Åke Green uttalanden kärlekslösa och hårda - med det bör de få vara

Högsta domstolen friade som bekant Åke Green från uttalandena om homosexuella, som skedde i en predikan juli 2003. Green uttryckte sig utomordentligt okunnigt, kärlekslöst och empatilöst - men det borde han få göra i en demokrati, något som även HD alltså tyckte.

Nu används han tyvärr som vapen i en omröstning i USA gällande medborgares rättigheter att gifta sig med samkönade. Han jämförs med Billy Graham, något som knappast smickrar den nämnda får man hoppas.

Jag tycker alltså att man ska få säga direkta felaktigheter som kan vara kränkande för en grupp människor, vilket Åke Green gjorde när han helt felaktigt påstod att det finns kopplingar mellan homosexuell läggning och pedofili. Straffet för honom när han sa att homosexualiteten är som en cancersvulst på samhällskroppen, borde ha blivit att ingen tog honom på allvar.

Nu blir han istället martyr eftersom odemokratiska krafter velat sätta honom i fängelse. Jag var själv vid tiden för hans predikan ambivalent till eventuellt fängelsestraff. Jag tyckte (och tycker) att det vore rätt åt honom om han hamnade i fängelse för det han sa, men att det samtidigt är en katastrof för demokratin, eftersom sådana beteenden ifrån en stat leder stegen emot majoritetens diktatur över individens enskilda rättigheter.

Jag skulle dock vilja uttrycka en önskan; att pastorer åtminstone försöker informera sig själva innan de generaliserar om en stor grupp människor, eller kollektivt förolämpar en annan grupp.

Läs mer i Dagen (1,2,3)

Livets Ord om "tro" 2008

Idag har jag sett den bästa Livets Ord -predikan om tro hittills. Dessutom var den som predikade en predikant jag tidigare inte engagerats av, nämligen Robert Ekh.

Det är väldigt intressant att höra en rakt igenom sund undervisning om tro från Livets Ord, som ju tidigare stått för så mycket villolära på området.

Om man jämför kärnan i det Robert Ekh idag predikade, nämligen att tro i sin grund är en djup förtröstan på Guds godhet samt en förtröstan på att Gud själv utför det som för människor är omöjligt - med det som Kenneth Hagin sa på 80-talet och som reproducerades på Livets Ord under hela 80-talet och början på 90-talet - ser man att Livets Ords förändring på detta området innebär en 180-graderssväng till det bättre.

Ett smakprov från Hagin á 80-tal: "I have faith in my own faith, because I am a little god", samt "You can all become a god", och som bygger på det som illustreras av vad Kenneth Copeland sa samma tid: "Christ was lost, and became a sign of Satan on the cross" och "Jesus bore the Devil's nature [...] and was born again in Hell".

När nu Livets Ord verkligen helt och hållet vänt sig bort ifrån Faith Movements syn på tro (som härstammar från Kenyon, Hagin och sedemera Copeland), kan det kännas lite missvisande att Livets Ord och dess systerförsamlingar räknas till Trosrörelsen (Svenska Faith Movement). Man skulle önska att Livets Ord skulle vilja komplettera denna riktigt fina omsvängning med att även göra upp med alla övergrepp och hemskheter som skedde som direkta resultat av Kenyons lära tillämpad i praktiken. Då skulle verkligen ett nytt Livets Ord vara fött. Kanske skulle man även distansiera sig lite mer ifrån den amerikanska Trosrörelsen (Faith Movement) så att inte ihopblandning sker.

På 20 år har man alltså gått ifrån att undervisa att tron är en egen prestation som bygger på att man äger Kristi egen natur och är en liten gud, till att tro idag är en djup förtröstan på Guds godhet och gudomliga möjlighet att utföra det som är omöjligt för oss små människor. Jag välkomnar förändringen!

Nyanser i tros-uppfattningar

Det är väl omöjligt att inte delvis bli lite avundsjuk på Frida Park, som i sin berättelse om ungdomens avhållsamhet fram tills bröllopsklockorna klämtade (eller gissningsvis tills några timmar efter) beskriver en kärlekssaga med åtrå och förälskelse men utan sex.

