"Många är det som har åsikter om pastor Ulf Ekman och det han gör. En person som under åren kunnat iaktta både skeenden och strategier är U.E :s svåger S-E Daniel Nilsson. Han har idag bemött U.E :s genmäle på den första artikeln och spetsar till frågorna ytterligare, då U.E :s svar ju enligt många snarast lade djupare grund för nya frågor, än det gav trygga eller entydiga svar.
Artikeln publiceras inte bara i Dagen, utan även här som gästblogg, samt på ytterligare två bloggar (1,2). Orsaken till att artikeln kommer ett antal timmar senare här än i Dagen, är för att det är Dagen som är huvudmedia för S-E Daniel Nilssons debattartiklar.
Gästblogg av S-E Daniel: Förklara för oss, Ulf
Per Beskow (PB), katolik och docent i religionshistoria, skrev i Dagen den 13/1 en mycket läsvärd artikel som svar på min egen den 8/1. Han säger inledningsvis att mitt inlägg ”är klokt och välbalanserat och en bra utgångspunkt för en diskussion om” ekumenik med katolikerna. Så jag dristar mig att ytterligare peka på sådant som Ulf Ekman (UE) inte riktigt svarade på i sin artikel den 14/1 och som är ytterst förvirrande. Det finns sådant som, dementier till trots, tyder på att han är inblandad i det han förnekar, ekumeniska diskussioner på det organisatoriska planet, inte endast i ”den djupare enhet och större kärlek” som kännetecknar gemenskapsekumeniken eller den mellanform som pingströrelsen är inbegripen i.
Ett exempel: Det finns en sammanslutning kallad ”Towards Jerusalem Counsil II” (TJCII), säte i Wien, som strävar efter kristen enhet och till att innefatta de judiska kristna i enandet. Man hittar lätt deras nyhetsbrev på nätet (1, 2). Av tidigare sidor där framgår det tydligt och öppet att UE är aktiv i sammanhanget. Det ser alltså ut som att detta är en del av hans enhetsstävanden med bl.a Katolska kyrkan. Innehållet i dessa nätsidor är knappast anmärkningsvärt, men kontrasten desto större mot vad den norska nättidningen Mens vi venter nr 40 och deras judekristna vänner i Sverige skriver om ett av TJCII:s möten i Wien, nämligen att sammanslutningen syftar till enhet på Katolska kyrkans grund. De refererar delar av den katolske prästen Peter Hockens (styrelsemedlem i TJCII och talare på Livets Ord) tal; jag översätter från norskan:
”Towards Jerusalem Council II:s stora uppgift, preciserades det, är att bryta ned alla hinder för alla troende /…/ för att kunna acceptera den av Gud inspirerade liturgiska traditionen och den heliga Eukaristin, som är själva kännetecknet på och beviset för kyrkans organiska enhet. Han säger också att den historiska succession (kyrkans gudomliga auktoritet, som menas följa på att påvarna har följt varandra från aposteln Petrus ända till i dag) är ett samlande fundament för alla som har kommit till tro på Jesus.”
Vidare säger Mens vi venter i samma artikel:
”Ett mejl från en messiansk-judisk församling i Sverige säger om den här saken, /…/ att Ulf Ekman, ledare för Livets Ord:s församling i Sverige, är en central aktör i detta projekt. Ekman var också med på nämnda samling i Wien.”
Talet om Katolska kyrkan som enhetsgrund säger mig att det här är fråga om organisatorisk enhet, inte endast gemenskapsekumenik, samt att UE i högsta grad tycks vara involverad i detta.
Talet om Katolska kyrkan som enhetsgrund säger mig att det här är fråga om organisatorisk enhet, inte endast gemenskapsekumenik, samt att UE i högsta grad tycks vara involverad i detta.
Ett andra exempel: Ordvalet i UE:s nyårstal, närmare bestämt i minut 20 av talet tyder klart på att han hade organisatorisk ekumenik i åtanke. Jag kursiverar de ord som inte ens med stor fantasi kan tänkas syfta på gemenskapsekumenik:
”Pingstdagen var en fullstädig överraskning för djävulen. På samma sätt finns det liknande tillfällen som blir fullständiga överraskningar. Och nu ska vi ju inte avslöja det, men jag kan ändå säga så mycket som att det blir en chockeffekt i den Helige Ande och ett kackalorum utan like. 80-talet kommer att vara som en liten bris jämfört med det kackalorum som kommer en bit framåt om de här bitarna kommer samman, och om den här koordinationen kan ske, om den här andliga mognaden kan inträffa /…/ Det kommer att ske, det kommer att ske /…/ det är en mobilisering’”
UE tycks här jämföra den härliga enheten med stormvindarna kring Livets Ord för tjugo år sedan. Det här behöver sannerligen förklaras.
