan om LO söker enhet med RKK eller inte, för att ta ett exempel...
Om man nu försöker hålla sig till frågan om LO är påväg mot en organisatorisk enhet med Rom eller inte så går det ju faktiskt att analysera de argument som lagts fram för detta. Det har jag idag försökt göra på min blogg. Välkomna!
När jag idag läste Ulfs svar på Daniel Nilssons artikel tyckte jag mig höra en tydlig ton av var Ulf vill. Jag tycker att det känns som om Daniel och du John bara kör på utan att faktiskt lyssna på Ulf. v
Visar det kanske på hur sugna ni är på att bara debatera och säga emot? Något som sårar mig är att ni kallar er väckelsekristna och på nått sätt ställer det som en motpol mot oss kristna som faktiskt kanske håller med Ulf och Haldorf mf.
Enligt min mening är det hög tid att göra upp med Gustaf Wasas religions byte i Sverige. Dessutom använder ni er av teologin från 70 talet för att påvisa alla fel i Katolska kyrkan. Visst har Rom mängder med fel, men ni/vi väkelsekristna och för den delen Lutheraner har några ruttna ägg i påsen som det kanske borde vara hög tid att slänga bort snart, eller för att citera nått gammalt å vist, Ta först bort bjälken i ditt eget öga.......
Erik Hagen:
Om du har rätt, varför bemöter då inte Ulf det som har förts fram emot honom? Menar- ja han talar emot SE- Daniel osv, men förklarar häller inte va han menar eller var han står. Eller tycker du det framgår på hans blogg, intervjuet eller hans artikel?
David Nyström:
Jag håller faktiskt med dig här!
Erik: Vilka fel i RKK har "vi" försökt påvisa, menar du? Jag har endast lagt fram indicier och samband som handlar om annat än teologi. Det du skriver gäller säkert i debatten i stort, men inte något som jag själv skrivit, utom möjligen någon enstaka detalj.
Inte hävdar jag heller mig vara bättre än något jag kritiserar. Jag följer min övertygelse, och denna övertygelse är att den slags enhet som Ulf verkar för inte är den enhet som bibeln talar om.
Jag har lyssnat noga på Ulf. Det är därför jag nu efter ett år gått ifrån att ha varit alltmer positiv, till att bli bedrövad över det jag ser. Bedrövelsen leder till att jag ställer kritiska frågor, vilka bemöts i Ulfs nyårstal med demoniseringar och felciteringar av vad jag sagt. Vad skulle du tro om du var i mitt ställe?
Det är inte ett dugg roligt att göra delar av släkten besviken, inte minst Ulf, genom att följa sitt samvete i en sån här fråga. Tänk dig in i min och S-E Daniels situation. Vi har inget personligt att vinna på detta, men en hel del att förlora, i synnerhet S-E Daniel.
John. Jag förstår att det är en massa personliga känslor med i det som du känner. Samtidigt så kanske det inte är så himla kul för Ulf att bli attackerad från nära släckt som dig och Daniel. Han kan nog också ha en sorg över detta. Själv jag vet hur det kan tjänas att bli kritiserad av familj för det man försöker åstadkomma.
Ekumenik kan faktiskt vara organiserad. Utan att vara oandlig..... Frikyrkans och de små lutheran sekterna (typ LBK) har under många år kritiserat Katolska kyrkan för en massa saker och en del av kritiken har varit befogad. Men om något så har detta skapat splittring i Kristi kropp. Rötterna till det vill jag säga ligger i Reformationen.
Ulf har även varit skarp i tonen genom åren mot de gamla kyrkorna. Men nu har han ändrat sig. Kul att han sett att Jesus inte kom till jorden på flummiga 70 talet;)
Mikael. Har du läst Ulfs senaste inlägg på hans blogg med rubriken " Jasså, är Livets Ord på väg mot Rom? 2009-01-14 (11:04)"
Jag tycker att han ganska så klart visar var han står om inte debatt artikeln från idag visar på det. Sedan har han å andra sidan ingen skylldighet att svara varje kristen som tycker nått lika lite som Måna Salin bemöter allt som hon får utstå på nätet.
Vad menar du med att man ska undersöka fakta John?
Det Ulf Ekman skriver idag kan väll inte annat än att förtydliga vilka riktlinjerna är?
Och om ev misstag skulle ha begåtts av Ulf Ekman när det gäller enhet så korigeras dom väll genom det han skriver idag?
Jag är kanske totalt korkad. Men jag ser varken klargörande eller rikt linjer ifrån Ulf.
Kan någon förklara detta för mig?
Alltså man kan inte säga att man inte söker organisatorisk enhet- när man accepterar ekumenikens grund (alltså RKKs mål med ekumeniken), och själv börjar anamma läror ifrån RKK (även om dessa inte har sin grund i Bibeln).
Samtidig finns det inte några som hellst riktlinjer, utan en stadig och säker väg mot Rom (varför skulle man annars exempel erkänna påvens ämbete?- vilket Ulf Ekman gör indirekt och Peter Halldorf gör direkt), men om dessa finns- för ni gärna förklara va Ulf menar- eftersom jag kan inte se det i hans resonemang!
Sen Erik ja du har rätt det finns många ruttna ägg inom protestantismen, skillnaden ligger i att den protestantiska kyrkan är byggd av syndiga människor (frälsta genom nåd), och är därmed inte ofelbar.