Avundsjukan från min sida består kanske inte så mycket i att hon lyckats avhålla sig. En gammal asket som mig impas inte av sådant, snarast tvärt om. Men däremot är det avundsvärt att någon i väldigt ung ålder, i en värld av trasig kärlek, hittar en enda speciell där allting verkar stämma. Ännu mer avundsvärt är väl att detta med sex också verkade funka på en gång. Åtminstone får man det intrycket i artikeln. Vanligen brukar par som väntar med sex tills de gift sig inte sällan få en smärre chock när de inser att det inte bara är att tuta och köra när man kommit till hotellrummet.

Och det är väl just detta som jag vill belysa. Jag, 35 år gammal och torr som fnöske bakom öronen, berörs ändå av Fridas berättelse. I övrig media, t.ex Veckorevyn, förs motsatsens budskap fram, också där på ett oproblematiserat sätt.

Jag tycker att det är ett problem att man pratar så lite om sex i kyrkan. Framförallt störs jag över segregeringen, där man ofta bara inbjuder gifta par till seminarier som ska beröra ämnet sex. I tonårsgruppen predikas avhållsamhet men det svaras inte på de tusen övriga frågor lyssnarna har. Hur ungdomsledare tror att detta sätt att förhålla sig till sex i kyrkan ska leda till avhållsamhet är för mig ett stort mysterium (kan det vara så att ungdomsledare saknar egen erfarenhet av sex? Det borde i så fall inte få förekomma). Frida Park är förmodligen idag ett stort undantag ifrån en generell regel.

När jag bläddrat igenom en del böcker över ämnet sex och samlevnad skrivna för en frikyrklig publik, blir jag ibland mörkrädd. Till exempel undervisas det fortfarande om mödomshinnan som om den existerade, och inte sällan då av medelålders män som har noll koll trots säkert 25 års äktenskap. I en bok som Livets Ords förlag givit ut, och som även lästs av många pingstvänner i giftasmogen ålder, beskrivs det som naturligt att det gör ont vid första samlaget och att kvinnan får en liten blödning. När det står något sådant i en bok handlar det främst om författarens egen personliga erfarenhet, oftast en till antalet.

När en flicka får sin första menstruation tar det mellan 12 och 18 månader innan hennes slida har vuxit färdigt. Det hudveck som skyddat slidan i barnaåren växer isär, och efter 18 månader finns det hos 95% av de unga kvinnorna inte längre någon hinna som är ivägen för penetrerande samlag. Orsaken till att så många kvinnor världen över blöder vid sitt första samlag är för att de gifts bort när de är barn. Och barnsex är ju inte något vi gillar i Sverige.

En annan orsak till smärta och blödning vid första samlaget är för stor iver kombinerat med okunskap. Om lubrikationen hunnit igång ordentligt och mannen är väldigt försiktig, börjar det inte blöda, och det behöver inte ens göra ont. Enligt den forskning som finns är det 47% av kvinnorna i Sverige som haft ont och/eller blödning vid första samlaget, en siffra som forskningen alltså också visar skulle kunna vara 5-10% om utövarna var tillräckligt väl informerade av skola, föräldrar och i vårt fall - kyrkan.

Dessutom är det så att många män som vuxit upp i en frikyrka som fördömer onani, ofta har för kort sammanbindande sträng mellan ollon och förhud. Om man har sex med en för kort och outtänjd sådan, sker inte sällan en bristning. Om man inte onanerat är denna sträng nästan alltid för kort och outtänjd. Lyckligtvis onanerar nästan alla pojkar, till och med i frikyrkan. De som inte gör det får ofta ont vid de första samlagen, lubikerat eller ej.

Utöver dessa tekniska fakta, som kan ställa till nog så mycket smärta, sorg och besvikelse på en bröllopsnatt mellan två oerfarna och oinformerade individer, finns det mycket annat som det borde pratas om i kyrkorna gällande sex. Jag tror inte att god information till unga tonåringar ökar "risken" för att de börjar prova det i praktiken. Driften att prova kan nog ändå inte bli starkare än den redan är. Tvärt om tror jag att de uppskattar om man talar sanning med dem. Jag tror också att de inte är dummare än att de lyssnar på goda argument.

Och när det kommer till goda argument, tycker jag att Frida Park är ett bra exempel på en generell princip, vare sig man tror på oskulden före bröllopet eller ej: sex blir bäst mellan individer som redan innan har en djup emotionell bindning och verbal såväl som viljemässig överlåtelse åt varandra. Det tror jag faktiskt att de flesta sexologer håller med om, kristna eller ej.