Ett sista exempel: Vad är förklaringen till att UE på ett positivt sätt nämnt bl.a dessa två saker: enhet under påven och läror om Maria t.ex som ”evig jungfru”. Bortsett från frågan om de fundamentalt olika sätten hos protestanter och katoliker att över huvud taget tänka om kyrkan, som PB beskrev, hör ju just ämnena påven och Maria till dem som, om total enhet ska nås, ligger längst bort i framtiden eftersom de är så svåra - rimligtvis två eller tre generationer bort, om vi jobbar snabbt! Detta förutsätter dock ändå att UE har rätt i - men katoliken PB förnekar det egentligen! - att Katolska kyrkan inte är något av just ”ett monolitiskt och oföränderligt block”, som UE uttryckte saken. Det underliga och ologiska är alltså att man alls nämner dessa svåra frågor, om man inte just är fokuserad på ett slags organisatorisk enhet, en snabbare enhet än gemenskapsekumeniken och informationsutbytesekumeniken? I dagsläget har de ju endast en mycket splittrande effekt.
S-E Daniel Nilsson
Läs originalartikeln i Dagen
Blogglänkar Polaritet rekommenderar i ämnet: 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8
Inlägg
32 kommentarer:
Vad är detta för censur! Var är min kommentar om att John Nilsson är son till Daniel Nilsson?
Den Daniel Nilsson som John höjer till skyarna är Johns pappa. Det är en viktig upplysning i sammanhanget.
Mycket läsvärt och viktiga momenter som tas upp här men har ni sett närmare på nyheten om att Ulf Ekman sitter i en grupp som sitter i "påbörjande dialoger" å "Non-Denominationals" vägnar med Vatikanen och att detta skal leda fram till en mer offisiell och strukturerad DIALOG?
Det är lite förvånande att denna information kommer fram så sent eftersom det är ett bra tag sedan detta påbörjade. Det är ju inte direkt småpotatis och kan inte jämföras med att fika eller prata löst med någon, att sitta i sådan förberedande dialog med Vatikanen. Vatikanen har numera dialoger med minst 18 olika kyrksamfund + flera dialoger med olika religioner. Det faktum at Ulf Ekman sitter en grupp som sitter i en sådan förberedande dialog för att förbereda en riktig dialog med Vatikanet, bekräftar ju även att Vatikanet ser på sådana dialoger som något viktigt eftersom man har "förberedande dialog" innan själva dialogen.
"....."who had "a Preliminary conversation" with five leaders from the non-denominational churches.
These leaders included Pastor Ulf Ekman from Sweden and John Noble from England, Dr Eric Belcher, Dr Lonnie Laughlin and Dr John Cathart from the USA. "Preliminary Conversations" are seen as a preparatory stage to proper official dialogues, which the Catholic Church already has with the major denominations including the Pentecostal Church." Sitat från et nyhetsbrev om detta.
Det är "Det Påvliga Rådet För Kristen Enhet" som organiserar och initierar dessa dialoger för Vatikanet. DKK har alltså tagit på sig "kaptensrollen" i att skapa enhet mellan dom olika kyrksamfunden. Det låter vackert och fint, men vad det är för sorts enhet som kommer ut av detta, är det man måste fråga sig. Det är liten tvekan hos mig om att det jag tror det i värkligheten rör sig om, är att dom "förvillade och upproriska barnen"(Samfunden) skall komma hem til Modern(DKK) och samlas under hennes vingar.
Jag tycker därför att detta måste uppmärksammas och betonas närmare. Det är et bra tag sedan dom hadde detta mötet och det skall vara nytt möte i april 2009.
Här är några länkar.
http://www.ccr.org.uk/archive/gn0809/nws.htm
http://www.celebrateconference.org/2007thursday.pdf
http://www.isidor.se/portals/9/akksnyhetsbrev/2007februari/akksbrev_feb07_Pingst_Rom.htm
http://www.prounione.urbe.it/dia-int/e_dialogues.html
http://www.csmonitor.com/2006/1031/p09s02-coop.html Dave Hunt om Påvlig Dialog.
http://www.vatican.va/roman_curia/pontifical_councils/chrstuni/index.htm Påvliga Rådet för Kristen Enhet
http://www.vatican.va/roman_curia/pontifical_councils/index.htm Lista över olika Påvliga Råd
Anonym: Jag censurerar aldrig annat än vid personangrepp eller avsiktligt förtal. Vanligen skulle dock ett inlägg som det jag nu svarar på tas bort, eftersom det är förtal (och därmed bryter emot kommentarsreglerna). Jag låter det stå kvar eftersom du kanske faktiskt har upplevt det som censur i ovetskap om hur det fungerar med tillfälliga bloggposter (då samtliga kommentarer raderas när posten tas bort).
