Missionen - ge Livets Ord cred!

Jag minns en bild som en författare lade fram för mig för en tid sedan. Det var en bild av den kristna vandringen, där somliga satsat på att umgås intimt med Gud, och som en konsekvens av detta enligt bildens logik, kommit högre upp på ett berg. På avsatsen längst ner, fanns människor som inte alls klättrat lika högt. Man kunde då från en högre position på berget fnysa åt dessa som inte kommit mer än till första avsatsen. Åtminstone tills Jesus sa att de som står på första avsatsen står kvar där för att kunna hjälpa upp människor ifrån kaoset nedanför början på berget. De står inte kvar där för att de är dåliga kristna, utan för att de älskar Gud och människor.

Om man ska kritisera Livets Ords mission, där säkert en del av kritiken är befogad, måste man (åtminstone som kristen) fråga sig vad man SJÄLV gör för att hjälpa folk att överhuvud taget komma upp på berget (symbol för trosgemenskap och gudsrelation). När det gäller Livets Ords mission i andra länder har de säkert klivit folk på tårna i onödan. Men vem gör inte det? Jag har nog stampat till rejält utan att egentligen se det, i mina tidigare kommentarer till Dagens artikelserie. Stampat på livetsordtår då, alltså. Vi kristna gör det hela tiden, ofta med goda intentioner men kanske i avsaknad av kunskap om hur saken bättre kan göras.

Livets Ord har spridit tro i ett land som våldtagits av sin regering i sjuttio år. Jag syftar förstås på Sovjet, i det som idag kallas Ryska Inlandsmissionen. Somliga (ofta själv inte troende kristna) vill mena att Livets Ord cyniskt utnyttjat utarmningen i landet för att sprida sina egna idéer. Och så kan man ju se det, om man inte gillar antingen kristendom eller just den här typen av kristendom. Men jag tror, utan att kunna veta egentligen, då jag inte varit på plats i Ryssland - att de som nåtts av budskapet om Kristus genom Livets Ord i många fall har fått tillbaka den gnista av hopp som kommunismen nästan helt lyckats utsläcka. Det borde man kunna se även om man inte är kristen. Är man kristen borde man verkligen kunna se det. Det är inte bara Livets Ord av Sveriges församlingar som missionerar i Ryssland, men Livets Ord har gjort mycket för att åstadkomma både andligt uppvaknande (kristet perspektiv) såväl som religionsfrihet (politiskt perspektiv). Det är inte säkert att det Ryssland som idag blir allt mer odemokratiskt, kommer vara öppet för religionsfrihet särskilt mycket längre till. Och Livets Ord, kommer man kanske säga om fem år, var några av de få som passade på när det gick att åstadkomma en förändring i Ryssland.

Med bilden från det inledande stycket menar jag INTE att Livets Ord eller dess medlemmar försakat sin egen personliga gudsrelation till förmån för mission. Jag tog upp bilden för att somliga vill mena att Livets Ords utåtriktade verksamhet fått detta resultat inåt. Och då vill jag säga att även om de som säger så skulle ha rätt, innebär den kärleksfulla uppoffring detta innebär att de trots missarna gjort något gott i Guds ögon.

Läs mer i Dagens artikel 4 i serien om 7, där de granskar Livets Ord.