Tyvärr utgår kyrkan ofta ifrån idealet, där idealet stavas "oskuld". Problemet är att många kristna ungdomar (före någon talat om sex i ungdomsgruppen) råkat ut för sexuella svek, sexuella övergrepp, sexmobbning, sexuella trakasserier, utseendefixerade, självförtroendesänkande och nedvärderande kommentarer, etc. För dem är det långt ifrån säkert att det ens är möjligt att våga köpa grisen i säcken, vilket man ju på sätt och vis kan jämföra avhållsamheten med. De orkar inte ens med tanken på en enda besvikelse till, och i synnerhet inte om denna besvikelse ska vara omgärdad av ett socialt och juridiskt kontrakt (äktenskapet). Jag hoppas förstås att de flesta kristna själavårdare inser att inte verbal själavård löser dessa problem.

Hur möter vi denna sistnämnda men stora grupp unga kristna? Ska vi rekommendera livslång avhållsamhet för dem, eller finns det tolerans för andra alternativ? Vilka är dessa alternativ? Jag skulle vilja hoppas att förbön skulle kunna lösa en hel del, men i mitt eget fall gjorde det inte det. Jag tror att Gud valde ett annat sätt att hjälpa mig på. Tyvärr kan jag inte berätta om hur det gick till för särskilt många kristna ledare utan att de bokstavligen fnyser. Deras fnysningar väger dock lätt i jämförelse med de många tårar av lättnad jag sett hos unga människor när de hört min berättelse och insett att de inte behöver välja mellan evig avhållsamhet, relation med Gud, eller självmord - tre alternativ som bland hårt hållna kristna tonåringar är vanligare än många kristna medelsvenssons vill eller törs tro. Kanske till och med din egen dotter eller son, även om de aldrig skulle våga berätta det för dig.

Jag tycker att det är hög tid att man börjar möta kristna ungdomar där de befinner sig. Även fast äktenskapet är idealet av Gud instiftat, är det inte utifrån en bibeltrogen kristen ståndpunkt nödvändigtvis så att en sexuell relation mellan två ogifta tonåringar behöver vara något som ska motverkas av föräldrar eller ungdomsledare. Den som är kristen frågar Gud om hur man ska agera i en sådan situation, som ansvarsfull vuxen, istället för att låtsas att de begränsade bibelkunskaperna räcker för att fatta ett lämpligt beslut. Det är fullt möjligt att Gud fört samman ungdomarna ifråga, för att rädda dem från fördärv. Om man då saboterar deras relation genom att poängtera en detalj i deras relation som innebär sexuell synd utifrån en viss äktenskapssyn, silar man mygg men sväljer kameler. Man är med andra ord, för dra parallellen till situationen då Jesus sa detta berömda citat, en farisé.

Läs mer i Dagen (1,2,3)

Äpplen och päron, Leijonborg!

Är det någon mer än jag som tycker att det är märkligt att Lars Leijonborg inte kan skilja mellan kritik av religion, vilket han liksom jag tycker är en självklar rättighet, och på att ifrågasätta en persons kompetens enbart grundat på vilken religionstillhörighet vederbörande har?

Det förstnämnda är en demokratisk rättighet. Den sistnämnda angränsar till rasism, eller är åtminstone samma andas barn.

Artiklar som berör detta, för den som vill läsa mer: Newsdesk, Dagen



Läs även mitt tidigare blogginlägg om detta, samt artiklar som berör upprinnelsen till detta i: Sydsvenskan (1,2,3,4,5), Dagen (1,2,3) HD, Lundagård samt Ny Teknik

Birro

I en artikel som jag läste med tveksamt engagemang, främst pga mitt relativa ointresse för Svenska Kyrkan, föll blicken över ett citat av visa ord från poeten Marcus Birro. Jag brukade fnysa när jag såg Birro uppträda som proffstyckare i svenska TV-program när han var mer frekvent i bild för några år sedan. Många av hans tankar gick liksom inte ihop med varandra.

Enskilt gör han dock ibland strålande och knivskarpa uttalanden som vi alla bör lyssna på. Här är ett av dem, det mina ögon föll på i artikeln jag nästan hoppade över:

"- I Sverige ska man helst inte berätta att man är gravid förrän efter ultraljudet, av rädsla för att något kan gå snett och man kan förlora barnet. Det är som om man betraktas som en förlorare när man sörjer."