Jag raderade inte dina kommentarer. Jag raderade hela min bloggpost, eftersom jag i den föregående bloggposten skrivit att jag skulle återkomma ytterligare i frågan. Innehållet i förra bloggposten var en komprimerad variant av samma ingress till pappas artikel. När man tar bort en bloggpost försvinner naturligtvis även kommentarerna.
Jag misstänkte att du skulle göra en grej av det, och funderade på att enbart ta bort den av dina två föregående kommentarer som bröt emot kommentarsreglerna, men valde att inte frångå mina vanliga principer kring temporära bloggposter, och därmed som vanligt ta bort den första bloggposten.
När det gäller mitt släktskap med S-E Daniel Nilsson så är det förstås ingen hemlighet, lika lite som att Birgitta Ekman är min faster. Dock var det inte relevant för just den bloggposten. Det som var relevant var att författaren (S-E Daniel Nilsson) känner Ulf Ekman som han kritiserar, och därmed har en speciell inblick som många andra saknar.
Två saker: Skriv gärna vad du heter - det är trevligast för alla.
Om du vill skriva om släktbanden i vår släkt, föreslår jag att du gör det på din egen blogg, eller på en bloggpost där min och pappas släktskap är relevant. Det är det inte denna gång. Denna artikel publiceras inte bara på min blogg, utan även på flera andra större bloggar.
Lars F: Tack!
Nästa inlägg: högst två länkar. Denna regel finns eftersom enstaka kommentatorer har spammat bloggen tidigare, men regeln gäller alla. Vid andra tillfället som fler än två länkar publiceras brukar jag ta bort alla utom de två första.
Vi var nog två anonyma... Det var jag som tyckte det var gulligt :-)
John, jag är medveten om dina släktband men jag är också medveten om att din familj lämnade Livets Ord ganska tidigt och sedan reste runt i världen för att till sist hamna i Stockholm. FRågan är då hur väl känner Daniel och du egentligen Ulf Ekman. Då menar jag inte grundligt som man känner sina släktingar utan mer på djupet. Ni gör båda två ganska stor sak av er släktskap och eran djupa insyn i Ulf Ekmans inre...
Ikväll har Uppdrag Granskning kl 20.00 i SVT 1 aviserat programmet DE VILL GÖRA SVERIGE KATOLSKT. Vet inte vad det handlar om, men det låter aktuellt nog.
Annonym:
En annan regel i alla diskussioner är: underbygg det du påstår (se min artikel för exempel). När och var gjorde vi anspråk på att ha djup insyn i Ulf Ekmans själ?
Vad har nio månaders bortovaro från Sverige 1990 med nuvarande diskussion att göra?
En sak har du klarlagt med god bevisföring, varför du är anonym.
Anonym: Finns det något särskilt skäl till att du inte vill stå för dina åsikter med ditt namn eller åtminstone en webbidentitet? Jag ger människor valmöjligheten att vara anonyma bland annat för att många medlemmar på Livets Ord annars förmodligen inte skulle våga yttra sig. Men jag antar att du inte befinner dig i den situationen.
Jag tycker att det ser ut som om du fått adekvat svar redan, och då du fått chansen att säga det du ville säga, drar jag här ett streck i off topic-debatten (som jag visserligen öppnade för i min presentation av författaren) och hänvisar vidare diskussion till ämnet för debattartikeln. Jag ber dig respektera detta.
Hej John,
Jag har försökt maila dig några gånger utan svar. Får du mina mail?
Jag tycker anonym har en bra fråga som du eller Daniel inte riktigt svarar på.
John,
"En person som på närmare håll kunnat iaktta både skeenden och strategier är U.E :s svåger S-E Daniel Nilsson."
Förklara gärna det du menar med "närmare håll". Har Daniel suttit ner och pratat med Ulf kring dessa frågor?
Jonathan: OFF TOPIC - Jag har fått ett mejl jag inte svarat på. Mejla min gmail om du vill vara säker på att nå mig.
Du sa till min flickvän att hon fått mejl av dig förut också, men det hade hon inte, så jag tänker mig att det kan vara något fel i din ände (t.ex om du mejlar ifrån mobilen, eller hur du nu bär dig åt för att de inte ska komma fram).
Jonathan, du vet mycket väl om att våra föräldrar suttit ner och diskuterat djupa frågor kring tro, på flera sätt. Jag utgår ifrån att du vet det, åtminstone.
