Jag konstaterar att Ulf Ekmans bild av de positiva aspekterna på deras missionarbete påminner om mina egna, såväl som Dagens. Det tycker jag tyder på att Livets Ord lyckats förmedla en tydlig bild av Ryska Inlandsmissionen även till dem som vid tidpunkten för dess inledning inte var medlemmar i församlingen.
Somliga har kritiserat missionen, men då oftast använt samma argument som brukar riktas emot de flesta missionärer (anklagelser om splittring, att de skapat oordning, att de inte samarbetat med de religiösa lokalt, etc.). Men även om det alltid finns saker att invända emot arbete som utförs under tidspress, tror jag ändå att Livets Ord på denna punkt gjort en hel del bra även under den tidsperiod som jag i andra inlägg kritiserat (början på 90-talet, se länkarna längst ner i inlägget).
Följ gärna den kritiska efterdebatten kring Dagens artiklar (1, 2, 3, 4) om Livets Ord på följande bloggar och webbsidor:
Polaritet, politik och religion
Michaels blogg
jonathan.ekman.nu
ulfekman.nu
Dagen blogg
Kolportören
Altheia - Blogg & Tankesmedja
Länklista till mina egna inlägg i debatten om Livets Ord:
Senaste inlägg:
Missionen - ge Livets Ord cred!
Dagens granskning av Livets Ord:
Media granskar Livets Ord
Ulf Ekman - min dopfader
Ekman och Kristna Bokstugan
Trött
Katarsis
Har de gjort något positivt?
Missionen - ge Livets Ord cred!
Övriga om Trosrörelsen:
Är det kristet?
Avprogrammeringsperspektiv: Sekter, psykoser och religion
Tack och lov!
Ang. censur
söndagen den 1:e juni 2008
Jag konstaterar
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
2 kommentarer:
Du skrev något hos Emmanuel Karlsten på Dagen jag fäste mig vid, och det var följande: "För alla måste fråga sig: Om Livets Ord gör upp med det som var från 80-talet, VILL jag då förlåta? Man kan bli så van att kritisera att man nästan blir besviken när kritiken får ödmjukhet som resultat. Jag vill med artiklarna att försoning skapas från båda håll, och det på en sund grund. Med sund grund menar jag Matt 5:23-24 samt Matt 18:15-18, dvs på Jesu ord och inte på människors."
Har tänkt på något liknande en stund, och blev faktiskt glad när jag läste detta och en del annat du skrivit. Kommer skriva något med utgångspunkt i förlåtelse ganska snart. Nu anser jag inte mig själv som en besviken och bitter x-Livets Ordare. Jag mötte Ulf under en kort stund för några veckor sen i Bergen, och det var skönt att kunna säga till honom att jag faktiskt älskar både han och LO.
Vem minns inte skivbrännarbålet du nämnde tidigare. Många fina skivor som försvann då :( Din syster gick förresten i min klass på LOKS. Susanna hette hon väl... Hon var 2 år yngre än mig.
Bless, och jag hoppas vi kan träffas en dag!
Andy: Det är verkligen kärnan i det jag idag går runt och funderar på. Om vikten av att båda sidor i något tragiskt som hänt gör sitt till för att skapa försoning både på sanningens och kärleks grund samtidigt. Att "gå vidare" förutsätter att man rett ut det som varit. Att "reda ut det som varit" förutsätter att omgivningen ska förlåta, om det ska ge någon god frukt. Jag tror att många är så vana vid att kritisera Livets Ord att de inte funderat på vad de ska göra om Livets Ord faktiskt går till rätta med det som varit. Somliga kritiker ser nog inte ens det som en möjlighet, och då glömmer de vilken Gud de bekänner sig till. Den Gud som kan göra allt som Gud sätter sig i sinnet att göra.
Att erkänna bedrövliga synder är oerhört skamfullt och smärtsamt. Men att förlåta kan vara lika smärtsamt, och det börjar med att man ställer sig frågan om man vill. Eller kanske, att Kristus ställer frågan till en om man vill.
Skicka en kommentar