Och min fråga är: varför skäms svensken över sin sorg? Jag är rädd att svaret på den frågan kan smutsa ner den välpolerade svenska ytan.

Birro: s blogg
DN
Dagen (1,2)

Uppmaning till ögontjäneri en del av problemet

Antalet anmälningar emot präster för deras sexuella trakasserier ökar. Dessutom har det hänt att präster förlorat sina prästtitlar sedan de porrsurfat.

Jag tycker inte om att man buntar ihop dessa två frågor på generell basis. Om en präst porrsurfar på arbetsplatsen konstituerar det sexuella trakasserier emot dem på arbetsplatsen som inte vill riskera utsättas för sexuellt explicit material. Men när en präst mister sin titel för att han porrsurfat på biblioteket handlar det faktiskt om en helt annan fråga. Sexuella trakasserier är ett begrepp som gäller på arbetsplatsen, där det förstås är extra allvarligt om kyrkoherden själv porrsurfar i egenskap av chef.

Men när någon porrsurfar på bibblan är det ju bara fråga om dåligt omdöme och bristande social kompetens. Jag har svårt att se varför man skulle mista sin prästtjänst utifrån en sådan händelse. Statistik har visat att 40% av svenska frikyrkopastorer porrsurfar ibland, och om man då dömer enstaka präster så stenhårt för en förseelse som mycket väl kan vara en del i en missbruksproblematik, uppmanar man enbart till ögontjäneri. Jag tycker att kyrkan istället ska vara en plats där man med lätthet kan bekänna sina synder och få hjälp med att få bukt med destruktiva beteenden.

Problematiken med sexuella trakasserier på arbetsplatsen är dock en fråga för sig. Sexuella trakasserier (som oftast riktar sig emot kvinnor) bottnar i en taskig kvinnosyn, och i de få fall män utsätts, en taskig syn på män. Delvis beror detta på att makt är erotiserad i ett samhälle som förutsätter att männen är de starka, initiativtagande och extroverta. Och tyvärr är Sverige fortfarande delvis ett sådant samhälle. Eftersom sexuella trakasserier oftare handlar om maktmissbruk än om klumpighet eller missförstånd, behöver man föra dels en diskussion om synen på kön, men också till stor del om vad som konstituerar diskriminering.

Diskriminering är nämligen den andra stora kategorin av sexuella trakasserier som främst drabbar kvinnor i mansdominerade yrken (och till viss del män i kvinnodominerade yrken). Många som utsätter kvinnor för sexuella trakasserier inser inte ens själva att de gör detta. Diskriminering är något man främst märker om man är den som är utsatt.

När jag intervjuade en chef för ett lärosäte som utbildade präster, hade han uppfattningen om att sexuella trakasserier inte existerade på hans lärosäte eftersom de som utbildades var kristna och hade en inriktning emot att betjäna människor och Gud. När den som är chef för en sådan utbildning har en så pass aningslös inställning, är det inte konstigt att medvetenheten om sexuella trakasserier hos dem som utbildas vid lärosätet är låg. Och eftersom detta var ganska nyss, bådar det inte gott för framtiden. Det som däremot bådar gott är att anmälningarna ökat. Detta beror nog inte på att fler trakasseras sexuellt, utan på att fler vågar anmäla. Låt oss hoppas på en ökande trend gällande detta.

Not: uppskattningsvis var graden sexuella trakasserier vid nämna lärosäte ca 25%, dvs var fjärde elev.

Läs mer i Dagen, Metro och Aftonbladet

Livets Ords friskola

Det är väl i kristna kretsar en månadsgammal nyhet att Livets Ords Kristna Skola (LOKS) nu inför betygsliknande omdömen från årskurs 3.

Till skillnad från vad som exempelvis föreslagits ifrån skolborgarrådet i Stockholm, baserat på konsensus bland rektorer, kommer LOKS att använda sig av det amerikanska systemet A-F (A och A- = MVG, A- och B+ = VG, B till D = G, E och F = U). Detta tycker jag är tragiskt, med tanke på att svensk forskning visat att betyg generellt sett missgynnar elever mellan åk.3 och åk.6, och först gynnar elever från och med åk.8. Primärt är det svaga elever som missgynnas, vilket säkerligen gör att majoritetens diktatur gärna genomdriver systemet. Dels för att få föräldrar vill erkänna att deras barn är "svaga", och dels för att svaga elever är i minoritet. När jag säger "majoritetens diktatur" är det förstås bara bildligt talat, eftersom demokrati inte existerar när LOKS fattar sina beslut. Föräldrarna har inte formellt tillfrågats, utan enbart kallats till ett större möte där de informerats om den kommande förändringen.