Men om det var något jag syftade på i ingressen (förutom att placera kritiken i ett sammanhang) var att vi (du, jag mfl) känner varandra till en del. Det håller du väl med om?
Jonathan och John:
Om den inledande meningen i ingressen kan tolkas så att jag skulle ha utnyttjat någon slags inside information är det olyckligt, det har jag inte gjort. Och som är mycket tydligt av båda mina artiklar skiljer jag på sak och person och utgår från att alla i släkten också skiljer på sak och person.
Dock ser jag ständigt dessa, varifrån de nu kommer, som yttrar sig på bloggarna med nedsättande ord om det jag framför, men alltid utan att ta upp sakförhållandena på ett ärligt sätt.
Jag har pekat på sådant som tyder på att Ulf håller på med något som inte är redovisat och som kan skada enheten bland kristna.
Nope, jag har mailat dig två gånger på helt normalt vis... Då har ett av dessa mail inte kommit fram.
Angående de djupa diskussionerna... Jag var inte medveten om att det funnits några sådana diskussioner de senaste åren. Men du kanske menar något som skett tidigare under åttio- eller nittiotalet?
Jonathan: Det är uppenbart att min ingress kunde tolkas på flera sätt, så jag har bytt ut "på närmare håll" med "under åren" för att göra det tydligare vad ingressen syftar på. Du får rätt där.
Konfrontativa möten har det inte varit sedan Whaleys-tiden. Samtal om frågor där det inte råder djup oenighet i släkten, har förekommit ganska frekvent. Frånvaron av djup oenighet i många frågor hindrar inte att samtalen i sig blir djupa. Denna typ av samtal tycker jag det snarast blivit mer och mer av under åren sedan vi lämnade Livets Ord.
Hej Jonathan,
Bara en liten sidoantecknings fråga.
Ser att du har postat anonymt på andra bloggar också, och ibland använd namnet "kalle" osv, är det du som även har skrivet kommentaren till "anonym"? Tycker ni använder lite av samma debatt teknik...
Nej, på denna blogg har jag aldrig varit anonym... "Kalle" fanns bara fram till för ett år sedan. Därefter har jag bara bloggat under riktigt namn.
Hej John,
Jag läser just nu för andra gången din farfars bok Blodsförbundet. Inom mig växer fram blandade känslor.
Bokens budskap,författarens erfarenhet med Gud och det som hans efterkommande " brinner för".
Vet din farfar vad ni håller på med? Hoppas att han inte vet och slipper detta.
Jag personligen känner ingen på LO.
Är partner sedan några år tillbaka , bor inte i Uppsala och är baptist född ortodox. Jag har varit på LO ett antal gånger.
När jag är där då är jag där. Inte i det förflutna eller i framtiden och spekulerar vart är de på väg.
Jag var där på Nyårsafton.Strax förre midnatt roppade 2000 människor till Gud: Nåd över Sverige, förbarma Dig över oss.De roppade och roppade. Mina tårar rann och jag ville bevara ögonblicket. Men vi "tvingades "in i 2009. Roppet ersattes med jubel. Det var hopp och glädje för framtiden . Gud gav oss ett år till. Vad gör vi med det?
Det var min Nyårsafton på LO. Mycket starkare än vad Ulf Ekman sa den 20-de minuten i hans predikan .Skulle man fråga alla förre detta bibelskolle elever som återkommer till Uppsala år efter år och säger att Uppsala och LO är deras andliga hem , vad Ulf Ekman sa i vilken minut vad skulle de svara ?
Att någon överhuvud taget har koll på detta "fascinerar"mig.
Tillbaka till din farfar.
När jag läser hans bok tänker jag att mannen som har skrivit detta förtjänar mer respekt.
Ta en familje middag och reda ut vart LO är på väg och kanske annat också.
Man behöver inte vara psykolog för att förstå att det är annat som klämmer och ligger bakom.
Att bli analyserat , dissekerat på allt man gör och säger ,ifrågasatt i ord och handling förtjänar ingen människa . Inte ens Ulf Ekman .
Jag kollade på nätet TJCII. Såg att Rumänska ortodoxa kyrkan är representerat. Är de också på väg till Rom? Jag ska kolla med mina släktningar i Rumänien . Jag tror inte att de är på väg till Rom,men vem vet? jag hör av mig om jag hade fel och de har kanske redan bokat resan .
Med vänlig hälsning
Rodica Dobondi
Rodica:
Ja, visst är Blodsförbundet en underbar och viktig bok!
Nej, min far, Sten, vet inte vad Ulf håller på med, och han skulle bli mycket ledsen, och faktiskt arg – jag känner min far - om han insåg att Ulf kompromissar med katolska läror, men han är mycket gammal nu.
