lördagen den 24:e maj 2008

Jantelagsdödare? Elitism och motivation på gymnasiet

Det ska införas speciella gymnasieklasser för att ge elever med särskild begåvning i teoretiska ämnen chansen att utvecklas i egen takt. Det tycker jag är ett beslut som borde ha fattats för länge sedan. Det är en självklarhet att sådant ska finnas, lika mycket som det borde finnas större möjligheter för barn redan i småskolan att lära sig i den takt de förmår, om intresse finns hos barnen (inte hos föräldrarna).

SvD skriver: "– Vi måste göra oss kvitt den socialdemokratiska jantelagen i skolpolitiken. Även duktiga elever har rätt att utvecklas i sitt eget tempo. De ska inte behöva sitta och rulla tummarna för att vänta in sina kamrater, motiverar utbildningsminister Jan Björklund (fp)."

Du som är emot elitklasser av politisk princip kommer nog störa ihjäl dig på mina närmaste två stycken. Om det känns jobbigt, känn dig fri att avbryta läsningen när du vill:
När jag var liten och gick på friskola upplevde jag friskolan som obehaglig. Men det som var positivt där var att jag fick läsa och räkna i egen takt. Jag var inte så jätteintresserad av övriga ämnen. Men att jag fick sticka i förväg i de ämnen i vilka jag hungrade efter ny kunskap var det enda som inte gjorde skolan till en enda långtråkig och meningslös förvaringslåda. När jag flyttade till den kommunala skolan bromsades detta ner, så till den grad att jag helt förlorade intresse för att lära mig någonting. Det var ju nästan aldrig något som var nytt för mig, så varför lyssna, varför göra läxor?

Så var det även på gymnasiet. Vi ägnade 95% av tiden åt att spela luffarschack på mattelektionerna istället för att räkna. Jag gjorde aldrig någon läxa, lyssnade aldrig på läraren, gick inte på alla lektioner och läste aldrig inför något prov. Jag förstod inte ens vad mina kamrater menade när de sa att de skulle plugga inför ett matteprov. Ointressets slarvfel gjorde att jag på grund av detta fick betyg 4 istället för 5 i det ämne som var självklart för mig. Och jag lärde mig precis inte någonting alls. Eftersom nivån på nytt lärande var så uselt låg i de flesta ämnen, hade jag inte vanan inne för att kämpa i något ämne. Det hade jag behövt göra i ämnet historia och idrott, där jag var tämligen dålig. De 2:or jag fick hade jag nog kunnat slippa med lite jävlar-anamma.

Bara för att det finns IDIOTER till föräldrar som pressar sina barn och tonåringar till prestationer som ligger straxt över gränsen av förmågan, är det inte motiverat att låta alla ungdomar som behöver denna motivation i skolan behöva avstå från den. Istället bör kuratorer och skolhälsovård få hålla koll på den biten. Föräldrar som pressar sina barn så pass att barnen förlorar känslan av sitt eget värde - till er kan jag bara säga att ni borde söka psykiatrisk hjälp. Ni är inte friska. Ni sabbar era barn, och ni ger argument åt dem som vill att alla medborgare ska vara del av samma gråa massa, istället för att tillåta regnbågens alla färger, oavsett vilket begåvningsområde det gäller.

Skolklasser med högre tempo bör förstås utvidgas även till annat än teoretiska ämnen. Idrott, musik, hantverk och allt annat fantasin tillåter bör kunna behandlas enligt en liknande modell. Oavsett om man retoriskt väljer att kalla det för "elitklass" eller om man väljer att kalla det något lite mer ödmjukt.

Läs gärna även artiklar i några av de dagstidningar som tagit upp ämnet:
SvD
Metro
Dagen

2 kommentarer:

Anonym sa...

Skolan idag är mycket individualiserad, redan från år 1. Det som man kallar för "katederundervisning" dvs när läraren styr över undervisningen ofta genom gemensamma genomgångar i ett ämne där läraren föreläser framme vid katedern och eleverna sitter och lyssnar, är ovanlig idag. Numera har pendeln slagit över så att det mesta är individualiserat. Eleverna gör sin egen planering, sätter upp mål och arbetar i egen takt. Alla gör inte samma sak samtidigt. Så här är det i den kommunala skolan. Det är obligatoriskt med IUP (= Individuell UtvecklingsPlan). En plan som varje elev ska ha från år 1 där det står vilka mål eleven ska uppnå och hur de ska nås. Elev, förälder och lärare upprättar planen tillsammans, och den ska sedan utvärderas. Det ska finnas för varje skolämne. Det innebär alltså att alla planer ser olika ut, ingen gemensam för alla klassens elever.

Lärare är fö skyldiga att anpassa undervisningen till såväl de som har lätt för att lära och de som har svårigheter. Det innebär naturligtvis en pedagogisk utmaning för läraren som kan ha 30 elever i en klass...

Det innebär att det inte ska behövas några "elitklasser" eftersom varje elev ska få möjlighet att utvecklas enligt sin egen förmåga i vanliga klasser i och med att undervisningen är så pass individualiserad, och att det är obligatoriskt med IUP.

För de elever med svårigheter ska ett åtgärdsprogram skrivas, där man beskriver vilka svårigheter eleven har och hur man ska arbeta för att det ska bli bättre. Man sätter upp mål på kort och lång sikt, och det ska utvärderas ca var 6:e vecka.

De som får de största problemen i dagens skola, enligt min åsikt (jag är lärare) är de elever som inte klarar av att koncentrera sig och saknar "inre motor". De som har svårt att motivera sig själva och få något gjort. Det är svårt för de elever som har dyslexi och inte får de hjälpmedel de behöver, och de elever som kanske kan bristande svenska.

Det krävs av eleverna att de har förmåga att söka kunskap själva, sålla information, ha bra läs- och skrivförmåga, veta vad och var de ska söka någonstans, kunna planera, vara självständig, koncentrera sig osv. Det är många elever som inte klarar av det utan faller igenom pga all individualisering. Elever kan flyta runt och inte få något gjort.

Fler elever än man tror behöver få mer detaljerad hjälp av läraren och en strukturerad undervisning. De som har en inre drivkraft och också lätt för att lära klarar sig i all slags undervisning, men de som är okoncentrerade, saknar inre motor och kanske har vissa inlärningssvårigheter får det väldigt tufft om de förväntas ta ett huvudansvar för inlärningen.
De behöver hjälp av läraren för att strukturera upp det de ska lära sig.

Så min åsikt är att "förlorarna" i dagens skola inte är de högpresterande utan de med inlärningssvårigheter och koncentrationsproblem.

Anonym sa...

Jag förstår exakt hur du menar - var i samma situation för ett tag sedan själv!

Enda sätten för mig att öka min motivation då var att hitta svaret på nätet:

http://www.modernchef.se/2008-08-08-05-13-46.html

...fick en massa bra tips där!

 
Kontakt
Bloggar.Topplista.se Blogglista.se Topplista.se Topplista.seMediaCreeper