Förändringen är en återgång till det system som gällde under regeringen Bildt.

Visserligen kan studieresultat pressas upp några få procent om man inför betygsliknande omdömen, men det är välkänt att detta sker på bekostnad av andra värden. Exempelvis försvagar man lekens drivkraft till kunskapsinhämtning, något som är svårt att restaurera senare i livet hos den som utsatts för denna typ av bedömning för tidigt i livet. Sociala egenskaper missgynnas även om man skulle ges ett betygsliknande omdöme i "social kompetens". Och sist men inte minst ökas förstås stressen till ibland okontrollerbara nivåer hos elever som lider av ADHD, Aspergers syndrom och andra svaga handikapp på autismspektrat. Ett problem för just barn med dessa handikapp är att de tidigt i livet skapar en självbild som misslyckad, och om man dessutom får misslyckandet svart på vitt ökar man inte deras möjligheter att resa sig från en sådan negativ självbild. Eftersom problemen med ADHD minskar med åldern drabbas t.ex inte elever i åk.8 som har ADHD av betyg på samma sätt som elever i åk.3.

Om man värdesätter bildning före allt annat är förstås betyg bra för många. Jag tycker dock att det är trist att just Sveriges största kristna friskola, som borde värna just om "dessa minsta" som Jesus talade om i evangelierna, väljer ett system som på alla sätt försvårar dessa personers tillvaro.

Jag tycker att det är märkligt att inte LOKS val skapat en större debatt i kristen media - sanningen att säga - ingen debatt alls.

Läs mer i Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet, Dagen

Yttrandefriheten kontrast mot Kina

Yttrandefriheten är en viktig princip och tradition som vi har i Sverige, även om somliga diskuterar att begränsa den för att "skydda demokratin". Som replik på sådana åsikter vill jag tipsa om den här artikeln. Sådant klimat får man om man för kollektivets bästa begränsar yttrandefriheten. Tyvärr kan ett exempel som Kina skina oss rakt i ansiktet med all sin brist på prakt, utan att få oss att släppa fantasin om att det går att "begränsa lite" och bibehålla demokratiska principer.

Även Kinas syn på avlyssning sprider sig "lite" till världens demokratier, nu nyligen i diskussionen om FRA i Sverige. Jag tycker vi ska akta oss för att anta idéer "lite" som implementerats av diktaturer likt Kina där individens enskilda värde närmar sig värdet noll.

Läs gärna även artikeln i SvD.

Fallos

Arkitekturen blir mer fallisk ju mer patriarkalisk kulturen i vilken arkitekturen uppstår i är, säger vissa forskare. Nähhh...så kan det väl inte vara ändå? Tja, vad säger ni själva? Här är en vacker bild på det kommande tornet i Dubai, med de fina kupat formade bihangen till tornet på var sin sida sett från skylineperspektivet :)


Större bild
Länkat från nakheel.com

Läs mer i Ny Teknik

Förändring krävs för gravida

JämO har börjat stämma Försäkringskassan i fall där höggravida med graviditetsrelaterade funktionsnedsättningar uppmanats byta jobb eller på annat sätt nekats sjukersättning.

Bra!!

Vilka jubelidioter är det som bestämmer att kvinnor med hälsoproblem under graviditeten inte ska få rätt till del av sjukvårdsförsäkringen i samma utsträckning som andra? Dessa beslutsfattare måste ju ha blivit tappade i golvet med huvudet före när de var bäbisar (kan man därav skönja något slags motiv för hämnd?).

Om man åker skidor i Alperna och bryter benet har man rätt till sjukskrivning, trots att en olycka knappast kan bli så mycket mer självförvållad än så (med undantag för de skador medlemmarna i Jackass ådrar sig). Men en kvinna som gör något så "dumt" som att föra släktet vidare och därmed trygga landets framtid nekas samtidigt ersättning från Försäkringskassan med motiveringen att problemen är självförvållade. Jag är generellt emot våld, men när jag hör sånt får jag lust att slå någon.