Däremot vet Ulf vad det är som motiverar mig, jag har viss mailkontakt med honom. Han vet att jag "skiljer på sak och person", dvs att mina artiklar helt handlar om min uppriktiga uppfattning i en specifik fråga, (f.ö väl underbyggt och redovisat). Inte om honom som person. Och jag tror att Ulf skiljer på sak och person.
Jag förstår att du och tusentals andra frestas till att undra, ja, tro, kanske rent av ta för givet, att det finns missämja och synd bakom min oenighet med Ulf. Men att tro så och tala om det är synd; det är förtal. För mina artiklar har varit mycket tydliga i det här avseendet. De har dessutom varit balanserade i tonen (den som tvivlar på det bör läsa dem igen) och representativa för en majoritet kristna, och detta får jag också höra i tacksamma mail och telefonsamtal.
Att jag hänvisade till en viss minut i talet och angav exakt källa till bättre insyn i TJCII var enbart för att läsaren själv ska kunna kontrollera det jag påstår.
Enligt Peter Hocken i TJCII:s styrelse, även talare på Livets Ord, syftar man till att ena alla kristna på katolska lärans grund.
S-E Daniel,
Mycket tråkigt att du väljer att dra in din far i detta. Om det är som du säger att han är en gammal man som kanske inte orkar ta in debatten (vilket han verkligen inte borde behöva göra) så bör du låta bli att tillskriva honom åsikter som stödjer dina argument.
Vänligen,
Johan E
Johan E
Det är möjligt att du har rätt ifråga om att jag inte borde blandat in honom. Men du har inte rätt i din förmodande om hans åsikter. Jag däremot känner till dem. Att jag sa detta om honom var f.ö inget nedsättande utan tvärtom något upphöjande.
Johan E!
Det var ju faktiskt inte S-E Daniel som "drog in" Johns farfar i samtalet utan han svarade på Rodicas fråga.
För övrigt så står det helt klart från bibelskolans tidigare kurslitteratur "Guds sjufaldiga förbund" hur Sten ser på katolska kyrkan. Citat sidan 22: "All undervisning från det hedniska Babylon och Rom blev gradvis upptagen i den kristna religionsorganisationen.," ........ "När kyrkan i Rom hade ingått i den oheliga unionen med den babyloniska mysteriereligionen och kallade sig den allmänna, /Katolska/kyrkan, begynte den verkligt mörka medeltiden, vars andliga mörker ännu vilar över många instituionella kykor"......"I det andliga halvmörkret börjar man i vår tid ropa till den katolska kyrkan med begäran om 'samtal' som innebär en önskan om ett närmande till varandra."
S-EDaniel,
Jag förstår att det du säger om din far i dina ögon är ett upphöjande och jag menar inte alls att du ville säga något nedsättande om honom. Det jag tycker du gör fel är att du använder ett "bevis", din far, i debatten som ingen av oss andra kan bekräfta sanningshalten i.
Allt jag ville säga var egentligen lämna din far utanför debatten.
Mvh,
Johan E
Mirre,
S-E Daniel kunde ha valt att inte svara på den delen av frågan.
Johan E
Johan E:
Det är ju självklart för var och som har varit i kontakt med trosrörelsen eller Sven Nilsson's böcker va de hade för syn på RKK.
Du behöver inte börja med oärlig debatt teknik bara för att du inte håller med!
Guds frid!
Rodica: Med all respekt, så kan jag inte se annat än att huvuddelen i din argumentation är känslobaserad snarare än faktabaserad.
Jag vill inte på något sätt nedvärdera andliga upplevelsers betydelse - de är väldigt viktiga för mig personligen - men de är subjektiva och kan inte ges hur stort utrymme som helst när de ska försöka stå som motpol till en rad påståenden i en diskussion.
Du ger uttryck för en stark tillit till Ulf Ekman. Det är en tillit du gärna får ha. Jag har märkt att somliga har så stark tro på Ulf att denna variant av tillit närmast möter min egen erfarenhet i min tro på Jesus Kristus. Jag tror vi måste vara på vår vakt både emot att vara blint kritiska, och blint troende, om tron eller tilliten riktas emot en människa eller en mänsklig organisation.
Jag har inte svarat på denna och många andra kommentarer, eftersom jag velat ge tiden de senaste dagarna till min flickvän.
Johan E: Som Mirre så snyggt citerade, så framgår det vad farfar anser om saken. Såvitt jag vet har han inte ändrat ståndpunkt, snarast har han å det bestämdaste stadfäst dem. Om man börjar prata om Maria-böner med farfar så kan han hålla en halvtimmes föreläsning om hur eländigt det är och hur det är kopplat till en rad andra religioner, samt den kristenhet som vuxit fram parallellt och tillsammans med ett framhävande av Maria (Jesu Moder Maria). Åtminstone har jag med intresse lyssnat på honom när han berättat om det.
