När vissa kristna talar om utställningen Ecce Homo, händer det inte sällan att "Sodom och Gomorras synd" nämns i samma mening. Missta inte detta inlägg för ett verklighetsfrämmande och tokreligiöst inlägg. Utan läs vidare.
De som undrar vad Sodoms och Gomorras synd var, kan kolla i bibeln:
Jesaja 1:23 säger: "Dina ledare är upprorsmän och tjuvars kumpaner. Alla älskar de mutor och jagar efter vinning. Den faderlöses rätt försvarar de inte, och änkans sak kommer inte inför dem".
Och uppmaningen till att göra MOTSATSEN till Sodoms och Gomorras synd:
Jesaja 1:17 säger: "Lär er att göra det som är gott, sök det rätta. Tillrättavisa förtryckaren, försvara den faderlöses rätt, stöd änkan i hennes sak".
För all del, läs hela kapitel 1 i Jesaja. Jag tror många som gör detta kommer att bli förvånade, båda från det ena eller det andra lägret i homosexualitetsdebatten. Det har inte mycket med homosexualitet att göra i alla fall, om jag säger så mycket. Läs så får du se.
Den Gud bibeln talar om, som jag tror på, hatar att man sparkar på dem som redan ligger ner. Vilka de är i samhället varierar över tid. Jag är säker på att både kristna som grupp, och homosexuella som grupp har hört till dessa som legat ner.
Men när det gäller utställningen Ecce Homo är det många kristna som reagerat negativt över denna bild: (länkad från sin ursprungssida)
Detta beror främst på att både Jesus och Johannes Döparen (eller åtminstone Jesus) framställs på ett sexuellt explicit sätt. Och då talar jag inte om nakenheten. Den Jesus som så gott som alla kristna tror på riktade sin kärlek till mänskligheten och förnekade sig ett sexuellt liv som en del av sin gudomlighet. Om det hade varit en heterosexuell sexuellt explicit bild så hade folk blivit lika förnärmade. Detta beror inte på sexualfientlighet (jag är sannerligen inte sexualfientlig, och jag både kristen och irriterad över bilden) utan på att Jesus, efter kristen tro, på denna bild avklädes sin gudomlighet.
Nej, du behöver inte hålla med om detta, men många kristna känner så och det är både manipulativt och oärligt att tillskriva denna upprördhet till homofobi. De som menar att upprördheten alltid berott på homofobi är inte ärliga, eller så har de inte förstått vad klassisk kristen tro omfattar.
De övriga bilderna på www.ohlson.se har jag inga problem med. Givetvis var de homosexuella några av dem som mer än andra hade anledning att kasta sig på Jesus när han vandrade här på vår Jord. Utstötta i det samhället även mer än vårt.
Oavsett vilket det avsedda målet varit med bilden ovan, anser jag inte att något mål helgar medlet.
Läs gärna artikeln från Dagen om utställningens 10-årsjubileum.
lördagen den 24:e maj 2008
Sodom och Gomorra?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
7 kommentarer:
Jag håller med dig.Man ska läsa hela bibeln . Hela Jeaia kap1 och hela Roma brevet kap 1.
Gud sparkar inte på de som ligger.
tvärt om . De som ligger sparkar på honom.
Gud älsakr syndaren. Han gav sin son för syndaren. Samma gud har sagt att han hatar synden. Det sår på flera ställe i bibeln.
Dileman är när man vill ha både Gud och synden. Då gör man en kompromiss . Man tar synden, tar Jesus sedan kryddar man med : Gud älskar alla och har fått sin bekvema teologi som tjänar den egna syftet.
Man är långt , långt ifrån bibeln .
Det finns så många kristna som fokuserar på sitt uppdrag att predika vad som är synd och inte. Men innan man lärt sig att förmedla Guds uppmuntran, nåd och kärlek, är man inte i närheten av att vara mogen för att predika förmaning. Förmaning är det svåraste en kristen kan ge sig på, för man måste vara i det närmaste Jesus-lik för att göra det på ett uppbyggligt sätt.
Därför tycker jag att kristna som stör sig på homosexuella ska fokusera på att nå den mognad som innebär att de utstrålar Guds ljus och kärlek. Därefter kan de påbörja vandringen till den punkt där de är mogna att predika förmaning. Men nästan ingen kristen har ens nått det första stadiet (inte jag heller naturligtvis). Man kan börja med att förmana andra kristna, när man nått mognaden för att förmana. När man klarar av detta (som är lätt i jämförelse med att tala om synd med de som inte tror), kan man be Gud om nåd att får förmedla korrigering och nåd i samma paket när man predikar evangelium.