JämO skriver i en motivering till sin anmälan, angående en gravid kvinna med ryggproblem som av Försäkringskassan uppmanats byta jobb, aldrig skulle ha behandlat en man med ryggskott på samma sätt. Alldeles riktigt - inte ens om han ådragit sig skadan på golfbanan. Jag undrar vad de som hävdar att Sverige är ett jämställt land tänker om sådana här saker?

Läs mer i Norrköpings tidningar, Sesam, Sydsvenskan, jamstallda.nu, E24, DN, SvD, Folkbladet, Metro, NWT

Äntligen! Jag gillar storebror Google...

Man må tycka vad man vill om att Google kartlägger våra liv sakta men säkert, och snart har mer information om var och än av oss än KGB någonsin hade om sina egna samhällsmedborgare. Fördelen är i alla fall att de skapar bra produkter utifrån sin kartläggning, vilken är grunden för företagets existens. Man få hoppas att de inte missbrukar informationen i ett framtida mindre demokratiskt klimat...

Nåväl, nog om det. Nu har i alla fall Google återigen skjutit med hagelbössans båda pipor mot monopolisternas och oligopolisternas girbukar.

Deras senaste innovation är en programvara för mobiltelefoner som gör att mobilen automatiskt växlar mellan flera olika kontantkort eller fasta abonnemang, och väljer den billigaste taxan. Om du skickar mms kanske telefonen väljer Comviq, medan den snabbt växlar över till Halebop om du istället skickar ett sms. När du sedan ska ringa väljer den kanske Tre, för att växla till ett gratis trådlöst nätverk när du kommer in i en trådlös surfzon.

När detta får genomslag tvingas mobiltelefonoperatörerna att konkurrera på riktigt istället för som nu, på låtsas. Detta är en väldigt glad nyhet för den som betalar några tusenlappar mer än nödvändigt per år till pga de skurktaxor som råder idag.

Läs mer i dagensps.se, Dagens industri, Google android community

Fördomar är inte förbehållet konservativa kristna

...kan man konstatera när man läser kritiken emot utnämningen av Per Eriksson som Lunds universitets nya rektor.

Han anklagas för att vara både vetenskapsfientlig såväl som fientlig emot homosexuella, bland annat genom att av universitetslektor Cecilia Hägerhäll buntas ihop med Åke Green. Hägerhäll gör sig också till öppen motståndare emot religionsfriheten genom att hon vill stoppa dylika utnämningar till människor som är medlemmar i en kyrka som tror på bibeln (en av definitionerna för kristendom). Det komiska med att han buntas ihop med Åke Green, är att Cecilia Hägerhäll har fått för sig att Per Eriksson är med i Pingströrelsen. Men inte ens denna grund för riktad kritik stämmer - han är nämligen med i Evangeliska Frikyrkan, en kyrka som på många sätt skiljer sig från Pingströrelsen. Kritikerna har alltså inte ens brytt sig om att kolla upp fakta, utan baserar uppenbarligen sin kritik på rykten de själva hört.

Man häpnar! Om inte motståndet emot en av demokratins grundpelare, religionsfriheten, skulle vara illa nog, så tycker nämnda lektor (och en del av hennes kollegor) att det är helt okej att döma Per Eriksson oprövat. DET, kära läsare, är en av definitionerna för fördomsfullhet.

Det ironiska är att en del av kritiken som riktats emot Per Eriksson, utan någon som helst konkret grund av något han ska ha sagt eller gjort, är just att han är fördomsfull emot homosexuella på grundval enbart av hans religionstillhörighet. Skrattretande, om det inte vore så sorgligt.

Läs mer i Sydsvenskan (1,2,3,4), Dagen (1,2,3) HD, Lundagård, Ny Teknik

Narconon

SVT har "avslöjat" något som varit känt i över ett decennium, dvs att Scientologikyrkan får en massa pengar via svenska skattemedel, genom flera av sina sidoorganisationer. Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta när det slogs på stora trumman om denna "nyhet". Det var ingen nyhet, men det var ju bra att det äntligen fick stor uppmärksamhet, och jag bestämde mig därför för att inte gråta i alla fall.