Men du har rätt, man hade kunnat avstå ifrån att svara på frågan, då ju farfar knappast kan försvara sig på en blogg. Men läs det han hittills har skrivit över ämnet, och återkom gärna sedan om du tror att han ändrat sig från dessa mycket starka åsikter.
För mig är det avlägset hur man skulle kunna tycka att omnämnandet av detta skulle kunna vara nedsättande. Snarast visar det väl på skärpa.
Jag tycker i mångt och mycket detta liknar familjebråk... Varför bråkar ni inte bakom stängda dörrar? Lite onödigt att ha familjegräl offentligt.
//ViR
Hej John ,
Tack för din kommentar.
I en vanligt familj tycker barnen olika , har inte samma prioriteringar , kanske till och med inte samma värderingar. Det kan ändras och utvecklas med tiden. Ju längre tiden går kallas detta för mognad. Trots detta är de kvar i familjen, är syskon och har samma DNA.
Det är likadant i Guds familj och efternamnet är kristen.
Oftast när jag har pratat kristendom med icke kristna har de haft flera negativa erfarenheter av kristna än av kristendomen .
En del erfarenheter gav fördomar en del var rent okunskap men mycket var befogat.
Hur vi agerar och reagerar påverkar nu tidens och framtidens inställning till kristendomen . Vi har ett stort ansvar. Alla oavsett förnamn . Vi har alla samma efternamn .
Om vi vill att de som inte har det vi har (Jesus) ska tycka att detta är attraktiv måste vi "marknadsföra" oss bättre.
Vi måste tänka längre än i teologiska skillnader ( de finns kvar).
Vad vill vi att nyfikna sekulariserade människor ska ta reda på när de hittar in i den kristna blogg världen eller i media?
Några fraser sagda i den 20-de minuten i en predikan som grund till argument eller hela sammanhanget, hela budskapet?
De kanske blir nyfikna varför samlas 2000 människor i en lokal i Uppsala på Nyårsafton och firar så som de gör?
Att lokalen är Livets Ord och mannen på scenen är Ulf Ekman ......ja okej då.
Min tillit är till Jesus , jag respekterar Ulf Ekman , är en LO-s partner och naturligtvis har jag känslor.
bless
Rodica Dobondi
ViR: Nej, så är det inte. Men det råder en meningsskiljaktighet mellan oss på några punkter, och eftersom vi råkar vara släkt kanske man som utomstående kan få den uppfattningen om man inte deltagit i debatten. Om du kollar vad som sagts så ser du att det hela rör andra saker än det du antyder.
Vore det inte för dessa sakfrågor så tycker jag t.ex att Ulf Ekman är en trevlig, humoristisk och intelligent person. Vi har inte varit osams på något personligt plan.
Jag tycker att det är lite märkligt dock att du säger en sån där sak - själv säger jag helst inte så allvarliga saker utan att ha iakttagit en sak noga. Och det kan du inte ha gjort.
Rodica: Jag vet inte om du noterade det, men S-E Daniel skrev till dig (även om det nog var rätt uppenbart redan innan förtydligandet) att hänvisningen till "minut 20" handlar om en källhänvisning. Om man skriver i en debatt och vill underlätta för dem som vill gräva lite djupare i ämnet, bör man ange källor.
Jag tror att människor som inte är kristna är lika olika varandra som vi kristna är olika varandra. Somliga reagerar på ett sätt, och andra på ett sätt. För mig, innan jag blev kristen, var slätstrukenheten i den kristna debatten en av de saker som höll mig borta ifrån kristendomen. Så vet jag att det är även för många andra. Någon attraheras mest av rakhet, någon annan mest av omsorg, och någon tredje av något helat annat. För många är en sund och rak diskussion den bästa "marknadsföringen", för att använda din term.
Mötet som du var på, inleddes av vad jag uppfattade som en mycket härligt lovsångsstund, följt av en inte fullt så härlig predikan. Men min känsla av det hela är ointressant faktiskt - det som är intressant är sakfrågan vi diskuterar, en sakfråga som jag tycker att ditt inlägg avviker ganska mycket ifrån.
John ,
Vi ser på kristenheten utifrån olika perspektiv och erfarenheter. Rent intelektuellt förstår jag dig och håller delvis med dig.
Mina erfareheter påverkar naturligtvis min syn och prioriteringen på sak frågorna som du nämnde.