Det handlar inte om vilken kyrka som är mer eller mindre syndig, eller vilken kyrka som har fler eller mindre ruttna ägg. Det handlar helt enkelt om vilken Herre man bekänner och vilken grund man önskar stå på.
"Ekumenik kan faktiskt vara organiserad."
Och det är den, vare sig vi vill det eller inte. Den är också så ofantligt mycket större än vad Ulf Ekman och Livets Ord är.
Sen John så tror jag också att man får skilja på det personliga och det som debatten verkligen handlar om. Det som är mellan dig och din farbror, rent personligt, har ju egentligen inget med den att göra. Utan det är "kniveggens lag" att skilja på sak och person.
Jag personligen skulle kunna sätta mig ner och skriva hyllmetrar om "hur jag tycker Livets Ord har behandlat mig" mm, men det finns liksom inget "evighetsvärde" i det bara en offermentalitet som i det långa loppet suger. Som kristen kommer jag till Korset jämt, och frågan som kommer från korset är: Är du villig att släppa detta för min skull och din egen?
Varje gång som jag svarar "ja" på den frågan så kommer friden åter. Jag skulle vilja säga att om det vore så att Ekman håller på att bygga upp en katolsk-buddistisk komplott för att ta över hela Världskyrkans Råd - så okey, för jag kommer ändå bara tillbaka till korset och frågan därifrån.
Det var jag Björn Horst, som skrev den sista komentaren, i fall någon undrar :)
David: Jag tycker att det är bra att du för upp några av de frågeställningar som många av oss som oroats av Ulfs förehavanden har. Jag är inte så säker på att svaren är så enkla, men det är bra att vi blir påminda om frågeställningarna så att vi kan fundera mer kring hur man kan nyansera dessa.
Ulrika: Ingen människa kan förväntas fatta rätta beslut med för lite information. Nu säger jag inte att jag är den som har den rätta informationen, men Livets Ord är ju inte precis kända för att delge all relevant info till den vanlige medlemmen.
Jag förstår verkligen din oro, och våndas med dig. Önskar att det fanns något annat sätt som jag visste om, att bemöta skeendet idag. Jag önskar också att jag kunde ta din oro på mig själv istället.
Björn Horst: Nu tror jag att du missförstod mig.
Jag har inte talat om några negativa känslor eller något i den stilen, i den personliga relationen mellan mig och Ulf.
Vad jag talade om var det som jag beskrev i detta inlägg: http://polaritet.blogspot.com/2009/01/visa-brder-ett-omaka-par.html
Jag tycker inte om att man refererar till något jag sagt och sedan ändrar på ett ord så att innebörden av det sagda blir den motsatta emot det jag sa, och sedan samtidigt kallar mig för "vis broder". I synnerhet inte om det görs inför stora delar av svensk kristenhet. Detta är helt frånskilt det faktum att jag och Ulf är släkt.
Nu kan det i och för sig vara så att någon annan "vis broder" sa exakt samma sak som jag till Ulf, men ändrade på något ord, men se det tror inte jag - det är helt enkelt för osannolikt. Och jag tror inte heller att Ulf missförstod vad jag sa, eftersom Ulf så länge jag känt honom aldrig missförstått något som någon sagt i den mån jag kunnat veta om det.
Dessutom blir innebörden, om det nu fanns någon annan "vis broder" som sa nästan samma sak som jag, att Ulf i sin nyårspredikan lägger huvudansvaret för den uteblivna välsignelsen under slutet på 80 -och början på 90-talet, på dem som kritiserade demonläran kring Whaleys, istället för att lägga den där den hör hemma - på villolärorna. Annars börjar man ju undra om Ulf inte anser att Whaleys stod för villolära, eller hur?
Alltså handlar detta inte om personliga känslor mellan mig och Ulf - utan om offentligt sagda saker som var ämnade som omsorg från mig till Ulf, inte för att spridas och vridas på webb-tv. Jag ska fråga Ulf vad han tänkte egentligen när han sa det, nästa gång jag träffar honom.
Le i Stormen: Ähum...skojar du nu? Ulf säger en sak offentligt, och du anser automatiskt att alla fakta ligger på bordet? Så hoppas jag inte att du resonerar, men det verkar så utifrån det du skriver.
Får jag ställa en fråga till dig Ulrika?
Har ni församlingsmedlemmar fått svar på vart LO är på väg och vilka framtidsplaner UE har?
Ger han er svar som han inte ger till utomstående och media?
Det är uppenbart att det finns många som undrar över vart LO är på väg, och det har spridits en oro. Oron blir större av att UE inte ger några raka besked.
Jag är en utomstående som inte alls har med Lo att göra, utan följer enbart debatten utifrån.
För mig är det jättekonstigt att en ledare inte kommunicerar med de som han leder, dvs församlingsmedlemmarna, och talar om vilka tankegångar han har och vilka mål han har.
Det verkar som om han bara förutsätter att medlemmarna okritiskt och oreflekterat ska följa honom oavsett vart han är på väg. Och det utan att de fått information vart "resan" bär!
För mig gör man bara så om man inte har riktigt rent mjöl i påsen och inte öppet vågar stå för vart man är på väg, eftersom man är rädd att många ska lämna församlingen om de får veta sanningen. Men det är mina personliga tankar.
