Som kristen jämställdhetskonsult....

...på deltid, så blir man inte ett dugg förvånad när man hör att Svenska kyrkan fått bottenbetyg av JämO. Det finns mycket att säga om den kritik JämO riktat emot Svenska kyrkan, både ris och ros.

In en intervju med Sveriges Radio säger JämO:s utredare Olle Brynja:
"Svenska kyrkan har en historia av ojämställdhet, bland annat i och med kvinnoprästmotståndet och att en stor andel av de kvinnliga prästerna upplever diskriminering. Därför är det av ännu större vikt att arbetsgivarna inom Svenska kyrkan har ett tillfredställande jämställdhetsarbete."

Nå, detta gäller inte bara Svenska kyrkan. Jag har sett både det ena och det andra under mina år i frikyrkan, även om det finns andra branscher där det ofta är mycket värre. Exempelvis taxibranschen. Dock tycker jag man kan kräva mer av en organisation vars ena huvudsyfte är att förmedla alla människors lika värde. Taxiverksamhet däremot, går ut på att köra en person från punkt A till punkt B, och gå med vinst. Inte för att det ska vara okej med sexism för den sakens skull, men ni ser skillnaden.

Jag tror att sexism ibland beror på teologiska föreställningar om kvinnors och mäns "gudagivna" roller. De flesta svenskar har en föreställning om att kvinnor och män är mer olika än psykologi och genusvetenskap visat att de faktiskt är, och det blir ju inte lättare att vara ett föredöme som kristen när även kyrkan har en historia av sexistiska bibeltolkningar. För det är just bibeltolkningar, inte självklarheter som vissa anser. Men MEST tror jag att bristerna i Svenska kyrkan beror på att de liksom jag är människor. De speglar samhället vi lever i. Sverige är inte jämställt.

I mångt och mycket tycker jag trots allt att Svenska kyrkan tagit en del föredömliga steg när det gäller att öka jämställdheten mellan könen. Det kan man tyvärr inte lika ofta säga om frikyrkan. Och man kan ännu mindre säga det om de övriga stora religioner som finns representerade i vårt avlånga land.

Religion kan inte hoppa på alla nya tåg som går, eller likt en vindflöjel följa varje ny samhällstrend. Religion bygger på en längre kontinuerlig och historisk förankring, på både gott och ont. Den står emot dumma nya idéer, men tar ibland lite för lång tid på sig för att ta till sig nya bra perspektiv. I vårt svenska trendsamhälle där man bara får tycka en sak i taget och blir dumförklarad om man inte tycker det som är den nyaste sanningen för dagen, fyller kyrkan en viktig funktion för samhällsstabiliteten såväl som att den därmed kan agera bollplank för personliga reflektioner under den pågående samhällsförändringen.

När det gäller frågan om kvinnors och mäns lika rättigheter och skyldigheter bör man dock kunna anse det vara färdigdiskuterat. Det finns varken någon teologisk eller någon praktisk orsak till att vara motsträvig på den punkten.

Sedan ska man kanske säga till Svenska kyrkans administrativa chefers försvar, att ganska få av de personer som blir administrativa chefer inom organisationen har haft detta som sitt främsta karriärsmål när de utbildade sig. De flesta vill betjäna Gud och människor, och inte bolla med tråkiga papper eller jämställdhetsplaner. Detta kan vara en förklaring till varför endast Linköpings stift (en av tretton) uppfyllde lagens krav beträffande jämställdhet. Men det fråntar däremot inte ansvaret från Svenska kyrkan som helhet.

För egen del känns det rätt skönt att numera (annat än undatagsvis) slippa stångas med organisationer vars chefer inte inser vikten av aktivt jämställdhetsarbete. När jag pluggade på universitetet och undersökte gymnasierektorers syn på sexuella trakasserier, var resultaten än mer deprimerande än JämO:s resultat gällande Svenska kyrkan. Och även skolan kan man ju avkräva stort ansvar. Det skapar dock större rubriker när kyrkan gör de misstag som skolan ständigt gör.