Jag tar upp en erfarenhet ( av många) för att få inblick i min perspektiv:
Jag har varit med på 70- talet som kristen under Ceausescus diktatur.
I slutet på 70 -talet, skulle de rensa alla universitet på kristna studenter. Kristna var fa rliga så som de var , ännu farligare om de läser vidare. Någon karriär utveckling fanns inte för kristna , men nu skulle de ut ur den "intelektuella sfären ".
Min man var med om detta.
De fick gå in en och en till universitetens styrelse. Efter ett hård förhör gav rektorn ett generös erbjudande: "Skriv under här att du inte tror på Gud.Ingen får veta det men du måste skriva under för att få avsluta dina studier. Det är bara formalia sedan får du gå i kyrkan hur mycket du vill "
Ett hundratal studenter var inkallade: baptister, katoloker,
pingstvänner osv. Ingen skrev på.
På 70- talet var detta lika med "stämplat för livet". Vi lärde oss vad Guds omsorg innebär och att Han är vår herde.
Du kanske förstår att jag ser annorlunda på sak frågorna även om jag respekterar andras sätt.
När det verkligen gäller spelar ingen roll om man är baptist , pingstvän eller annat. Visst har vi olika traditioner och doktriner i våra kyrkor men så länge vi tror på evangeliet som är Guds plan till frälsning är vi alla Guds barn och har samma DNA. Sedan gör vi inte alltid det Far uppskattar men det är en annan debat.
Jag hoppas att sak frågorna är färdig debaterade tills Jesus kommer tillbacka .Han kommer för att hämta sin församling och alla är inkluderade.
Jag tror inte att vi får fortsätta debatera kring detta i himlen .
Du har helt rätt: ett sund och rak diskution är mycket bättre än blogg paj kastning.
Nu är min rast slut. Måste jobba.
Bless Rodica
Här är ett stycke ur en bok som heter kallelsen, av Rick Yoyner. Det handlar om tillståndet för Guds församling. mycket tänkvärt tycker jag.
En av de viktigaste synerna för mej och min förståelse av församlingen kom 1998, och publicerades i boken kallelsen.
I den synen stod jag på ett högt berg och såg ut över en stor slätt. Framför mej marscherade en arme´ på bred front. Förtruppen bestod av tolv divisioner som kraftigt skilde sej från den stora massan av soldater som kom efter dem. Dessa divitioner var i sin tur indelade i vad jag antog vara regementen, bataljoner, kompanier och skvadroner. De olika divitionerna kännetecknades av sina bane´r, och regementena kännetecknedes av uniformer i olika färger.
Snart kom jag tillräckligt nära för att urskilja ders ansikten - män och kvinnor, gamla och unga,av alla raser. En bister beslutsamhet fanns i deras ansikten, men ändå föreföll de inte spända.
Det låg krik i luften, men i leden kände jag en djup frid. Jag visste att ingen enda soldat fruktade det kommande slaget. Den andliga atmosfären som jag kände när jag var nära dem var lika respektingivande som deras yttre.
Jag såg deras uniformer. De hade lysande färger. Varje soldat hade gradbeteckningar och medaljer. Generalerna och och de andra officerarna marscherade i samma led som soldaterna. Det var uppenbart att de som hade högre grad förde befälet, men ingen tycktes överdrivet medveten om sin rang. Alla, från den högsta befälhavaren till den menige soldaten, tycktes vara nära vänner. Det var en arme´med oöverträffad disciplin, men samtidigt framstod den som en enda stor familj.
När jag iaktog dem tycktes de vara "jaglösa" - inte för att de saknade en identitet, utan för att de alla var så säkra på vilka de var och vad de gjorde. De var inte självupptagna och sökte inte erkännande från andra. Jag såg inga egna ambitioner och ingen stolthet någonstans i leden. Det var en förbluffande syn att se så många som var så unika, och samtidigt var de i en sådan harmoni och marscherade perfekt i takt. Jag var säker på att en sådan arme´ aldrig hade existerat på jorden.
Jag befann mej sedan bakom front divitionerna och såg ut över en mycket större grupp som bestod av hundratals divisioner vilka alla var olika stora; den minsta uppgick till ungefär tvåtusen soldater och den största till hundratusentals. Även om den här gruppen inte var lika välordnad och färgrik som den första, utgjorde den en imponerande arme´ helt enkelt på grund av sin storlek. Den här gruppen hade bane´r, men de var inte tillnärmelsevis så stora och imponerande som den första gruppens. Alla soldater bar uniform och olika gradbeteckningar, men jag förvånades över att många av dem inte ens bar full rustning, och endel hade inga vapen. Rustningen och vapnen som de hade var inte alls så välputsade och blanka som den första gruppens.