Jag tycker att han är skicklig på att delta i intervjuer, som den i Dagen av Jaktlund, utan att ge några riktiga svar!
Man måste fråga sig varför han inte kan berätta vilka tankar han har och vart Lo är på väg. Då drar man slutsatsen att han döljer något, och detta som han döljer innebär att han eller LO förlorar något, om det avslöjas i förtid.
Det är, enligt min mening, hans eget agerande som orsakar oro och konspirationsteorier. Dessa hade inte behövt uppstå om han varit en ledare som öppet berättar vilka planer han har. Det är nästan som i en diktatur där invånarna måste gissa sig till den enväldige ledarens framtidsplaner och agerande, därför att de får ingen information och heller inte får vara delaktiga och ha synpunkter på planerna.
Det skulle vara intressant vad ni som är församlingsmedlemmar säger, om ni tycker att ni fått veta vad det är UE planerar och vart LO är på väg!
Anonym,
Nej, jag tycker faktiskt inte att vi som församlingsmedlemmar fått reda på speciellt mycket. Vi har ju församlingsmötena och där ges en del information - men när det gäller det här med enheten med Katolska Kyrkan så tycker jag inte vi har fått mycket info. Jag var iofs inte på det senaste församlingsmötet men jag har frågat många andra som var där.
Jag har föreslagit till en av pastorerna att ett forum skulle upprättas på Livets Ords hemsida där man kunde diskutera dessa frågor offentligt och få svar så att det inte ska behöva bli denna förvirring bland församlingsmedlemmar.Fick inte mycket gehör för det utan istället svar att vi som församlingsmedlemmar alltid kan vända oss till distrikspastorerna om vi har frågor. Men det är ju från Ulf själv som vi vill höra vad det är som händer. Jag hoppas det blir fler klargöranden på hans blogg. Det här är en fråga som oroar många församlingsmedlemmar. Precis som du skriver blir det mer oro just för man inte får någon tydligt information, utan det viftas bort lite nonchalant sådär.
När jag först hörde talas om detta med enheten med Katolska kyrkan välkomnade jag det. Med hurra-rop och "åhh yes, äntligen". Och när jag senare för något år sen började läsa på bloggar så tyckte jag att det var konspirationsteorier som skrevs där och skrattade bort allting. Nuförtiden skrattar jag inte längre, utan jag är frustrerad. Ska det vara så svårt att få raka svar?
Som jag skrev i början vill jag tro Ulf bara gott. Det är min pastor och han betyder mycket för mig.
Så därför vill jag ha raka svar och tydliga sådana. Och jag hoppas ohh jag hoppas att det verkligen är som så att det "bara" är vanlig enhet med alla kristna som sökes.
Frågar man inte får man inga svar. Frågar man har man rätt att få svar, tycker jag.
Mikael. här är ett citat fån Ulfs blogg. "Låt mig komma med några klargöranden: Livets Ord är en protestantisk evangelisk-karismatisk församling och har inga planer på att ansluta sig till Katolska kyrkan."
Jag vet inte hur du gör, men eftersom många dissekerar hans ord så tycker jag vi kan dissekera denna lilla text en aning.
"Livets Ord är en protestantisk evangelisk-karismatisk församling" Vad betyder det? Jo enligt wikipedia: "Protestantism var 1530 benämningen på de evangelisk-lutherska kyrkornas teologi, det vill säga de kyrkliga riktningar som utgår från Luthers brytning med den romersk-katolska kyrkan och som accepterar den Augsburgska bekännelsen."
Karismatisk innebär som de flesta vet även att man tror på bibelns under, och att de samt nådegåvor kan och skall praktiseras idag.
"och har inga planer på att ansluta sig till Katolska kyrkan." Kan det bli klarare?????? Eller skall han säga det tusen gånger för att det skall bli förståeligt?
Erik Hagen:
Det citatet betyder ju ingenting när man accepterar påve ämbetet (vilket protestanter inte gör), och börjar anamma katolska läror (vilket protestanter inte gör).
Du kan ju läsa den Augsburgska bekännelsen här: http://www.logosmappen.net/bekskrifter/inl/inl_3.html se om du hittar något som gör det möjligt att ha ekumenik/enhet/och eller börja anamma katolska läror.
Så nej, Ulf Ekman är ingen luthersk protestant.
Kanske närmare Zwingli då.
