Nej, det är inte Roger Martinez som är någon forna hjälte. Till skillnad från många andra kristna ungdomar som lyssnade på hårdrock, var jag aldrig någon fan av Vengeance Rising. Martinez, som är en av de mest hatiska i den sataniska black metal -världen, visar med all önskvärd tydlighet vad som händer om man till fullo låter bitterheten slå rot.
Däremot var Pastor Bob Beeman en hjälte för mig, och den ende som predikade begripliga ord från Gud under en tid då det kristna sammanhang min familj var med i fördömde all form av kristen hårdare rock. Den var ifrån djävulen, sades det - men på grund av denne underbare pastor hjälptes jag att vederlägga den lögnen och behålla min tro på Jesus.
Döm om min förvåning när jag långt senare, som vakt på ett kristet rockevenemang på Vineyard i Stockholm, får chansen att möta och prata med min barndoms idol!
Det som fascinerade mig under kommande möten med honom, var hur han på ett så fantastiskt självuppoffrande vis, ständigt strävar efter att visa sin nästa kärlek. Många, mig inklusive, kan vittna om att de fått en stark upplevelse av Guds genomgripande kärlek enbart av att ta denne pastor i hand. Allt han predikar och står för verkar utstråla kärlek - ett bra föredöme för oss andra som ibland istället använder retorik som medel för våra kristna mål.
Det som dock gjorde starkast intryck på mig var när han några år senare helt osannolikt besökte min bönegrupp, och där vi i gruppen ömsesidigt betjänade varandra i bön. Jag kom på mig själv med att tänka "men denne store pastor har väl ingenting att hämta hos någon som mig?". Men det är just det som är poängen - i Kristi kropp har var lem något att bidra med, och detta är inte bara ord, utan något som en känd förkunnare faktiskt kan tro på själv och praktisera. Jag tror upprättelsen i den insikten som jag då fick kommer påverka mig resten av mitt liv.
En man som Bob har lärt sig att leva som han lär. Fyra gånger har han fått sitt hem länsat, men han vägrar ändå att upphöra med att låta nyomvända knarkare få bo i hans hem, och många av dem blir senare inte bara fria ifrån drogerna, utan även själva ledare i Guds rike. Gud välsigne Bob Beeman!
Läs mer i Dagen
torsdagen den 15:e januari 2009
Min barndoms hjälte
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
13 kommentarer:
Jag har alltid varit skeptisk till "kristen blackmetall" musik. Vet inte varför men, jag har själv lyssnat på Dimmu Borgir osv i min ungdom, och när jag hör kristna grupper som spelar sådan musik så känns det likadant.
Min tjej har dock förklarat för mig att dessa kristna band gör mycket gott ändå, och leder ur många satanister med sin musik. Det är säkerligen bra. Men jag är ändå skeptisk. :)
Sleepaz: Skeptisk har man rätt att vara. Jag har själv sett både bra och dåligt inom den världen. Det är precis som i resten av kyrkan, att somliga agerar pga egna egoistiska motiv, och andra gör det för att de lyder Gud.
Bandet Mortification är ett exempel på några som fört många till tro och ut ur både satanism såväl som djävulsdyrkan. Ledaren för det bandet är vad jag skulle beteckna som kristen martyr även om han fortfarande (nätt och jämt) lever.
En pastor som överger vägen.
Puckat att bytar från vinnar sidan till förlorar sidan. Det kan synas som mörkret härskar en tid till. Men snart regerar Kristus - då får de som tillber andra gudar och andeväsen det hett om öronen.
Tur ändå att det enligt Dagen var kristna som den där hårdrockarn lackade ur på. Undertext: inte själva religionen. (Plats för utpustande.) Även om Martinez själv kritiserar kristendomen i citaten. Tur också att Steve Rowe direkt såg att han var girig och glädjelös och kanske aldrig hade varit kristen ens. Då slipper kategoriska personer som till exempel den vänliga Anonym att fundera.
Låter så härligt att få det hett om örona, börjar bli trött på vintern nu. På tal om kärleksfullhet. :)
För att komplicera diskussionen lite, är det alltid kärleksfullt att be att folk ska komma tillbaka till Gud? Om de inte vill det? Visst har vi alla våra olika tolkningar av livet och på ett sätt tror vi förstås att den vi för tillfället har är den som är rätt. Men är det inte/kan det inte vara lite respektlöst att behandla andra som att de bara har villat bort sig? Lite nedlåtande? När det i själva verket kräver en hel del olika överväganden för att en människa ska byta till, behålla eller lämna en religion.
De som inte tror kan på precis samma sätt bete sig nedlåtande mot kristna och inbilla sig att ni har er religion för att ni är lite dumma.
Men det handlar ju oftast inte alls om det.
Varma hälsningar från den andra sidan
Anonym: Jag tror inte att Martinez tror att Gud existerar eller är den som bibeln säger att Gud är, dvs allsmäktig. Så det handlar nog inte om att vara "puckad", utan snarare om att vara hatisk och utifrån sitt hat logisk.
Miriam: Som vanligt ställer du kloka frågor. Min åsikt är att det är så vansinnigt komplicerat att veta vad som är rätt och fel i en specifik människas liv, att man helt enkelt måste utgå ifrån det man tror är det bästa. Jag skulle inte vara kristen om jag inte trodde att Gud som jag tror att Gud är, och att därmed tron på denne Gud blir det enda bra alternativet. Om Gud är den som Gud beskrivs vara i bibeln beträffande allsmäktighet och godhet, så blir detta logiskt.
I vissa lägen i en människas liv kan en människa enligt mitt sätt att se det, behöva en paus ifrån kristendomen. Exempelvis om personen träffat en massa dumma kristna som missrepresenterat kristendomen så pass att såren inte kan läka utan distans.