När jag såg närmare på leden av soldater, såg jag att de alla var beslutsamma och hade ett mål, men de saknade den första gruppens fokus. De här soldaterna tycktes mycket mer medvetna om sin egen och andras rang. Jag upplevde det som en distraktion, som hindrade dem från att vara fullt fokuserade. jag kände också av ambitioner och avundsjuka i leden, vilket otvivelaktigt innebar en ytterligare störning.Ändå kände jag att denna andra grupp hade en högre nivå av överlåtelse och målmedvetenhet än någon jordisk arme´. Också den var en mycket kraftfull styrka.
Bakom denna andra arme´ fanns en tredje, som marscherade så långt bakom de två första att jag inte var säker på att de ens kunde se de andra två grupperna framför sej. Den här gruppen var många gånger större än den första och andra arme´n tillsammans Den tycktes bestå av miljoner och åter miljoner människor. Där jag stod och iakttog den på avstånd, såg jag hur den rörde sej åt olika håll som en stor flock fåglar som sveper först åt ett håll, och så åt ett annat, och som aldrig rör sej åt ett bestämt håll särskilt länge. På grund av dess ryckiga rörelser drev den längre och längre bort från de två första grupperna.
När jag kom närmare såg jag att dessa soldater bar trasiga, matta, grå uniformer som varken var pressade eller rena. Nästan samtliga soldater var blodiga och sårade. Några få försökte marschera, men de flesta gick bara åt samma håll som alla andra. Det utbröt ständiga slagsmål i leden, vilket var orsaken till de flesta såren. Några av soldaterna försökte hålla sej nära de slitna bane´ren som fanns utspridda bland leden, men inte ens de som höll sej nära bane´ren hade en tydlig identitet, för de drev hela tiden från ett bane´r till ett annat.
I den tredje arme´n förvånades jag över att det bara fanns två gradbeteckningar - generaler och meniga. Endast ett fåtal hade någon del av rustningen på sej, och jag såg inga vapen förutom attrapper som bars av generalerna. De stoltserade med sina vapen som om det faktum att de bar dem gjorde dem speciella, men även de meniga soldaterna visste att vapnen inte var riktiga. Jag sörjde över det, för det var uppenbart att soldaterna i leden desperat ville hitta någon som var äkta som de kunde följa.
Det tycktes inte finnas några själviska ambitioner förutom bland generalerna. Det berodde inte på osjälviskhet, som i den första arme´n, utan på att man var så likgiltig. Enligt min mening var de själviska ambitionerna i den andra gruppen mycket bättre än den förvirring som rådde här. Generalerna tycktes mer upptagna av att prata om sej själva och slåss inbördes, vilket de små grupperna runt bane´ren ständigt höll på med. Sedan såg jag att stridigheterna inom de egna leden var orsaken till de stora svepande, ryckiga förändringarna av riktningen som gruppen då och då gjorde.
När jag iakttog de miljontals soldaterna i den sista gruppen, kände jag att de trots sitt stora antal inte tillförde någon styrka till arme´n, utan istället försvagade den. I en riktig strid skulle de vara mycket mer av en belastning än en tillgång. Bara att underhålla dem med mat och beskydd skulle ta mer resurser i anspråk än de skulle tillföra i stridsförmåga. En menig i den första eller andra gruppen vore mycket mer värd än många generaler från den tredje. Jag förstod inte varför de första grupperna ens tillät den här gruppen att hänga efter dem. Det var uppenbart att de inte var sanna soldater.
Senare stod jag i domssalen inför Guds domstol. Herren uppenbarade sej som visheten, men jag hade aldrig sett honom så bister, och aldrig hört hans ord uttalas med en sådan tyngd.
"Du har redan sett denna arme´ i ditt hjärta många gånger. De ledare som jag utser nu kommer att leda denna arme´. Jag sänder dej till många av dessa ledare. Vad skall du säga till dem?"
"Herre det är en stor arme´, men jag sörjer fortfarande över tillståndet i den tredje gruppen. Jag förstår inte varför de ens tillåts låtsas tillhöra din arme´. Jag skulle vilja säga att innan de går längre, borde de två första grupperna vända sej om och driva bort den tredje. De är föga mer än en stor mobb."
"Det du såg idag hör fortfarande framtiden till. De tjänare som jag skall förlösa kommer att samla arme´n och utrusta den till att bli allt det som du såg. Just nu är nästan hela min arme´ som den tredje gruppen. Hur skulle jag kunna låta dem drivas bort?"
Jag blev helt förstummad, trots att jag aldrig hade sett några av Herrens folk vara i så gott skick som ens den andra gruppen i arme´n.
Skicka en kommentar