Och om Zwingli kan vi bla läsa i konkordie formeln:
" "Zwingli kallar det alleosis, när något utsäges om Kristi gudomliga natur, men tillkommer hans mänskliga, eller tvärtom. T.ex. Luk. 24: 'Måste icke Kristus lida detta för att ingå i sin härlighet?' Här bedrager han oss med att Kristus skall uppfattas som den mänskliga naturen. Akta dig, säger jag, akta dig för denna alleosis. 40] Den är ett djävulens bedrägeri, ty den framställer till sist en sådan Kristus, efter vilken jag icke mera vill kallas en kristen och som icke är eller verkar mer med sitt lidande och sitt liv än ett vanligt helgon. Ty om jag skall tro det, att endast den mänskliga naturen har lidit för mig, så är Kristus för mig en dålig frälsare, som själv kan behöva en frälsare. Det kan icke med ett ord sägas allt, vad djävulen vill anstifta med denna alleosis." 41] Och kort efteråt heter det: "Skulle nu den gamla trollpackan fru förnuft, alleosis' mormor, säga: gudomen kan ju icke lida och dö, så skall du svara: det är visserligen sant, man då den gudomliga och den mänskliga naturen i Kristus utgöra en person, så tillskriver den heliga Skrift för denna personliga enhets skull åt den gudomliga naturen allt, som kommer den mänskliga naturen till del, och tvärtom. 42] Så förhåller det sig i sanning, ty du måste ju säga: denna person (som betecknar Kristus) lider och dör. Nu är personen sann Gud. Därför är det riktigt att säga: Guds Son lider. Ty ehuru den ena delen (om jag så får säga), nämligen den gudomliga naturen, icke lider, så lider dock den andra delen, nämligen den mänskliga naturen, hela personen, som är Gud." "Guds Son är i sanning korsfäst för oss, d.v.s. personen, som är Gud, ty denna (säger jag), personen, är korsfäst till sin mänskliga natur." 43] Och ånyo kort därefter heter det: "Skulle alleosis förefinnas, såsom Zwingli lär, så måste Kristus hava två personer, en gudomlig och en mänsklig, emedan han hänför Skriftens ord om lidandet endast till den mänskliga naturen och genomgående icke låter dem avse den gudomliga naturen. Men om Kristi verk är delat, så måste också hans person vara sönderdelad"
Nu säger jag inte att jag är enig i allt i Ausburgska bekännelsen, eller konkordieformeln. Men vill visa på att Ulf Ekman är långt ifrån dessa bekännelser!- Så hur det kan vara ett argument för du gärna förklara för mig.
Ja du Mikael.... Att erkänna Påvens ämbete kan betyda många saker. Han är utanstvivel biskop av Rom. Precis som Karolin är det i Stockholm. Att erkänna det är väl ingen fara? Man jaga du vidare de spöken du ser.
Kom bara ihåg Kajafas visa ord "Tänk om det är Gud vi förföljer."(Fritt översatt).
Erik:
Kan du inte bemöta det som skrivs?
Kan inte se jag förföljer någon, som sagt var och en är välkommen att bemöta mig utifrån Bibeln på min blogg. Va du eller jag har för känslor är orelevant, va du eller jag tycker om olika sakfrågor- är orelevant, det som är relevant är va Guds Ord har att säga om saker och ting.
Guds frid
Tror du på tomten?
Anonym: Det är fullt möjligt att skriva under med sitt namn till förmån för en mer seriös debatt.
Svaret på din fråga: Tja, han har ju rolig mössa precis som Påven, så varför inte?
Skämt åsido - vad ville du med det du skrev egentligen?
Ulrika
Tack för att du svarade på min fråga.
Min åsikt är att UE och LO förlorar på att vara så otydliga och inte vill svara på de frågor som ställs. Som jag skrev tidigare leder det till en massa spekulationer och gissningar, eftersom man inte får några raka besked. Då uppstår säkert en del felaktiga gissningar också.
Varför inte bemöta dessa då på ett rakt sätt, samtidigt som man faktiskt ärligt redovisar vad det är man har för planer? För efter vad UE sade på nyårsvakan skulle något stort oväntat hända som skulle leda till större "kackalorium" och mer kritik än vad LO fick ta emot på 1980-talet. När han uttrycker sig så, börjar förstås folk undra vilka planer det är som UE och LO har, som kommer att leda till detta. Som om han, UE, vet att något speciellt ska ske, som församlingsmedlemmar och omvärld ännu inte vet om. Det är inte konstigt att folk börjar spekulera!
Men hur kommunikationen sköts är väl ett sådant område som LO skiljer ut sig på, i jämförelse med andra samfund.
Jag hoppas att ni församlingsmedlemmar snart får svar på era frågor, för det tycker jag att ni har rätt till.
Tack än en gång för att du svarade!
DEt är så uppenbart att Ulf Ekman vilseför sina får - även om man är blind och döv så kan man inte undgå det!
Jag tror inte på tomten och inte på Ulf heller. Hoppas ingen tar illa upp för skämtet jag la in.
Ulf vill inte försonas med de kristna som har lämnat hans maktssfär, eftersom de oftast inte har någon viktig possition. Men när det dyker upp möjligheter att ralijera sig med inflytelserika människor från olika samfund/religoner då är han intresserad av enhet. Hans trovärdighet är mycket låg. Hans ord och handligar vittnar om att han vill synas och etablera ett signum som han nu kallar enhet.
Nu är det så att Herrens ord talar för att vi kristna kommer att nå enhet, men det kommer inte att vara en del av detta signum. Därför kan vi vara vid gott mod mitt i bedrövelsen.
Vad hjärtat är fullt av, det talar munnen. Matt 12:34.
Denna sats ger oss hjälp att greppa den bedömningsgrund som måste brukas för att avgöra en medmänniskas integritet och andliga mognad. Att bedöma enskilda uttalanden och utsagor kan vara vanskligt och missvisande. Att lyhört fånga anden bakom orden fordrar övning – men den som så skolats i andebedömningens gåva kan samla in nödvändig information i ett relativt koncentrerat svep av orden.
Vad hjärtat är fullt av, vad hjärtat har låtit sig bindas vid bestämmer både de val man gör i fråga om teologisk position och i fråga om generellt förhållningssätt till nästan – och detta i all synnerhet då det gäller personer som skaffar sig ledande ställning.
