Olaglig mission i Kina

Jag kan förstå att det finns en poäng med att minska den kinesiska diktaturens rädsla för vad de ser som subversiv verksamhet, för att på sikt öka möjligheterna att utvidga religionsfriheten samt till och med nå något som liknar demokrati i en avlägsen framtid.

Men jag frågar mig om det verkligen är en välkänd evangelists uppgift att fokusera på denna demokratiutveckling, istället för på det en evangelist vanligen förväntas fokusera på, nämligen spridandet av evangelium. Oavsett om det gäller den kristna kinesiska underjordiska kyrkan, eller om det gäller buddhistiska tibetanska munkar, så borde hållningen för en kristen vara att statsstyrd begränsning av religionsfriheten alltid är förkastlig. Och inte samarbeta med förkastligheten.

Jag förstår därför verkligen inte varför Franklin Graham väljer att samarbeta endast med den del av den kinesiska kristna kyrkan som kommunistdiktaturen har godkänt. Det är inte meningen att staten ska ha kontroll över religionsutövning. Om staten har kontroll över religionsutövningen, bör de som har civilkurrage nog att trotsa detta vara de som stöds, inte de som kompromissar.

Kanske finns det någon listig plan bakom detta drag från världsevangelisten, och i så fall ska jag ta tillbaka varje ord jag sagt här. Men tills det visar sig, kommer jag skeptiskt förbli undrande.