Jag har jobbat ideellt med att hjälpa människor som råkat ut för sekter, och har gjort så i nästan tio år. En del av dem jag träffat har dragits in i Scientologikyrkan via Narconon. Det tog dem längre tid att trassla sig ut ur scientologin än det tog att ta sig ur drogerna - och detta är inte en eloge till Narconons effektiva rehabiliteringsmetod.

Narconon har en egen version av drogrehabilitering. Eftersom scientologer tror att de hittat sanningen med stort S, finns det inte några metoder som inte helgas av målet, nämligen att sprida Scientologikyrkans lära. Därför är det inte särskilt förvånande att många som rehabiliteras vid Narconon också kommer med i Scientologikyrkan efter lyckad rehabilitering.

Den stora attraktionskraften i scientologin enligt många som lämnat rörelsen, är just en överreklamerad förmåga hos rörelsen att hjälpa individer till självförbättring. Vilken fantastisk målgrupp de hittat i desperata drogmissbrukare! De gör ju nästan vad som helst för att förändra sitt liv.

Att en rörelse med ett bestämt mål använder tveksamma metoder för att öka medvetenheten om sin verksamhet kanske inte är särskilt förvånande. Vad som är förvånande är att kommuner över hela landet anlitar exempelvis Narconon trots att deras metoder inte är godkända av Socialstyrelsen. När jag har kontaktat kommunerna i mitt eget län för att varna för denna verksamhet (jag har sett en del genom mitt arbete på ett akutboende), har jag ibland inte ens fått svar på mejl.

Hur kan man anlita en drogrehabilitering av en rörelse som demoniserar all modern psykiatri? Psykiatrin är fienden, enligt många scientologers sätt att se på saken, och enligt avhoppare till Scientologirörelsen, även rörelsen officiella ståndpunkt. Att Narconon är Scientologikyrkans verksamhet har varit mycket välkänt och väldokumenterat i femton år. Om någon kommun missat denna info och anlitat dem ändå, så är detta ett uttryck för nästan ofattbar inkompetens. De som tror att alla ting är bättre än ett liv i droger bör läsa på lite mer om scientologi först...

Läs mer i Dagen, SvD

Kyrkan bör avsäga sig vigselrätten

Jag har sagt det förr, och jag säger det igen: Kyrkor som har problem med en könsneutral äktenskapsbalk bör avsäga sig vigselrätten. Om man väljer att kalla samkönad samlevnad för samma sak som heterosexuell samlevnad, eller om man väljer att kalla det för "giftermål" enligt det senaste förslaget, är helt ointressant för diskussionen enligt min mening.

Givetvis ska inte någon tvinga en religiös organisation eller ett trossamfund att sammanviga någon i strid med deras tro. Därför bör inte samfund som är motståndare till samkönade äktenskap behöva utföra religiösa sermonier som iscensätter en sådan vigsel.

Men man kan inte äta upp kakan och ha den kvar. De samfund som inte vill sammanviga samkönade trots att dess juridiska uppdragsgivare vid vigslar (staten) har fastslagit detta villkor, bör inte heller ha vigselrätt. Det ingår inte i religionsfriheten att få upprätta juridiska kontrakt, vilket ett äktenskap är. Det är stor skillnad mellan den juridiska delen i äktenskapet och den religiösa delen.

I många länder går folk till kyrkan för att gifta sig, för att sedan upprätta den juridiska delen av vigseln hos en civil förrättare. Jag kan inte se varför vi måste vara mer märkvärdiga i Sverige än de är i till och med flera katolska länder.

Istället för att hamna i situationen då präster eller pastorer på grund av samvetet förhindras att utföra den tjänst som staten bestämt att alla ska kunna få via statens uppdragstagare, tycker jag att det är rimligt att samfund som berörs av detta, avsäger sig vigselrätten. Det är orimligt att som präst i exempelvis Svenska kyrkan hamna i en situation då prästen måste välja mellan att gå emot det djupaste i sitt samvete, eller förlora jobbet. Lika orimligt som att samkönade par inte ska ha rätten att få nyttja samtliga civila institutioner i ett civilt samhälle. Och när kyrkan upprättar civila juridiska kontrakt, är kyrkan en civil institution. Denna civila rätt är självklar för alla oavsett sexuell läggning, liksom religionsfriheten är självklar och okränkbar.

Låt oss separera stat ifrån religion. Samfund - ta ert ansvar!

Läs mer i Dagen (1,2,3) SvD (1,2,3)