Av detta följer att man inte kan isolera enskilda teologiska frågor, segmentera och skilja bort resonemang om beteenden och konfliktsituationer eller skapa zoner inom vilka en diskussion kan föras vilken inte i verklig mening relaterar till andra valda zoner – som om livet inte skulle vara en integrerad helhet.
Vad hjärtat är fullt av tar sig uttryck på alla livets områden samtidigt och påverkar vart och ett sammanhang som man relaterar till. Livet bär inga masker. Korset verkar över den sammantagna livshållningen. Trolöshet och svek slår igenom på alla livets områden även om man söker skyla sig. Sannfärdighet och renhet manifesteras också i de enklaste vardagssamtal.
Härur kan man begynna ett samtal för att definiera vart och ett sammanhang som använder namnet Jesus Kristus som bekännelsenamn.
Man kan säga något om en människas teologiska position på basis av dennas oförmåga relatera med verklig öppenhet.
Man kan säga något om en människas vilja till mognad och växande integritet utifrån hennes sätt att i olika sammanhang hantera sanningen.
Man kan säga något om en människas maktambition genom att se på hennes sätt att förhålla sig till de svaga.
Man kan säga något om hennes ledarroll genom att se på hennes gudsbild och gudsrelation.
Andlig mognad är ett och det samma som integritet – att ha skaffat ordnat förhållningssätt till både Gud och nästan. Denna ordning framställs främst genom gudfruktighet enligt Gal 5.
Den närvarande bristen på integritet utgör en av de största maningarna till ett närmast desperat sökande av Guds ansikte och intensivt bedjande om väckelse.
Lars W.
Ni får förlåta mina senaste inlägg - onödigt hårda och kantiga. Utifrån min ståndpunkt och erfarenhet är det uppenbart att Ulf inte utför herdeuppgiften för fårens bästa.
Vi får hoppas på en förändring i allas våra hjärtan.
Johannes: Du är förlåten;)
Men Ulf är ingen herde. Han står mer i en Apostolisk tjänst och med den följer en kantighet som inte riktigt visar mjukhet alla dagar. Det är bara att titta på både Petrus och Paulus. Riktiga bufflar ibland. Och till er som inte tror att det finns Apostlar efter bibelns tid. Läs bibeln igen.
Nått annat som jag noterat bland många av dem som blivit sårade av Ulf och LO så finns det en massa bitterhet. Problemet med att i bortemot 30 år gå med bitterhet mot någon gör att man förstör sitt liv. Jag tycker absolut att Ulf borde ta en runda bland folk och be om försoning och förlåtelse. Men alla dessa människor som kräver att han skall göra det har inte förstått budskapet om förlåtelse i bibeln. Att förlåta gör man skälv. Man kräver det inte från andra för att sedan kunna skaka hand. Jag tror snarare att man binder sig själv än att tvingar någon till omvändelse med den strömning av besvikelse och krav som den här debatten som nu ricktas mot Ulf. Så vänner mitt råd är att sluta gnälla, oroa er och istället lörlåta dem so gjort er orätt.
Följ Jesus på de äventyr han för er på.
Han är ändå den ända sanne herden. Oavsett katolik eller protestant;)
Ordet ”apostel” innehåller ett enda enkelt moment – att vara sänd för att representera den som sänt.
Den som så blir sänd har valt att vänta inför Gud i tillbedjan för att hämta in Guds eget väsen till sant uttryck i karaktär, ord och handling.
Den är apostel som förmår förmedla något av Himlen. Den är apostel som speglar Kristi sinne och sätt.
Den människa som så är sänd bär inte med sig ”kantigheter” – han för mår att leda så som Kristus leder, föra får fram så som herden för får fram.
Lars W.
Lars: I den bästa av världar.... Men din beskrivning stämmer inte överens med de bibliska apostlarnas uppträdande mot varandra och andra. Kantighet och klantighet fanns hos dem precis som de finns hos oss nu levande.
Bland de apostlar som existerar och lever i denna värld idag finns ett uttryck som bestämmer deras grundhållning – ”Apostolisk mildhet”.
Detta är Lammets egen grundhållning, den nåd, kärlek och gudfruktighet som reflekterar Himlen.
Det apostoliska kollektivet, den apostoliska församlingen ber ett ”Såsom i Himlen, så ock på jorden” och blir formad i enlighet med sin bön till att bära denna mildhet och ödmjukhet.
Denna hållning får inte rum i framgångssammanhangen och bland lyckoprofeterna på grund av den teologiska ståndpunkt de valt: ”Stort, dugligt, produktivt och framfusigt. Dragningen och viljan till det stora, till volymerna hindrar det apostoliska momentet.
Lars W.
Erik: Angående det du svarade Johannes; du har rätt i att man kan ha olika uppgifter och de personer som har dessa uppgifter har olika gåvouppsättningar. I sitt kött är dessa människor olika, där apostlar och profeter är mer kantiga än herdar. Bara Kristi fullhet genom helgelsen råder bot på detta.
Det andra du skriver om bitterhet är jag rätt trött på att höra. Jag skrev visserligen om det själv under våren och sommaren, då jag ställde frågan här på bloggen om Livets Ords kritiker är beredda till den försoning och förlåtelse som de kräver av Livets Ord. Det fick jag en del skit för - mest av några kritiker.