Om man i det läget ber för denna människa att han eller hon ska komma tillbaka till Gud (omedelbums) så är nog inte Gud dummare än att Gud förmår att strunta i den bönen. Om Gud är god så har Gud en plan för alla individer, och den planen känner bara Gud till på det indivspecifika planet även om det finns kristna som påstår annorlunda.
Nu kommer säkert någon som läser mitt svar till dig missförstå vad jag säger och tro att jag relativiserar. I så fall kommer jag inte svara på det :)
Ja det är komplicerat och ibland i princip omöjligt. Och vad mer kan man göra än det man tror är bäst. Men för att det man gör ska ge en bra effekt behöver man oftast försöka att förstå och sätta sig in i den andra personens situation. Även om uppriktig kärlek alltid är bra och alltid leder till något gott finns det välmenande hjälp som förstör. En snäll tant skickar några av sina få hundralappar hon har över till en korrupt biståndsorganisation som finansierar vapenhandel med gerillan i ett fattigt land till exempel. Vet att du vet, men bara för att ge ett exempel.
Mitt problem med bibeln och kristendomen är att jag tycker att den guden verkar mer psykopatisk än kärleksfull. Så för mig är det inte logiskt.
Du är en av de få kristna jag har respekt för. Så be du om du vill. Men säg det inte till mig i så fall, för allt i världen. Då kommer jag att drömma otäcka mardrömmar om änglar. ;)
Miriam
Idioter finns det på båda sidor - helt klart.
Jag tror varje männsika har ett val. En pastor som har valt att tjäna Gud, borde med största sannolikhet ha mött Gud vid något tillfälle. Det borde ge en sådan insikt att man inet väljer bort Gud för att kristna beter sig illa. Pratar då om ev. kristna idioter. Du skriver bra och jag vill bara förtydliga att är Martinez satanist så kalkylerar han fel. Min ståndpunkt är att det är bättre att hettan drabbar på denna sidan evigheten. Eftersom later on there´s no return. Jag vet att jag själv inte förtjänar himlen. Mitt inlägg var lite kort och gav öppning för många misstolkningar. Jag står fast vid att hans val är ointilligent. Men jag vet ju inte vilken teologisk bakgrund killen har. Han kanske har liknande bild av Gud som du Miriam? Jag har funnit att Herren är god, inte för att mitt liv varit enkelt.
Hej igen Anonym
Resonerade som du förut så jag förstår vad du menar. Förstår också Roger M.
Det jag tycker nuförtiden är att det liv jag vet att jag har inte är värt att förstöra med en religion.
Att leva nu och göra det här livet bra är värt mycket för mig. Så mycket att det till och med värt att brinna i helvetet, om det är vad den goda kristna guden har i bakfickan åt oss som tycker att bibeln är orimlig. Om det är så den kristna guden definierar godhet är det inget för mig. Och eftersom den (under förutsättning att beskrivningen stämmer) är allsmäktig kommer jag knappast att ha något val i vilket fall. "Gör som jag vill eller dö" är inte mycket till val. Det är ett hot, sånt som maffian använder. Maffiametoder råkar jag ogilla alldeles enormt.
Jag vet inte hur de kristna som fortfarande tror på medmänsklighet och kärlek får ihop sin tro. Men det är i alla fall vad de kristna jag respekterar gör.
Miriam
Om du blir kär i någon skulle inte det kunna få dig att ändra ståndpunkt? Om Gud har skapat din möjlighet att vara bitter är inte det en frukt av din fria vilja.
Till slut handlar det om tillit och om en öppenhet mot Jesus. Gud måste inte rädda någon, för vi har valt att gå vår egen väg. Vi får fortsätta på den vägen om vi vill.
Ännnu finns det tid att lära känna honom som aldrig har velat dig något ont.
?
Vad undrar du över?
Vad står ditt "?" för?
Anonym: Du utgår ifrån några axiom som du inte kan ta för givet att Miriam eller någon annan har, dvs åsikten att Gud finns. Jag delar åsikten att Gud finns. Men alla gör det inte.
En person som inte delar åsikten är Roger Martinez, och det är den andra missen i din kommentar. Roger uppfattar det inte som att han tillhör den onda sidan där Gud är på den andra. Han tror helt enkelt inte att Gud finns.
Jag förstår hur man kan hamna i de tvivel som grundlagt möjligheten till den bitterhet som Martinez verkar hysa, eventuellt hjälpt på traven av oärliga kristna (något vi inte kan veta eftersom ord står emot ord). Har man dessa tvivel kan man mycket väl ha varit pastor, haft andliga upplevelser, och hamna där Martinez nu är, helt utan att vara dum i huvudet. Vare sig tro eller tvivel har särskilt mycket med intelligens att göra, vill jag hävda.
Om Vangance killen är satanist så lär han ju tro att det finns gott/ont. Den tro han har om han är satansit är att det onda ska segra. Om han varit pastor på så lösa boliner att han inte tror eller mött Gud så förklara bara det att han varit oärlig från början. Jag menar att om man verkligen vill möta sanningen så får man det förr eller senare. Den starkaste låten som Vagance rising gjort tycke rjag är Help me. Det är en låt där sångaren skriker ut sin ångest tillsammans med läckra gitarrlicks. Jag kanske är för svart/vit. Men det tycks som att antingen är killen i det läge att han aldrig mött Gud och ändå valt att bli pastor - oärlig. Eller har han valt bort den levande Guden.
Ponera att Gud inte finns, eller bryr sig om oss. Då är hela denna diskussionen meningslös.
Skicka en kommentar