Man behöver inte vara kristen för att se elände och mörker i andra människor. Om man blir kristen och ser en sticka i någons ögon (vilket ser ut som en bjälke från den omognes perspektiv), så är man inte kallad att förmedla sin kunskap om huruvida denna sticka är synd eller inte. Jag förstår inte varför en del kristna tror att de är radikala när de gör på detta dumma sätt, när de endast lyckats med det allra första steget på livets vandring - nämligen fått förmågan att eventuellt kunna skilja rätt från fel.
John, ditt skrivande låter fint men är ologiskt. Jag menar inget illa när jag säger det men det måste påpekas.
Först menar du att man inte behöver vara kristen för att se.
Sedan menar du att man ser stickor i ögonen på andra för att man är kristen. Du skriver även: "vilket ser ut som en bjälke från den omognes perspektiv" Här har du helt fel. Det är den omogne som inte ser bjälken, för denne vet inte vad som är rätt eller fel.
Du säger att man inte är kallad att säga om någon gör synd eller inte, vilket är helt obibliskt. Jesus säger klart och tydligt att man ska göra det.
Om skilja rätt från fel är det första steget på livets vandring, hur kommer det sig då att så få vet vad som är rätt eller fel?
Jesaja kapitel 1 är bra och måste läsas som den är. Det står inte om alla sodom och gomorras synder där, det står om några synder specifierade som Juda folket höll på med. Man måste läsa allt och inte glömma något.
Isa 1:9 Om HERREN Sebaot icke hade lämnat en liten återstod kvar åt oss, då vore vi såsom Sodom, vi vore Gomorra lika.
Tony: Jag var nog otydlig. Min tanke var att stickan hos den andre tappar sina proportioner om man är omogen. Men givetvis håller jag med om att omogna inte ser sin egen bjälke.
Mina kommentarer är inte lika förberedda som inläggen, och jag skriver dem bara snabbt utan att se var det kan bli tvetydigt. Jag ska försöka bli bättre på det. Alltså; beträffande vår kallelse att predika om något är synd eller inte: självklart ska vi predika hela evangelium. Evangelium talar både om synd, dom, frälsning och nåd. Men vi är INTE kallade att säga ifrån vid varje enskilt tillfälle vi får syn på en synd. Skulle vi göra detta, så skulle vi inte få hålla på med annat. Urskiljningsförmåga gällande vid vilket tillfälle en synd ska påpekas och vid vilket tillfälle den inte behöver påpekas (t.ex för att personen det gäller redan vet), hör till en ganska hög nivå av mognad. Om man inte ens vet om att det går att lära sig precis när man ska tala och när man ska vara tyst om sådant, så har man lång väg kvar tills man KAN tala på ett fruktbart vis. Ungefär så menade jag.
Jag har slarvat bort bibelstudiet jag gjorde på alla bibelord som talar om Sodom och Gomorra. Jag orkade inte göra om det bara för ett usla blogginlägg, dessutom på en politisk blogg. Men du som studerat bibeln vet ju i så fall att lejonparten av de ställen som talar om Sodom och Gomorras synder (till vilja jag räknar även ställen där Sodom och Gomorra används som liknelser) handlar om synder som går att koppla till bristande barmhärtighet, bristande kärlek, såväl som förtryck av olika slag, t.ex av de svaga såväl som av rätten själv.
Det blir i länden tämligen outhärdligt att umgås med någon som i tid och otid ska tala om när någon gör "fel" !! Om man gör det lär man upptäcka att vännerna försvinner... Att göra misstag ingår i att vara människa.
En felstavning: längden ska det stå, förstås!
John, jag uppskattar din nyanserade hållning till Ecce Homo! Själv tycker jag att bilderna är ganska gräsliga. Men diskussionen kring dem är intressant. Ett par tankar om just den här bilden:
1) Är det verkligen en bild av Jesus? Två män i ett modernt badhus. Kaklade väggar. En dörr på glänt, som antyder att de just "kommit ut". Och tittar man noga ser man att mannen i förgrunden inte är omskuren. Alltså ingen jude. Jag ser bilden som en pastisch på en pastisch. Gestaltningen påminner om söndagsskoleplanscher av Jesu dop. Men tygstycket har fallit ner lite så man ser att det dels rör sig om en arisk "Jesus", och dels att det finns en homoerotisk laddning i den klassiska planschen. Vi är många hermeneutiska steg från en skildring av en händelse i det första århundradets Palestina.
2) Jag förstår att kombinationen av Jesus och sexualitet är känslig. Men den här känsligheten säger kanske mer om vår syn på sexualiteten än om vår syn på Jesus. Du skriver att Jesus "på denna bild avklädes sin gudomlighet". Men kan en människa vara sann människa utan sexualitet? Om Jesus aldrig kände sexuell attraktion, eller aldrig var sexuellt upphetsad, var han då en sann människa? Är sexualiteten syndig i sig? Attraktionen? Orgasmen?
Fredrik Ivarsson
Skicka en kommentar