Min erfarenhet är dock att de flesta kritiker inte slåss för sin egen sak. De är inte själva bittra, och de hyser inget hat emot vare sig Ulf eller Livets Ord. De slåss för alla dem som blivit sårade och krossade, och de vill skaffa dessa upprättelse. Nu talar jag förstås om historien, och dagens debatt om ekumenik hamnar lite i skuggan. De sår och skador som de tillfogats är inte resultat av några pauliska eller petruslika buffligheter, utan resultatet av cyniska och hänsynslösa maktspel. Tror du det inte, så gräv lite i historien. Här kan man inte skylla på att Ulf eller någon annan har en viss gåvouppsättning eller uppgift.
Du har rätt i att bitterhet och KRAV på att någon ska be om förlåtelse är ett helt felaktigt sätt att se på försoning utifrån det personliga planet. Men det är inte fel att utifrån det bibliska kravet på försoning med skarphet förmana ledare till att ta sitt ansvar för sina forna handlingar, så att de som ligger slagna äntligen kan resa sig och läka. Det är vad många av oss sysslat med det senaste året. Personligen tycker jag inte illa om Ulf som människa och han har inte gjort illa mig personligen mer än någon annan.
Lyckoprofeten använder kantigheten, kränkandet, förringandet av lyssnaren, de nedsättande kommentarerna till att försätta sitt eget folk i en styrkeposition och dem han karaktäriserar som motståndare i en svaghetsposition och i dålig dager. Kantigheten är aldrig ett kännemärke på det gudomliga.
Sanning är stötesten, men kantighet är något drar över sig förmaning och omvändelsekrav. Paulus och Petrus exempel visar klart på denna sida av myntet med sin egen väg till mognad.
Lars W.
Lars.... Nä jag orkar inte debattera om detta.
John. Jag känner förmodligen lika många så kallade avhoppare som dig från LO. Många av dem du känner och de som bestämt sig för att följa Jesus och resa sog efter att de primärt på 80 talet blivit sårade är idag fantastiska människor, men de som går å väntar på att Ulf skall ringa dom för att de skall kliva upp ligger fortfarande ner. O är dömande, bittra och förnekar att tex, Ulf både blivit äldre, mjukare och förhoppningsvis visare med åren. Jag har tröttnat på att höra alla som misstänker och förtalar Ulf hela tiden. Jag vill bara säga till er. Väx upp. Ta ert ansvar för era liv och gör upp med er synd som var att följa en man istället för Jesus. Förlåt mitt plumpa sätt att säga detta. Med det är vad jag känner och tycker.
Erik
Visst är det så att vi alla har ett ansvar. Jag kan inte kräva av Ulf vad jag inte själv är beredd att göra. Du missförstår mina intentioner. Det är inte bitterhet och missnöje jag drar fram. Ulf vill enhet med de människor som har positioner i samhället. Han nekar de som vill verklig försoning tillträde. Dilaog med dom som inte är starka är ointressant. Det tycks som att det som sker kring Ulf ska vara stort och storslaget.
Om Ulf har rent mjöl i påsen varför kan han då inte omvärdera sitt handlande och räcka ut handen till de som tänker annorlunda, de som ifrågasätter visa delar av hans undervisning och de som har gått halva vägen för att mötas.
Valet är hans, men valet påverkar många människors eviga väl.
Detta land är tort. Detta land behöver Herren. Vi ber för alla våras själar, Ulf är inkluderad.
Ulrika, jag uppskattar din ärlighet och att du vågar ifrågasätta. Jag tror det är livsviktigt. Du diskuterar din pastors trovärdighet, ett känsligt ämne. Han har varit min pastor också under en hel del år.
I slutet av 80-t såg han det som paret Whaley bidrog med på Livet Ord som något synnerligen betydelsefullt. Ett par år efteråt i en intervju i tidningen Petrus var det det som han ångrade mest, att han inte stoppade Whaleys tidigare. På den tiden kallade han också katolska kyrkan för den stora Skökan, nu låter det helt annorlunda. På den tiden förordade han aga. I TV-programmet Existens för inte så länge sen förnekade han detta rakt ut. När reportern då spelade upp ett band där Ulf förordade aga, erkände han ändå inte detta, utan angrep reporten. Detta är några enkla kalla fakta, som man kan grunda en bedömning av hans trovärdighet på.Vad tycker du?
Lite skillnad på att vara ledare för en företag/organisation såsom LO och vara en apostel- när Paulus talar om sin tjänst använder han sig av ord såsom "slav", Ulf Ekman är knappast sin församlings slav, snarare är det väl raka motsatsen?
Här är en som Ulf Ekman kan lära sig av när det kommer till kristen ledarskap: http://se.youtube.com/watch?v=340x_QEsBA0 (var han bla. bemöter sin kritik).
Intressant länk Mikael.
Min fru som har växt upp på LO sa när vi lyssnade på predikanten i länken du la upp att precis så lät predikningarna väldigt ofta på LOs ungdomsmöten.
Spännande sammanträffande?
Erik: Jag håller med dig om att det är var och ens ansvar som kristen, att förlåta även dem som inte vill bli förlåtna.
