Hur känner sig muslimer?

När jag hörde att Michel Suleiman blivit vald till president i Libanon, började jag fundera över en sak.

Som kristen känner jag mig främmande inför att vissa ledare, fraktioner eller till och med terrororganisationer kallas för "kristna". Jag tänker:

- "Det är inte möjligt att de kan vara kristna"

Och det känns som om jag på sätt och vis blivit både personligt förolämpad såväl som fått min religion och Gud dragen i smutsen.

Jag undrar om det inte är just så många muslimer känner sig när, enligt Koranen, "orena svin" kör in i WTC med flygplan, använder barn som levande detektorer för minor, eller förtvivlade nyblivna änkor som självmordsbombare i Allahs namn. Jag skulle gissa att många troende muslimer känner samma avsky när någon dödar i deras guds namn, som jag känner när folk påstår att de gör det för Jesu Kristi skull. Kanske bör fanatiska muslimer tänka på den logiska innebörden av vad de själva skriver på sina plakat:



Inte för att jag personligen vet hur Suleiman har det med sitt personliga andaktsliv, han kanske är en hyvens kille trots allt vidrigt som görs både i kristnas, judars och muslimers guds namn nere i Libanon. Och eventuellt är han just en sådan som behövs, som kan komma överens med både terrororganisationen Hizbollah såväl som ett Syrien med stormaktskomplex, samtidigt som han kan hålla de så kallat kristna i schack.

Läs mer:
Dagen
SvD
Aftonbladet