Jantelagsdödare? Elitism och motivation på gymnasiet

Det ska införas speciella gymnasieklasser för att ge elever med särskild begåvning i teoretiska ämnen chansen att utvecklas i egen takt. Det tycker jag är ett beslut som borde ha fattats för länge sedan. Det är en självklarhet att sådant ska finnas, lika mycket som det borde finnas större möjligheter för barn redan i småskolan att lära sig i den takt de förmår, om intresse finns hos barnen (inte hos föräldrarna).

SvD skriver: "– Vi måste göra oss kvitt den socialdemokratiska jantelagen i skolpolitiken. Även duktiga elever har rätt att utvecklas i sitt eget tempo. De ska inte behöva sitta och rulla tummarna för att vänta in sina kamrater, motiverar utbildningsminister Jan Björklund (fp)."

Du som är emot elitklasser av politisk princip kommer nog störa ihjäl dig på mina närmaste två stycken. Om det känns jobbigt, känn dig fri att avbryta läsningen när du vill:
När jag var liten och gick på friskola upplevde jag friskolan som obehaglig. Men det som var positivt där var att jag fick läsa och räkna i egen takt. Jag var inte så jätteintresserad av övriga ämnen. Men att jag fick sticka i förväg i de ämnen i vilka jag hungrade efter ny kunskap var det enda som inte gjorde skolan till en enda långtråkig och meningslös förvaringslåda. När jag flyttade till den kommunala skolan bromsades detta ner, så till den grad att jag helt förlorade intresse för att lära mig någonting. Det var ju nästan aldrig något som var nytt för mig, så varför lyssna, varför göra läxor?

Så var det även på gymnasiet. Vi ägnade 95% av tiden åt att spela luffarschack på mattelektionerna istället för att räkna. Jag gjorde aldrig någon läxa, lyssnade aldrig på läraren, gick inte på alla lektioner och läste aldrig inför något prov. Jag förstod inte ens vad mina kamrater menade när de sa att de skulle plugga inför ett matteprov. Ointressets slarvfel gjorde att jag på grund av detta fick betyg 4 istället för 5 i det ämne som var självklart för mig. Och jag lärde mig precis inte någonting alls. Eftersom nivån på nytt lärande var så uselt låg i de flesta ämnen, hade jag inte vanan inne för att kämpa i något ämne. Det hade jag behövt göra i ämnet historia och idrott, där jag var tämligen dålig. De 2:or jag fick hade jag nog kunnat slippa med lite jävlar-anamma.

Bara för att det finns IDIOTER till föräldrar som pressar sina barn och tonåringar till prestationer som ligger straxt över gränsen av förmågan, är det inte motiverat att låta alla ungdomar som behöver denna motivation i skolan behöva avstå från den. Istället bör kuratorer och skolhälsovård få hålla koll på den biten. Föräldrar som pressar sina barn så pass att barnen förlorar känslan av sitt eget värde - till er kan jag bara säga att ni borde söka psykiatrisk hjälp. Ni är inte friska. Ni sabbar era barn, och ni ger argument åt dem som vill att alla medborgare ska vara del av samma gråa massa, istället för att tillåta regnbågens alla färger, oavsett vilket begåvningsområde det gäller.

Skolklasser med högre tempo bör förstås utvidgas även till annat än teoretiska ämnen. Idrott, musik, hantverk och allt annat fantasin tillåter bör kunna behandlas enligt en liknande modell. Oavsett om man retoriskt väljer att kalla det för "elitklass" eller om man väljer att kalla det något lite mer ödmjukt.

Läs gärna även artiklar i några av de dagstidningar som tagit upp ämnet:
SvD
Metro
Dagen