Men det tyngsta ansvaret vilar på den som felat, i en försoningsprocess, det håller du säkert med om. Det är självcentrerat att tänka sig att Ulf skulle kunna komma ihåg alla han sårat och kontakta dem personligen. Det är ju bara att gå till sig själv, så ser man att det är folk som kommit senare i ens liv och givit en chansen att be om förlåtelse, när man inte ens visste att man gjort fel. Så är det förstås även för Ulf.
Det enda jag kräver - och det kan man, kräva, av en kristen ledare - är att han personligen kontaktar alla han minns att han sårat på ett grövre sätt. Och det vet jag att han inte har gjort, därför får han fortfarande kritik på detta område. Dock har jag oftast lagt fram kritiken ur perspektivet att jag önskat att Ulf ska få sitt namn upprättat på sann grund såväl som att de slagna ska få hjälp till upprättelse.
För det måste man ta med i diskussionen, att även om det är var och ens ansvar att förlåta även dem som inte ber om förlåtelse, så är det en stor hjälp för den som blivit sårad om den som sårat BER om förlåtelse. Allra bäst blir det om man går varandra till mötes, istället för att stå i varsin ände och blänga, som också bibeln uppmanar oss till (inte blänga, alltså :) )
Anonym: Jag tyckte att Existens-reportern betedde sig som en omogen tonåring. Men kanske var det något som funkade, trots allt.
Faktum är att såvitt jag vet är det den ENDA gången Ulf frångått sanningen på TV så att vem som helst kan verifiera det. Det är denna gång inte fråga om någon tolkning av vad Ulf sa, utan helt enkelt vad han sa kort och gott. Jag hoppade till när jag såg honom säga det.
Skriv gärna med namn, jag föredrar det även om det förstås går att posta anonymt. Man behöver inte ange någon e-postadress. Dock har jag full respekt för att många Livets Ordare helt enkelt inte vågar (pga rädsla för repressalier) skriva sina namn.
Erik H:
Jag förvånas lite av din argumentation. Visst, de som blivit sårade mår bäst av att förlåta utan motprestation. Tror du inte vi säger det till dem, dessa våra vänner som farit illa? Och f.ö du att de som påtalar det orättfärdiga i Ulfs hanterande är dessa sårade själva? Har du inte märkt att det oftast är deras vänner som gör det, vilket de bör?
Det är den ena saken, den andra som du heller inte tycks ha förstått är att deras plikt att förlåta inte har någonting alls att göra med det som vi säger till Ulf. Han behöver göra det som Gud kräver av honom helt oberoende av vad som är deras privata ensak.
Erik:
Det ska stå "och f.ö tror du..."
Daniel, det Gud kräver av honom? Skall du eller vi säga det till honom? Är det inte mellan honom och Gud?????
Det Gud kräver. . .
Det står klart att Ekman behöver ett särskilt tilltal direkt från Herren, den Helige, i dessa ting eftersom han inte klarar att följa de aanvisningar som gudsordet innehåller och som var enskild kristen kan och ska följa.
Sådana särskilda tilltal har denne man också fått vid upprepade tillfällen, men envisas att vandra annan väg. . .
Lars W.
Eftersom flera här har bestämt sig för att öga för öga, tand för tand är den kristna vägen så avslutar jag min delaktighet i debatten för nu. Gotta er vidare i er själrättfärdighet. Glöm bara inte att när ni kastar stenar som ni gör att ni inte direkt samlar glödande kol på Ulfs huvud, utan snarare under era egna rumpor.
Erik H:
Om du kunde läsa rätt innantill och dra normala slutsatser skulle du definitivt inte fara ut så mot folk som uttrycker sig både klart och på det kristna basplanet.
Erik
Utifrån ditt senaste uttal är det kanske bäst att du lämnar debatten.
I vanlig ordning får jag inget seriöst svar från erat läger gällande följande:
Visst är det så att vi alla har ett ansvar. Jag kan inte kräva av Ulf vad jag inte själv är beredd att göra. Du missförstår mina intentioner. Det är inte bitterhet och missnöje jag drar fram. Ulf vill enhet med de människor som har positioner i samhället. Han nekar de som vill verklig försoning tillträde. Dilaog med dom som inte är starka är ointressant. Det tycks som att det som sker kring Ulf ska vara stort och storslaget.
Om Ulf har rent mjöl i påsen varför kan han då inte omvärdera sitt handlande och räcka ut handen till de som tänker annorlunda, de som ifrågasätter visa delar av hans undervisning och de som har gått halva vägen för att mötas.
Valet är hans, men valet påverkar många människors eviga väl.
Detta land är tort. Detta land behöver Herren. Vi ber för alla våras själar, Ulf är inkluderad.
Hej Erik,
Nu har jag bara sätt Joachim enstaka gånger, och jag kan erkänna att han är mycket frimodig.
Men de gånger jag har sätt honom har jag inte sätt honom predika såsom Paul Washer.
http://se.youtube.com/watch?v=cncEhCvrVgQ Men om ni tyckte om va ni hörde så är här en lång predikan han hålt på en barn och ungdoms konferens, detta är en av mina absolut personliga favoritt predikningar.
Kan läggas till att Paul Washer blev utesluten av sitt samfund, och bannlyst efter denna predikan- men några månader efter blev han åter igen välkommen- då det visade sig att denna predikan ledde till väckelse (och samfundet återgick till att ta Guds Ordet på allvar).
Den är nästan en timmes lång, men hoppas du tar dig tid.
Gud välsigne dig
Anonym,
Jag tycker att Ulf svarade rätt flummigt på reporterns frågor i Existens, inte för att jag gillar den reportern men ändå. Och jag tror inte för ett ögonblick att han glömt bort vad han sa. Jag tycker det är dumt i så fall att bortförklara något som det finns bevis på att man sagt på band, och istället stå för det man sagt och istället förklara att man har ändrat uppfattning.
Ulrika
Du har rätt i att utgå ifrån att alla männsikor har brister.
Vad kan man förvänta sig av en stor "andlig" ledare som gör stora anspråk?
Hur kan man som kristen se på när orätter sker; människor blir utkastade ur församlingen. De som kastar är de som lyckas i denna världen. Det tycks som att Gud har glömt bort rättvisan.
Vad gör det väl då om jag bryr mig om Bibelordet - jag kan synda och lyckas jag med, jag kan bruka makt och tillskanska mig gods - tänker kanske vissa.
När sedan Ulf, en av dessa ledare säger att vi ska enas med övriga kristenheten,(En kristenhet som har varit splittrad allt sedan de dagar då trosrörelsen drog igång och frikyrkorna tappade många medlemmar.)så kan man i första skedet bli glad. Det tycks ju som en verklig förändring har ägt rum.
Men den enhet som Ulf traktar efter är inte den som det omnäms i Bibeln. Det står inte att de kristna ska rusta sig och bli mäktiga i antal. Det står att vi ska tjäna varandra och gå till altaret tillsammans. Det ovan sammantaget med det faktum att så fort man ifrågasätter så är man från fiendens läger, gör att
trovärdigheten i det Ulf säger är mycket låg.
Men det finns hopp. Så länge vi lever kan man vända om. T. ex. så erkände ju Ulf att det var dumt att ta in Whaleys.
Var vid gott mod Herren älskar dig.
Mikael: Nu skall jag inte hålla på å argumentera mer med er, men Joakim är ungefär i samma older som oss så han var inte pastor på LO när min fru gick där.
Johannes: ta och titta på helheten av LO. De ha särskola, de hjälper fattiga över hela värden. Mycket av Israel tjännsten är ren barmhärtighet mm. Att säga att bara de starka är av intresse för Ulf blir följaktligen att inte titta på spåren efter en man som gått fram.
Ja människor for illa i trosrörelsens begynnelse. Och visst skulle man behöva ta ett tydligare tag i detta, men jag vet inte när jag senast hörde om någon uteslutning ur församlingen. Så ditt tidsperspektiv kanske inte är helt upp to date.
Erik
Herren kommer givetvis att döma rättvist. Och det är gott med den insats man gör för de svaga i samhället. Vi får läåmna plats för Herrens vägar och domar. Han har makt att korrigera.
Till Erik Hagen:
Om det här med kränkning och försoning.
Om en person blivit djupt kränkt är det svårt att bara hux flux lämna det åt sidan och gå vidare.
För att en försoning ska kunna ske, och personen ska kunna gå vidare, kan det behövas att den som utsatte offret för kränkningen erkänner att det var en kränkning som skedde. Att förövaren förstår efteråt att den gjorde fel och erkänner det öppet, samt ber om ursäkt för sitt beteende. Det här att båda är samstämmiga om att det som hände faktiskt hände, och att förövaren tar på sig ansvaret, är jätteviktigt. Först därefter kanske offret kan lämna händelsen bakom sig och gå vidare. Offret glömmer aldrig det som den utsattes för, men har accepterat att det nu blev som det blev, och att förövaren har sagt förlåt. Man ska nog inte underskatta betydelsen av att faktiskt få ett ärligt förlåt. Och att förövaren inte nekar till det skedda.
Det är ganska naivt att tro/förvänta sig att en person som känt sig kränkt ända in i det innersta, storsint och utan mankemang bara ska förlåta förövaren!
Självklart mår ingen människa bra av att gå runt och känna bitterhet och älta saker åravis. Men att förvänta sig att människor ska acceptera att bli kränkta och inte vilja ha ett förlåt, ja det är naivt och fel anser jag. Fråga alla mobboffer och våldtäktsoffer!
I större sammanhang, t ex i Sydafrika har man fått anstränga sig och jobba mycket med att be om förlåtelse och försonas, i efterdyningarna av apartheidsystemet. Där kan man se att det krävs arbete för att kunna lämna saker bakom sig och för att se framåt. Det går inte att glömma som genom ett trollslag. Och varför är det enbart offret som ska vara storsint? Att förövaren erkänner att det som hände faktiskt hände och ber om förlåtelse för det, är jätteviktigt. Att förövaren många gånger blånekar innebär bara ytterligare en kränkning.
/ Tjejen som inte har LO-anknytning och som ställde en fråga till Ulrika här ovan
DEt som omöjligt för människor är möjligt för Gud. Herren har gjort det möjligt för mig att gå vidare, förlåta och be för mina "fiender". Många har lämnat tron pga LO. För att de ska få en väg tillbaks krävs vad du skriver precis ovan mitt inlägg. Självklart är det lättare att nå försoning om den andre parten tar på sig den skuld som faktiskt har varit. Sedan är det ju så att man låter sig förledas - jag har också ett ansvar för den undervisning jag tar in- men det ansvaret anser jag inte vara lika stort.
Be blessed
Skicka en kommentar